Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
(Kronohäktet).
En vidlyftig yngling.

Rannsakning har i dag hållits å kronohäktet härstädes med en 16-årig yngling Gustaf Eddy Ek från Stenkyrka, vilken anhållits av polisen i Norrköping och nu hittransporterats för rannsakning. Han hade ett synnerligen omfattande syndrregister att svara för.
Ynglingen, som var född 1912 i Stenkyrka och redan under skolåldern gjort sig skyldig till snatterier, hade under sommaren haft anställning i Martebo. För någon tid sedan hade han inköpt en cykel av en velocipedreparatör i Lummelunda, därvid betalat 45 kr. kontat och skrivit avbetalningskontrakt för återstoden. Cykeln hade sedan förkommit, själv uppger svaranden, att han blivit frånstulen densamma vid Lummelunds bruk och vidhöll denna uppgift inför rätten. Både målsägaren och åklagaren trodde däremot, att han sålt cykeln för att skaffa pengar. I halva september lämnade han sin tjänst. Ungefär samtidigt gick han en kväll in i en redskapsbod vid en gård i Martebo och fann där en storkavaj, vilken han tillgrep. Efter förmedling av arbetsförmedlingsanstalten erhöll han plats vid Österby utanför Visby och stannade där i tre veckor. En dag tillgrep han emellertid 15 kr. ur husbondens kläder, vidare en resväska, en överrock, ett par byxor, samt strumpor, skjorta, halsdukar, handskar och därtill en cykellykta samt cyklade ned till båten, vilken han omedelbart medföljde till Nynäshamn. Under uppehället vid Österby hade han haft en cykel. Denna hade han, enligt vad han uppgav vid rannsakningen, lånat av en reparatör i Visby. Han hade därvid begärt att för sin fosterfars räkning få låna cykeln ett par timmar, men sedan icke återlämnat densamma. Då han gav sig i väg med båten, lät han cykeln ligga kvar på kajen, där den sedan blev tillvaratagen. Från Nynäshamn begav han sig över Stockholm till Södertälje, varvid han vid ett tågombyte kvarglömde den stulna väskan med dess innehåll på tåget. Då hans pengar nu voro slut, tillgrep han i Södertälje en cykel, med vilken han begav sig landsvägen till Norrköping för att söka arbete. Han sökte där realisera den stulna cykeln, och då köparen begärde, att cykeln först skulle inregistreras hos kriminalpolisen, inställde sig Ek hos denna. Därvid togs emellertid Ek närmare i förhör, varvid hans äventyr kommo i dagen. Någon anmälan till polisen hade då ännu icke gjorts av målsägarne på Gotland.
Svaranden försökte inför rätten svänga sig, men måste vid upprepade tillfällen ändra uppgifter. Själv förklarade han sig intet ha emot en intagning på uppfostringsanstalt, men då fängelseläkaren, d:r Lundahl, i ett yttrande starkt påyrkat att Eks sinnestillstånd skulle undersökas, förklarade rätten efter överläggning målet vilande för sådan undersökning.

Gotlands Allehanda
Fredagen 2 November 1928
Nr 258

Från statens avdikningslånefond

har k. m:t beviljat ett låneunderstöd å 24,520 kr. till förbättrad utdikning av Gärdsle myr och delar av Martebo myr i Lokrume Tingstäde, Martebo och Stenkyrka socknar.

Gotlands Allehanda
Fredagen 2 November 1928
Nr 258

Den arkeologiska gotlandsfärden.

