Medels offentlig auktion,

som förrättas hos hälftenbrukaren Petter Olsson vid Längers i Helvi tisdagen den 20 innevarande Mars kl 3 e. m. låter herr B. O. Rudebeck i Stockholm till den högstbjudande föreälja sitt ägande 1/32 mt; Liffride i Lärbro. Sagde hemmansdel, som är obebygd och vid laga skiftet i Helvi blifvit förlagd på gränsen mellan Helvi och Rute socknar utvid den s. k. Hollandervägen, säljes gravationstri. Köpesvilkoren, som vid auktionstillfället närmare bestämmas, komma att ställas efter en reel köpares bekvämlighet.
Othem den 13 Mars 1894.
JOHAN SMEDBERG.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 Mars 1894
N:r 41

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
(Tredje sammanträdet å Skogs den 12-13 Mars.) När styfmor fått undantag. Det sedan första sammanträdet uppskjutna målet emellan enkan Anna Alstrördy- Bosarfve i Levide, och hennes styfson hemnansägaren Olof Båtelsson från samma gård och socken; angående födoråd, förevar ånyo till behandling. Svarandeombudet bestred fortfarande, å sin hufvudmans vägnar att denne enligt det af kär. företedda födorådskontraktet vore skyldig till svar. utgifva det omstämda födorådet, oaktadt svar. i 30 år till kär. utlemnat detsamma. Kär. företedde inteckningsprotokoll, hvilka skulle: visa, att nämda födorådskontrakt blifvit i svar:s hemman intecknadt till säkerhet för kär:s födoråd. Målet uppskö s ytterligare till nästa sammanträde.

För att till andra än vägfarande ha utskänkt maltdrycker är gästgifvaren L. S. Jacobsson åtalad. Svar., som denna gång instälde sig genom ombud, förnekade hvad som i stämningen lagts honom till last. Målet uppsköts till andra dagen af nästa sammanträde.

Om utbekommande af födoråd för året 1893 tvistade äfven Maria Nilsson, Hesselby, mot sin son Arvid Klasson, Lingvide i Hafdhem. Svar. ansåg att han ej kunde vara skyldig utgifva fögoråd för hela året, emedan kontraktet vore dateradt 20 Jan. 1893 och kär. återstående delen af året på ett par månader när hos svar. haft sin fullkomliga försörjning. För vidare utredning uppsköts målet till nästa sammanträde.

Mera födoråd. Ett liknande mål förevar äfven emellan Kristina Katarina Jacobsdotter, Fettings i Tofta, och Johan Olsson dersammastädes. Kär. fordrade födoråd för hela året 1893 samt delvis för 1892, hvilket i det närmaste af svar. medgafs. Utslag vid nästa sammanträde.

Godemansed till godman vid skiftesförrättningar aflades i måndags inför Södra häradsrätten af landtbrukaren Teodor Boberg, Sigdarfve i Fröjel.

För fylleri å allmänna landsvägen åtalade länsman Svallingsson drängen Viktor Emanuel Jacobsson, Sallmunds i Mästerby. Den tilltalade, som å landsvägen i Klinte flera gånger kört fram och tillbaka samt slutligen i alldeles redlöst tillstånd hittats å vägen, erkände, samt dömdes att böta 10 kronor.

Olaga försiljni g af eldfarliga oljor under tiden från 20 Dec. 1892 till stämningsdagen erkände handl. K. O. Jacobsson i Garda. Utslag vid nästa sammanträde.

Jagtmålen från Näs och Hafdhem. De sedan första sammanträdet uppskjutna målen emellan arrendatorn Bernhand Retting å Furillen å ena, samt Karl Andersson, Kulla, och Oscar Cederlund, Kälder i Hafdhem samt Viktor Cedervall, Sigleifs i Näs å andra sidan angående oloflig jagt förevar ånyo. Svarandena nekade fortfarande. Åtskilliga vittnen hördes som ej hade sig någontig bekant i målen. Utslag nästa sammanträde.

