Gotlands jernvägs trafikinkomster

för sistl. Maj månad, jämförda med intägterna för samma månad under de näst sju föregående åren, visa.

Inkomsten för de fem första månaderna innevarande år utgör 21,651 kronor 42 öre mot 28,523 kronor 93 öre under samma tid år 1885.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 Juni 1886
N:r 49.

Gotlands jernväg.

Lustresa.
Extratåg
afgår söndagen den 20 dennes från Visby kl. 2 e.m., ankommer till Etelhem kl. 3,30 e.m.; återvänder från Etelhem kl. 7,30 e.m. ankommer till Visby kl. 9 e.m. Biljettpris är för fram- och återresa I krona i täckta och öppna vagnar.
Visby den 17 Juni 1886.
Trafikehefen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 Juni 1886
N:r 49.

Gotlands jernvägs inkomster

för år 1885 utgjorde

Jämfördt med 1884 visa inkomsterna, trots det ovanligt dåliga skördeåret i fjor, en minskning af endast 1,200 kr. irundt tal, hvaremot utgifterna för drift och underhåll ökats med 897 kronor.
Den ofvan anförda behållningen, 18,728 kronor, har emellertid icke räckt till för annuitetet af statslånet, 27,500 kronor, hvadan skilvaden måst utfyllas af sedan föregående år besparade medel.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Juni 1886
N:r 47.

Frågan om billigare trafik på Gotlands jernväg

genom anskaffande af lättare ångvagnar, stående så att säga på jernvägens dagordning alltsedan år 1879, utgör föremål för uppmärksamhet äfven af årets revisorer, hrr Een, Hellgren, Björkander och Klingvall, hvilka, med erinran att persontrafiken under sistlidne år inbragt 38 tusen men godstrafiken endast 35; tusen kronor, frambålla, huru som deraf framgår, att passagerarebefordringen fortfarande & Gotlands jernväg lemnar en, relativt till godstrafiken, större inkomst än & de flesta öfrige svenska banor lär vara fallet, eller med andra ord, att passageraretrafiken är för vår bana en hufvudinkomst, som dertill är underkastad vida mindre växlingar än inkomsten af godstrafiken, hvilken vissa tider på året är ganska obetydlig. Redan häruti, anse revisorerna, torde finnas en anledning att taga i allvarligt öfvervägande hurnvida mau ej bör söka att, såsom på en del andra banor ägt rum, delvis skilja persontrafiken från godstrafiken. Enligt revisorernas mening och den erfarenhet, som annorstädes vunnits, skulle detta kunna ske på ett, ej mindre för allmänheten, än äfven jernvägen förmånligt sätt genom anskaffandet af en s. k. Ångdressin. Efter de upplysningar revisorerna ibhämtat, skulle en fullt lämplig sådan ångvagn, rymmande 15 till 16 passagerare samt post och något mindre paketgods, komma att kosta högst 6,000 kronor. Då en sådan vagn med lätthet skötes af en person, under det att för ett vanligt bantåg, äfven utan annan frakt än några få passagerare, erfordras en tågpersonal af minst 3 man och då förbrukningen af bränsle och olja m. m., äfvensom slitningskostnad för en sådan vagn blir en obetydlighet jämförd med ett vanligt tåg, som måste bestå af lokomotiv och minst 3 vagnar, så inses lätt att jernvägen skulle göra stor besparing, genom\” att de tider på året, då trafiken är ringa, låta det ena tåget (fram och åter) utgöras af en ångdressin, hvilken naturligtvis äfven kunde användas för de sommartiden ofta förekommande mindre extratågen. — Jämväl en annan synnerligen vigtig fördel skulle, enligt revisorernas mening, genom anskaffande af den föreslagna ångvagnen vinnas, nämligen möjligheten att hela året trafikera banan med tvänne tåg dagligen i hvardera rigtpiogen, hvilket ej lärer låta sig göra, så länge endast 3 lokomotiv fianas. De olägenheter, som följa deraf att, under en del af året, blott ett tåg om dagen går fram och tillbaka mellan banans ändpunkter, hafva så ofta framhållits, äfven af bolagsstämman, att vidare ordnade härom torde vara öfverflödigt.
Med stöd af hvad som här i korthet anförts, och då erfarenheten på andra håll om lämpligheten för mindre banor af detta slags Ångvagnar kan anses stadgad; hemställa revisorerna, att bolagsstämman ville bemyndiga styrelsen att, så fort lämpligen kan ske, och hälst före instundande vinter, gå i författniog om anskaffandeaf en s. k. Ångdressin af lämpligaste och bästa konstruktion, samt att kostnaden derför må få bestridas af reserverade medel.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Juni 1886
N:r 47.

