Lummelunda – Sida 4 – GUTAR FÖRR

6 oktober 20246 oktober 2024

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets sjette sammanträde; ordf. e. o. hofrättsnotarien Vedberg).
Med ed betyga skulle i dag Arvid Lindqvist, Roes i Grötlingbo, att han ej tilldelat en person ett knifhugg och på annat sätt våldfört sig mot en annan; likaledes skulle, som -vi förut nämt, K. J. V. Karlsson edfästa sin utsago att han ej vore far till Johanna Lindgrens barn. Båda uteblefvo.

Målet mot kyrkoherden i Alfva Karl Lange ang. olaga vräkning m. m, behandlades åter.
Svaranden företedde bevis att kär, var mantalsskrifven hos sin moder. Kär, stödde gin fordran att få bo qvar på ett tioårigt löfte af ikyrkoherden. Fem vittnen hördes. Kronolänsman J. A. Lindström vittnade, att han i slutet af Mars verkstält k. befhdes utslag, hvarigenom enkan Jakobsson förpliktades att afflytta från ifrågavarande hus. (Käranden, då närvarande, nekade att afflytta. Vittnet gaf då fjerdingsmannen order att underrätta kyrkh. Lange det han icke lagligen kunde vilka äfven dottern. (Kyrkoherden nekade att hafva mottagit någon sådan underrättelse; fjerdingsmannen gicx emellertid ed på att han två särskilda gånger sagt till kyrkoh. Lange om saken), — Vittnena handl. Melin och hemmansäg. Cedergren, Hemse, hade ingentiog att omtala, Isak Svensson och Job. Häglund värderade kärandens saker till, den förre 40, den senare 50 kronor och den skada sagda egendom lidit till resp. 10 kronor och 1 krona. Kär, fäst uppmärksimbeten på, att hevnes ersättningsanspråk ej så mycket gälde skada å möblerna som fastmera det obehag, hon genom trasslet fått utstå. Hon begärde derjämte 50 kr. till arvode åt sitt ombud, fSvaranden å sin sida yrkade ansvar å Johanna Jakobsson för de smädliga yttranden, hon skulle hafva användt i stämningen.
— Konsistorieombudet kontraktsprosten Alfvegren anhöll få klart och tydligt svar om svar, i sin vräkningsansökan pämt blott enkan eller hennes hushåll också, Svaranden genmälte att han blott nämt enkan, men trott det falla af sig sjelft att hennes hushåll då vore inbegripet. Konsistorieombudet frågade då, om svar. vid tillfället verkligen ansett dottern Johanna tillhöra hushållet. Kyrkoherde Lange nekade svara på frågan.
Målet öfverlemnades och kommer utslag att afkunnas vid tingets slut.

I qvarnreparationstvisten mellan Anders Larsson och Johan Hägg å ena samt Kristian Engström å andra sidan, samtlige från Vamlingbo, hördes å svarandesidan 3 vittnen, som intygade, dels att kärnnden Hägg och dennes far genom oförståndig malning i hårdt väder kört sönder qvarnen, dels att vid derpå följande reparation ej så mycket virke gått åt, som i reparationsräkningen var upptaget. Käranden erhöll för anskaffande af motbevisning uppskof till andra rättegångsdagen af höstetingets första sammanträde.

Skogsåvärkan. Lars Munthe, Gardrunga i Stenkumla, instämde Vilh. Johansson, Homa i samma socken, med yrkande om ansvar å J. för att han under de senaste åren skulle olofligt huggit skog från en utmark under 8/16 mantal Gardrungs. Han fordrade ersättning för den afverkade skogen med 100 kronor samt att svaranden skulle ådömas ansvar enligt 20 kap. 2 å strafff. eller, om detta lagrum ej är tillämpligt, enl, 24 kap. samma lag. Svaranden genmälde att marken vore bangs, och att han derför finge hugga efter behag; till stöd härför framhade han ett köpokontrakt, hvarigenom »Mallrörs åker jämte tillhörande utmark» öfverläts åt svarande till år 1908. Käranden påstod, att den i kontraktet nämda utmarken vore en annan än den, å hvilken sv. huggit, och ville stödja detta med framhafda skifteskartor. — Beslut afkunnas å slutsammanträdet.

Lorentina Vestberg, Lye, emot hustrun Tilda Sjösten, Dals i samma socken, Svaranden hade 11 April afgifvit ett vittnesmål, i hvilket intygades, att Tina Vestberg fält vissa yttranden ang. förlusten af ett kardor. Nu sade käranden sig hört, att hustru Sjösten både här och der sagt, att hon aldrig skulle aflagt ett dylikt vittnesmål, om ej Vestberg och hon varit ovänner. Derför skulle bon nu straffar, Parterna förliktes emellertid inför rätten, sedan käranden bedt hustru Sjösten om ursäkt för sitt tilltag att stämma.

Stölden i Ejsta. Till rätten hemtad var i dag Anna Hjertstedt, åtalad såsom medveten om f. båtsmannen Lindvalls stöld af matvaror vid Grymlings i Ejsta i vintras. För ransakningen med Lindvall ha vi förut redogjort. — Hjertstedt sade sig hafva afrådt Lindvall fråna att stjäla köttet, men hade, då han likväl tagit det, hjelpt honom att dölja det stulna och kokat ett stycke åt honom, Hon hade på L:s begäran gifvit hustru Lindvall en bit kött och dervid omtalat på hvad sätt det åtkommits. Hustru L. hade behållit köttbiten och gömt den vid visitationen, Hjertstedt nekade till att hafva användt någon del af det stulna, Hon är född 8 Febr. 1859 i Tofta och har ej förut varit tilltalad för brott, — Åklagaren anhöll om uppskot för anställande af förhör med L:a hustru. Utlåtande afgifves vid slutsammanträdet.

Tvistigt köp. Lars Malmström, Kruse, yrkade att af Robert Lindberg, Gudings i Alfva, återfå en revers å 225 kronor, Käranden berättade, att han den 17 Februari 1884 till utfodring mottagit ett par oxar af svaranden, med vilkor att få köpa dem sedan, om hans vilkor tilläto honom. I säkerhet för oxarna lemnade Malmström en revera å 800 kronor, hvaremot han fick ett intyg af Lindberg att han mottagit oxarne blott till utfodring mot villkor att få under tiden begagna dem. Påföljande år 1885 dogo emellertid oxarne i mjältbrand, Barmhertiga menniskor hopsköto då 105 kr., af hvilka kär. öfverlemnade 70 kr. såsom ersättning för den tid han haft oxarne. År 1891 hade kär, blifvit fordrad å resten af reversen, hvarvid han låtit förmå sig att utbyta den gamla reversen å 800 kronor mot en ny å 225 kr. Denna sista revers yrkade nu käranden återfå, då han aldrig fått valuta för densamma, — Svaranden berättade deremot: Han hade sålt oxarne för 800 kr., som betalades med en förbindelse, hvilken skrefs af länsman A. M. Eneman å dennes kontor. Sedan köpet var afslutadt frågade E. om M. kunde ställa någon säkerhet för beloppet. På nekande svar föreslog då kommissarien E., för att skydda oxarne från utmätning för annans fordran, att säljaren skulle gifva köparen ett intyg, att han blott fått oxarne på utfodring.
Sedermera skulle skulden amorteras med 100 krovor årligen. När oxarne dött, fick säljaren 70 kronor och sedermera genom arbete ytterligare 5. År 1891 verketäldes vidräkning, då M. fick tillbaka den £amla reversen och utstälde den nya å 225 kronor, Men svaranden glömde dervid att fordra åter det intyg han utgifvit rörande oxarnes utfodring. Som vittnen hördes f. kronolänsman A. M. Eneman, landtbrukare Valter Eneman och klockare Laugren, Deras vittnesmål stödde svarandens berättelse.
Utslag faller vid slutsammanträdet.

Norra häradsrätten.
Den 5 och 6 juni.
— Till ett föregående sammanträde hade t. f. kronolänsman Ä. Jacobson instämt hustru Avna Högberg, Vies i Veskinde, och yrkat ansvar för oloflig utminutering af bränvin. Svar. bestred då genom ombud åtalet, men, då målet nu till förnyad behandling åter påropades, medgaf svar. förseelsen. Försäljningen skulle hafva ägt rum såväl helgdagar som hvardagar. Målet öfverlemnades.
Utslag å sluttinget.

— Uti målet emellan Visby stads fattigvårdsstyrelse, kär., och Othem sockens fattigvårdsstyrelse, ang. ersättning för vård och underhåll åt f. fältmusikanten, målaren K. G. Lundgren hördes såsom vittne inspektoren J. F. Krysell från Vesterhaninge, Stockholms län, hvilken berättade, att L. under den tid vittnet bott vid Närs hemman i Othem, under några månader bott i den förut omnämnda, s. k. kasernen, hvarifrån L. dock inom kort blifvit uppsagd, enär han ej varit skrifven inom socknen. L. hade sedan gått omkring i de närliggande socknarne på tillfälligt arbete, men icke, så vidt vittnet visste, någonstädes haft stadigt hemvist.

— Uti målet emellan t. f. kronolänsman A. Jacobson, åklag. och Karolina Eriksson i Endre, svar., ang. ansvar för olofligt tillgrepp, fingo målsegande Englund och Karlsson nu med ed uppgifva värdena på de ifrån dem olofligen tillgripna effekterna.
Utslag å sluttinget.

— Målet emellan Klas Andersson i Lummelunda och Oskar Nyström, Hellvigs i Fole, ang. åverkan, förevar nu åter. Hemmanseg. Lars Nordström, Råby i Hejdeby, vittnade att under den tid svar. varit ägare af nämnda hemman, mycken skog huggits i den hage, hvartill kär. haft afverkningsrätten, men att det ej varit kär. som verkstält hygget. Handl.
J. T. Lundin från Visby, hvilken äfven hördes som vittne hade, då svar. af E. H. Fagerlund ämnade köpa ofvannämnda hemman, haft besök af svar., Fagerlund samt kär. Något köp hade då emellertid ej afslutats men bland vilkoren för detsamma hade af parterna öfverenskommits, att då svar. öfvertoge gården skulle kär:s rätt till omnämnda hage upphöra. Målet öfverlemnades.

Utslag å sluttinget.

— Till detta sammanträde hade Olof Johansson i Norrlanda uttagit stämning å skolläraren Erik Östman i samma socken och yrkat ansvar för ärekränkning, enär svar. i en skrift beskyllt kär. för att å sistlidne Julafton hafva uppfört sig oskickligt i svar:s bostad och emot svar:s hustru utfarit med allehanda skymfliga tillmälen.
Svar, erkände, men anhöll att få målet hvilande för att för kär:s uppgifna beteende åtal emot kär. anställa.
Målet förklarades hvilande och dess åter upptagande beroende på anmälan.

— Målet emellan f£. löjtnanten E. Björkman och inspektoren H. Nyberg å Viflings i Hellvisocken, ang. redovisning och ansvar, handlades nu åter. Vidräkning mellan parterna hade af dertill utsedde personer nu ägt rum och målet öfverlemnades.
Utslag å slutsammanträdet.