I djurplåger målet mot statkarlen Alfred Engström, Uggårds i Rone hördes ett par vittnen, hvaraf ena sett svar. ryck hästarne med tömmarne så att dessa blödt i munnen samt det andra, sett honom i stallet med ett piskskaft :13 hästarne vårdslöst. Båda vittnena ansågo svar. utöfvat grymhet mot djuren. Utslag samtidigt med förra målet.

Maltdrycksmålet mot Josefina Österber från Klintehamn förevar ånyo till behandling. Med flera vitten styrkte nu åkl. att svar. oaktadt ihärdigt nekande, vid flera tillfällen sålt, såväl till förtäring på stället som ock efter den 1:ta sistl. Oktober i mindre parti än 10 liter sådan dryck, dervid liqvid mottagits såväl i klingade mynt, som ock af skomakare genom verktsäll tskoarbete.
Under målets handläggniug ansåg åkl. sig föranlåten att yrka ansvar å svar. för oskickligt uppförande inför räta. Svar. är för samma förseelse bötfäld 2:ne gånger.
Målet öfverlemnades af åkl. och kommer utslag att meddelas vid nästa sammanträde.

För olaga upplag af eldfarliga oljor är såsom förr är nämdt handelsfirman A. Pettersson i Oskarshamn af kronolänsman Emil Eneman åtalad. Denna gång instälde sig verkligen svaranden genom ombud. Åkl. yrkade fortfarande ansvar å svar. för det de olagligen begagnat Stångajernvägsstation till upplagsplats för fotogén, samt anhöll att de i beslag tagna 15 faten måtte förklaras förbrutna. Och upplystes att fotogén ankommit med e.m.-tåget från Visby den 22 sistl. Sept. samt tagits i beslag den 25 vid middagstiden Emellan denna tid fanns dock en söndag, hvilken af svar. ansågs icke borde tagas med i beräkningen. Svar. bestred fortfarande, att han vore igare till fotogénpartiet. För att bevisa detta erhöll åkl. uppskof till andra dagen af femte sammanträdet.

Om ansvar för brott no: a reniekontakt. Målet emellan länsman Syallingsson å tjenstens vägnar och arrendatorn K. Ö. H. Carlsson å Vestergarnsholm, uppskjutet sedan föregående års höstetings fjerde sammanträde, förevar ånyo. Ett vittne hördes, som varit med och hemtat den förr omnämda askan, påstod att i densamma befunnits mera än hälften obränd gödsel.

Trenne af svar. inkallande vittnen hade deremot genomarbetat askhögarne efter branden men ej funnit annat än aska och förbränd gödsel alls ingen obränd götsel hade kunnat upptäckas. Åkl. framstälde nu slutpåstående, samt yrkade ansvar å Carlsson för bortförande af såväl foder som gödsel. samt yrkade att Carlsson mätte förklaras skyldig ersätta fodret med åsatt värde 250 kronor, samt gödseln med 6 kr. och ersätta statsverket alla kostnader i målet, samt vid nästa fardag afträda arrendet. Svar. bestred åkl. ansvarsyrkanden emedan han öfvertagit förre arrendatorns kontrakt med rättighet att försälja hö från dikesrenar och dylikt mot vilkor att gödsel i förhållande dertill blefve tillförd hemmanet, hvilket naturligtvis ej kunde ske förrän fordret vore uppstillait. Angående askan vore hemmanet rikligt ersatt med artificiel gödning, Utslag vid femte sammanträdet.