Programmet för denna färd är nu fullt klart. Färden anträdes, såsom i går nämdes, från Stockholm lördag kväll d. 8 sept med tåg till Nynäshamn och fortätter med ångaren Drotten. Söndag morgon är man i Visby och börjar genast en färd i turistbussar till de förnämsta av Visbyruinerna, gör en titt i Fornsalen, åker en tur utanför ringmuren och ger sig därefter en god stunds lunchrast. Som huvudintresset av denna färd icke är avsett att inriktas på Visby, som dels är väl känt av många, dels lätt att se på egen hand, ägnas resten av resan åt landsbygden. På söndag eftermiddag ställes färden förbi platsen för årets märkliga undersökningar vid Valdemarsgraven till Bruce-grottan, en boplats från, stenåldern, vidare till Hästnäs med dess sevärdheter, en hällkista från stenåldern, en huslämning, s. k. kämpagrav, från romersk järnålder och ett intressant medeltida hus. Härifrån far man till Bro och Martebo intressanta medeltidskyrkor, i vars närhet också fornminnen finnas, sista mål för söndagen är Gotlands största gravtält vid Stenkyrka med sina omkring 1,000 gravar, bl. a. sådana med ståtliga stenklot. Det blir alltså åt nordvästra delen av ön som söndagen kommer att ägnas. Efter hemkomsten till Visby blir det gemensam middag, och övernattningen kommer att ske på båten, samma hytt får alltså disponeras av deltagarna för hela resan.
Måndag morgon begynner så en långfärd med turistbussarna över Dalhem och Ekeby kyrkor till Hejdeby på östkusten av ön, där har man stenålderssliprännor och kämpagravar att se, men där kommer huvudintresset att samlas kring Torsburgen, denna jätteanläggning, som sannolikt spelat sin mycket stora roll under forna strider om ber väldet över ön. Torsburgen är Sveriges största fornborg, och har icke sin like i imponerande natur och ståtligt upplagda murar. Efter besöket på Tornburgen blir det vila och lunch i Katthammarsvik, vars vackra natur har sin egen lockelse. Vid Gålrum i Alskog beser man ett det mest imponerande bronsåldersröse och ett par väldiga skeppssättningar. Garda, Lau och Stånga kyrkor, alla goda representanter för Gotlands beundransvärda medeltida konst, få ett besök, varefter hemfärden till Visby kommer att läggas över Västergarn eller Roma. I god tid för att äts, middag är man åter i Visby, och så lämnar man samma kväll ruinernas och rosornas stad.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 Augusti 1928
N:r 198

Kungörelse.

Vid sammanträde med styrelsen för Gotlands norra härads brandotodaforening den 26 dennes beviljades följande brandskadeersättningar: Hem.-fig. O. Hallgren i Björke kr. 50: 82, O. Jakobsson i Bara kr. 19; 28, Skolrådet i Buttle kr. 101: 50, skolläraren J. Herlitz i Fårö kr. 48: 60, änkan M. Håkansson i Sjonhem kr. 2,172: 23, hem.-äg. E. Arvidsson i Ala kr. 12,145: 29, A. Alfvengren kr. 49: 57, K. Follingbo kr. 100: 15, art). C. Olsson i Vänge kr. 50: 47, hem: ä . J. Pettersson i Sjonhem kr. 12: 10, E. Dahlgren i Barlingbo kr. 30: 26, E. Friberg i Hangvar kr. 100: 75, H. Karlström i Bunge kr. 27: 82, O. Olofsson i Helvi kr. 1,686: 45, E. Jakobsson i Vänge kr. 40: 18, E. Nylander i Martebo kr. 52: 20, H. Pettersson i Ekeby kr. 30: 26 och O. Larsson i Fårö 14 kronor ott utbetalas av tillgängliga medel.
Follingbo den 28 maj 1923.
Johannes Collberg.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 Maj 1923
N:r 122

Gotlands första bebyggelse.

