Etikett: Järnvägen

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 22 Juni 1886
N:r 50.

för sistl. Maj månad, jämförda med intägterna för samma månad under de näst sju föregående åren, visa.

Inkomsten för de fem första månaderna innevarande år utgör 21,651 kronor 42 öre mot 28,523 kronor 93 öre under samma tid år 1885.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 Juni 1886
N:r 49.

för år 1885 utgjorde

Jämfördt med 1884 visa inkomsterna, trots det ovanligt dåliga skördeåret i fjor, en minskning af endast 1,200 kr. irundt tal, hvaremot utgifterna för drift och underhåll ökats med 897 kronor.
Den ofvan anförda behållningen, 18,728 kronor, har emellertid icke räckt till för annuitetet af statslånet, 27,500 kronor, hvadan skilvaden måst utfyllas af sedan föregående år besparade medel.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Juni 1886
N:r 47.

genom anskaffande af lättare ångvagnar, stående så att säga på jernvägens dagordning alltsedan år 1879, utgör föremål för uppmärksamhet äfven af årets revisorer, hrr Een, Hellgren, Björkander och Klingvall, hvilka, med erinran att persontrafiken under sistlidne år inbragt 38 tusen men godstrafiken endast 35; tusen kronor, frambålla, huru som deraf framgår, att passagerarebefordringen fortfarande & Gotlands jernväg lemnar en, relativt till godstrafiken, större inkomst än & de flesta öfrige svenska banor lär vara fallet, eller med andra ord, att passageraretrafiken är för vår bana en hufvudinkomst, som dertill är underkastad vida mindre växlingar än inkomsten af godstrafiken, hvilken vissa tider på året är ganska obetydlig. Redan häruti, anse revisorerna, torde finnas en anledning att taga i allvarligt öfvervägande hurnvida mau ej bör söka att, såsom på en del andra banor ägt rum, delvis skilja persontrafiken från godstrafiken. Enligt revisorernas mening och den erfarenhet, som annorstädes vunnits, skulle detta kunna ske på ett, ej mindre för allmänheten, än äfven jernvägen förmånligt sätt genom anskaffandet af en s. k. Ångdressin. Efter de upplysningar revisorerna ibhämtat, skulle en fullt lämplig sådan ångvagn, rymmande 15 till 16 passagerare samt post och något mindre paketgods, komma att kosta högst 6,000 kronor. Då en sådan vagn med lätthet skötes af en person, under det att för ett vanligt bantåg, äfven utan annan frakt än några få passagerare, erfordras en tågpersonal af minst 3 man och då förbrukningen af bränsle och olja m. m., äfvensom slitningskostnad för en sådan vagn blir en obetydlighet jämförd med ett vanligt tåg, som måste bestå af lokomotiv och minst 3 vagnar, så inses lätt att jernvägen skulle göra stor besparing, genom\” att de tider på året, då trafiken är ringa, låta det ena tåget (fram och åter) utgöras af en ångdressin, hvilken naturligtvis äfven kunde användas för de sommartiden ofta förekommande mindre extratågen. — Jämväl en annan synnerligen vigtig fördel skulle, enligt revisorernas mening, genom anskaffande af den föreslagna ångvagnen vinnas, nämligen möjligheten att hela året trafikera banan med tvänne tåg dagligen i hvardera rigtpiogen, hvilket ej lärer låta sig göra, så länge endast 3 lokomotiv fianas. De olägenheter, som följa deraf att, under en del af året, blott ett tåg om dagen går fram och tillbaka mellan banans ändpunkter, hafva så ofta framhållits, äfven af bolagsstämman, att vidare ordnade härom torde vara öfverflödigt.
Med stöd af hvad som här i korthet anförts, och då erfarenheten på andra håll om lämpligheten för mindre banor af detta slags Ångvagnar kan anses stadgad; hemställa revisorerna, att bolagsstämman ville bemyndiga styrelsen att, så fort lämpligen kan ske, och hälst före instundande vinter, gå i författniog om anskaffandeaf en s. k. Ångdressin af lämpligaste och bästa konstruktion, samt att kostnaden derför må få bestridas af reserverade medel.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Juni 1886
N:r 47.