Målet emellan godsägaren O. V. Åhlander å Hesselby i Linde och herrar K. Bargenström och B. E. Rudebeck i Stockholm uppskjutet från samma sammanträde som förra målet, förekom ånyo till behandling. Svar företräddes nu af e. o. hofrättsnotarien Oscar Nilsson från Stockholm. Företedde en skritt hvari påstods att den ifrågavarande skulden icke hade den gemensamhet med firman »Stockholms Norra Mejeri» som kär. påstod utan afsåg helt andra affärer. Ansåg äfven att borgesman vore skyldig att utbetala sin andel i skulden oaktadt hufvudmannen inlöst förbindelsen, Som = svarandeombudet icke hade tillräcklig kännedom om målets alla detaljer uppsköts detsamma till andra rättegånugadagen af sjette sammanträdet, då Rudebeck ålades personlig inställelse vid vite af.50 kr.
Bergenström har sedan målet sist förevar till bebandling aflidit.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets tredje sammanträde vid Allekvia 12—13 Mars, Ordf. notarien L. Åman).
Följande utslag afkunnades:

— I målet mellan hemmansägaren Johan Bergström, Nickarfve i Vänge, kärande, samt landtbrukarne J. Smedberg, Möllbos, och J. Pettersson, Broa i Halla, svarande, om ersättning för af svarandenas hundar bitna får ansåg rätten att kär, ej mot svarandenas bestridande gittat styrka käromålet ej heller att edgång kunde åläggas dem, hvadan käromålet ogillades, men kvittades kostnaderna parterna emellan.
— I målet mellan kronolänsmon G. Boberg som åklagare och J. Niklas Budin svarande, för åverkan, frikändes svaranden från allt ansvar, enär han gått honom förelsga värjemålsed.
— Hemmansägaren Mikael Bogrens å Fårö yrkande mot handl. M. Ekström, Gåsemora, om ersättning för oloflig afverkning af träd, kuvde ej bifallas på grund af innehållet i det under rättegången framvisade, parterna emel lan upprättade kontraktet om afverkning ochdet ej visats att svaranden öfverskridit sin derpå grundade rätt. Deremot dömdes sv. att till Bogren af omstämdt belopp utgifva 79 kr. 80 öre jämte ränta, Kostnaderna kvittades.
— Till följd af Johan Petterssons i Stenkyrka och K. O. Högberga i Tystebols yrkande att hemmansägaren Nils Klasson, Smiss, måtte åläggas deltaga i kostnaderna för Nordermyrs utdikning, dömdes svaranden utgifva 10 kronor 35 öre samt att ersätta kärandena med 36 kr. i rättegångskostnader.

— Det af länsman J. Smedberg, på angifvelse af hemmansägaren E. Jacobsson väckta åtalet mot handl. Ekström å Fårö för djurplågeri ogillades såsom obestyrkt och döm des Jacobsson ett ersätta svaranden dennes rättegångskostnader med 125 kronor.

— I målet mellan Anton Klintbom i Boge och bemmansägaren O. Sieselins, Sles, hvari kärarden på grund af ett vid ingånget hemmansköp med svaranden träffadt muntligt affal att käranden mot köpekontraktets lydelses skulle vara fritegen från undantags utgörande till — svarandens fader så länge sv. ägde stamhemmanet, yrkat att af sv, utfå 90 kr., eom kär. det oaktadt till sv:s fader utgifvit, förklarade rätten att, ehuru det vore styrkt, att ett muntligt a ftal af sådant innehåll träffats mellan parterna, detta aftal likväl såsom ett vilkor vid köpet ej kunde emot 1 kap. 2 § J. B. tillerkännas bindande verkan och då kär. ej visat att han genom berörda betalning erlagt mer än han bort, ogillades käromålet.