Eskelhemsområdets gamla kultarcentrum.
Sedan Gotlands stenålder sist blev föremål för vetenskaplig behandling i prof. Nils Lithbergs doktorsavhandling, har det tillkommit ett avsevärt material från denne period, inte minst stenåldersboplatser. Med utgångspunkt från de fynd, som då voro gjorda, framhöll prof. Lithberg, att öns s,örsta och äldsta bebyggelseområden lago dels vid Gothemsåns utlopp i Östersjön, det s. k. Vallstenaområdet, dels kring Martebo myr. Först under sista delen av stenåldern fick det s. k. Eskelhemsområdet (Eskelhem, Tofta och Vestergarn) en kraftigare bebyggelse.
Det var ju i någon mån ägnat att förvåna, att de äldsta spåren av människans uppträdande på Gotland påträffades i de östligast liggande socknarna, under det att de mot det svenska fastlandet vettande delarna av ön voro jämförelsevis fattiga på fynd från den gotländska stenålderns äldsta del.
Nya lösfynd och upptäckter av nya boplatser ha i väsentlig grad ändant vår uppfattning av den tidigare bebyggelsen. Inom Tofta socken, tillhörande Eskelhemsområdet, ha gjorts massor av äldre stenåldersfynd under de sista åren. På lantbrukaren Gahnbergs egendom Kroks ha upplockats över 200 stenyxor till övervägande del grovt huggna s. k. Lihultyxor och tunna, delvis slipade av den s. k. Limhamnstypen jämte en del senare trindyxor och andra. På angränsande åkrar ha under senaste åren gjorts lika många fynd. Huggen flints finns det också gott om på samma plats.
Vi ha här tydligen att göra med en tidig boplats, som med all säkerhet i sig inneslutit en synnerligen produktiv yxfabrik, om man får använda det uttrycket. På annat sätt kan man inte förklara den ofantliga yxrikedomen på detta jämförelsevis lilla område — på sin höjd ett par tunnland i omfång — och därpå tyder också det stora antal ämnen och ofullbcrdade yxor, som finnes i hr Gahnbergs intressanta privatsamling från denna boplats.
Det har troligen varit en strandboplats vid det sakta sjunkande Litorinahavet, som gick in en svag bukt mot platsen. Förra sommaren avvägdes fyndstallet av prof. Munthe. Lägsta delen befanns ligga 16,7 m. över havets nivå och högsta delen omkr. 18 m. L. G. (Eitorinagränsen), d. v. s. havets största utbredning innan den sista landhöjningen började, ligger i denna trakt omkr. 20,5 m. över havet. Boplatens lägsta del skulle alltså ligga omkr. 77 % av L. G., om man avräknar m., som säkerligen skilde boplatsens underkant från stranden, får att man ej vid stormar och högvattenstånd skulle komma i alltför nåra kontakt med de oroliga elementen.
Denna procentberäkning brukar man använda för att jämföra olika boplatsers läge i förhållande till L. G. Ju högre procenttalet är, ju närmare ligger den L. G. — 100 % betecknar alltså, att den ligger uppe på eller i samma höjd som den gamla strandvallen.
När det gäller strandboplatsser år det lätt att inse, att ju mera boplatsen avIägsnar sig från L. G. mot det nuvarande havet, desto yngre är den.
Den primitiva fiskekulturen följde det sjunkande havet. Det år på det \’sättet man genom noggrann höjdbestämning av en boplats från stenåldern på ett ungefär kan ange dess ålder. — Först under stenålderns sista skede, den s. k. hällkisttiden, när nya stora kulturimpulser från södra Skandinavien för upp bl. a. åkerbruket till de fiskande och jagande gutarna, sker en allmän förflyttning av bopålarna från kusterna och de fiskrika sjöarna in mot de bördiga slätterna, där plogen och harven för första gången sättes i jorden.
En annan boplats, som upptäckts sedan prof. Lithberg skrev sin avhandling, är den vid Nasume Kusar, obetydligt äldre än den vid Kroks. Även det är en yxboplats, som med all sannolikhet legat invid det öppna havet.