— Till sammanträdet hade drängen J. Hammarström i Kräklingbo instämt kr. länsmannen G. Boberg och yrkat ansvar för misshandel. Svar. erkände, att han under slagsmål med kär. tilldelat denne flere slag men uppgaf om sjelfva förloppet, att svar. på aftonen sistlidue annandag påsk funnit kär. jämte åtskilliga andra sitta inne i svar.:s drängstuga och spela kort; att, då svar. vid flera tillfällen förut förbjudit sådant, svar. då kört ut dem och, då kär dervid varit något långsam knuffat honom något. Då svar.:s tillsägelser, att de skulle aflägsna sig från gården, ej efterkommits, hade svar. ånyo upprepat sin tillsägelse, hvarvid parterna kommit i slagsmål utanför gårdsgrinden.
Kär, uppgaf, att slagsmålet ägt rum ute på vägen, hvilket svar. bestred.
Målet uppsköts för bevisning.

— F. Landtbrukaren Tn. Heitman i Lummelunda, som till tinget instämts för olaga försäljning af maltdrycker, erkände genom ombud förseelsen.
Utslag å sluttinget.

Till länsfängelset införpassades i går af kronolänsman Lindström ogifta Anna Maria Helena Ahlqvist från Enge i Bunge socken för barnamord. Hon är född i Bunge och 20 år gammal.

När förståndet är omtöcknadt. Med ångaren Hörningsholm forslades i lördags afton till Sundsvall en gotländsk matros, Karl Gilbert Johansson, född i Visby 1868, från norska barken Souvenir. Mannen hade under eftermiddagen inne i staden starkt berusat sig och sedan ombord kommit i delo med kaptenen, hvarvid han gripit till knif. Kaptenen sökte skydd genom att äntra upp i riggen. Knifhugget träftade kapten i ryggen och utmed ena benet, men sönderskar lyckligtvis blott kläderna ända ned till fötterna. Den vildsinte vände sig nu med sina hugg mot kajuttaket, men knifven slant och genomskar hans högra hand. Kaptenen begaf sig då ögonblickligt ned och kastade mordvapnet öfver bord samt lyckades med hjelp af några andra öfvermanna matrosen, den man måste binda till händer och fötter innan den sårade handen kunde få förbindas. I detta ömkliga tillstånd upptogs mannen af den nämde ångaren och återfördes till Sundsvallshamnen och vidare till polisvaktkontoret, der han att börja med lemnades i ro att vakna till redigare tankar.
Johansson dömdes i måndags af Sundsvalls rådhusrätt till en månads 6 dygns straffarbete för uppstudsighet mot befäl.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Juni 1893
N:r 87

28 september 202428 september 2024

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
(Femte sammanträdet).
Utslag afkunnades: emellan hemmansägaren Ludvig Högberg, Vies i Veskinde, m. fl. och hemmansägaren Johan Källgren, Klintegårda i samma socken, ang. ansvar för oloflig harjagt. Svar. dömdes att böta 10 kronor samt ersätta kär. för den skjutna haren med 1 kr;

— emellan landtbrukaren Per Stare, Burga i Lummelunda, samt landtbrukaren Herman Landergren och hans hustru, Lunds i Martebo, ang. ansvar för olofligt borttagande af en gärdesgård. Svar. Herman Landergren fälldes enl. Straffl. 10 kap. 20 § att böta 30 kronor samt svar:na, hvilkendera af dem bäst gälda gitte, att ersätta kär. för det borttagna gärdselvirket med 10 kronor.

— emellan Lars Nordström, Råby i Hejdeby, och enkan Johanna Sjösten å Kapelshamn, angående ansvar för förskingring af anförtrodt gods samt ersättning. Svar. dömdes att för uppsåtlig förskingring böta 50 kronor samt att till kär. utgifva ersättning med 300 kronor;

— emellan hemmansägaren Johan Pettersson, Medebys i Hall, kär. samt arbetaren Johan Oskar Lundberg och hustru Elisabet Karlsson derstädes svar. ang. ansvar för ärekränkning; svar:na dömdes att hvar för sig böta 50 kronor;

— emellan t. f. kronolänsman Arvid Jacobsson, åklagare, och hemmansägaren Johan Flodman, Nors i Veskinde, svar. ang. ansvar för misshandel.
Svar. frikändes och angifvaren, skomakaren O. Sjögren Klitengårda i Veskinde, ålades att gälda kostnaderna i målet.

— Målet emellan f. löjtnanten E. Björkman i Hellvi socken, kär. och inspektoren Herman Nyberg å V flings i samma socken, svar., ang. redovisning m. m. uppsköts till 2:ra rättegångsdagen af nästa sammanträde.

— Målet emellan kaptenen Frans Classen i Linköping, hufvudkär. och ägaren af Fole mek. verkstad, Joh. Vigström, genkär. ang. fordringsanspråk och utbekommande af värdehandlingar till värde af 6,000 kr. hade utsatts till denha dag för edgång af genkär. Genkär. betygade med ed, att han icke för nämda belopp eller någon del deraf häftat i skuld till kär:s numera aflidne fader.
Utslag i målet å slutsammanträdet.

— Målet emellan landtvrukaren H. Landergren och hans hustru vid Lunds i Martebo samt landtbrukaren Per Stare å Burge i Lummelunda ang. gäldande af utflyttningskostnad i sammanhang med skifte, öfverlemnades af båda parterna.
Utslag å slutsammanträdet.

— Målet emellan Klaes Andersson, Etebols i Lummelunda och Oskar Nyström, Hellvigs i Fole, ang. åverkan förevar ånyo.

Ä kär. sidan hördes 5 vittnen, af hvilka drängen Karl Pettersson och arbetaren Joh. Forsgren hade de för svar. mest graverande vittnesmålen. Pettersson hade tjenat såsom dräng hos svar. under åren 1890 och 1891 samt under denna tid biträdt svar. med skogshygge i den s. k. Malmhagen, i nvilken dock kär., enligt hvad svar. för vittnet uppgifvit, på groud af kontrakt ensam hade afverkningsrätten. Äfven vittnet Forsgren hade hjelpt svar. med skogsafverkning i nämda hage, nämligen under våren 1892.
Svar. bestred att han huggit skog å någon annan mark än der han varit berättigad att hugga.
Målet uppsköts.

— Målet emellan O. V. Ålander å Rosendahl och statdrängen K. F. Eriksson, ang. ansvar för olofligt afvikande ur tjenst, uppsköts till 1:a rättegångsdagen af nästa sammanträde.

— Till tinget hade kronolänsman G. Boberg instämde drägen Olof Teodor Johansson från Smedegårda i Björke med yrkande om ansvar för det Johansson olofligt kört å jernvägslinien. Svar. erkände förseelsen, men uppgaf att han omedelbart efteråt, då han erhållit kännedom om att körande å jernvägslinien icke vore tillåtet sjelf anmält förhållandet hos trafiikschefen och då fått fö sona förseelsen med erläggande af 10 kronor, å hvilken betalning svar. nu äfven medhade trafikschefens qvitto. Sedermera hade emellertid saken angifvits till åtal och trafikschefen hade då återsändt 10-kronesedeln och i bref bedt att återfå qvittot, hvilket utbyte svar. dock ej velat gå in på.
Målet uppsköts.

— Målet mellan Anders Herlitz, Bengts i Östergarn samt Johan Herlitz derstädes och lotsförmannen Olsson, ang. klander af utmätning, förevar nu ånyo. Två vittnen hördes, af hvilkas vittnesmål tycktes framgå, att ett för Johan Herlitz:s skuld utmätt kokreatur vid tiden för utmätningen tillhört kär.
Kär. återtog emellertid ansvarsyrkandet emot svar. Olsson, hvarefter målet för vidare bevisning uppsköts till 2:a rättegångsdagen af hösttingets 1:a sammanträde.

— Målet mellan Olof Johansson, Butrefs i Norrlanda, och Johan Larsson derstädes ang. ärekränkning, handlades nu åter. Ärekränkningen skulle hafva bestått deri, att svar genom häntydningar föranledt att rykte uppkommit om brottsligt förhållande emellan svar. och en annan persons hustru.
Svar. bestred, att han gjort sig skyldig till någon ärekränkning; han hade endast till den ifrågavarande qvinnans man yttrat några ord för att göra honom uppmärksam på att ett dylikt rykte vore i omlopp.
Målet uppsköts till hösttingets första sammanträde.

— Fabrikören Emil Mellström i Enköping hade å egna och sina syskons vägnar till tinget instämt Sofia Bernhardina Bergström i Rute socken med yrkande att såsom slägtingar till aflidne landtbrukaren J. V. Karlesson efter honom utbekomma arf. Slägtskapen mellan kär:na och den aflidne skulle enl. Mellströms uppgift ledas tillbaka till Mellströms morfader, hvilken vore farfader till Karlesson och hans jämväl aflidne broder, förre kyrkoherden i Hangvar och Hall Martin Karlesson. Enligt svar:s uppgift, hvilken äfven med ett bref gjordes ganska sannolik, var Karlessonernas fader icke son utan fosterson till Mellströms morfader.
För närmare utredning uppsköts målet till hösttinget.

— Ed såsom god man vid skiftesförrättning aflades af f. nämdemannen Lars Granberg i Dalhem.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets femte sammanträde å Skogs i Levide; ordf. e. o. hofrättsnotarien M. Wedberg) Följande ntslag afkunnades:

— I redovisningsmålet mellan J. P. Jakobsson, Bockes i Fröjel, och sakförare C. E. Björkegren, Vestergara, ogillades käromålet.

— För oloflig rapphönsjagt dömdes kakelungemakare Gustat Hultström, St. Kruse Alfva, att böta 25 kronor.

— Med ed ålades Fina Vestberg i Lye att betyga, det hon ej till hustru Sjösten fält ett yttrande att Petter Lydals hustra stulit ett par kardor.

— Ärekränkningsmålet Edman—Johansson, Väte, uppsköts till första dagen af höstetingets första sammanträde, då svaranden skall förete bevis att han anhängiggjort rättegång mot käranden med yrkande om ansvar för skogsafverkning.

— I det stora skiftesmålet mellan icke-hemmansägare och hemmansägare inom Närs socken afkunnade rätten det beslat, att målet uppskjutes till första rättegångsdagen af nästa vårtings andra sammanträde, till hvilken tid kärandena skola hafva delgifvit stämningen åt alla svarandena, Svar:s invändning, att kär:na vore oberättigade föra talan i målet, lemnades utan afseenda af rätten.

F. nämdemannen Joh. Engström, Mafrids i Vestergarn, hade till denna gång instämt Gabriel Bolin från samma gård och socken med yrkande att dels utfå 58 kronor och dels erhålla tillbaka den andel i fjällfiske, som tillhört 17/128 mt! Mafrids och som blifvit fråndömd Engström, — Detta visade sig vara den gamla bistorien om hemmansköpet at 1885, köpe- och landtmärerihandlingarne, ibland hvilka två halffärdiga reverser blifvit instuckna, dem Engström omsider på laglig väg tvingats betala o. s. v., för hvilket allt vi på den tiden utförligt redogjorde. Denna gång voro Karl Karlson, hans hustru och dotter instämda som vittnen, men utebletvo. Svaranden bestred E:s påståenden och yrkade ansvar å honom för rättegåvgsmissbruk, då saken redan förut blifvit afdömd. Sedan som vittnen hörts kronolänsman Svallingson och bustra Josefiaa Gustafsson uppsköts målet till andra rättegångsdagen af hösttingets 1:a sammanträde, då de tre idag frånvarande vittnen skola vid vite af 5 kr. hvartdera vara närvarande. För deras försummelse idag dömdes de att böta 1:50 hvartdera.