Äktenskapsbrott. Skräddasen Olot Nordström från Ala i Rute, f. n. uppehållande sig i Amerika, hade instömt sin hustru Lovisa Kristina Jacobsson-Nordström med yrkande om skilemessa, på grund af oenighet i äktenskapet för längre tid tillbaka och emedan svaranden 15 Febr. 1893 framfödt ett oäkta barn, hvarom han i bref förliden sommar blifvit underrättad. — Svarandes ombud ville icke bestrida stämningen, men förklarade att hustru N. vore mervillig ingå förlikning; äktenskapsbrottet borde föröfrigt med vittnen styrkas. — Kärandens ombud bestred förlikningen; någon sådan ville N. inte ingå. Förklarade dessutom att då N. afrest redan 27 Mars 1890, kände han ej vara far till barnet, och för att styrka sitt påstående och bevisa att N. sedan 1890 ej varit hemme, anhöll han om vittnesförbör med länsman Smedberg, nämdeman G. Källström och hemmansägaren Oskar Nordman.
Smedberg sade sig veta att N. varit borta sedaa längre tid, men kunde ej med bestämdhet säga om han varit hemma under de 4 gångna åren, Häri instämde nämdeman Källström, hvilken deck tillade att han hade sig bekant att brefväxlingen makarne emellan varit så tät, att N. icke gerna kunnat vara hemma uågon tid. Oskar Nordman, som bor en half mil från makarne Nordströms hem, förklarade att han säkert visste det N. sedan sin afresa ej varit hemma. Bägge parterna öfverlemnade målet. Yttrande afkunnas första dagen af femte sammanträdet.

Ärekränkningsmålet mellan hemmansägaren Olof Johansson, Butreifs i Norrlanda, kärande, och skolläraren Erik Östman, svarande förevar ånyo. Det uppsköts vid andra sammantiädet till följd af Östmans uteblilvande. Svaranden, som ej heller nu var närvarande, bestred genom sitt ombud käromålet emedan han ansåg det vara af för ringa beskaffenhet att dragas inför domstol. — Häremot protesterade käranden, hvilken, då ärekränkningen begåtts under en julhelg, fann den vara af svårare art. Öfverlemnade derpå målet med yrkande att utfå 100 kr. i skadeerstånd och 50 kr. för inställelse. Utlåtande i målet första dagen af femte sammanträdet.

Bestred gjorde handl. Adolt Falk det mot honom af hemmansägaren Olof Olofsson, Hellvi, väckta åtalet för ärekränkande beskyllningar, För hörande at vittnen, uppsköts målet till andra dagen af femte sammanträdet.

Det mot Oskar Kahlström, Kyrkebys i Hejnum anhängiggjords och vid föregående sammanträde, för vittnens hörande uppskjutna mål för olofligt tillgrepp, förevar ånyo. Kärandena skomakare P. A. Svensson, Oppuse i Bäl, och Rudolf Tompson hade inkallat vittnena Rud. och Arvid Tomasson. K. skulle, som först nämts, ha tillegnat sig en ung lambock, hvilken jämte andra dritvits in till Kahlströms gårdsman. På domarens tillfrågan om Kahlström brukar ha sina får löesläpta, svarade vittnet Rudolf Tomasson att det hade han sig icke bekant. Vittnena berättade emellertid att en bagge, som hemtats från Tompsor, varit klipt i högra örat, men K. hade sina klipta i det venstra. Att den tock K. hemtat var T:s, derom var vittnet säker. K:s får voro för öfrigt af ren gotlandsras, hvilket de andra icke voro, Arvid Tomasson vittnade detsamma. Åklagaren erhöll om uppskof för att närmare styrka åtalet, som åter kommer före andra dagen af femte sammanträdet.

För misshandel hade hustra Augusta Björkander, Medebys. i Ekeby, instämt drängen Oskar Huliqvist, Stenstu i Senkyrka, Svaranden hade enligt stämningen gifvit bustru B. en örfil så att — mun gick ur led — nära nog, yttrade kär:s ombud, jämte sparkar på benen så att blodvite uppstått. Hultqvist nekade och för närmare bevisning uppsköts målet till femte sammanträdet.

För oloflig försäljning af spritdrycker var husbonden E. Jacobsson instämd. Som svaranden uteblef dömdes han derför böta 5 kr, och att vid vite af 20 kr. vara tillstädes vid femte sammanträdet, då målet kommer före.