Gotlands jernväg

företedde under sina första trafikår ett för jernvägar ovanligt förhållande mellan person- och godstrafiken, enär den senare inbragte knapt hälften mot den förra, Visserligen har sedan dess genom ökadt godstillflöde för hållandet nu ändrat sig, så att proportionen nu äfven här är den förjernvägar vanliga eller att godstrafiken är jernvägens hufvudsakliga inkomstkälla. Men godsmängden är likvisst ringa mot hvad jernvägens tunga och dyrbara rullaude materiel förmår framforsla.
Derför har man tänkt sig, att möjligen ett godståg om dagen i hvardera riktningen skulle motsvara behofvet, under det man å andra sidan borde anordna lätta och snabba tåg, särskildt afsedda för persontrafiken och måbända mindre tyngande gods såsom paket och dyl. Detär gifvet, att med en sådan anordning dels vida billigare driftkostnader skulle ernås, dels persontrafiken ökas, då åt tågen kunde gifvas större hastighet med deraf följande mindre tidsutdrägt för besök på landsbyg den och i staden, än hvad nu är fallet, då ett tungt tåg med ofta delvis tomma vagnar under långsam fart släpar fram en onödigt stor död vigt uti just sjelfva lokomotivet och vagnarne.
Detta ämne har utgjort föremål för öfverläggning både vid bolagsstämmor och inom styrelsen, och det är väl troligt, att, om jernvägens finanser sådant medgifvit, anstalter i här omordadt syfte vidtagits.
Men tillgångarne ha icke medgifvit inköp af sådana nya lokomotiv, som derför kräfvas, och utsigterna att kunna sälja någon af de gamla ånghästarne äro små. Emellertid få vi afvakta gyosammare tider och derunder söka tillgodogöra oss erfarenheten från andra platser inom landet, der de nya kombinerade lokomotivoch personvagnarne användas. En bana, der så är fallet, är den delvis färdiga Skåve—Hallandsbanan. Om ett prof, som der gjordes i lördags, skrifver Öresundsposten:
En ny ångvagn, den första i sitt slag i Sverige och efter uppfinnaren kallad Rvwans ångvagn, afprofvades 29 Maj mellan Helsingborg och Engelholm. Den består af ett fyrkoppladt lokomotiv, insatt i en personvagn, sålunda att vagnen kommer att löpa på 2 par bogieshjul, hvarigenom den kan beqvämt passera äfven den skarpaste kurva. Maskinen är stark nog att kunna draga 6 lastade vagnar. – Den kan uppeldas på en half timme (för ett vanligt lokomotiv kräfver uppeldnivgen omkring 4 timmar) och tar ej mer kol än en vavlig större kamin. Kolåtgången är så ringa, att samma ko!mängd, som -behöfves för ett vanligt bantåg från Helsingborg till Ödåkra (en väglängd at 9 kilometer), är tillräcklig: för ångvagnen ända fram till Halmstad (en väglängd af 92 kilometer). Vagnen går med en hastighet af 30 kilometer i timmen och skötes af en förare samt en konduktör, hvilken har sin plats på bakre platformen och genom en signuallinva kan sätta sig i förbindelse med föraren. På framgafveln fionas dörrar, som kunna slås upp, så att maskinen, i fall rengöring eller eftersyn behöfves, kan helt och hållet uttagas. Närmast maskinen är en första klass kupé med plats för 8 passagerare, Det öfriga af vagnen är en 3:e klass salong med plats för 37 passagerare. D ssutom fius ett bagagerum samt ett postfack, Vagnen upplyses med amerikanska fotogénlampor. Sjel\’va maskinen är förfärdigad å Borsigs maskinfabrik i Berlin. Vagnen är för öfrigt byggd å Kockums mekaniska verkstad i Malmö och är ett ovanligt prydligt och godt arbete.
Kostnaden för vagn och maskin i komplett skick uppgår till 23,000 kr.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 Juni 1886
N:r 45.

Skolungdomens utflykt

i lördags å jernvägen gynnades af det härligaste väder. Klockan 8,20 f. m. afgick tåget härifrån med ynglingaskaran, af hvilken största delen Åkte i öppna vagnar. Färden stäldes till Stånga station, der ynglingarne under ledning af lektor Bergman besågo Stånga kyrka. Man vände så åter till Etelhem, i hvars vackra ängar största delen af dagen tillbragtes. Varpkastning, i hvilken äfvea lärarae deltogo, idkades flitigt, hvarjämte allehanda lekar företogos. En schnitoljagt, ordnad afgymnastikläraren löjtnant Peterson, slog isynnerhet lifligt an på de unge. Uader dagens lopp afsjöngos derjämte åtskilliga sånger under anförande af dirextör Söhrling.
Middagsmåltid iatogs i det gröna af ynglingarne i skilda grupper, som uppdukade sina medhafda matsäckar.
Dagen förflöt lustigt och hastigt, tills lokomotivets signalpipa klockan half sex bådade till uppbrott. Tåget brusade några minuter derefter bort från Etelhem med den med sin dag synonerligen belåtaa ynglingaskaran, som välbehållen ankom till Visby klockan sju.
I den i allo lyckade utflykten deltogo omkring 170 lärjungar samt rektor och 14 lärare.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 Juni 1886
N:r 44.

En utflykt

å jernvägen kommer i morgon, om gynsamt väder inträffar, att företagas af högre allmänna läroverkets ungdom, åtföljd af rektor och lärarne. Ett extratåg skall klockan 8,20 f.m. föra upgdomsskaran härifrån. Färden kommer att sträckas till Stånga station. Vid de öfriga stationerna göras längre eller kortare uppehåll för botaniska utflykter och lekars företagande m. m.; vid Etelhems station intages middag ur medhafda matsäckar. Vid 7- eller 8-tiden på e.m. väntas ungdomen åter till staden.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Maj 1886
N:r 43.

Jernvägsfrågorna

hafva varit föremål för behandling af hushållningssällskapets förvaltningsutskott vid dess sammanträde häromdagen. Ordföranden, landsh. Poignant sade sig äga anledning antaga, att regeringen, på derom af länsstyrelsen sistlidne November gjord framställning, möjligen ämnade till nästa riksdag aflåta proposition om anslag af en million kronor till jernvägens på Gotland utsträckning, åt norr till Fårösund och Slite, åt söder till Burgsvik, på grund af den pytta häraf kunde väntas härflyta i militära hänsyn. Han förklarade sig hafva kallat utskottet till öfverläggning om hvad af detsamma kunde göras till denna angelägenhets främjande, enär frågan, såsom på det närmaste berörande utvecklingen af länets ekonomi, ovedersägligen låge inom området för hushållningssällskapets verksamhet. För sin del föreslog han, att ut skottet måtte söka bereda den för frågans framgång nödiga utredningen af de med jernvägens ifrågavarande utsträckning förenade omständigheter, bland annat af utsigterna till trafikinkomst af de nya bandelarne; och för att åstadkomma en fullt tillförlitlig utredning i detta syfte föreslogs att härför utse tvänne komitéer, den ena för norra, den andra för södra delen af Gotland, hvar komité bestående af fem personer, bland hvilka för vinnande af nödigt sammanbang i arbetena en ordförande och en sakkunnig jernvägsman bordo utses gemensamma för båda komitéerna.
Med gillande häraf, och sedan det bestämts att komitéerna när så erfordrades skulle äga komplettera sig sjelfva, utsåg utskottet till ordförande i komitéerna lands höfding Poignant och till den andre för båda komitéerna gemensamma ledamoten kaptenen vid väg- och vattenbygnads-kåren G. N. Morsing och till öfrige ledamöter i komitéa för norra delen af Gotland: riksdagsmannen P. Larsson, Lilla Fole, handlanden F. Nyström å Slite och kyrkoherden A. H. Nyberg i Rute, samt i komitéa för den södra: hemmansägaren Tomas Mattsson, Qvinnegårda i Hafdhem, handlanden J. F: Jacobsson å Burgsvik och skolläraren P. Svallingson i Vamlingbo.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 25 Maj 1886
N:r 42.