Om pärken vid Idrottstäflingarna 19:de Aug.

Det må först sägas, att vädret icke var rätt gynnsamt för pärkspelet, ty det blåste hårdt. Jämför man pärkspelet vid denna täfling med föregående, så kan man säga, att bakpärken gått framåt, särskildt beträffsnde konsten att mera sllmänt drifva och möta bollen. Riktigt vackra spal företeddes möllan Dalhems och Sanda bollspelare, mellan Östergarns och Eadra samt seaare mellan Dalhems och Visby bollspelare. Hallaborna, som vid omtäfling spelade mot Visby Idrottsförening, visade sig icke så styfva eom vid föregående täfliog. Dalbemborna, som nu eröfrade vandringspokalen, häfdade sitt gamla anseende. Dalhembornas lag består af jämna, påpassliga och uthålliga spslare, hvari just deras styrka ligger. De andra lagen kunna hafva två eller tre mera framstående spelare, men hafva ofta en och annan mindre god, Dalhembornas pärkkarl besitter en visa färdighet med foten, så att hav aldrig i pärken använder hand, utan sparkar ot bollen och detta till och med på 2:dra och 3:dje stöt, ett fel, som tycke passera oanmärkt. Om vid frampärken bakkarlen boginge ett sådant fel, ekulle det gerast anmärkas, Visby bollspelares pärkkarl utmärkte sig särskildt, och han fick allt som oftast höra mängdens högljudda bifall. En glädje var det att skåda Iandabornad pärkkarl, ty ingen aatte ut bollen så högt och vackert; ja, han gjorde det för vackert, så att han derigezom spelade motpartiet segern i händerna. Ha riktigt skarp strid stod mellan Östergarn och Endre. Båda dessa lag hade hvar sin kajtlasse (spelare med venstra handen), hvilka alltid ute sökte draga fördel af vinden, hvarigennom bollen ofta kunde drifvas bort öfver avgränsande spelares område, Östergänningarne bade med Endre sin svåraste täfling för dagen. Ett nytt bakpärklag, som förtjente uppmärksamhet, var laget från Anga.
Sedan i bakpärken mot aftonen täflingen med 8 pärkar upphört, fick mellan Dalhemborna och Östergänningarna slumpen i en pärk bestämma 1:sta och 2:dra pris, och hade, såsom det föreslogs, först vunnet tjugu fått afgöra utgången, hade slumpen gynnat Östergänningarna.
Puttpärken vid denna täfling spelades icke så bra som vid de föregående, eller så som men får se den ute på landsbygden. Orsaken är ieke så lätt att finna, Den plats der puttpärken epelades, var väl mycket utsatt för blåsten, och puttpärkens i allmänhet lättare boliar drogos med vinden, så att c, ex. vid inslag pärkkarlen ofra fick bollen för mycket på sig. Stundtals gick dock spelet äfven här med lust och lif, så att omkringstående gubbar från sudret rättvist jublade och klappade i händsrna; De gamla, kända lagen från Rone, Al.va, Ljugarn—Alskog och Hablinogbo fingo detta år göra en angenäm eller oangenäm bekantskap med 2 nya lag från Garda och Lan, och föga fattades, att de segervana Roneborna hade gått som tappande part från striden med Gardaborna. Ronelage: ser man emellertid alltid med synnerligt nöje, ty hvar man står der på sin rätta plats, och den sköter han. Altvabornas ryktbara puttkarl, som lär varit påtänkt till pris, var tydligen icke fallt disponerad. Ljugarn—Alskog — laget hade till puttkarl den gamle, kände veteranen från Alskog, och liflig och ståtlig som han är, fröjdar han alltid en pärkspelares hjerta.
Observator.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Augusti 1894
N:r 131