Rapphöns under förbjuden tid. Hustru A. Björkander, Lilla Bjers i Stenkyrka; var instämd för det hon under förbjuden tid innehaft rapphöns, som hon till en del köpt och sedan haft till försäljning. Enligt stämningen hade hon äfven af faderns dräng, Vestman, mottagit rapphöns, dem V. skulle ha skjutit. Detta bestreds af svaranden under uppgift att drängen blott hade hängt in dem i hennes fars, Å. P. Anderssons källare. Åklagaren begärde uppskof för att styrka åtalet med vittnen och målet uppsköts till andra dagen af femte sammanträdet.

Våld och bruk af lifsfarligt vapen. Drängen O. Holmqvist, Kullsarfye i Källunge, var angifven för våld och bruk af lifsfarligt vapen. Förloppet var följande: den 6 Jan, i år hade svaranden med några andra ungdomar begifvit sig till en dräng i prestgården, der gille hölls, Holmqvist hade då stält till bråk och då drängen A. Pettersson trädde emellan för att afstyra, hade H. blifvit ursinnig. Senare på hemvägen kommer H. i fatt P. och sticker utan vidare knifven i axeln på honom — så svårt att P. måste forslas till lasarettet i Visby, hvarest han fick ligga i tretton dygn.
På tillfrågan af domaren svarade H. att han blef uppretad öfver att P. hade gått emellan och dessutom slagit till en af. bangs kamrater. Derför högg han till P. med knifven utan att tänka på följderna. H. erkände, och åklagaren yrkade ansvar för våld med lifefarligt vapen. P. begärde ersättning för sveda och värk 50 kr. samt att H. måtte vidare dömas utgifva till honom -öfriga kostnader. Svaranden var villig. att betala 25 kr. för sveda och värk, samt alla öfriga kostnader. P. förklarade sig ej nöjd härmed och öfverlemnade målet, Utslag vid femte sammanträdet.

Ercättningsanspråk. J. Uno Pettersson i Fleringe hade instämt sjökapten Oskar Fredriksson med yrkande att ban måtte åläggas ersätta den skada hans hemdjur gjort &å kärandens ägor. — Svaranden ansåg att han inte kunde bjelpa att hans får kommit in på kärandens jordområde det var kärandens eget fel, då han icke kunnat förmå sig att sätta ett ordentligt stängsel kring platsen, ty fåren hade passerat öfver en nedfallen gärdesgård. För vidare bevisning uppsköts målet till femte sammanträdet, andra dagen.

Smakade för mycket fotogén. Reymersholms epritbolag hade instämt landtbrukare Adolt Malmros i Martebo med yrkande att utfå sin hes M. innestående fordran för det bränvin M. redan 4 Sept. 1893 bekommit. — Svaranden erkände riktigheten bäraf, men anmärkte att bränvinet smakat för mycket — fotogén — nästan för mycket, så att det nära nog varit odugligt, och af denna anledning hade han varit missnöjd med detsamma. Det visade sig emellertid under förhörets gång att bränvinet blifvit utdracket och att ingen anmärkning mot detsamma anförts. Yttrande andra dagen af fjerde sammanträdet.

För uteblifvande från tinget dömdes sjökapten O. Högqvist i ett skuldfodringsmål att böta 5 kronor. Målet uppsköts tillika till första dagen at fjerdesammanträdet.

K. Jacobsson i Bro hade instämt hemmansägaren M. A. Berg, Riddare i Hejnum, med yrkande att utiå 26 kronor för en ogulden revers, lemnad af svaranden till käranden för förekotterade kommunalskylder. Svaranden bestred att infria raversen, på den grund att han redan hade: betalt käranden. Under målets gång visades ett bref från drängen K. Anderasop, hvari denna omtalade att svar. erbjudit — sig en deg på våren 1890 att betala kär. och hade varit sedd med gedlar i handen på väg till Jacobsson, till hvilken han också gått upp.
Efter detta tillfälle skulle J. hafva yttrat att han var glad öfver att ändtligen vara ifrån Berg och affärerna med honom. Kär. bestred och öfverlemnada målet.
Som svaranden begärde uppskof uppsköts målet till första dagen affjerde sammanträdet.

