Etikett: Lye

Norra häradsrätten.
(Vårtingets sjette sammanträde vid Allekvia 4—5 Juni, ordf. häradsh. Dömle).
Två utslag afkunnades:

— I målet mellan Kristoffer Larsson Isums i Atlingbo, kärande, och hemmansägaren Petter Rud. Jakobsson vid L:a Sojvide i Sjonhem och hans hustrn Katarica Jakobsson samt Lars Jakobsson, Jusarfve i Gothem, svarande, angående fordringsanspråk förpliktades svarandena, hvilkendera bäst gälda gitter, att emot återfående af en af numera aflidne Oskar Jakobsson utfärdad förbindelse utgifva derå ännu oguldet kapital med 120 kr. 19 öre med 6 procent ränta från 12 Nov.
1888, vid hvilken likvid Lars Jakobsson emellertid i första hand äger använda sin myndling, den aflidnes son, — Jakobs tillgångar så långt de förslå. Svarandena skola enligt samma grund godtgöra kär. hans kostnader med 26 kr. jämte protokollslösen.

— I lotterimålet mellan Kronolänsman Smedberg åklagare, och bagare R. A. Alfveby å Fårö, svarande, dömdes den senare att för olofligt idkande af lotteri å sabbatstid böta 45 kr.

I målet mellan pigan Emma Nordström i Rute och f. båtsmannen Oskar Engström angående misshandel förekom ingenting nytt.

Käranden, pigan Nordström, yrkade bifall till stämningen, svaranden bestred fortfarande och begärde dessutom 15 kr:s ersättning för inställelse.
Utslag på sluttinget.

Med yrkande om ansvar för ärekränkning hade hemmansägaren K. J. Björkqvist, Etebols i Lummelunda, förut instämt hemmansägaren Klas Andersson derstädes.
Som vittne hade käranden nu inkallat hemmansägare Joh. Kihlberg.
Svaranden skulle 12 Juli 1898 ha å sin gård i Lummelunda kallat käranden tjuf tillföljd af att kär. ej ville lemna svaranden nödig väg till berörda gårdstomt.
Svar. anförde att ham icke menat något illa med sitt yttrande, hvilket dessutom fälts i hättigheten.
Kär, yrkade bifall till stämningen och ersättning för rättegångskostnader.
Yttrande på sluttinget.

Målet mellan hemmansägaren Oskar Olofsson, Kännungs i Hellvi, kärande, och handl. A. Falk, Hellvi. svar, angående ersättning för det den sistnämde skulle ha brutit öfverenskommelsen parterna emellan förevar ånyo.
Som vi förut nämt hade parterna sått på hvarandras ägor korn och potatis, men kommo de vid skörden; och delningen sedermera icke öfverens.
Så påstod kär. fortfarande att han icke fått hvad honom tillkom.
Ett vittne, drängen Karl G. Johansson, berättade att F. skulle ha den sådda potstisen och O. kornet.
Att denne senare erhållit sin andel korn, det kunde vittnet taga på sin ed.
Falk skulle deremot icke fått någon patatis.
Käranden, hvilken äfven yrkade ansvar å F. för det denne kallat kär. för skojare m. m., begärde uppskof. Målet förekommer ånyo andra dagen af höstetingets första sammanträde.

Förskingringsmålet mellan länsman Boberg som åklagare och Lars Johansson, Butrefs i Norrlanda, förevar åter.
Svaranden, personligen tillstädes, bestred stämningen, såsom förut hans ombud.
Något nytt förekom icke, men käranden begärde uppskof för att styrka sin sak.

Målet mot handl. A. D. Ahlberg från Visby, angående förstörande af forntida grafvar vid Björkome i Veskinde, förekom åter.
Som vittnen voro nu inkallade arbet. Lars Hansson och T. Vestberg.
Den förstnämde, som bor vid Björkome, såg annandag påsk A. i sällskap med en annan person på förut omtalade graffält.
På H:s tillfrågan om A. hade rätt till att gräfva i grafvarne, hvarmed han då sysslade, svarade A: Jag har rätt att gräfva här i 15 år om jag vill.
Dessa ord påstod sig Ahlberg aldrig ha sagt; det berodde på ett missförstånd från H:s sida.
Föröfrigt sade A. sig icke ha varit på mer än ett ställe och han visste icke då att det var en graf.
V:s vittnesmål öfverensstämde med H:s. Då han frågat A. hvarför han gräfde der i forngrafvarne hade A. svarat, att efter hvad han såg var det en sandhög. Något fornfynd hade han inte alls tänkt på, ty de sökte jn bara efter räfungar.
Domaren:
— Bara räfungar? Och de ligga begrafde i sandhögen?
Kär. yrkade bifall till stämningen och att svar, måtte åläggas betala vittnesersättningar och att utgitva det som behöfves för att sätta de fem grafvar i stånd, hvilka Å. förgripit i på. A. begärde 25 kr. för hvarje inställelse.
Yttrande på sluttinget.