företedde under sina första trafikår ett för jernvägar ovanligt förhållande mellan person- och godstrafiken, enär den senare inbragte knapt hälften mot den förra, Visserligen har sedan dess genom ökadt godstillflöde för hållandet nu ändrat sig, så att proportionen nu äfven här är den förjernvägar vanliga eller att godstrafiken är jernvägens hufvudsakliga inkomstkälla. Men godsmängden är likvisst ringa mot hvad jernvägens tunga och dyrbara rullaude materiel förmår framforsla.
Derför har man tänkt sig, att möjligen ett godståg om dagen i hvardera riktningen skulle motsvara behofvet, under det man å andra sidan borde anordna lätta och snabba tåg, särskildt afsedda för persontrafiken och måbända mindre tyngande gods såsom paket och dyl. Detär gifvet, att med en sådan anordning dels vida billigare driftkostnader skulle ernås, dels persontrafiken ökas, då åt tågen kunde gifvas större hastighet med deraf följande mindre tidsutdrägt för besök på landsbyg den och i staden, än hvad nu är fallet, då ett tungt tåg med ofta delvis tomma vagnar under långsam fart släpar fram en onödigt stor död vigt uti just sjelfva lokomotivet och vagnarne.
Detta ämne har utgjort föremål för öfverläggning både vid bolagsstämmor och inom styrelsen, och det är väl troligt, att, om jernvägens finanser sådant medgifvit, anstalter i här omordadt syfte vidtagits.
Men tillgångarne ha icke medgifvit inköp af sådana nya lokomotiv, som derför kräfvas, och utsigterna att kunna sälja någon af de gamla ånghästarne äro små. Emellertid få vi afvakta gyosammare tider och derunder söka tillgodogöra oss erfarenheten från andra platser inom landet, der de nya kombinerade lokomotivoch personvagnarne användas. En bana, der så är fallet, är den delvis färdiga Skåve—Hallandsbanan. Om ett prof, som der gjordes i lördags, skrifver Öresundsposten:
En ny ångvagn, den första i sitt slag i Sverige och efter uppfinnaren kallad Rvwans ångvagn, afprofvades 29 Maj mellan Helsingborg och Engelholm. Den består af ett fyrkoppladt lokomotiv, insatt i en personvagn, sålunda att vagnen kommer att löpa på 2 par bogieshjul, hvarigenom den kan beqvämt passera äfven den skarpaste kurva. Maskinen är stark nog att kunna draga 6 lastade vagnar. – Den kan uppeldas på en half timme (för ett vanligt lokomotiv kräfver uppeldnivgen omkring 4 timmar) och tar ej mer kol än en vavlig större kamin. Kolåtgången är så ringa, att samma ko!mängd, som -behöfves för ett vanligt bantåg från Helsingborg till Ödåkra (en väglängd at 9 kilometer), är tillräcklig: för ångvagnen ända fram till Halmstad (en väglängd af 92 kilometer). Vagnen går med en hastighet af 30 kilometer i timmen och skötes af en förare samt en konduktör, hvilken har sin plats på bakre platformen och genom en signuallinva kan sätta sig i förbindelse med föraren. På framgafveln fionas dörrar, som kunna slås upp, så att maskinen, i fall rengöring eller eftersyn behöfves, kan helt och hållet uttagas. Närmast maskinen är en första klass kupé med plats för 8 passagerare, Det öfriga af vagnen är en 3:e klass salong med plats för 37 passagerare. D ssutom fius ett bagagerum samt ett postfack, Vagnen upplyses med amerikanska fotogénlampor. Sjel\’va maskinen är förfärdigad å Borsigs maskinfabrik i Berlin. Vagnen är för öfrigt byggd å Kockums mekaniska verkstad i Malmö och är ett ovanligt prydligt och godt arbete.
Kostnaden för vagn och maskin i komplett skick uppgår till 23,000 kr.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 Juni 1886
N:r 45.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 Juni 1886
N:r 44.