Dessa två boplatser jämte de talrika lösfynd, som gjorts i dessa trakter av tidiga yxor, är nog för att ändra den ti digare uppfattningen av de första bebyggelseområdenaa. Utan tvivel ha vi häri Tofta ett av de äldsta och livskraftigaste bo-platscentra på ön. Kanske ha vi i Kroks-boplatsen att se en yxtillverkningsplats, som försåg alla kringlig nde samhällen med vapen och verktyg.
Bosättningen i denna uråldriga bygd ev Gotland kan man sedan följa fram genom tiderna. Nästa stadium finna vi representerat i den likaledes nyupptäckta boplatsen vid Alfvena gård i Eskelhem, belägen omkr. 4 km. SO om Kroksboplatsen. Den ligger omkr. 11 m. över havet, alltså omkr. 50 % av L G., om man gör vederbörligt avdrag för högvattenstånd. Redan dess läge antyder alltså, att den Ar betydligt yngre. Inventariet talar samma språk. I detta se vi med önskvärd tydlighet kulturens stora framsteg. Vapen och yxor äro inte längre övervägande i antal Man har lärt sig att fånga vattnets läckerheter, och man her gjort en ny betydelsefull upptäckt, nämligen den att forma leran till kärl och urnor — en upptäckt som troligen kommit från andra sidan havet, fan SV.
Åt SV pekar också den långs, grunda vik, som en gång i tiden gick in mot boplatsen från Vestergarn, över Paviken och de marker NO om denna, som ännu i dag utgöras av mer eller mindre uppodlade myrmarker.
Utgrävningen av boplatsen var intressant. Under en av de stora stenarna påträffades en gammal eldstad, svärtade stenar i ring, över vilka den stora stenen sköt ut som ett skyddande tak. Här hade tydligen det lilla samhällets stora kök legat. Det är inte omöjligt; ett hyddan legat just hår. Jag här nämligen på flera boplatser gjort den iakttagelsen, att det är vid de stora stenarna, man gör de flesta fynden av lerskärvor, ben, eldstäder m. m.
Runt omkring denna gamla härd gjordes en rad upplysande fynd. Till väster om stenarna låg ett svart lager, sam innehöll måltidsrester, mest fisk- och djurbett Till höger påträffades de första lerskärvorna av tjockt gods och oornerade. De voro svärtade ay eld och hade tydligen utgjort batten till ett kokkärl. Bredvid dessa fragment hittades en del klumpar av rå, oformad lera, fin sand och kvartskorn — just de ingredienser, som en stenålderns krukomakare behövde för sitt hantverk. Det är intet tvivel om, att vi här ha haft boplatsens krukverkstad. Och att den haft en stor tillverkning, det visar de talrika fynd av vackert ornerade lerskärvor, som hittades över hela boplatsen ned mot den !.mla stranden.
Benen, som hittades på boplatsen, ha undersökts av vår numera bortgångne store osteolog Ludvig Hodell — det var förresten det sista arbete han utförde, innan han för alltid lade sitt huvud till vila. Av fiskarterna voro torsk och gäddan talrikast representerade, och av däggdjuren grönlandssål och vildsvin.
Boplatsen tillhör den s. k. gånggriftstiden och kan dateras till omkr. 2,500 f. Kr.
Blir endast upphittade ben och lerskärvor tillvaratagna vid plöjningen kommer nog Eskelhemsområdet att kunna uppvisa ännu flera intresserade boplatser från denna period av vår stenålder.
Även stenålderns slut finnes representerad inom detta mäktiga bebyggelseområde. Men man her nu frångått strandbosättningen. Skafthålsyxorna, som markera stenålderns slutperiod, finna vi längre in i landet En slags åkerbruksboplats finna vi just vid Kroks, omkr. 400 m. öster om den förut omtalade äldre boplatsen. Här har också bebyggelsen fortsatt genom tiderna. Bronsåldern är representerad av en rad vackra fynd och järnåldern genom mäktiga begravningsplatser och talrika hustomtningar och vägar från denna tid.
I nästa artikel kommer ett par gamla bebyggelseområden på södra Gotland att behandlas.
John Nihlén.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 Maj 1923
N:r 118