Prisbedömningen

i pärk vid söndagens täflingar skedde, såsom redan nämts, i första omgåogen efter poängberäkning.
I bakpärken tjenstgjorde 5 prisdomare, hvilka alla gåfvo de olika lagen hvar sin poäng, så att sammanlagdt erhöllo:
Sanda bollspelare 38 poäng; i medelt. 7 3/5
Dalhem bollspelare 40 poäng; i medelt. 8
Anga bollspelare 27 poäng; i medelt. 5 2/5
Ganthem bollspelare 21 poäng; i medelt. 4 1/5
Ekeby bollspelare 29 poäng; i medelt. 5 4/5
Visby art.-kår bollspelare 20 poäng; i medelt. 4
Fole bollspelare 38 poäng; i medelt. 6 3/5
Östergarn bollspelare 40 poäng; i medelt. 8
Buttle bollspelare 29 poäng; i medelt. 5 4/5
Ejsta bollspelare 29 poäng; i medelt. 5 4/5
Björke bollspelare 22 poäng; i medelt. 4 2/5
Silte bollspelare 28 poäng; i medelt. 5 3/5
Endre bollspelare 37 poäng; i medelt. 7 2/5
Halla bollspelare 34 poäng; i medelt. 6 4/5
Visby Idrottsförsning 40 poäng; i medelt. 8
Gammalg. bollspelare 32 poäng; i medelt. 6 2/5
Visby bollspelare 39 poäng; i medelt. 7 4/5
Väte bollspelare 32 poäng; i medelt. 6 2/5
Omspel skedde sedan mellan de lag, som fått minst 33 poäng.
I frampärken tjenstgjorde 4 prisdomare, hvadan poängsumman här måste bli något lägre:
Hafdhems bollspelare 16 poäng; i medelt. 4
Ljugarn-Alskog bollspelare 27 poäng; i medelt. 6 3/4
Garda bollspelare 23 poäng; i medelt. 5 3/4
Rone bollspelare 29 poäng; i medelt. 7 1/4
Burs bollspelare 10 poäng; i medelt. 2 1/2
Lau bollspelare 26 poäng; i medelt. 6 1/2
Alfva bollspelare 24 poäng; i medelt. 6
Habblingbo bollspelare 20 poäng; i medelt. 5

Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Augusti 1894
N:r 131

Vid föredragning

28 Juni af länsstyrelsens 25 April meddelade utelag, hvarigenom 2 särskilda 3 Aug. 1827 upprättade af kammarkolleginm 20 Okt. 1829 faststälda kontrakt, rörande upplåtelse af jord från Katthamra och Vika hemman i Östergarns socken för lotsbetjeningen vid Katthammarsviks lotsstation förklarats skola upphöra att vara gällande vid laga fardag 14 Mars 1896, har kammarkollegium pröfvat skäligt vid berörda utslag låta bero.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Juli 1894
N:r 109

Visby stifts prestsällskap

har sammanträde i dag härstädes. Det öppnades med en kortare predikan af kyrkoherde Kolmodin i Vall, hvilken dervid med ledning af Tim. 1: 7 talade öfver ämnet: Hvilken och hurudan den anda är, som böra leda oss under utöfaingen af vårt embete.
Biskopen intog härefter ordförandeplatsen och helsade med några ord de närvarande presterna välkomna.
Efter protokolljustering utsbgos till sekreterare för dagen pastorerna Kellström och Brounéus.
Till ledamöter i presterskapeta förtroendenämd för åren 1895—97 invaldes: för norra tredingen kontraktsprosten Rouser i Stenkyrka och kyrkoherde Sik i Lärbro med kyrkoherdarne Klint i Follingbo och Gradelius i Othem till ersättare; för medeltredingen: kyrkoherde Enequist i Roma och prosten Öfverberg i Stenkumla, med kyrkoherdarne Berglund i Östergarn och Ehrénström i Kräklingbo till ersättare; för södra kontraktet kyrkyherdarne Löthberg i Hablingbo och Sundblad i Garda med kyrkoherdarne Ahlander i Alskog och Jacobsson i Grötlingbo till ersättare.
Derefter sjöngs ps. 150, första och sista verserna.
Första frågan: Hvari består sakramentens egendomliga betydelse såsom n&demedel till skilnad från Guds ords? inleddes af biskopen, hvilken efter en längre utredning af den historiska utvecklingen af sakramentfrågan och betonande af sak: ramentens vigt såsom förmedlare af Guds oåd till menniskorna, framhöll att ordet visserligen vore det första och väsentligaste af nådemedlen, men sakramenten hade en omätlig betydelse såsom en be: kräftelse på hvad genom ordet gifvits.
För ett direkt besvarande af den uppstälda frågan fordrades en ej ringa beläsenhet; man måste gå till fäderna, till kyrkans stormän, de djupa andarne, hvilka ivåra dagar fört oss fram till en ganska klar utredning, som tagit sig uttryck hos Martin Chemnitz. Hvad likheten vidkommer mellan sakramenten och ordet, låg den deri att hela våden på båda ställena är förbanden; båda meddela ock den korsfäste frälsaren sjelf. Skillnaden vore trefaldig: först bestod den deri, att hvad som genom ordet uttalas för ögat eller örat på ett mera ensidigt sätt, tala sakramenten fulltonigt och till hela menniskan: vidare i den individualiseripg, som våra fäder sökte i absolutionen och slutligen deri, att härigenom sker en beredelse för det eviga lifvet.
Lektor Lemke yttrade instämmande och framhöll att det lyckats vår lutherska kyrka att klargöra olikheten mellan ordet och sakramenten. Ordet, talet, kan stanna utom oss, men sakramenten verka utom vår vilja antingen till välsignelse eller dom. Ordet och sakramenten tilltyllestgöra hvarandra. Ordet blir menniskans egendom endast genom tron; annorlunda är det med sakramenten. Otron utestänger visserligen från sakramentsgåfvan, men ej sakramentet sjeif.
Kyrkoherde Gadd: Sakramenten äro bärare af Guds nåd till oss, vittnesbörd om Guds allmakt.
Kyrkoherde Gutenberg: Sakramenten referera sig till menniskans sinliga sida, försåvidt sinliga element ingå i både dop och nattvard. De tillgodose mer än ordet vår svaghetssida. Gud såg att vi voro fästade vid det timlga, derför ville han genom timliga medel föra oss till andlig frigörelse. Deremot förstod han ej att sakramenten hade en oemotståndlig verkan.
Biskopen påpekade att den, enligt Guds ord, förefans och gaf några antydningar om Barn man borde förstå denna oemotståndlig het.
Kontraktsprosten Uddir: Ordet bör i predikan framhållas såsom hufvudnädemedlet; sakramentet är en hjelp, ett stöd för den svaga tron såsom ett synligt jordiskt medel; ordet kan förfalskas af den som frambär det, ej så sakramenten.
Lektor Lemke replikerade kyrkoherde Gutenberg. En vigtig fråga vore: är ordet enbart bestämmande i fråga om ledamotskap i Kristi församling? Visserligen kan genom tron väckas pånyttfödelse, men denna tro kan aldrig blifva så igenkänlig, ej heller fullständig så länge den ej genom sakramenten bekräftas.
Kyrkoherde Gutenberg: De lär allt vara svårt att ur skriften bevisa, att sakramenten verka på oemotståndligt sätt, ex opere operato.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Juli 1894
N:r 102

Lotsångaren »Frej»

har i dag kl. 1/2 10 afgått från Landsort med en pråm på släp, innehållande materiel för en bygnad åt fyrpersonalen på Östergarnsholm.
Ångaren anlöper äfven Fårösund.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Juni 1894
N:r 94

Östergarn sockens sparbank.

Enligt inkommen anmälan äro för Östergarn sockens sparbank utsedde till hufvudmän: Landtbrukarne Johan Lingström, Bengts, Joh, Jacobsson, Rodartve, Joh. Lundberg, Ganne och Oscar Jacobsson, Gutenvike, Skolläraren O. Jacobsson, Kyrkoherden E. F. Berglund, Landtbrukarne Joh. Nilsson, Vassmunds, Jacob Pettersson, Hallgårds, Lars Jacobsson, Fackla, Berndt Lindström, Sanda, Ferd. Johansson, Hessle, Nils Pettersson, Hessle, Olof Sandelin, Kopungs, Olof Henriksson, Rodarfve, Oscar Östergren, Djupvike, Nils Olsson, Hamra och Joh. Lagergren, Sanda, Sjökaptenen O. Lindahl, Handlanderne Herman Rondahl och Victor Ericsson; till ledamöter i Styrelsen: Handlanden Victor Ericsson, sjökaptenen O. Lindahl, Tandtbrakarne Oscar Jacobsson, Gutenviks, Joh. Lundberg, Ganne och Job. Lingström, Bengts.
Visby i Landskansliet 28 Maj 1894.
E. POIGNANT.
Johan Hambræus.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 Maj 1894
N:r 82

Jordafsöndringar.

K. M:t har bifallit Östergarns församlings anhållan att för utvidgning af församlingens kyrkogård måtte få från pastorsbostället 1/4 mtl. krono Prestgården N:r 1 afsöndras ett af kommissionslandtmätaren K. Kökeritz år 1893 å karta affattadt jordområde om tillsammans 11 ar mot afgäld af 54,5 liter spanmål. hälften råg och hälften korn att at församlingen årligen gäldas till boställsbafvaren med lösen efter medelmarkegångspris.
— K. M:t har likaledes bifallet Tofta församlings kyrko- och skolråds ansökan att från det kyrkoherden i Eskelhems och Tofta församlingars pastorat till boställe anslagna hemmanet Tofta annex N:r 1 om 1/2 mtl. måtte få för utvidgoiog af församliogens kyrkogård och skolplan för alltid afsöndras jordområden, tillsammans 48,4 ar, under vilkor att församliogen för ifrågavarande omsåden till boställshafvaren erlägger den årliga afgäld i spanmål eller annan lämplig räntepersedel att lösas efter medelmarkegångepris, hvilken at länsstyrelsen efter skattläggniogsmäns hörande pröfvas fullt mot: svara den genom afsöndringen förorsakade minskniog i boställets afkastning äfvensom kring de afsöndrade områdena uppföra och underhålla erforderligt stängsel.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 April 1894
N:r 64

Sedan lotsstyrelsen

uti en till kammarkollegiam aflåten skrifvelse — med förmälan att genom särskilda 3 Aug. 1827 upprättade kontrakt ägarne till Katthamra och Vika hemman i Östergarns socken till ständigt bruk och nyttjande för lotsbetjeningen vid Katthammarsviks lotsstation öfverlåtit, ägarne till Katthamra ett tunnland och ägaren till Vika 6 1/3 kappland jord emot en ersättning af en tunna råg årligen på det förra och två riksdaler banko för det senare området — anhållit, att då omförmälta jordar icke vidare vore för lotsverket behöfliga, ifrågavarnde 2 kontrakt måtte upphäfvas, så har Kollegium enär de nuvarande ägarne till Katthamra och Vika hemman yrkat att kontrakten måtte fortfara att gälla, anmodat K. Maj:ts bef. att genom utslag, som underställes Kollegi pröfning yttra sig i anledning af Lotsstyrelsens ofvanberörda framställning.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 April 1894
N:r 60

En i fångenskap bortförd kyrkoherde.

I Östergarns pastorats arkiv flnnes en gammal handskrifven berättelse om huru prosten. Nils Neogard bortfördes i rysk fångenskap och huru han slutligen återkom derifrån. . Berättelsen lyder:
Som nu Sal. Herr Probsten uti mång åhr i godan ro sutit hade, och ingen olägerhet väntade, kom emot förmodan en Esqvadre af 6 Rysk Skiip, som ankrade i Sundet, här emellan Östergarns Holm och Landet, satte med Schlugeroa Manskapet i land, mearcherade strax up til Kyrkoherde-Gården och inom en timmes förlop aldeles fritt hela huset utplundrade, och blef tå Sal, H. Probsten med 4 sina åhörare bortförder såsom röfvade fångar, hvilket skedde 1715 then 3 Augusti.
Dessa. fientliga Skiep gingo igen strax til segels och kommo på Revalska Redden den 5 Augusti. De 6 blef han förder til Revals stad och Eakom Logement i Corps de Gardi, ther han måste ligga på bara golfvet i sin kläder til den 18, tå Öfver Pastoren på Domen, Högährevördige Magistor Erasmo Pogousick uti personal Cantlion för honom, och tog honom uti sitt hur, ther han blef fägnad med Kammare, Kost och Skiötsel; fann ock eljest stor ynnest och benögenhet hos de Svenska och Tyska.
Wart honom ock tillbudit att blifva Kyrkoherde på ön Worms3, belägen emellan Fin- och Estland, bestående af en vacker Svensk församling: Men i hoppet att blifva en gång förlossad ifrån fångenskapen och at komma hem til the sina igen, recuserade han med vördnad at emottaga samma lägenhet. Emellertid blef Sal. Probsten understödd med ett ansenligt Hovorario, som thet Hög- och Ährevördige Presterskapet här på landet per vexel til honom öfverstyrde. Thet Högährevördigea Predikoembetet uti Riga beviste äfvenväl sin benägenhet, skickande honom tillhanda 100 Daler Silfvermynot.
Etter låvglig ansökning medelst höggunstiga gynvares, isynonerhet Högvelborne H. Generalmajorens von Deldens samt Logationt-Sekretarens från Holstein Welborne H. Ficks kraftiga intercession, blef Sal. H. Probsten med sina 4 fångne följeslagare af hans Farstlighet Mentzikoff 1717 in Octob. lösgifven och med Hans Kejserliga Majestäts af Ryssland fria respass försedder, och efter svåra, til Sios utståndre travallier till Dankzig Pilo, Königsberg, Karlskrona, Öland, arriverade han med plats och största lifsfara till Visby med Öiändska Påstbåten then 24 Nov. och den 29 hem til sitt hem.
Hvad hugnad och glädje ther förspordes, när efter 2 1/3 åhre ängslig frånvaro, Herden återigen hemkom till sin får och församlingar, Mannen til sin liufva samt huldaste vän och maka, Fadern til barnen, och busfolken, kunna the som tå församlade voro, nogsamt betyga.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 April 1894
N:r 59

Från landsbygden.

Östergarn, 16 April.
Vårsådden är ou påbörjad, dock ännu ej så allmänt. Äfven har en och annan börjat sätta potatis.

En »matfrisk» häst äges af en person härstädes. Förutom den för bästar vanliga födan förtär denna alla afskräden från köket såsom diskvatten, potatis- och fiskrester m. m., ja, t. o. m. färsk strömming, hvilket är ganska sällsynt att någon häst vill förtära.

Stor efterfrågan råder bärute efter råg och råghalm. Rågen gäller denna vår 12 kr. tunnan, och halmen 6—7 kr. häcken, allt efter storleken.

Afskedsfest var i lördags kväll anordnad af härvarande metodister för deras pastor, Mattsson, hvilken sedan jultiden skött ofvannämda befattning härstädes. Som han varit mycket omtyckt af församlingen, ville denne genom festens anordnande gifva honom bevis på sin tacksamhet, Först afsjöegos några sånger ackompavjarade af gitarrer och flol och derefter serverades kaffe. Festen afslöts med ett tal af pastor Mattsson.

Fårösund, 14 April.
I tvistefrågan i Rute, den mycket omordade, klagas och stämmes fortfarande. Ea del pastoratsbor hade öfverklagat föregående stämmobeslut af 12 sistlidne Febr.; likaså hade några andra med anledning af nämda stämmobeslut, hos k. mit öfverklagat länsstyrelsens utslag af 20 Jan, På grund af dessa klagomål hade vederbörande auktoriteter infordrat de icke klagandes, & ömse sidor, förklariog, hvarför ånyo två kyrkostämmor hållits. Att döma af de talrikt besökta stämmorna och de derunder förda diskussionerna, hvilket blefve för vidlyftigt att här meddela, tyckes det allmänna intresset för att fiona sakens rättsliga utgång, snarare ökas än slappas.

Konfirmationsundervisningen pågår nu som bäst, icke i den lokal som af pastoratsborna blifvit förhyrd, utan i psestgården,

Olyckshändelse. En arbetare från Rute, hvilket här om dagen var vid Ar för förmalning af säd, fick dervarande kvarnstall ena lårbenet afslaget af en annan person tillhörig häst.

Strömmingsfisket utanför Ar och Fårösunds norra gatt, har denna vår varit bra gifvande. Efter hvad som uppgitvits, lär stundom hafva erhållits ända till 20 valar på garn. Strömmingen har varit af särdeles god beskaffenhet.

Råg- och hvetebrodden är här i orten till följd at det härliga väder, som varit rådande, ganska vacker och frodig.

Vårbruket har knappast ännu börjat härstädes. Landtmännen draga sig för att verkställa vårsålden för bittida af fruktan för kommande nattfroster; äfvenså förbidar man mera nederbörd.

Flera petitionslistor från svenska freds- och skiljedomsföreningen ha under närmast förflutna tiden cirkulerat omkring härstädes och erhållit talrika namnunderskrifter. Allmänheten inser nogsamt, att nämda förening arbetar för en god och ädel sak, hvilken önskas all möjlig framgång.

Södra Gotlend, 17 April.
Spökeri, som gifver valuta. En undantagsman på söder, enkling för resten, hade i början af denna månad en eftermiddag varit körande i en annan socken ett par mil från hemmet och måste ovilkorligen hem samma natt.
Då det redan var på kvällen, då mannen anträdde hemfärden, ängslades han, som trots sin ålder är känd att vara litet »mörkrädd» af sig, men då han ovilkorligen måste hem, samlade han allt sitt mod, tog Gud i bågen och kuskade i väg. Allt gick utmärkt tills mannen var kommen midt för kyrkan en fjordedels mil från hemmet, då hästarne plötsligt stannade trafven och begynte med hufvudet i vädret speja framför sig. Af hästarnes rörelser uppmärksammad på att något ovanligt var i görningen, riktade mannen sina spanande blickar landsvägen framåt och mötte der en syn, som kom både kalla ränder att löpa längs ryggraden och isade blodet att stelna i ådrorna. Midt på vägen stod nämligen en stor hvit skepnad, från hvilkens bröst ett klart sken utgick. Sedan den af skräck alldeles törlamade mannen så mycket bämtat sig att han återfått talförmågan, framstammade han: »koss i Jessu namn, hjälp mi Herre», samt började uppläsa en mängd böner, psalmer och bibelord i tron att det öfvernaturliga skulle vika för Guds ord, i hvilket han dock bedrog sig. Skepnaden, gjorde ej minsta min af att vika utan stod lungt kvar på sin plats och lyste som förut. Då fick mannen plötsligt en tanke och utropade med sorgsen stämma: »Iot jär de di mor värä», hvartill en graflik stämma svarade: ja. »Hva vill den mor da», 6 hur jär de att deu int har ro i grafvi da», var den nu från sin förskräckelse något hämtade mannens andra fråga. »Ja deu har int gärt, ret mot H:s deu; di jär fattiä d den jär reikar, men leikväl har deu hot daim mä länimannen d tvung daim att nå pa ladingen betalä de di var skuldoä di, sa att di matt säl dragrar ifran si», var mors svar. »Di ska” fa var styfvar igen. Ja skall gi daim de i Guds namn» svarade mannen, »Gär så d vör träffes i gen» var skepoadens sista ord, som nu hastigt försvann åt kyrkogården, då mannen äfven fortsatte den afbrutna hemfärden, som nn ej vidare stördes af några möten. Husfolket, som gått till hvila, men uppväcktes af” mannen vid hemkomsten, märkte att han var ovanligt upprörd, men på deras frågor om orsaken gaf han intet svar. I stället tog han fram sina bibel och läste högt en tre fyra kapitel derur, gjorde knäfallande sftonbön och gick till hvila, Nästa morz;on så snart han blifvit klädd beredde han sig att gå bort. På husfolkets fråga hvarthän, svarade han til H:s. Hvad är ärendet dit frågades vidare, men dertill svarade han blott: »de gär er ingentiäg».
Vid H:s, hade de dock ersak att vara glada öfver mannens tidiga besök ty de penningar de varit honom skyldige och åtta dagar förut måste betala vid hot af utmätning ifall de uraktläte detta, belöpande sig summan till omkring etthundra femtio kronor, blefvo nu till dem återstälda. Mannen bad dem dertill förlåta sig att han varit hård mot dem.
Saken har dock nu fått en helt naturligare förklaring, sedan H:si glädjen ejkunnat hålla tystnad med deras andel deri. Då de hade kännedom om den »mörkrädde» mannens sena hemvändning, hade deras dotter iklädd hvit underkjol med ett likaledes hvitt lakan öfver hufvudet och en tänd handlykta under detta, vid kyrkogården inväntat mannen och der agerat den för några år sedan aflidna »morgan», med ofvannämda resultat. Undantagsmannen, som nu äfven fått reda på rätta förhållandet, vill dock .nu ej kännas vid något. Händelsen, som lär vara fullkomligt sann, visar dock hura vidskepelsen ännu florerar midt uppe i ångans och elektrisitetens tidehvarf.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 April 1894
N:r 59

This website is using cookies to improve the user-friendliness. You agree by using the website further.

Privacy policy