Förnekadt faderskap. Maria Olivia Vidin i Väte hade instämt Ludvig Larsson, Visby, med begäran att han måtte åläggas utgifva barnuppfostringshjelp för ett af henne framfödt barn, till hvilket svaranden skalle vara fader. Larsson bestred faderskapet.
Kär. uppvisade ett bref som hon fått mottaga af Larsson och hvari denne sade sig ej kunna komma på besök som han tänkt m. m.
Då svar, fortfor att neka öfverlemnade kär, målet med yrkande att svar. måtte åläggas edgång. Svar. förklarade, att ed ville han icke gå — hellre då gifta sig med kär., om ingen annan utgång vore att vänta, Utslag första dagen af femte sammanträdet.
V. von Corswant mot Cesar. Detta mål förevar ånyo. Kär, hade som vittnen inkallat statkarlarne K. P. Pettersson och Aug.
Sandberg, hvilka tjena på Stafva. Dessa intygade samstämmigt att Ceanar en dag förl.
år skulle yttrat att han hade de omtalade nycklarne i sin ägo, men var rädd för att kär, skulle få se det. Vidare hade han sagt till dem i stallet att han skulle göra kär. så många epratt som möjligt. Den omtalade sängen värderade P. till 4 kr. och hvad käppen angår var den i ett stycke samt värd 1 kr.
Kär, yrkade bifall till stämningen och att svar. måtte få ersätta alla Kostnaderna samt åläggas edgång. Svar. pastred vittnesmålen och fordrade 15 kr. för hvarje inställelsedag, samt 30 kr. för ärekränkning. Utslag första dagen af femte sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Mars 1894
N:r 40

Auktion vid Risungs i Ruthe.

Lördagen den 17:de innevarande Mars från kl. 10 f. m. låter landtbrugaren J. S. Karlström genom offentlig frivillig auktion som förrättas vid Risungs i Ruthe, till den högstbjudande försälja spannmål och kreatur af följande slag bestående at råg, godt och välrensadt korn lämpligt till utsäde, blandsäd och ärter, äfvensom ett parti hvetemjöl, korngryn och fläsk; 2 par dragoxar, en tjur, 2:ne skynningar och 2 st. mjölkkor; omkring 150 lisp. välbergadt hö. Vid samma tillfälle försäljas för annan person omkring 400 st. tömsäckar, Med betalningen lemnas fullt vederhäftige inropare anstånd till 1:sta nästkommande September, andra torde deremot vara beredde att betala vid klubbslaget. eller ock ställa nöjaktig säkerhet derest anståndstiden vill begagnas.
Fleringe den 10:de Mars 1894.
TYCHO LINDGREN.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 12 Mars 1894
N:r 39

Fardhems pastorat

sökes vid ansökningstidens utgång i dag af v. pastorrerna O. L. T. Brounéns i Rute, K. Kristiansson i Rone och K. J. Husander i Veskinde samt komminister, K. Havrén i Ardre och utnämde komminister N. A. Youngberg i Mästerby.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Mars 1894
N:r 38

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets andra sammanträde vid Allekvia 12 Febr. Ordf, häradshöfding Dömle).
Ärekränkningsmål. I fjor hade hemmansägaren Olof Johansson, Butreifs i Norrlanda, stämt skolläraren Erik Östman för det denne ärekränkt honom genom beskyllning för hemfridsbrott. Målet uppsköts för att Östman skulle få tillfälle att stämma Johansson för det brott han påbördat honom. Då han emellertid uraktlåtit detta, upptogs nu åter målet, men som svaranden ej kommit tillstädes uppsköts målet till tredje sammanträdet.