Egendomen Malma

i Martebo har nu av ägaren, grossh. Ture Hanson, styckats samt i större och mindre lotter sålts till personer i Martebo och Stenkyrka. Egendomen er en av Gotlands bäste fodergårdar.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 17 Maj 1923
N:r 112

Naturskydd.

Vetenskapsakade men har förordat en af naturskyddsföreningen till k. bfhde i Gotlands län gjord framställning om fridlysning af den i södra delen af Martebo myr belägna Hällholmen, känd för sitt idegransbestånd.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 Februari 1915
N:r 48

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
För försummad vägunderhållning stodo föjande personer tilltalade af ederbörande åklagare:
C. Lindgren Annexen i Hejdeby, J. P. Malt Endre, J. O. Pettersson Mangsarfve Ekeby, Emil Lindström Etebols, C. G. Nylander, L. M. Strid Lummelunda, C. J. Liljenfeldt, K. Andersson, Th. Jacobsson, Gottfrid Nylander, A. Törn, G. O. Thorell, G. Gahnberg, Elis Hultenheim alla från Martebo, Josef Pettersson, Alfred Hansén och Josef Stengård i Barlingbo, Olof Hägg och J. Wallin i Bro, fanjunkare P. Nilsson Martebo, J. Stenström, Alleqvia, J. Gahnström och J. O. Höggren Martebo samt Skäggs A.-B.
Arrendator Stenström hade icke iakttagit inställelse, hvilket renderade honom 10 kronors böter. Samtliga öfriga instälde sig personligen eller genom ombud och erkände förseelserna.
Förenämde J. O. Höggren var nog tilltagsen att inför rätten förklara, att åklagaren varit partisk vid uttagandet af stämningarna, enär en del andra personer bort stämmas för samma sak, hvarför åkl. yrkade ansvar på honom för missfirmelse.
Skäggs A.-B. genom förvaltare Holmqvist yrkade på frikännande af den gården beröfvats fem par hästar och ett tiotal arbetare, hvarigenom svar. icke medhunnit att fullgöra sin skyldighet. Åklag. bestred allt afseende vid invändningen.
Vid invändningen.
Utslag meddelas i samtliga målen 15 februari.

För misshandel mot sin hustru stod arb. Johan Dahlström i Ekeby tilltalad. Inför rätten instälde sig såväl målsägaren, hustru D. som åklag. och svar. Vid rättsskranket syntes emellertid hustrun ångra sin angifvelse mot mannen, hvilken bedyrade att han djupt ångrade sin förseelse och lofade bot och bättring, hvarför ansvarsyrkandena återtogos af såväl målsägaren som åklagaren och målet afskrefs.

För olofligt afvikande ur lagstadd tjänst stod arb. J. Kollberg, Åby i Bro, tilltalad.
Han hade af Skäggs aktiebolag genom dess förvaltare mottagit städja, därvid Kollberg omtalat, att han förut var stadd hos en landtbrukare Hallberg i Bro, men att han genast skulle återlämna städjan till denne. K. ankom till Skäggs 1 nov., men afvek den 11 i samma månad. K:s version af saken var den, att han från början upplyst förvaltaren om att han vore stadd på annat håll men att han på förvaltarens inrådan ändock mottagit tjänst hos Skäggs A.-B. Åklag. vidhöll sitt ansvarsyrkande och öfverlämnade målet.
Utslag afkunnas 15 februari.

Vängeprocesserna, uppskjutna till detta sammanträde, i hvilka f. nämdemannen Joh. Jakobsson i Kyrkljufes yrkat ansvar å flera personer, behandlades åter.
Hälftenbrukaren J. Johansson i Hägvalds var åtalad för att han skulle tillgripit 1 ¼ kast furuved och fyra vändt, att han som arrendator användt veden för gårdens behof. Kär. hade nu intet nytt att anföra till styrkande af sitt påstående men öfverlämnade målet och yrkade ansvar jämte utbekommande af ersättning jämte utbekommande af ersättning för kostnader i målet. Svar. å sin sida yrkade ansvar för obefogad rättegång och ersättning för sina kostnader.
Utslag 15 mars.

I målet mot Maria Högström och Axel Kalmin angående yrkande om ansvar för att svar:na skulle lockat kärandens tjästefolk att lämna sitt arbete hos kär. samt att de för öfrigt fält förklenande omdömen om kär., kunde denne ej prestera den ringaste bevisning för sina påståenden. Målet öfverlämnades, hvarvid båda parterna hade samma ansvarsyrkande som i förra målet.
Utslag 15 mars.

Maskinisten Karl Bergvall, som tilltalats af förenämde kär. för utspridande af ett rykte, att kär. skulle ha försökt att locka en fa sina arrendator att lämna ifrån sig sitt arrendekontrakt, bestred fortfarande allt afseende vid stämningspåståendena och yrkade i stället själf ansvar för obefogad rättegång och ersättning för sina kostnader i målet. Kär. hade ej heller i detta mål någon bevisning att förebringa, men yrkade ändock bifall till käromålet.
Utslag 15 mars.