Barnaföda. Det från tredje sammanträdet uppskjutna målet emellan Agnes Kristina Johansson Mallgårds i Levide och husbondesonen Hjalmar Siggelin, Pejnarfve i samma socken, behandlades. Svaranden bestred ganom ombud de vid förra rättegångstillfället afgifna vittnesmålen. Målet öfverlemnades, käranden yrkande bifall till kärnmålet eller, om detta ej kunde bifallas, att svaranden måtte ålägges edgång. Utslag faller på första dagen af nästa sammanträde.

Djurplågeri. I det föret omnämda målet mot statkarlen Alfr. Engström och drängen Viktor Hansson från Uggårds i Rone ang. djurplågeri 21 sistl. Februari vid stenkörning mellan Rone och Grötlingbo, hördes i dag ytterligare två vittnen, Lars och Zakarias Lindström. De berättade samstämmigt att de sett Viktor Hansson vid omstämda tillfället köra öfverdådigt fort och rycka i tömmarne oupphörligt. Hästen hade efter körturen varit mycket svettig och darrat i hela Malar Deremot hade intet af vittnena sett biéå flyta ur hästens mun. — Hansson påstod fortfarande att han ryckt i tömmarne blott för att få hästen att stanna. Engström begärde att bli skild från målet och begärde en ersättning för sina besvär af 50 kronor.
Utslag vid tingets slut.

I målet mellan Anna Meria Siggelin och handl. Ant. Jakobsson, Fardhem, förekom ingenting nytt. Saken öfverlemnades från båda sidorna. Utslag afkunnades vid nästa sammanträde.

Uppträdet vid Korsby. I detta af oss förut refererade mål mellan krouolänsman J. A. Lindström å tjenstens vägnar och Nils Petterssop, Kattlunds i Grötlingbo, m. fl., återtog åklaren idag yrkandet om ansvar för rån, men yrkade i stället laga ansvar å Nils Pettersson enl. 15 kap. 22 paragr. straffl., för att han genom rättsstridigt bot tilltvingat sig penningar samt å Arvid Lindquist för delaktighet deri och för att han mottagit en del af de bekomna penningarne. Å da öfriga tilltalade yrkades ansvar för fylleri och öfverdådig framfart å allmän landsväg. — Svarandena bestredo genom ombud de gjorda yrkandena och ville å sin sida att drängen Laurin skulle stånda ansvar för falsk angifvelse.
Utslag vid tingets slut.

Utmätningsmålet Johan Larsson, Skogs i Mästerby, mot Alfr. Ferd. Ekelund, Tipsarfve, förekom till förnyad handläggning. Parterna skulle i dag öfverenskomma om storleken af den förlust, Larssons egendom kunde anses hafva lidit genom att hafva varit i Ekelunds sons vård, men detta hade sig icke så lätt. Som vittnen hörles slagtarne Herman och Vistor Lindström samt hemmansägaren Lars Eriksson. Da berättade tämligen samstämmigt, att kreaturen före 3 Mars — utmätningsdagen — varit ganska hulliga, men att de den 25 April, sedan de varit i Exelunds vård 7 veckor, blifvit så magra och eländiga, att man kunnat »hänga upp mössan på de ntstående knotorna». Vittnena ansågo, att hästarne förlorat i värde 100 kr. och oxarne 50. Till 4 kr. för dag och par uppskattade vittnena den skada, som Larsson skulle tillskyndats geaom förlusten af bästarne och 3 kr. i fråga om oxarne. I fråga om selar och redskap, möbler o. d. hade de skilda uppfattningar. — Målet uppsköts på svarandenas begäran till andra rättegångsdagen af höstetingets första sammanträde.

Äktenskapsskilnad. O. P. Lindström-Skogslund i Träkumla, utvecklade nu närma re sina idéer om i hvilka stycken hans hustru Ida Charlotta brustit i fullgörandet af det äktenskapliga kontraktet. Hon hade icke hållit sitt löfte att sätta upp sitt testamente, hon hade varit vred emellanåt och skrämt mannen, hon hade tagit hand om mjölkpenningarne m. m., m. m.; först och sist saknade han testamentet. Mannen Lindström framhade fem vittnen: f. fjerdingsmannen Matias Österberg och smedssonen Axel Holm had3 sett O. P. L.; taga två kastar ved på gården, hvarvid han brutit sönder ett vedbodlås; K. P. Jonsson hade odlat upp ett halft tonnoland jord för frun och fått sin betalning af henne; skrädd. F. A. Malmborg hade sett frun arg en gång år 1889, dock icke på Lindström; och Jonas Andersson hade äfvenledes sett hustru L. ond en gång på samma årtal. — Fru L. företedde inför rätten förste proviusialläkarens intyg att O. P. L:s uppgifter vid förra rättegångstillfället voro osanna. Hon påstod att mannoen nekat deltaga i skötseln af hushållet och jordbruket, utan bade hon fått taga det ensamt på sin lott. Han hade aldrig bidragit till hennes underhåll, utan tvärtom. Varit gnatig och jämt tyckt, att hon ätit för mycket och arbetat för litet.
Utslag afkunnas vid tingets slut.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Maj 1893
N:r 72

21 september 202421 september 2024

Auktion Kinner i Lummelunda.

Torsdagen 21 dennes kl. 10 f. m, låter landtbr. Olof Pettersson Kinner i Lummelunda från stället derstädes genom offentlig auktion i följd af afflyttniog till den högstbjudande försälja all sin såväl fasta som lösa egendom bestående af: Fastighet 5/8 mantal Kinner med derå i veritabelt skick (uppförda man- och ladugårdsbygnader; fri från lifstidsundantag, skogtillgång öfver husbehof, undergådt laga skifte, att genast tillträda, med utsådt höstsäde, har goda och bördiga ägor, åkern till största delen täckdikad och tillika första gradens jord; och förbehåller ägaren sig pröfningsrätt att antaga eller förkasta de gjorda anbuden; köparen får öfvertaga de i hemmanet varande inteckningar för hvilka tillika med öfriga beloppet köparen får vara beredd att vid klubbslaget ställa antaglig säkerhet, då köpevilkoren kunna ställas efter en reel köpares beqvämlighet; öfriga vilkor tillkänvnagifvas vid auktionen.
Lösegendom, möbler: såsom bord, stolar, sängställen, soffor, väggur m. m.; koppar-, malm, messing- och jernsaker; träkärl: bonnar, tunnor, baljor och spann, sängkläder m. m.
Åker och körredskap, 2:ne trillor och en lastvagn, flera goda arbetsvagnar, tre par kälkar, vrång- och foderhäckar, vänd- och spetsplogar, slätoch klysharfvar, mullfösor och tröskverk med vindmaskin, en radsåningsmaskin, en hästräfsa. Kreatur: hästar, oxar, kor, hvaraf en del snart skall kalfva, ungoöt, får och svin, höst- och vårsädeshalm; hvetemjöl och rågmjöl jämte omkring 50 tunnor goda ät- och sättpotatis, jämte något bygnadssten och taktegel m. m. m. m, som ej här uppräknas, Vid samma tillfälle komma gångkläder efter afl. hustru Larsson Kams att försäljas, och lemnas godkände inropare för lösa egendomen anstånd med betalningen till den 1 västkommande September.
Veskinde den 10 April 1893.
Auktionsförrättaren.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 April 1893
N:r 59

15 september 2024

Auktion i Lummelunda.

Onsdagen den 29 dennes kl. 10 f. m. låta arfvingarne efter aflidne hemmansägaren Olof Stenbom, Skomakare i Lummelunda, derstädes till den högstbjudande försälja alla sina yttre inventarier och kreatur bestående af:
Reg- och arbetsvagnar, kälkar, vändoch spetsplegar, slät- och krokpinnhartvar, vrång och foderhäckar, kornvält, mullfösa, tröskverk, vindmaskio m. m. Kreatur: ett par hästar, ett par oxar, goda mjölkkor och gqvigor samt en tjurkalf. Vid samma tillfälle låta arfvingarne på 6 års tid utarrendera sitt egande 7/32 mantal Skomakare först i mindre lotter och sedan i sin helhet med förbehållen pröfningsrätt att antaga eller förkasta de gjorda anbuden. På samma gång kommer för annnap persong räkning att försäljas fiskredskap bestående af strömmingsgarn och torskanoglar m. m. samt vid stranden stående fiskredskapsbod.
För lösa egendomen lemnas godkände inropare 3 månaders anstånd med betalningen.
Veskinde den 24 Mars 1893.
AUKTIONSFÖRRÄTTAREN.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Mars 1893
N:r 47

13 september 202413 september 2024

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
Till fortsatt handläggning förekom målet mellan J. P. Jakobsson, Bockes i Fröjel, och sakförare C. E. Björkegren i Vestergarn angående redovisning för en kö, som B. på en auktion 1883 skulle ha sålt för kärandens räkning och fått 95 kronor för. Käranden företedde ett protokoll från auktionen, hvari en ko stod upptegen såsom såld för »annans räkning» för 95 kronor. Svaranden förnekade att detta vore samma ko, hvarom åtalet rör sig, hvilket dock intygades af två vittnen, f. skollärare Gottberg och hemmansägare Csdergrep. Skollärare Gottberg hade vid tillfället fört det ena auktionsprotokollet. Att Björkegren aldrig mottagit några 95 kr. för kon var han säker på, så mycket vissare som han var i stånd att förete en uppbördslista för medel från auktionen, indrifna af skoll. Gottberg, hvilka medel voro vederbörligen qvitterade af Jakobsson, och hvarest bland andra poster funnos 95 kronor för en ko. Utslag vid femte sammanträdet.

Redovisningsmålet mellan Anna Maria Siggelin och handl. Ant. Jakobsson, Fardhem, behandlades åter. Käranden medgaf att hon fått varor af Jakobsson, men påstod de åsctta prisen vara alldeles för låga, isynnerhet för vissa partier 4ed. Å båda sidor hade inkallats vittnen för att få utrönt berkaffenheten af det arbste (uppränsning af en hage), som Siggelin skulle utföra för rättigheten att få den mycket omtalade veden. Målet uppsköts ytterligare till femte sammanträdet.

Förnyad ransakning för inbrott skulle idag f. båtemannen Oskar Lindvall och Anna Hjertstedt undergå. De voro ålagde ivfiana sig vid hämtningsäfventyr, men uteblefvo likväl, Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af nästa sammanträde, då de åtalade skola genom åklagarens försorg på egen bekostnad till rätten hämtas.