Erkände gjorde drängen Olof Teodor Johansson trån Smedegårda i Björke, att han för att taga en genväg kört öfver jernvägen med oxar och vagn. Utslag vid fjerde sammanträdet.

För misshandel hade pigan Emma Nordström från Sofieberg i Rute instämt f. båtsmannen Oskar Engström. Käranden lär ha stått i något förhållande till Nordströms son, och detta hade gubben ej sett med blida ögon, hvarför han en dag i sonens närvaro piskat upp Nordström. Engström nekade emellertid Uppskof för vittnen till femte sammanträdet.

Hemmansägaren O. Olofsson från Helvi hade instämt handl. Adolf Falk för det denne kallat honom en skojare. Käranden infann sig ej och målet uppsköts.

För olofligt tillgrepp hade länsman A. Jacobsson instämt Oskar Kahlström, Kyrkebys i Hejnum. Enligt stämningen skulle denne i slutet af September förlidet år ha från skomakaren P. A. Svensson, Oppuse i Bäl, tillegnat sig en ung lambock, hvilken jämte andra får drifvitsin till Kahlströms gårdsman för afskiljande. Ehuru uppmärksamgjord på att lambocken ej hada hans märke hade han tagit den och äfven nedslagtat den. Ägaren begärde ersättning med 12 kronor. Svaranden hade hos åklagaren velat uppgöra saken, men denne hade ej ansett sig kunna afstå från åtalet, enär lam flere gånger kommit bort från Hejnumhedarne, — Svaranden bestred att Svensson förlorat någon lambock och borde åklagaren hevisa, att det var Svenssons bock som svaranden tagit och slagtat. — Då bocken blifvit Svensson fråvhänd ute i marken, yrkade åklagaren, att Kahlström måtte åläggas personlig inställelse vid hämtnings äfventyr. Rätten ålade honom inställelse vid vite till tredje sammanträdet.

För olaga utskänkning af maltdrycker dömdes stationsinspektor Lokrantz i Roma att böta 15 kronor.

För misshandel mot hemmansägaren K. E. Ahlberg, Bex i Hangvar, dömdes statkarlarne Axel Johansson och Ernst Broström, Tjuls, att böta hvardera 25 kronor.

Södra häradsrätten
måste öfverstå till fredagen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Februari 1894
N:r 24

Landstormen.