Ett nytt mål tillkom nu, anhängiggjordt af samma kärande, mot landtbrukaren Henrik Adman i Halla, hvilken liksom den i förra målet omnämde svar. skulle ha utspridt rykte om att kär. skulle ha försökt locka af en af arrendatorerna hans arrendekontrakt. Svar. genmälte, att han visserligen hört talas om saken, men förnekade att han själf gifvit spridning åt ryktet. Äfven i detta mål framstäldes ansvars- och ersättningsyrkanden från båda parterna.
Utslag 15 mars.

Skilnad på ett år till säng och säte yrkades af landtbrukaren Josef Vestergård i Lummelunda mellan honom och hans hustru. Sigrid Maria Lovisa hvilken lämnat hemmet. Hustrun iakttog ej inställelse, hvilket kostade henne 10 kronors böter och vites föreläggande till dubbla beloppet att till februarisammanträdet inställa sig och svara i målet.

I ärekränkningsmålet emellan f. fanjunkaren J. Engvall i Lummelunda och skolläraresonen Vilhelm Johansson, däri vittnen hörts, som delvis styrkt åtalet, hade svar. id förra rättegångstillfället ingifvit attester, af hvilka syntes framgå, att ett omvittnadt intyg, utgivet af kyrkoherden G. Reuser, ej existerade i verkligheten. Nu ingafs af kär.-ombudet sagda intyg i afskrift, men svar.-ombudet ville ej vitsorda afskriftens giltighet, hvarför kär. erhöll uppskof till 16 mars för att förete originalet.
På grund af vägran att ikläda sig uniform vid inkallelse till krigstjänstgöring dömdes i lördags häktade förre baptistpastorn Albert Wickman af krigsrätt till två månaders fängelse, hvarefter han tills vidare försattes på fri fot. Wickman har förklarat, att han ämnar öfverklaga domen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 januari 1915
N:r 15

Anbud å åkande landtbrefbäring

å linjen Martebo poststation—Lummelunda skolhus—Nygranne—Ungsmiss—Stenkyrka poststation tre gånger i veckan från och med den 1 april 1915 mottagas till och med den 30 januari 1915 av postmästaren i Visby, vilken jämte poststationsföreståndarna i Martebo och Stenkyrka lämnar närmare upplysningar.
Linköping den 12 januari 1915.
Postdirektören i östra distriktet.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 19 januari 1915
N:r 14

Gotländskt jordbruk för femtio år sedan.

Några anteckningar.
I

När man i våra dagar betraktar det svenska jordbruket och det storartade uppsving som detta under de senare årtioudena tagit, finner man att många faktorer därtill varit medverkande. Först och främst ha en stor mängd odlingar under sagda tid blifvit utförda, hvarigenom åkerarealen mera än fördubblats.
Dessa ökade åkervidder ha också i sin mån bidragit till att skörderesultatet blifvit helt annorlunda än hvad som förr varit förhållandet, hvarjämte landtmännen på ett betydligt sätt kunnat öka sina kreatursbesättningar. På grund af det insteg, som mejerihandteringen så småningom vunnit, har man också på ett bättre sätt än förut börjat vårda sig om sina djur. Genom rikligare och bättre gödselförråd har man kunnat öka skörderesultatet. Vidare ha nya brukningsmetider införts och artificiell gödning mer och mer kommit till användning.
Dessa gödningsämnen, bland hvilka guanot intagit främsta rummet, kommo under början af 1850-talet till användning. Till att börja med var det dock hufvudsakligen vid de större gårdarna, som dessa gödningsämnen kommo i bruk, och det dröjde ganska länge innan allmogen började begagna sig af desamma. Och när ändtligen detta blef förhållandet skedde det på ett ganska ensidigt sätt. Mången landtman resonerade nämligen så, att där man begagnade guano eller benmjöl, hvilket senare också vid sagda tid börjat användas, behöfde man icke naturlig gödning. Ännu hade man ej i detta afseende lärt sig förstå betydelsen af att låta det ena på det förträffligaste sätt komplettera det andra.
Om vi betrakta det gotländska jordbruket sådant detta tedde sig under slutet af 1850-talet, ?nner man att intresset för nyodlingen var fortfarande stort. Som jorden i allmänhet var delad i smärre lotter är det helt naturligt att dessa nyodlingar icke kunde omfatta några större jordvidder. Ännu använde man sig emellertid till stor del af flåhackning och bränning. Den senare var mycket skadlig, men dess uråldriga beskaffenhet bidrog till att seden var ytterst svår att utrota. Sedan plogen mera allmänt kommit i bruk blef emellertid svedjebränningen afskaffad.
Brukningssättet var ännu i hufvudsak tresäde, men vid denna tid hade växelbruket börjat beaktas. Hushållningssällskapet hade också beaktat detta genom utdelande af premier för mera dugliga jordbrukare. Under slutet af 1850-talet hade kaptenen Kyllander, som då innehade Nygårds hemman, ett mantal i Västerhejde socken, icke mindre än 59 tunnland insådda med klöfver och timotej, ett tunnland med engelsk senap till grönfoder, 4 tunnland 8 kappland med rofvor, samt 2 tunnland 9 kappland med kålrötter och morötter, eller tillsammans 67 tunnland 7 kappland, hvarå, utom grönfodret, 1857 skördats 134 häckar hö om 80 listp., 96 tunnor morötter, 160 tunnor kålrötter och 920 tunnor rofvor, hvilket alltsammans blifvit användt för ladugårdens räkning.
Man finner af det anförda att kapten Kyllander var en helt modärn jordbrukare, som med aktning skulle försvarat sin plats bland ledet af dem, som arbeta och sträfva för sin utveckling i våra dagar.
En annan synnerligen duglig jordbrukare, hvars verksamhet inföll under samma tid, var arrendatorn af Visborgs kungsgård N. Persson. Han odlade vid samma tid klöfver och timotej å icke mindre än 65 tunnland, hafre och vicker till grönfoder å 4 ½, åtskilliga rofsorter å 13 ½, morötter å 1 och skotsk foderkål å 3/16 tunnland, hvaraf, utom hvad som under växttiden användts, skördats 144 häckar hö om 80 lisp., 700 tunnor rofvor och 155 tunnor morötter, hvilket alltsammans på stället blifvit utfodradt. Af foderkålen hade 30 kor och 4 kvigor fått ett mål dagligen.
En annan duktig och företagsam jordbrukare var bonden Lars Hallvide i Dalhem, som å sin åkerareal 23 tunnland odlat klöfver å 3 ½ samt därå skördat 23 häckar. Landtbrukaren O. Svibelius hade på sitt hemman Skäggs i Vestkinde socken, med underlydande delar utgörande 2 3/8 mtl., sedan han däraf blifvit ägare, eller från 1837 till 1854, af skogs-, betes- och ängsmark odlat 118 tunnland 24 kappland, samt 156 tunnland myrmark. Höafkastningen hade under de senare 7 á 8 åren uppgått till omkring 280 á 300 häckar, ett och annat år betydligt däröfver. Hvar och en af dessa häckar var beräknad innehålla 70 lisp., hvarmed, utom får, framfödts 90 boskapsdjur och hästar. Sädesafkastningen vid Skäggs gård utgjorde under år 1854 895 tunnor, 1855 835 tunnor och år 1856 1,152 tunnor, utom potatis, som vaierat mellan 400 de senare åren och 800 de föregående, samt dessutom en betydlig mängd rofvor. Jordbruksarbetet hade bedrifvits med en arbetspersonal af 80 till 110 personer, hvarjämte en hel del arbeten utstälts på ackord.
På gränsen mellan Skäggs och Stora Mickelgårds hemman, på en holme, kallad Ekholmen, hade Svibelius år 1842 anlagt ett tegelbruk, vid hvilket sedermera tillverkats närmare en million taktegel och lika många murtegel. Vidare hade han på Martebo myr upptagit en mängd torf och för öfrigt gjort sig känd som en nitisk och duktig skogshushållare.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 14 januari 1915
N:r 10