Ansvar för rån yrkade kronolänsman Svante Lindström å drängen Nils Pettersson från Kattunds i Grötlingbo, för delaktighet i rån ansvar å drängen Arvid Lindqvist, Roses i samma socken, och för öfverdådig framfart å allmän väg å arb. Johan Lindqvist, Domerarfve, och hemmansägaren J. Vestberg, Slees. — Anmälan hade nämligen inkommit från drängen Karl Lanrin, i tjenst hos kyrkoherden P. R. Kullin i Vamlingbo, att hav 17 Januari på aftonen under färd trån Hemse med troderlass blifvit uppbunnen af ett åkande sällskap om sju personer, af hvilka en, sedan de i förbifarten kört omkull i diket, sprungit fram och hållit in hans häst, hvarefter andra under hotelser aftvungit honom penningar. — Polisförhör hade. hållits med nu åtalade personer samt husbondesonen Johan Rondahl, Ravaldg, skräddaren Job, Hallgren, Norrqvie, och skomakarelärlingen Lars Olsson, Lunds, samtlige från Grötlingbo. Dervid hade Rondahl berättat: Det nämda sällskapet hade omstämda dag vid åttatiden på aftonen kommit åkande från Hemse, hvarvid ungefär vid Korsby i Hafdhem upphunnits ett större lass med trävaror, hvilket de utan att sakta farten gjorde försök att köra om, hvarvid deras åkdon for i diket. Sedan de kommit upp hade Jakob och Arvid Lindqvist, Nils Pettersson och Lars Olsson gensst sprungit fram till det på andra sidan hållande trod:rlasset, der Nils Pettersson och Jakob Lindqvist sport körsvennen om hans namn och hemvist hvarefter Pettersson i hotande ton uppmanat honom att genast utgifva 1:50 i ersättning för en butelj konjak, som han påstod hafva förlorats vid kullkörningen. Laurin sade sig ej hafva penningar för sådana ändamål, men hade sedan på upprepade hotelser gifvit P. en krona. P. var likväl ej nöjd utan hade prejat om ytterligare 50 öre. Laurin hade då svarat att ville han ha mera, så finge han vända sig till L:s kamrat, som kört i förväg. Nils Pettersson hade då gått afsides, tagit af sig rocken och kastat den i diket, hvarefter han återvändt till L. och fordrat betalning för rocken, som han ssde sig förlorat vid kullkörningen. Lanurin hade då ej svarat, men tydligen varit mycket förskräckt. Rondabl, Vesiberg, Hallgren och Olsson hade derpå fortsatt till Korsby, der de upphunno Lauring kamrat Adolf Andersson. Laurin med sitt lass kom efter och derpå det öfriga sällskapet. Laurin hade här ytterligare blifvit af Pettersson affordrad penningar, hvarvid Rondahl sett P. få en krona, den han sedan gifvit Arvid Lindqvist. Någon af sällskapet hade begärt 50 öre af Adolf Andersson. Kunde ej säga hvem det var, men Jakob Lindqvist och Nils Pettersson hade då stått närmast Andersson, Jaaob Lindqvist hade utfarit i grofva skällsord mot Andersson. Johan Vestberg hade vid kullkörningen sagt: »Slå ihjäl rackaren, sorkar». — Pettersson hade vid färden från Korsby sagt sig vara den, som hållit in hästarne. P. hade efter närmare undersökning i vagnen funnit den saknades buteljen. Vestberg och Petterssonivoro något druckna. — De öfriges berättelser voro af hufvudsakligen samma innehåll som Rondehls, Pettersson sade sig hafva fordrat ersättning för en liten flaska, värd 75 öre, och en knif, värd 1 krona. Han hade fått först en krona och derpå ytterligare en, som han gaf Arvid Lindqvist, emedan denne förlorat en konjaksbutelj. Han tillade, att han; ej fullt säkert kunde erinra sig huru allt tillgick.
Sedan protokollet öfver polisförhöret blifvit uppläst, framropades först Nils Pettersson. Han påstod nu, att han blott en enda gång begärde penningar och att de då gåfvos honom utan dröjsmål. Han hade aldrig hotat Laurin. Kom icke ihåg någonting angående rocken, som han skulle ha kastat i diket. Visste inte af att man hade hittat buteljen, Han hade betalat tillbaka penningarne åt Lanrin eå snart ban såg tilldragelsen omoämd i tidningarne, Han medgaf, att han varit drucken vid tillfället, hvarför länsman Lindström yrkade ansvar å honom äfven för fylleri å allmän väg. — Arvid Lindqvists berättelse öfverensstämde med hvad han sagt vid polisförhöret ; han hade funnit koojaksbuteljen i slädan och talat om det för alla, äfven för Pettersson. — Sedan de tre som vittnen nstämda deltagarne i äfventyret äfven fått bekräfta sina uppgifter, uppsköts målet till audra rättegångsdagep af femte sammanträdet, då slutpåståenden skola afgifvas. Nils Pettersson skall inställa sig vid äfventyr att hämtas på egen bekostnad, de öfriga vid vite af 25 kronor.

Norra häradsrätten.
Tredje sammanträdet.
13—15 Mars.
Auktionsredovisning. Målet emellan hemmansägaren Johan Källgren från Lilla Klintegårda i Veskinde och Ludvig Högberg från Vies i samma socken, ang. auktionsredovisning, hade uppskjutits till detta sammanträde för bevisning å svar:-sidan. Någon bevisning hade svar. ej att förebringa, men bestred käromålet såsom helt och hållet obestyrkt äfvensom de i målet afgifna vittnesberättelserna, för så vidt genom dem skulle anses bevisadt, att svar, å auktionen två gånger utropat det ifrågakomna hästkreaturet.
Kär. uppgaf, att den revers, som köparen af hästen lemnat kär. i liqvid för densamma, af kär. sedan lemnats till svar. såsom afbetalning å en skuld, som kär. haft till svar. samt ansåg, att svar. vore skyldig redovisa för hvad han å densamma uppburit.
Svar. medgaf, att han emottagit reversen.
Parterna öfverlemnade målet, svar. med yrkande om ansvar å kär. för obefogad rättegång.
Utslag å 4:de sammanträdet.

Kraf å skifteskostnad. Målet emellan landtbrukaren H. Landergren, Lunds i Martebo, och landtbrukaren Per S:are, Burge i samma socken, ang. ogulden utflyttningskostnad vid skifto, förevar nu ånyo. Svar. hade vid förra rättegångstillfället medgifvit krafvet) men yrkat qvittning för tomtbyra, som kär. vore skyldig svar.
Genom bandlingarne öfver ägoutbyte emel lan Martebo sockens 1:sta skifteslag och Lummelunda sockens 3:dje skifteslag skulle svar, kunna styrka sin rätt, men dessa handlingar innehades af kär. hvilken vägrat utlemna dem. Till bevis härom åberopade svar.
såsom vittne Otto Wallin från Lundbjers, hvilken berättade att vittnet tillsamman med en annen person besökt kär. för att för svarandens räkving söka utfå handlingarne;, Kär. hade då hänvisat vittnet till pastor Gutenberg, hvilken äfven skulle inneha nämda handlingar, och dervid yttrat: »ha ni lust att gurgla, så kan ni gurgla med pastor Gutenberg». Kär. hade visserligen framtagit handlingarne och låtit vittnet se dem, men vägrat att utlemna dem, ej ens mot borgen och qvitto.
Svar. begärde uppskof, hvilket kär. bestred.
Målet uppsköts till 5:e sammanträdet.

Åverkan. Målet emellan Klaes Andersson, Etebols i Lummelunda, och Oskar Nyström, Helvigs i Fole, ang. åverkan, uppsköts på kärandens begäran, i och för skogsvärdering, till 5:e sammanträdet.
Oloflig rapphövsjagt. Kronolänsman Johan Smedberg hade till tinget instämt drängen Emil Vessman från Lilla Bjers i Stenkyrka för oloflig jagt på rapphöns.
Srfar. erkände att hav under våren nästlidet år skjutit en reppböna och 2 Jan.
innevarande år likaledes en.
Åklag. hade emellertid hört uppgifvas, att svar. under förra året skulle ha skjutit flere stycken, hvilken genom annan persons försorg skickats till Stockholm. Detta bestred dock svar.; han hade endast skjutit två, hvilka han uppätit sjelf. Åklag. öfverlemnade målet och yrkade ansvar samt att svar. skulle ersätta de skjutna rapphönsen med 75 öre stycket.
Svar. medgaf ersättnipgen och öfverlemnade målet.
Utslag å nästa sammanträde.

Missbruk af rätt till samfäld skog. Efter angifvelse af hemmansägaren O. Arvidsson, Olsips i Ala, hade k. bfhde i länet förordvat kronolänsmannen G. Boberg, att anställa åtal emot hemmansägaren Oskar Nilsson, Oleips, för det denne under pågående skifte inom Ala sockens 1:sta skifteslag till afverkning försålt skog, oaktadt k. behde före skifteta början meddelat förbud i nämda hänseende.
I nämda skog hade angifvaren vid skiftesläggningen blifvit tilldelad ett skifte, hvarför han ansett sig bafva lidit skada genom afverkningev, hvilken redan till en del verkstälts.
Åklagaren upplyste, att angifvaren och svar. ingått förlikning, men när kongl. m:t och kronan för Ala annexhemman ingin e såsom delägare i skifteslaget, fullföljde åklag. å tjenstens vägnar åtalet, Svar. medgaf, att han för 3,000 kr. sålt afverksningarätten till en skog, hvilken före skiftet varit hans enskilda egendom, han visste nämligen icke, att de i skiftet ingående ägorna från och med skiftets början ansåges sisom gemensamma för alla skiftesdelägarne, hvarför han ej trott, att han genom sitt förfarande gjort något orätt. Försäljningen hade han måst göra för att skaffa pengar tlll skifteskostnaden, och mycket skog funnes ännu qvar å svar:s hemman.
Målet öfverlemnades, Utelag å nästa sammanträde.

Stämningsmannen aflades af hemmansägaren Otto Vallin från Lundbjers i Lummelunda, hvilken af häradsrätten förordnats till stämningsman inom nämnda socken.

Barnaföda. Uti målet emellan pigan Selma Johansson, Smiss i Sjonhem, och maskinisten Magnas Johansson, Tule i Ganthem, angående barnuppfostringebidrag, hördes såsom vittnen förut afhörda arbetaren Olof Bingström och tågaren Fredrik Jacobsson, hvilka båda intygade att svar. 8 Maj 1891 kl. 9—10 på aftonen, i vittnens sällskap befunnit sig vid Ljungby i Ala, omkring 1 mil ifrån den af kär. uppgifna platsen, Målet öfverlemnades af parterna. Yttrande meddedelas å femte sammanträdet.

Ärekränkning. Målet emellan hemmansägarea Johan Pettersson, Medebys i Hall, samt arbetaren Johan Oskar Lundberg och hustru Elisabet Carlsson, derstädes ang. ärekränkning, hvilket hvilat alltsedan 8 Sept. 1891 i afbidan på utgången af ett emellan Lundberg och Pettersson anhängigt mål om ansvar för olofligt tillgrepp, hade på anmälan af kär, utstälts till detta sammanträdet.
Kär. företedde nu Svea Hofrätts utslag, hvarigenom Lundbergs kärandetalan ogillats, äfvensom bevis, att besvär ej anförts emot utslaget, samt öfverlemnade målet.
Svarandena vidhöllo beskyllningen emot kär, men öfverlemnade målet. Utslag å femte sammanträdet.

Oloflligt afvikande ur tjenst. I O. V. Ålanders mål emot statdrängen K. F. Eriksson ang. ansvar för afvikande ur tjenst kunde icke någon handläggning företagas. Kär: handlingar hade för vittnesförhörs anställande vid Stockholms R. Rätt afsändts till Stockholm, derifrån de till följd af binder i postgången ännu ej återkommit.
Uppskof beviljades till tingets femte sammanträde.

Oloflig jagt. Uti målet mellan Ludvig Högberg, Vies i Veskinde socken, och Johan Källgren Klintegårda i samma socken, ang. ansvar för oloflig jagt på kär:s arrenderade jagtmark förekom intet väsentligt, Två vittnen, som hördes, hade visserligen en dag hört, att skott aflossats å kär:s mark, och äfven på afstånd sett en karl, som de tyckte likna svar., bära en hare, men kunde ej taga på eden, att denne person varit svar.
Svar. bestred, att det varit han. Utslag å femte sammanträdet.

Olofligt borttagande af stängsel. Uti målet emellan Per Stare vid Burge kär., och Herman Landergren vid Lunds, svar. båda i Martebo, ang. ersättning och ansvar å svar.
för det denne olofligen borttagit två kär. tillhöriga grindar och en del af en gärdesgård, instälde sig parterna genom ombud, kär, genom kronolänsman Smedberg och svar. genom sakföraren Stenmark.
Efter något ordande af båda ombuden, afstod kär. ombudet från all talan ang. grindarne samt en del af gärdesgården, och fordrade för den del af gärdesgården, hvarom talan ännu fördes, ersättning med 10 kr.
Svarandeombudet medgaf ersättningen.
Ansvarsyrkandet vidbölls deremot af kärandeombudet, som härpå öfverlemnade målet.
Svarandeombudet bestred ansvarsyrkandet.
Utslag å femte sammanträdet.

KKKK och SSSS. Det under denna rubrik förnt refererade målet emellan grosshandlaren H. H. Kristensen i Göteborg och Johanna Hök vid Kappelshamn handlades nu åter.
Två af kär. åberopade vittnen, tunnbindaren Hansson och poliskonstapeln Larsson, båda från Visby, berättade att de för kär:s räkning besigtigat sillpartiet vid Kappelshamn och hade de dervid funnit sillen i alla 15 faten fullt duglig med undantag af de öfre lagren, der sillen förstörts dels till följd af luftens inverkan och dels emedan kärlen voro sönderbrutna, så att laken utrunnit. Vittnena ansågo, att sillen behandlats oriktigt efter framkomsten och i följd deraf förderfvats.
På svar: sidan intygade två vittnen sjökaptenerna O. Gottberg och A. P. Öman från Kappelshamn, att sillen redan vid framkomsten varit mobränd, d. v. s. oduglig.
Kär. erhöll härpå för vidare bevisning uppskof till tingets femte sammanträde.

Misshandelsmålet emellan t. f. kronoläneman A. Jacobson, åklag., samt kanalarbetarne Björklund och Johansson från Martebo myr afskrefs, emedan förlikning ingåtts emellan målsäganden Svensson och svarandena.

Uti ärekränkningsmålet emellan August Björklund och Isak Svensson meddelas yttrande å fjerde sammanträdet.

Ansvar för olofligt tillgrepp Målet emot pigan Karolina Eriksson från Lilla Hulte i Endre, förevar nu ånyo.

Hustru Auna Oihberg från Stenstu, hvilken af svar. åberopades såsom vittne, berättade, att svar. och Maria Othberg, som samtidigt med svar. tjenat hos målsäganden Englund, en dag i Jan. år 1891 kommit in till vittnet, medhafvande 1/2 lisp. hvetemjöl, samt bedt vittnet att i och för en danstillställning baka af mjölet, hvilket vittnet äfven gjort. Vittnet kände ej till, om mjölet ver ärligt åtkommet eller ej. Åklagaren, t. f. kronolärsman Jacobsson yrkade härefter ansvar å svar. för stöld från husbonde samt för snatteri och öfverlemnade målet.
Svar. bestred ansvarsyrkandet. Utslag femte sammanträdet.

Förskingring af anförtrodt gods. Till tinget hade hem.-ägaren Lars Nordström, Lilla Råby i Hejdeby, instämt enkan Johanna Carlsson vid Kappelshamn. Nordström hade under mannen Carlssons lifstid gjort lösöreköp med makarna Carlsson rörande en del af deras lösörebo, hvarom afhandling äfven upprättats.
Efter mannens död hade hustru Carlsson emellertid föreålt nämda lösören, hvarför Nordström nu fordrade ersättning och yrkade ansvar.
Svar. erkände. Utslag å tingets femte sammanträde.

Bättre rätt till utmätt gods. Efter hänvisning af länsstyrelsen hade Anders Herlitz i Östergarn instämt sin son Johan Herlitz och Lars Olsson, enär vid utmätniog hos Johan Herlitz för Lars Olssons fordran en del kär, tillbörig lösegendom blifvit tagen i mät. Nämda egendom skulle utgjorts at en ko, en dragkärra och en arbetsvagn. För att styrka sin rätt ingaf kär. åtskilliga intyg och lät såsom vittne afböra fjerdinsmannen Johan Södergren i Östergarn.
Svar. Herlitz vitsordade riktigheten af intygen och medgaf vittnesmålet, hvaremot Olssons ombud bestred såväl käromålet som den åberopade bevisningen.
Uppskof till femte sammanträdet.

Ärekränkning. Hemmansägaren Olof Johansson, Butrefs i Norrlanda, hade till tinget stämt Johan Larsson i Norrlanda för det denne beskylt kär. att ha stått i brottsligt förhållande till en annans hustru. Svar. bestred.
Uppskof för bevisning till femte sammanträdet.

Fordringsanspråk. Slagtaren J. Vahlbäck i Visby hade till detta sammanträde uttagit stämning på P. A. Persson i Bara med yrkande, att enär ett af svar. till kär. försåldt kokreatur vid slagtningen befonnits vara sjukt samt köttet derför måst nedgräfvas, svar.
skulle återbetala kär. hvad han vid försäljningen erhållit för kon.
Svar. bestred, att kon varit sjuk, då svar.
sålt den eller någonsin derförat. Uppskof till femte sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Mars 1893
N:r 43

12 september 202412 september 2024

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets tredje sammanträde å tingsstället Skogs; ordförande e, o. hofrättsnotarien M. Wedberg.).
Barnaföda. Agnes Kristina Johansson, Mallgårds i Levide, yrkade af husbondesonen Hjalmar Siggelin, Pejnarfve i samma socken, utfå en summa af 60 kronor årligen till uppfostringshjelp för ett gossebarn, födt 24 Jan. i år, till hvilket käranden påstår Siggelin vara fader. Svaranden hade icke iakttagit inställelse. Käranden framhade två vittnen, hvilka hördes inför slutna dörrar. Jämte det Siggelin för förfallolöst uteblifvande dömdes att böta fem kronor, uppsköts målet till andra rättegångsdagen at femte sammanträde, då svaranden vid 25 kronors vite skall vara tillstädes.

Utmätningsmål. Johan Larsson, Skogs i Mästerby, instämde A. F. Ekelund, Tipsarfve, med yrkande om diverse ersättningar, och kronolänsmannen M. E. Svallingson med yrkande om ansvar för oriktigt förfarande vid utmätning. — Joh. Larsson och hans far stodo i skuld till Ekelund för en revers å 600 kr., för hvilket belopp jämte räntor, tillsammans 919 kr., efter vederbörligt utslag utmätning företogs i Mars 1891 hos Johan Larsson, såsom den hvilken ägde tillgångar. Svea hofrätt upphäfde emellertid utslaget i hvad som angick Johan Lasson, hvarpå Larsson af Ekelund återfick sin egendom. Larsson påstår nu att egendomen under tiden skadats och de utmätta kreaturen vanskötts och förlorat i värde hvarför han ville ha sammanlagdt 1,099 kronor 67 öre. Kommissarien Svallingson skulle enligt kärandens uppfattning ha förfarit oriktigt deruti att han företagit utmätningen utan att ställa borgen för egendomens rätta skötsel under tiden domen hvilade i hofrätten. — Ekelund sade sig icke ha med hela saken att skaffa; han hade aldrig haft hand om de utmätta sakerna, hvilka utmätningsmannen nedsatt i tredje mans vård. — Länsman Svalingson upplyste, att Larsson redan förut hos länsstyrelsen och i Svea hofrätt klagat öfver oriktigt förfarande vid nämda utmätning, utan påföljd, och yrkade derför bli skild från målet. Efer utmätningen gafs anledning antaga, att Larsson skulle förskingra de utmätta sakerna, hvadan S. anså? sig böra öfverlemna sakerna i tredje mans vård. Å Larsson yrkade dessutom Svallingson ansvar för påbördande af tjenstefel, å hvilket ansvar skulle följa. — Käranden genmälde, att det var till ingen nytta att sakerna lemnats i annan persons vård, ty denne tredje man var Eklunds son, som bor tillsammans med fadren och har sin egendom tillsammans med honom. — Svaranden begärde uppskof till femte sammanträdst. Häradsrätten afkunnar beslut å första rättegångsdagen af nästa sammanträde,

Skilnad i sitt äktenskap med sin hustru Ida Charlotta yrkade handl. O. P. Lindström, Skogslund i Träkumla, på den grund att hon skulle vara ondsint och besitta ett så våldsamt lynne, att fridsam samlefnad var omöjlig. Derjämte skulle hon redan före äktenskapet ha varit behäftad med obotlig sjukdom, som gjort henne till äktenskap obeqväm, om hvilket förhållande hon ej underrättat sin blifvande man. Härför yrkade han äktenskapsskilnad enligt 13 kap. 8 paragr. giftermålsbalken eller, om detta ej kunde bifallas, ekiluad till säng och säte enligt 14 kap. 1 para r. giftermålsb. — Hustrun hade uttagit genstämning, i hvilken hon likaledes ville skilnad, hvarjämte hon yrkada ansvar för den beskyllning, mannen i sin stämning framstält. Hon begärde dessutom att få efter skilsmässan bsasitta Skogslund, hvilken lägenhet hon ägde före giftermålet. — Lindström förstedde intyg att makarne blifvit varnade inför kyrkorådet. Han påstod att hustrun var så vildsiat, att han måst flytta ifrån henne för att rädda sitt lif, Han hade tagit ett vittne med sig, som skulle intyga huru för skräckt han var. Om hon skulle sitta qvar på Skogslund och besitta lösegendomen, så yrkade han att få 400 kronor årligen i underhåll från hustrun, — Det åberopade vittnet, K. M. Pettersson från Skogslund, berättade, att han tidigt på morgonen 30 Jan. i år sysslade i sin ladugård, då Lindström kom springande och ropade:
— Hjelp mig, Pettersson, min hustru vill mörda mig !
— Kors, herr Lindström, inte kan ett fruntimmer mörda en karl, hade vittnet då svarat.
L. hade varit så upprörd, att när han fick höra fruntimmerssteg på gården — det var vittnets hustru, som skulle u: att mjölka hade ban blifvit så förskräckt att han hufvudstupa sprungit ut i ladan och gömt sig.
— Nå, sade domaren, då sprang ni ju för en annans hustru och inte för er egen. Såg vittnet säkert att käranden var rädd?
-— Ja då, han såg mycket eländig ut. Jag måste följa honom hem sedan på qvällen och ligga hos honom om natten, för han tordes inte vara ensam.
Rätten afkunnar beslut öfver de många olika yrkandena vid nästa sammanträde.