Genom åldersklassers ingång i och afgång ur landstormen inom Gotlands inskrifningsområde hafva nedanstående förändringar ägt rum i det till densamma hörande underbefälet:
Förordnade: Inom Visby kompaniområde till underofficer v. häradeh. V. Cramér; till korpraler skräddaren H. A. E-qvist, vaktm. G. V. Johansson och stenbuggaren J. S. E. Vesterlund. — Roma: till underofficer landskontoristen A. Jacobsson, Bulex i Eskelhem; till korpraler husbondesonen L. E. A. Björkman, Anglarive i Träkumla, landtbr. J. E. Pettersson, Slitegårds i Dalhem och K. J. F. Olofsson, Gandarive i Dalhem. — Tingstäde: till underofficer M. N. Söderström, Vale i Stenkyrka; till korpraler K. J. J. Lindgren, Röstäde i Ekeby och O. J. Johansson, Petsartve i Norrlanda. — Lärbro: till underofficer skolläraren A. E. Olofsson, Lärbro; till korpraler skräddaren A. O. Sjöström, Slite, husb. A. N. Bergbom, Alby i Rute. — Klinte: till underotficer O. Olofsson, Mästerby; till korpraler Karl Nilsson, Lötves i Hejde och Ö. Romin, Hägur i Ejsta. — Garda: till underofficer H. P. Gardell, Aunexen i Lye; till korpral J. P. Budin, Bosarfve i Lye. — Hemse: till underofficer E. J. Hägg, Stumble i Alfva; till korpraler M. R, Lindström, Lingvide i Hemse och J. P. Pettersson, Gerete. — Hafdhems: till underofficer P. K. Hansson, Bärtelsmessa. Hamra, och till korpral H. Jakosson, Öjmunds i Hamra.
Afgångna: Såsom underofficerare från kompaniområdena i förut nämd ordning: snickaren F. V. Thimgren, Visby, husb. J. A. Johansson, Näsungs i Dalhem, A. O. Franzén, Röstäde i Ekeby, J. L. Klintbom, Laxarfve i Boge, B. Johansson, Tass i Hejde, J. V. Vahlby, Butlegårda i Butle, F. Lörgren, Sigdes i Burs och J. Jakobsson, Sandes i Grötlingbo. — Såsom korpraler: smeden J. A. Bäckström, arbetaren I. Johansson och timmerman J. P. Hällgren, Visby, husb. N. Nilsson, Sigvards i Eskelhem, L. P. R. Eriksson, Karby i Roma, husi.-sonen J. A. Olofsson, Tomsarfve i Hogrän, O. J. P. Olsson, Lundjers i Lummelunda, J. A. Lundholm, Kyrkebjers i Hejnum, R. N. Friberg, Olarfve i Hangvar, J. F. Godman, Hägur i Bunge, P. A. Larsson Båtels i Mästerby, K. J. Olsson, Snögrinda i Klinte, N. P. Olsson, Gurpe i Kräklingbo, L. N. Hansson, Snovalds i Alskog, G. Jakobsson L:a Gläfves i Bursz, O. J. Johansson, Rotvide i Löjsta, A. E. Dahlgren, Skinnarfve i Levide, N. Georgsson, Lixarfve i Näs, och O. Pettersson, Annexen i Fide.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Februari 1894
N:r 20

Från landsbygden.

Fårösund, 31 Januari.
En tvistefråga. Kyrkoherden i Rute A. H. Nyberg hade i slutet af förra året hos församlingarna avhållit om upplåtande af rum för den stundande konfirmationsundervisningen. Frigan härom behandlades på kyrkostämma 15 Dec., dervid ordföranden v. pastor Brounéus föreslog förbyrandet af ett rum i närheten af kyrkan för ändamålet. Husbonden A. E. Blomgren från Bunge m. fl. yrkade emellertid afslag å detta förslag samt att ram för konfirmandernas undervisning borde beredas i prestgården. Om detta vägrades, skulle nattvardsberedelsen uppskjutas till dess den kunde ske i kyrkan, Detta blef ock stämmans beslut.
Härmed åtnöjde rig emellertid icks kyrkoberde Nyberg, utan öfvarklagade stämmobeslutet hos länsstyrelsen. Dervid anförde klaganden, att det otvifvelaktigt vore moderförsamlingens eller pastoratsbornas skyldighet att icke blott hålla pastor tillhanda sådant rum, som här afsågs, utan äfven enligt k. resolutionen 14 Aug. 1874 bestå eldning och nödiga bänkar, hvadan han yrkade, att moderförsamlingen Rute eller jämte denna Fleringe och Bunge måtte åläggas att senast inom Februari månads utgång fullgöra sin skyldighet.
Dessa besvär utstäldes i sin ordning af länsstyrelsen till församlingarnas förklaring.
Med anledning häraf sammankallades pastorateborna till stämma 15 Jannari. Dervid anförde husbonden N. Norman, Utbunge, att, då enligt lag församlingarna ej vore skyldiga att hålla pastor med mer än 3 rum och kök och i prestgården funnos 10, kande ej pastors begäran bero på bristande utrymme i prestgården, hvarför han ansåg att det en gång fattade beslutet borde vidhållas, I samma mening yttrade sig A. E. Blomgren, