Etikett: Järnvägen

vid Stånga station hölls i förgår inför jernvägens verkställande direktör undersökning, hvarvid följande personer hördes och berättade:
Stationstöreståndare Eskelund: Att vexeln vid ifrågavarande tillfälle befans oläst, Vid omläggandet af vcxeln förliden sommar blef kettivgen, hvarmed vexeln fastläses, borttagen och har sedermera en dylik ieke anbragts. Någon anmälan om detta förhållande har icke af Eskeluod gjorts hos vederbörande, E. hade särskildt ifrågavarande afton i anseende till då rådande tjocka egnat mera öppmärksamhet åt vexeln än vid andra tillfällen vid klart väder, då han från plattformen kan se vexelns läge. Då tåget var synligt ungefär 5 till 6 inuter före dess ingående på stationen, hade E. undersökt vexeln och befans. då allt vara i behörig ordning. Vid olyckstillfället befans ingen mer än E. på plattformen. När stoppsignal gafs, skyndade E. fram till tåget, som bestod af lokomotiv, 2 passagerarevagnar, 2 fionkor och 2 lastvagnar, samt varseblef då, att lokomotivet och de 3 främsta vagnarne (lastvagnarne och ena finkan) stodo på hufvudspåret, men att första passagerarevagnen var utspårad med främsta hjulparet och medjdet: andra hjulparet stående å hufvudspåret, att den rd passsagerarevagnen var helt och hållet urspårad, liggande i ungefär 40 graders vinkel mot banan, samt att den sista finkan stod & sidospåret. Derefter undersök:e E. vexeln och fann att den låg till sidospåret. Vexeln undersökt vidare af E. och banmästare Nilsson, var utan synbara fel. För E. förekom det som skulle, sedan lokomotivet med de tre första vagna.ne passerat vexeln, densamma blifvit af någon illasinnad person omkastad. För att få vagnarne klara vidtogos nödiga åtgärder med biträde af tågpersonalen och ankommande folk. Med tåget följde sju personer, af hvilka sex åkte i den sista passagerarevagnen.
Konduktör Lönnies: Kort före ankomsten till Stånga station kände han en häftig stöt, hvarvid han omkullkastades på vägnsbottnen. Strax derefter skyndade han ut, öppnade dörren till den framför finkan liggande passagerarevagnen och hjelpte passagerarne att komma ut, af hvilka ingen var skadad. Gick derpå, åtföljd af E., fram till vexeln och fan den i fullkomlig ordning och lagd till sidospåret. Enligt hans åsigt hade vexelklotet vid tågets genomgång stått nästan upprätt och kulan af tågets skakning nedfallit, då sista passagerarevagnen passerade vexeln,hvarigenom sista vagnen inkommit på sidospåret och dragit omkull den framför varande vagnen. I samma ögonblick urspårningen skedde hade L. tittat ut genom vagnsfönstret utan att hafva märkt något ovanligt. Efter en timmes förlopp fortsattes med halfva tåget till Hemse. Lönnies hade samma afton tillsammans med lokomotivförare J. Nilsson undersökt vexeln, som befanns i brist på smörja gå ovanligt trögt.
Lokomotivförare J. Nilsson: Ingick till Stånga station med sakta fart i auseende till den rådande tjockan. Inkom men innanför vexeln ämnade han påsläppa mera ånga, men innan detta hann utföras, märkte han en lindrig ryckning i tåget och omedelbart derefter en starkare sådan, troende första ryckningen härleda sig från bromsning sist i tåget. Efter att hafva hjelpt passagerarne ur tåget gick N. till vexeln, som då var avlagd till hufvudspåret, undersökte den och fann då, att vexelklotet-kunde ställas i omkring 30 gråders vinkel utan att nedfealla, Vexeln tycktes vara osmord. – Iustämde med Lönnies i afseende på orsaken till urspårningen. På fråga af trafikschefen uppgaf N. att, om vexelkulan legat som den skulle, densamma icke kunnat af tåget forsättas i annan ställning. Hade ej märkt någon person i närheten af tåget. Under sist], år vid. ett par tillfällen hade vexela ej varit riktigt stäld, hvarigenom lätteligen olycka kunnat inträffa genom tågets urspårning, och särskildt en gång, då N. förde tåget ar 4 från Hemse.
Eskelund ville ej bestrida denna Nilssons senare uppgift och uppgaf, att det kunde vara en möjlighet, att vexelns felaktiga läge undgått hans uppmärksamhet. Förnekade attklotet stått rätt upp och ned, för så vidt ej detsamma, sedan had lemnat vexeln, blifvit försatt i ett sådant läge.
Eldare A!f. Olsson hade ej sett någon person i tågets närhet, då han kort före och vid sjelfva olyckstillfället å lokomotivet stod vänd å den sidan vexeln var belägen.
Herr Runeberg upplyste att efter hans åsigt hade vexeln icke varit så stäld som den vederbort, förutsatt att icke någon omkastat den i det ögonblick tåget passerade. Under loppet af flere år hade vexlarne vid Stånga station åtskilliga gånger befunnits osmorda och följakligen gående trögt, hvarigenom fara uppstått för tåget. Särskildt en gång hade i följd deraf lokomotivet urspårat.
På Eskelunds begäran har trafiksehefen i dag företagit en undersökning på platsen för missödet.
Trafikschefen har i dag försatt Eskelund ur tjenstgöring på en vecka samt förordnat eleven Falck att tillsvidare för restå Stånga station.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 16 Februari 1884
N:r 14.

egde igår e.m. rum å jernvägen, då aftontåget härifrån kom in på Stånga station. En passagerarevagn och »finkan» urspårade, hvarvid den förstnämda vräktes åt sidan. Passagerarne, som blefvo oskadde, kröpo skyndsamt genom vägnsfönstren ut i det fria. Genom missödet framkom tåget till Hemse omkring en timme efter den bestämda tiden.
Orsaken till urspårningen är ännu ej utredd men antages bero på något fel i vexeln vid ingången till stationen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Februari 1884
N:r 13.