För oloflig rapphönsjagt var kakelugnsmakaren Gustaf Hultström, St. Kruse i Alfva, instämd af t. f. kronolänsmannen Svante Lindström. Svaranden erkände genom ombud att han i Februari i år skjutit två rapphöns. Utslag afkunnas å första dagen af femte sammanträdet.

Djurplågeri. På anmälan af lotsålderman A. Vigsten, Rone, åtalade kronolänsman S. Lindström statkarlen Alir. Engström och drängen Viktor Karlsson, båda från Uggårds i Rone, för att de 21 Februari i år vid stenkörning mellan Grötlingbo och Rone kört öfverdådigt fort, ryckt hästen i munnen så att blod flutit och till sist, då hästen af öfveransträngning fallit kull, med slag och sparkar sökt få honom att resa sig. — Hansson förnekade att han kört fort och att han slagit hästen, men medgaf att ban ryckt i tömmarne. Detta skedde dock blott för att hålla in hästen, som var van att skena. Blodet kom från ett ej fullt läkt sår i munnen, som redan förut fans. Engetröm förnekade att han hade alls med saken att göra. Då hästen fallit kull — vid ett försök att slå upp, icke af öfveransträngning — hade E. blott hjelpt till att få djuret på benen genom att spänna af selarne, hvarefter han höll i hufvudet för att hindra hästen springa sin väg då han kom upp.

Två vittnen hördes, af hvilka det ena åkt ett stycke på vägen med Hansson, men steg af när han såg huru vildt körsvennen for fram, Intet af vittnena kunde dock påstå att Engström slagit eller sparkat hästen, — Målet Sp för vidare bevisnings försbringande till andra dagen af femte sammanträdet.

Norra häradsrätten.
Den 13 Mars.
Utslag. Uti målet emellan hemmansägare Oskar Nyström, Helvigs i Fole, kär. och landtbrukaren Karl Larsson, Bondarfve i samma socken, svar., ang. ersättningsanspråk för det svar., som af k. bfhde förordnats att såsom syssloman ombändertaga och förvalta kär:a till exekutiv försäljning dömda fastighet 1/4 mantal Helvigs, förbjudit kär. att befatta sig med fastigheten, ogillades käromålet.

— Uti målet emellan samma kär. och f. hemmansägaren E. H. Fagerlund, i hvilket kär. fordrat ersättning, enär svar. vid försäljning till kär. af 1/4 mtl Helvigs i Fole skulle hafva förtegat en fastigheten graverande intessning å 3,257 kr. 15 öre, ogillades käromålet.

— Uti målet emellan handl. Otto Alfred Gustafsson å Fårö samt hemmansägaren Mikael Ekström, Stora Gåsemora derstädes, hvari kär. yrkat ansvar å svar. för olofligt tillegnande a flös egendom, blef åtalet ogilladt, hvarjämte kär. ålades att ersätta svar. med 90 kr.
för deones rättegångskostnad.

— Uti målet emellan kaptenen Frans Claassen och handlanden Lars Bachér i Vänge, kär. och genkär., ang. fordringsanspråk qvittades svar:s uppgifna fordran emot kär:s samt utdömdes af svar, öfverskjutande beloppet med 148 kr. 90 öre.

— Uti målet emellan sakföraren A. K. Stenmårk och Roma fattigvårdsstyrelse, angående utbekommande af ett kokreatur, dömdes svar. att till kär. utlemna kon samt i rättegångskostnader utgifva 74 kr. förutom protokollslösen, För bestämmande af den ersättning, som bör tillkomma kär. för den tid han varit i mistning af kon, hänsköts saken till skiljemän.

— Uti målet emellan kaptenen Frans Claassen och ägaren af Fole mek, verkstad J. Vigström, kär. och genkär., ang. fordringsanspråk och utbekommande af värdehandlingar till belopp af 6,000 kr. förelades svar. edgång, som skall fullgöras vid tingets 5:te sammanträde.

— Uti målet emellan Anders Petter Andersson, Etebols i Lummelunda, kär. samt skräddaren Johan Carlsson och enkan Johanna Sjösten derstädes svar. ang. ansvar för åverkan, ogillades åtalet och rättegångskostnaderna qvittades emellan parterna.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42

9 september 20249 september 2024

Dödsfall Anna Catharina Magnusson

Tillkännagifves att Husbondehustrun Anna Catharina Magnusson stilla afled å Etebols i Lummelunda den 2 Mars 1893 kl. 1/2 4 e. m. i en ålder af 85 år, 11 mån. och 23 dagar.
Anders Magnusson.
Sv. Ps. 470, v. 8.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 Mars 1893
N:r 36

5 september 20245 september 2024

Rättegångs- och polissaker.

Svea hofrätt har stadfäst Visby rådhusrätts utslag, hvarigenom Lars Johan Klintberg för otukt med dotter dömdes till 12 års straffarbete.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets andra sammanträde).
Utslag. För forsling af rapphöns under förbjuden tid dömdes Jonas Nilsson, Nasume i Tofta, att böta 25 kronor. Dessutom fick han plikta 40 kronor för oskickligt uppförande inför rätta.

— I barnuppfostringsmålet mellan Anna Bokström och Jakob Hägg, Klinte, blef käromålet såsom obestyrkt ogilladt.

Redovisning för försäljningssummab för ett kokreatur, som svaranden i April 1886 skulle afyttrat för käranden, yrkade J. P. Jakobsson, Bockes i Fröjel, utfå af C. E. Björkegren, Vestergarn. Målets uppsköts för utrednings vinnande till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

För utbekommande af 101 kr. hade Anna Maria Siggelin instämt ant. Jakobsson, Fardhem. Enligt kärandens påstående hade J. för hennes räkning uttagit medlen ur Alfva sparbank då sparbankens affärer afvecklades.
Svaranden förnskade krafvet och uppgaf att Siggelin blifvit godtgjord för penningarne med ved och varor m. m., Å kärandesidan hördes ett vittne, som skulle styrka, att veden m. m, bekommits såsom ersättning för af S. verkstäldt arbete. — Uppskof.

Målet Olof Isenberg mot Aug. Melin, Hemse, om jordafträdelse, för hvilket vi förut redogjort, öfverlemnades nu på båda sidor. Utslag faller vid nästa sammanträde.

För afvikande ur tjenst yrkade O. V. Ålander ansvar å drängen N. Söderberg, Stenstu i Hejde stadd af Ålanders rättare till tienst å Hesselby gård. Käranden begärde 200 kronor i skadeersättning. Svaranden medgaf att han aflägsnat sig ur tjensten 2 Jan., blifvit formligen afkörd af Ålanders rättare. Utslag afkunnas vid 4:e sammanträdet.

Ärekränkning. Johan Johansson, Friggårds i När, stämde husbondesonen Johan Gustafsson, Maldes i samma socken, med yrkande att han måtte dömas till »strängaste ansvar, som lagen stadgar» för att han förliden månad i flere personers närvaro sagt om kär. att han vore en tjuf. Svaranden medgaf genom ombud, att han en gång om J. sagt: »det var märkvärdigt att han kunde bli kyrkovärd, när han är en tjuf». Han trodde sig nämligen veta, att Johansson vid ett ägoskifte lagt embargo på ena tun. Utslag afkunnas å första dagen af nästa sammanträde.

För våld och ärekränkning yrkade arbetarne Timoteus Ekelöf ansvar å P. L. H. Schwan i Klinte, Den 14 Januari kl. 9 på qvällen hade 8. kommit till drängstugan och knackat upp Ekelöf. Då denne kommit ut på landsvägen, hade de råkat i delo om något arbete, som skulle utföras, hvarvid Schwan slagit till E. så att han ramlat omkull, Så hade han i hettan kallat honom »rackare» och »fähund», Svaranden erkände allt som lades honom till last. Ekelöf hade varit uppstudsig och olydig, hvarför han trott sig äga rätt taga honom i upptuktelse.

Johanna Lindgren hade instämt K. J. V. Karlsson med yrkande om utfående af barnuppfostringsbidrag. Två vittnen gåfvo hvad upplysningar de hade i saken. Målet uppsköta.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets andra sammanträde vid Alleqvia 13 Februari).
Ed såsom stämningsman aflades af arbetaren Karl Anton Dahlgren från Lokrume annex.

Till 90 kronors böter för uteblifvande från tinget såsom svarande i åtskilliga mål dömdes handlanden Karl Eriksson å Kattham marsvik.

I målet mellan sjökaptenen O. N. Herlitz och hemmansägaren Alfred Pettersson Lilla Ryftes i Fole ang. klander af bouppteckning hördes vid detta tillfälle såsom vittnen Anton Ahlberg och hustru Katarina Hultqvist från Vägume i Lärbro, hvilket berättade, att svarandens fader Pettersson dagen före sin död sagt, att allt hvad som fans i boet skulle tillhöra svaranden.
Uppskof beviljades svaranden till sjette sammanträdet för att få som vittne höra riksdagsman Per Larsson.

För olofligt tillgrepp hade kronolänsman Arvid Jakobsson instämt pigan Karolina Eriksson, Hulte i Endre, på angifvelse af husbonden Adolf Englund, Lera i Endre och Vilhelm Karlsson. Tillgreppen skulle ha skett under 1891—92, då svaranden tjenat vid Lera.
Som vittnen hördes Johanna Södergren, Emma Erlandsson och Maria Otbberg, hvilka intygade att de vid olika tillfällen sett Karolina Eriksson tillegna sig ett afkoksbröd, en meter foderlärft, en lop rågmjöl, en korf, mjölk, hvetemjöl och ull, ett par stumpor och ett par trasiga kalsonger.
Svaranden bestred vittnesmålen för så vidt de skulle afse att hon tillgripit ofvannämda saker till egen nytta. Tillgreppen hade skett i närvaro af vittnena och hade de tillgripna sakerna användts för husbondefolkets del. Hon erhöll uppskof för motbevisning till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet, då hon ägde att inställa sig vid hämtningspåföljd.

I målet mellan hemmansägaren Johan Källgren, Klintegårda, och L. Högberg Viis angående oredovisad auktionsuppbörd för en häst, 165 kronor, hördes denna gång som vittnen Karl Vinberg och hans hustru från Lickershamn. V. hade köpt bästen under hand vid ifrågavarnde auktion, dervid K., enligt hustru Vinbergs utsago, sagt att hästen sålts för en skuld till Högberg. Vinberg hade scdan lemnat revers till Högberg för hästen och äfven infriat den. Detta medgaf Högberg, som påstod sig ha behållit penningarne för en fordran han haft på Hallgren. För att styrka er erhöll han uppskof till tredje sammanträdet.

Skollärare Pettersson i Buttle hade instämt Gustaf Andersson och Viktor Andersson, Stora Velinge i Buttle med yrkan om ansvar och ersättning för det de en natt i slutet af Oktober huggit ned skog å en hemmansdel, som han, med tillträdesrätt genast, i början af Oktober köpt af Viktor Andersson.
Svarandena bestredo genom Gustaf Andersson stämningen, enär det åberopade köpsaftalet ej skulle vara af giltig natur.
Käranden hänvisades på grund häraf, att innan detta mål kunde upptagas, genom rättegång mot Viktor Andersson visa sin bättre rätt till ifrågavarande hemmansdel.

För åverkan hade Klas Andersson, Etebols i Lummelunda, stämt Oskar Nyström, Lilla Helvigs i Fole. Saken var den att Andersson hade intecknad nyttjanderätt i L:a Helvigs å s. k. Malmhagen, och der hade Nyström borthuggit skogen. Nyström bestred på det envisaste att han, trots det stod intaget i köpebrefvet, kände till någon intecknad nyttjanderätt. Han hade väl rätt att hugga skog på sitt eget hemman.
Hemmansägaren Lars Nordström vittnade, att enligt hvad han med bestämdhet antog Nyström huggit skogen i Malmhagen samt ansåg säkert, att Nyström afvetat den intecknade nyttjanderätten.
Nyström yrkade ansvar å käranden för falsk rare samt fordrade 1,000 kronor iskadestånd.
Uppskof till första dagen af tredje sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Februari 1893
N:r 26

4 september 2024

Borgerligt äktenskap

har i dag ingåtts inför kronofogden i norra häradet mellan Petter Herman Rosengren från Lummelunda och husbondedottren Anna Maria Weström fråa Gothem, båda tillhörande statskyrkan, men brudgummen var icke konfirmerad.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Februari 1893
N:r 23

30 augusti 202430 augusti 2024

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets första sammanträde å Alleqvia 16—17 Jannari).
Edgång i det förut refererade målet rörande förrummadt underhållande af vinterväg var till detta sammanträde ålagd enkefru von Corswant, Stafva i Barlingbo, Hon uteblet.

Landtbrukaren Per Stare, Burge i LummeIunda, hade instämt Landrbrukaren Herman Landergren, Lunds i Martebo, med yrkan om ersättning af 85 kr. för en gärdesgård och ett par grindar som svaranden skulle ha bortfört från Burge ägor. Svarinden nekade icke för att ha tagit bort den ifrågavarande tunen äfvensom flyttat ett par grindar, men ansåg sig ha haft rätt dertill, enär den jord, hvarpå da befunno sig, föret genom skifte tilldelata Burge från egendom, hvaröfver svaranden rådde, hvadan de voro hans tillhörighet såsom varande lösegendom, Två vittnen hördes å kärandesidan, som intygade att svaranden bortfört tunen och grindarne samt att destått på Burge hemmans jord. Uppskof för vidare bevisning till tredje sammanträdet.

Målet mellan hemmansägarne Oskar Nyström, Helvigs i Fole och Karl Larsson, Bondarfve, dersammastädes,rörande srsättning för det Larsson såsom syssloman vanskött Nyströms utmätta gård Lilla Helvigs, förekom. Käranden hörde nu två vittnen, Karl Nilsson och Elof Östergren, hvilka varit närvarande då Karl Larsson för Nyström uppläst sitt förordnande som syssloman, vid hvilket tillfälle Larsson också, enligt deras uppfattning, förbjudit Nyström att taga nåzon befattning med egendomen. Svaranden bestrad detta; han hade endast förbjudit Nyström att förskingra något från hemmanet. Käranden erhöll uppskof för vidare bevisning till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

Dålig hushållning. Handlanden Karl Eriksson å Katthammarsvik var till detta sammanträde instämd att svara I åtskilliga skuldfordringsmål. Enär han uteblef utan visadt förfall dömdes han till sammanlagt 80 kronors böter.

Om en ko, som han förvärfvat af ett fattighjon i Roma, har sakföraren A. K. Stenmark nu en längre tid legat i tvist med Roma fattigvårdsstyrelse, som ansett sig på grund af till fattighjonet utgifna försörjningsbidrag, ha bättre rätt till kreaturet. Till detta rättegångstillfälle hade svaranden, Roma fattigvårdsstyrelse, genom nämdeman P. Johansson, Vellarfve, inkallat fyra vittneo, af hvilka dock tre förklarades jäfviga, enär de voro jordägare inom Roma kommun. Det fjerde hade bevittnat köpeafbandlingen mellan fattighjonot och käranden men hade ej fått någon uppfattning om huruvida det gälde ett verkligt eller blott fingeradt köp såsom svaranden ville anse det. Efter ömsesidiga slutpåståenden öfverlemnades nu målet, hvari utslag faller vid tredje sammanträdet.

I målet mellan kapten Frang Claassen och verkstadsägaren J. Vigström i Fole, angående den förut vidlyftigt omtalade förlagsinteckningen och bankaktien hördes vid detta sammanträde å Vigströms sida såsom vittne ingeniör O. Johansson från Visby, hvilken berättade, att major Olaassen vid ett tillfälle till honom sagt att Vigström ibland plägade låna penningar å växlar på hans, Claassens namp, samt att han för dessa affärstransaktioner hade af Vigström såsom säkerhet mottagit en förlagsinteckning. Yttrande i saken meddelas vid tredje sammanträdet.

För ärekränkning hade pigan Karolina Eriksson, nu tjenande vid Hulte i Bare, iastämt husbonden Adolf Englund, Lera i samma socken. Hon yrkade 100 kr. i skadestånd.
Ärekränkningen skulle ha bestått deri, att svaranden beskylt käranden för att under de två sista åren ha från honom, under det hon var i hans tjenst, stulit åtskilliga saker. Svaranden ersände och anhöll att detta mål måtte få hvila, till dess utslag hunnit falla i det mål, hvari Eaoglund just till åtal anmält Karolina Eriksson för de åsyftade stölderna, hvilket af rätten medgats.
— Samma kärande hade också instämt drängen Vilhelm Karlsson med yrkan om ansvar och 100 kronors ersättning för ärekränkviog, bvilken bestått deri, att svaranden i försegladt bref till käranden beskylt henne ör att ha: tagit ett par strumpar och en blå näsduk. Äfven han erkände beskyllningen och fick målets behandlivg uppskjuten iör att under tiden hinna stämma käranden för den påbördade stölden.

Fattigvårdsmål. Efter medgifvande af kammarrätten hölls vid detta rättegångstillfalle, på begäran af Visby fattigvårdsstyrelse, vittvesförhör med åtskilliga personer för att få utrönt, hurnvida icke f. fältmusikanten målaren Ferdinand Lundgren, som åtrvjutit fattigunderstöd af Visby stad haft hemortsrätt i Othems eller Lärbro kommuner. Då vittnen, som bördes voro handl. J. N. Myrsten, sjömännen Ludvig Hammarström och Karl Ruthström samt arbetaren Johan Edberg, alla å Slite, hvilka meddelade, att Lundgren visserligen under sitt kringstrykande lif de senaste tjugu åren då och då några dagar eller någon dag uppehållit sig å Slite, dit han mest kommit för att supa upp sina slantar, men att han aldrig haft någon som helst stadigvarande bostad derstädes. Uppskof för hörande af änan ett på annan ort vistande vittne.

För att erhålla redovisning för en å auktion hösten 1889 försåld häst hade hemmansägaren Johan Källgren, Klintagårda instämt hemmansägaren L. Högberg, Viis i Veskinde. Svarandén medgaf att han verkligen på auktion försålt en häst för Källgrens räkning, men att käranden sjelf ropat in den, hvadan ingen redovisning kunde ifrågakomma. Något yrkande derom hade ej heller gjorts förrän nu. Käranden bestred att ha inropat hästen, utan hade den af Högberg sålts till en person å Lickershamn. För att styrka detta erhölls uppskof till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

Med yrkan om äktenskapsskilnad på grund af horsbrott hade laxfiskaren Karl A. Hövqvist i Visby instämt sin hustru Anna Maria Högqvist, hvilken vid brottets beså ende vistats i Endre, Svaranden erkände hvad som lades henne till last och medgaf skilsmessan, — Utslag afkunnas vid andra sammanträdet.

Klander af bouppteckning, Sjökaptenen O. N. Herlitz, nu boeode i norra Amerika, hade instämt sin svåger hemmansägaren Alfred Pattersson, Lilla Ryftes i Fole, enär denn» ej uppgifvit allt i boet efter sin aflidne fader Mårten Pettersson, utan undangömt och förtegat åtskilliga saker, såsom 8 1/2 aktier i Gotlands enskilda bank, en at Alfred Petterson till fadern utgifven köpeskillingsrevers å 4,750 kr., 1/6 i en vatterqvarn, ett par vagnar, en bäst, en oxe, ett par kor och åtskilligt bohag dessutom. Svarandsn redogjarde för saken sålunda: han hade af sin pu aflidne fader köpt 2 gårder för sammanlagdt 10,000 kronor, hvilka skulla gäldas så, att sonen öfvertog en skuld å 1,000 kr. till Visby stads drätselkammare oeh lemnade köpeskillingsrevers å det öfriga, 9,000 kr. Denna vore för länge sedan infriad dels genom be talning af, dels genom öfvertagandet af ansvarighet tör fadrens skulder och hade denne rédan 1889 årerstält reversen till sonen, hvilken då förstört den, Rörande aktierna och det öfriga ingafs ett skriftligt intyg från rikedagsman P. Larsson, hvaraf framgick, att de omhandlade 8 1/2 aktierna ej varit inbetalta utan öfverlemnats till sonen såsom valuta för en inteckning i egendomen å 4,250 kr., som fans såsom säkerbet för da samma. Lösegendomen hade Mårten Pettersson till största delen redan under sin lifstid fördelat mellan sonen och dottern, så att vid hans död fans ej qvar att dela annat än hvad som upptagits vid bouppteckningen. Af den ifrågavarande vattenqvarnen hade fadren ägt 1/3, hvaraf han sålde hälften till sonen. Återstoden tog aldrig fadren bsfattning med, utan sköttes den af sonen, som skattade för den, på grumi hvaraf han ansett sig vara des3 ägare, helst fadren sagt, att sonen gerna kunda taga den andra sjettedelen också. Svaranden tillade att det bohag, som anmärkts icke vara iofördt i bouppteckningen hade ansetts vara hans moders, enkan Mårten Pettersons, enskilda egendom.
Kärandens ombud anmärkte, att Alfred Patterson köpt gårdarne af fadern genom att öfvertaga en inteckning å 4,250 kr. (säkerheten för aktierna) samt en skuld å 1,000 kr. till Visby drätselkammare, hvarjämte han utgifvit köpeskillingsrevers & 4;750 kr. HEaligt hans åsigt hade svaranden genom att jämte inteckvingen öfvertaga aktierna erhållit dubbel valuta för detta värdepapper, som ju dock ytterst grundade sig på jordegendomen. Äfven bestred han Alfred Petterssons rätt till den omhandlade sjettedelen af qvarnen.
Svaranden förklarade sig villig att genast beediga bouppteckningen med tillägg af ifrågavarande qvarndel, men kärandeombudet anhöll om, för att bereda svaranden tillfälle att betänka sig, om uppskof till första rättegångedagen af andra sammanträdet, hvilket beviljades.