För. äktenskapsbrott m. m. hade hustru Maria Andersson vid Halla ångsåg instämt sin man snick, Karl Andersson å Isome grund i Väte.
Som vittnen voro inkallade maskinist K. A. Blomstrand, Halla, sågare Osk. Karlsson, och arbet. K. J. Berggren.
Den förstnämde kunde, hvad äktenskapsbrott angick, ej yttra sig, derom hade han endast hörsagor att hålla sig till.
Att hustru A. blifvit misshandlad af sin man hade han deremot varit vittne till, såväl 2 Maj som annandag pingst på aftonen, vid hvilka tillfällen mannen sparkat och Dypit sin hustru. Tredjedagen hade A. vidare sagt till B. att om han fck fatt i hustrun en gång till, skulle hon mista lifvet.
Oskar Karlsson hade pingstdagen på natten kl. 12—2 kommit hem, då han sett svaranden i sällskap med en främmande kvinna.
Det sista vittnet kunde icke, då det visade sig att han var onykter, tillåtas i målet nu vittna.
Svaranden, som icke var tillstädes, dömdes för bortovaro till 5 kr. böter.
Målet uppsköts föröfrigt till hösttinget.

Jordatvist. Detta af hofrättsnotarien B. O. Rudebeck i Stockholm mot landtbrukaren O. Cedergren, Malms i Hellvi, anhängiggjorda mål förevar åter till behandling.
Käranden, som nu var personligen tillstädes, kunde emellertid icke tillfyllest styrka sin rätt till de jordområden vid Kylley, hvilka han påstod att C. satt big i besittning af. Och då svaranden fortfarande bestred uppsköts målet till första sammanträdet af hösttinget för vidare bevisning.

För idkande af olofligt fiske, dervid han förstört fisket för andra i Gothemsån, var hemmansägare J. O. Johansson, Magnuse i Gothem instämd.
Kärandena, Olof Paulsson, och Nils Thomasson, Kyrkebinges i nämda socken, påstodo att J. redan för två år sedan varit stämd för samma sak, men likväl icke upphört dermed.
Dessutom framlemnades at kär. ett intyg, från en person i Kyrkbinges, deri äfven påstods att sv. idkat fiske i Gothemsån så att skada uppkommit. Genom nät hade nämligen svar. afstängt ån.
Svar. som ansåg att detta icke hade förstört fisket, bestred, hvarför kär. begärde uppskol för att styrka i målet som förekommer på första sammanträdet af hösttinger, första dagen.
Svar. ålades inställelse vid vite af 10 kr.

För äktenskapsbrott hade urmakare O. A. Lindlöf å Fårösund instämt sin hustru Katarina Lindlöf.
Tre gånger å rad skulle nämligen svar ha afviket från makarnes gemensamma hem å Fårö samt fört ett osedligt lif. På grund häraf vårdag hon nu å kurhuset i Visby, hvarifrån intyg företeddes att svar. ej kunde personligen ivställa sig.
— För svarandens hörande uppsköts emellertid målet till första sammanträdet hösttinget.

För uraktlåtenhet att betala hundskatt var torparen Kristoffersson i Roma instämd.
Svaranden erkände att han visserligen innehaft bund, men icke längre än något öfver månad, dessutom sade han sig icke veta något om att hundskatt å kommunalstämma blifvit beslutad.
Allmänna åklagaren anhöll om uppskof till hösttingets första sammanträde för att bevisa sin befogenhet till åral.
— I liknande mål voro instämda Jacob Enström, Karby i Roma, skomak. J. Ahlqvist och fotografen Plymoutz äfven dessa båda i Roma.
De erkände alla och yttrande meddelas i målan de sluttinget.
— Hemmansägare Olof Larsson, Aumunds i Roma äfvenledes för samma sak instämd nekade den grund, att han ieke haft någon vetskap om att bundskatt å kommunalstämma blifvit beslutad.
Målet förekommer åter på hösttingets första sammanträde.

För förstörande af forntida grafvar å Björkome i Veskinde voro instämda arbet.
Karl Aug. Olsson-Sjölund, Gustaf A. Larsson och Gottfrid Larsson alla från Visby.
Den förstnämde, som varit synlig i Björkome, dels 26 sistl. Mars de sällskap med f.
handl. Ahlberg, dels söndagarna 1 och 8 April visste ej med sig om ban varit derstädes; nog hade han gått förbi platsen ett tjägutal gånger men han var icke säker på om det var Björkome. Föröfrigt bestred han stämningen. De senare bestredo äfven och fordrade dessutom 25 kr. hvar för inställelse.
Åklagaren begärde uppskof och målen förekomma åter vid första sammanträdet af hösttinget.

För oloflig jagt stod skomakaren Petter Brolund å Fårö tilltalad.
En dag i Maj hade nämligen svar. jagat änder oaktadt det var fridlysningstid.
Han erkände; yttrande i målet på sluttinget.
För öfverdådig framfart å allmän väg var husbonden Petter Karlsson, Sudergårda i Stenkyrka, instämd men uteblef, hvadan målet uppsköts till första dagen af hösttingets första sammanträde.

Södra häradsrätten.
(Sjette vårsammanträdet 4—5 Juni. Ordf. häradsh. Lindroth.)

Fylleri. Agenten K. U. Engström från Garda var af länsman Lindström tilltalad för att han 22 sistl. April å i Burgsviks hamn liggande ångf. Klintehamn. anträffats öfverlastad. Svar. uteblef. Fäldes att böta 5 kronor. Målet uppsköts till första dagen af höstetingets första sammanträde.

För våld mot t. f. kronolänsmannen Svante Lindström, voro J. Pettersson, Sibjens iVamlingbo, samt Gustaf Pettersson, Botvide i Öja af kronofogden Bokström tilltalade. Länsman Lindström hade 22 sistlidne April i Burgsvik af ångaren Klintehamns befälhafvare blifvit tillsagd att omhändertaga den i förra målet omnämde agenten Engström. Länsmannen skyndade dit och fann ångarens besättning sysselsatt med att släpa Engström iland, samt lägga honom vid en magasinsvägg. Båda Pettersönerna hade då, sedan Engström blifvit instängd i magasinet och länsmannen gått om bord, genom en vaktmästare tillsagt länsmannen att utlemna Engström. Länsman Lindström gick då i land; dervid de tilltalade med skällsord okvädade honom, samt togo honom i kragen och gaf honom ett slag å venstra kinden. hvaraf dock ingen skada följde. Som vittne hördes vaktmästare Andersson, hvilken inlemnade en skrifven berättelse, styrkande åtalet. Uppskof till första sammanträdet af höstetinget, för ångarens besättnings hörande.

För liknande brott hade P. Gardberg från Garda åtalat hemmansägaren Georg Bergman, Autsarfve i samma socken. Gardberg berättade att han 22 sistl. Maj inkommit i Bergmans bostad för att erbjuda honom skjuts till stranden. Bergman hade då blifvit otidig mot kär., kallat honom fähund, gifvit honom en örfil samt slagit ikull honom på en soffa. Svar. nekade till allt som kär. lade honom till last.
Som vittne hördes en hustru Katarina Larsson, hvilken ej visste något annat än att kär. varit otidig mot svar:s fruntimmer, dervid kär. påstod att vittnet »ljaugdä». Uppskof i likhet med förra målet.

Bryta plats fingo nu förenämda parter, emedan Bergman för oljud och okvädingsord i dennes hem samt mot hans husfolk tilltalat Gardberg. Nu var det Gardbergs tur att neka. Samma vittne hördes nu som i förra målet, och hade hon den omnämda dagen hört Gardberg i B:s hem haft ganska fula uttryck om B. och dennes hustru, hvilka dock voro af denna art att de icke kunna i tryck återgifvas. Äfven här påstod Gardberg att vittnet »ljaugar allt hva ha har sägt», Utslag vid tingets slut.

Mera våld. En plåtslagare H. Olsson från Visby hade utverkat sig stämning å fjerdingsman V. Vahlberg i Alfva, emedan denne en dag i sistlidne Maj månad ijernhandl. Svahns lokal i Hemse öfverfallit och slagit Olsson. När målet ropades instälde sig ingen af parterna. Målet afskrefs.

Tillgrepp af stängselvirke. Laura Nilsson, Enges i Burs, påstod att hennes granne Lars Pettersson olofligt bortfört henne tillhöriga 8 varpar troder samt 4 bördor stör. Svar. upplyste att han och kär. voro rågrannar, och att han när kär. icke ville uppföra ett stängsel mot svar., denne då tagit detta virke samt dermed uppfört kär:s stängsel. Utslag vid tingets slut.

För misshandel å allmän landsväg mot en person vid namn Kalström från Burs, hade länsman Eneman tilltalat drängen August Klasson från Lillrone i Lye. Svar. erkände. Utslag vid tingets slut.
(Forts.)

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 Juni 1894
N:r 86