»KKKK—SSSS». Norske göteborgsgrossbandlaren hr H. H. Christensen hade i höstas rest omkring i våra bygder och kommersat bort norsk fetsill af prima qvalitet med de välkända märkena 3 öch 4 K sam! 48. Dervid hade han också besökt handelsidkerskan Johanna Hök å Kappelshamn, hvilken gifvit bonom en order på 15 tunnor af varan, hvilka skulle kosta 178 kronor. När hr Christensen sedan gaf sig af märkte fröken Hök att han gjorde sin affärsresa tillsammans med en person, med hvilken hon haft något affårskrångel. Detta gjorde, att hon drog öronen åt sig och skref till hr Christensen, att hon icke ville ha hans sill, då hon hört att den ej skulle vara så bra som han uppgitvit. Härpå svarade hr Christensen, att han icke ville veta af någon »kontramendation». Fröken Hök vidblef ytterligare i ett annat bref att hon ej komme att mottaga sillen. Då blef br Christensen rasande. Han skref: »De skal have silden. Det anstår ikke et menneske at fragå sine handlingar og allra minst en fröken. Jeg vil absolut, at ret skal vare ret, og vil de ikke betale deres sild, skal jeg have domslut i höjeste instance, inden jeg gir mig.» Så kom sillen med skonerten »David» till Kap pelshamn 21 Oktober förlidet år, slogs upp och befans vara oduglig till menniskoföda, hvilket under edlig förpliktelse intygades af 5 personer. Detta intyg delgafs br Christensen. Då svarade han: »Iatet srligt menneske vil kuvne sige, att de ej fået prima vare og jeg godkjender ikke nogot indtyg om motsatsen. De personer forstå sig slet ikke på sidt».
Svaranden hörde som vittnen två personer; särskildt den ena intygade att sillen i alla femton tunnorna varit oduglig, både som rå och kokt. Den var rutten, röd och svart in vid benen. Kärandeombudet bestred svarandens rätt att kontramendera sin order äfvensom vittnesmålen och intyget om sillens oduglighet samt förvisade ett annat intyg om att varan vid inlastningen varit utmärkt, Detta intyg bestreds af svarandeombudet. För ytterligare bevisning erhöll käranden uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Ärekränkning. Hemmansägaren Johan Flodman, Nors i Veskinde, hade instämt skomakaren O. Sjögren, Klintegårda och t. f. kronolänsman Arvid Jacobsson för det de ärekränkt honom, den förre genom att utsprida, att Flodman mot honom en afton förötvat groft våld å Lummelundsvägen samt fråntagit honom en rulle läder, den senare, emedan han på grund af avgifvelse från Sjögren, hållit polistörbör med Flodman om der påstådda stölden, Länsman Jacobsson bestred åtalet, då han endast gjort sin plikt och fick uppskof i målet, intill dess hans åral mor Flodman för våld å Sjögren blifvit utageradt.

För oloflig jagt hade landtbrukarne L. Högberg, Viis och A. Hoffman, Norrgårda i Veskinde instämt hemmavsägaren J. N. Källgren för oloflig jagt å deras marker. Källgren jämte en del andra jordägare i Veskinde ha enligt kontrakt upplåtit jagträtten i socknen åt kärandena, Dock skulle upplåtarne äga rätt att sjelfva parsonligen jaga å sina egna marker, Kiillgren sade sig ej ha förstått kontraktet så, utan att han hade haft lof att personligen jaga på alla de andras mark också. Doek hade han ej gjort det mer än två gånger i sällskap med Högberg och dennes dräng, För att styrka, det svaranden flara gånger jagat ensam, fick kårandeombudet uppskof till andra rättegångsdagen at tradja sammanträdet.

För stöld hade t. f. kronolänsman Arvid Jacobsson, efter angifvelsa af husbonden Adolf Englund Lera i Endre, instämt pigan Karalina Eriksson med påstående att hon måtte ställas till ansvar derför att hon under de senaste två åren, då hon varit i Englunds tjenst frånstulit honom åtskillig ull, mjölk, kaffa, socker, korf, lärft, hvetemjöl och afkokebröd, Karolina Eriksson bestred angifvelsen. Uppskof för bevisning.

Samme åklagare hade justämt hemmansägaren Joban Flodman, Nora i Veskinda med yrkande om ansvar för det han aftonen 2 December 1892 på Lummelundsvägen öfverfallit och misshandlat skomakaren O. Sjögren samt fråntagit honom en läderrulle.
Sjögren berättade att han sagde dag varit inne i Visby, der han blifvit varnad för Flodman, hvilken blifvit förargad på Sjögren emedan denne ej kommit och arbetat hos honom.
Flodman skulle ha sagt, att Sjögren skulle få så mycket, att han måsta ligga lika länge som han låtit Flodman vänta på arbete, Då han på aftonen gedan befann sig på hemvägen och bunnit Stenkrogen, fann han Flodmans skjuts stående der. För att undvika bråk, fortsatte Sjögrom vägen, men då Flodman, som gick bredvid sin skjuts, kom strax efter, gaf han Sjögren ett slag med piskskaftet i hufvudet. Sjögren började springa, tills han föll omkull, då han fick ytterligare slag och sparkar. Derpå for Flodman sin väg, medtagande läderrullen.
Sjögren gick då in till hemmansägaren Olof Pettersson, Bläsnungs. Han var då blodig och sönderrifven omtalade öfvervåldet och bad Pettersson jämte dennes måg Oskar Nybarg att följa bonom ut och leta efter läderrullen, som också mycket riktigt fans jämte mössan.
Derpå fortsatte Sjögren sin väg, under tiden letande efter en knif, som han tappat, Då kommer Flodman ånyo jämte sin dräng för att öfverfalla honom, men dålemnade Sjögren sin läderralle i sticket och gat sig på schappen, Flodman hade tagit läderrullen och kastar in den i skogen. Sjögren hade aldrig återfått den.
Svarandens ombud bestred alltsammans. Hade Sjögren den 2 Dec, varit ute och fått stryk, inte hade det varit af Flodman.
Nu hördes vittnen. Ludvig Högberg, som hört att Sjögren skulle ha fått stryk af Flodman, hade tillfrågat denne derom, men han hade nekat på det bestämdaste, Olof Pettersson hade ej sett att Flodman mis-handlat Sjögren, endast att denne varit blodig. Detsamma vittnade Oskar Nyberg. Arbetaren Joban Martellör hade den omstämda aftonen jämte Flodman hållit utanför Stenkrogen, der Sjögren bedt Martellör att få åka, hvilket, denne dock, på inrådan af Flodman, vägrat. På vägen hade han sedan kört förbi Sjögren. Strax efter hade Flodman kommit, Något skrik eller väsen hade Martellör ej hört.
För vidare bevisning fick åklagaren uppskof. Hans yrkande om svarandene personliga inställelse bifölls ej.

För våld mot arbetsförmannen Isak Svensson, Martebomyr, hade åklagaren instämt arbetarne Aug. Fredr. Björklund från Visby och P. L. Johansson från Hangvar. De hade dels knuffat omkull, dels inne i »Heitmans fort» med näfvarne trumfat på Svensson.
Björklund uteblef och Johansson nekade samt yrkade ansvar å Svensson för falsk angifvelse.
För vidare bevisning och Björklunds inställelse uppsköts målet till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

Södra häradsrätten.
Vårtingets första sammanträde öppnades i måndags. Tingspredikan hölls af v. pastor Lindforss, hvarefter tingsfrid pålystes af domhafvanden och vårtinget förklarades öppnadt.

Jonas Nilsson, Nasume, Tofta, skulle i dag med ed fria sig från åtalet om oloflig jagt, men uteblef. Utslag afkunnas vid nästa sammanträde.

För utfående af undantag hade J. P. Jakobsson, Bockes i Fröjel, instämt sin måg Lars Nyman, Nymans i samma socken. Käranden företedde en lång lista på hvad han ville ha, men medgaf på samma gång att »di kastar på mi så mycket, att jag inte vet hvar jag skall göra af ’et». Svaranden medgaf en del af de gjorda yrkandena, men bestred de flesta. Fem vittnen hördes för att få utredt huru mycket rätteligen tillkom gubben. Utslag afkunnas å första dagen af tredje sammanträdet.

Rest å utflyttningsbidrag, 18 kr., hade Jakob Vesterlund, Mafrids i Vestergarn, yrkat utfå af Kristian Hansson, Krokstäde. Svarande nekade betala, emedan vissa bygnader, hvilkas uppförande varit vilkor för utflyttningsbidragets utbetalande, ännu ej blifvit uppförda. Utslag vid tredje sammanträdet.

Ärekränkning. Viha förut nämt, att Petter Lydahl. Mannnegårda i Lye, instämt hustru Tina Westberg med yrkande om ansvar för att denne skulle utspridt ett rykte att Lydahls hustru å en torsdag i Hemse stulit ett par kardor. Till i dag voro två vittnen inkallade, men de hade ingenting hört Svaranden begärde 50 kronor i ersättning för hvad hon utstått till följd af åtalet. Utslag vid tredje sammanträdet.

Afträda de af jord. Målet Olof Isenberg, Hemse, mot Aug. Melin om afträdande af s. k. Tingsåker under Likmide hemman, hvilket mål vi förut omnämt, förevar idag. Svaranden erhöll ytterligare uppskof för att genom utdrag af lagfartsprotokollet styrka, att uti Isenbergs köpebref uttryckligen säges, att vid köpet Tingsåker undantagits.

Slagsmål. Kronolänsman Lindström hade, såsom vi förut omtalat, yrkat ansvar i Arvid Lindqvist, Roos i Grötlingbo, för att denne vid ett bröllop i socknen med öppen knif tilldelat Axel Pettersson ett hugg öfver näsan och på annat sätt våldfört sig mot Axel Larsson. Läkares intyg om omfånget af Petters sons skador företeddes. Å svarandesidan hördes fyra vittnen, som skulle intyga att Pettersson först retat Lindqvist och att denne huggit till för att värja sig. Johan Hallgren, Norrqvie, Joh. Romdahl, Rofvalds, och Niklas Pettersson, Kattlunds, berättade att Pettersson på ett våldsamt sätt tagit Lindqvist i hakan och nacken samt kört honom upp mot en tun. De hade för resten ej sett hura vid slagsmålet tillgick. Lars Olsson hade dessutom hört P. säga till L: »kom hit, så vill jag vrida nacke af dig, din d-l» och sett honom tilldela Lindqvist tre slag i hufvudet med handen. Målet öfverlemnades å båda sidorna. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.

Barnuppfostringsmålet mellan Anna Bokström, Klinte, och Jakob Hägg, Loggarfve, behandlades åter. Käranden framhade två vittnen, men de kunde inte annat upplysa i saken, än att Anna och Jakob »gått i sällskap». Som dessa voro de bästa vittnen, hon kunde förete, öfverlemnades målet. Utslag faller vid nästa sammanträde.

Kronolänsman Svallingsons åtal mot P. Pettersson, Nasume i Tofta, för olofligt skytte, förklarades på grund af svarandens frånvaro från orten hvilande och beroende på ny anmäan.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Januari 1893
N:r 10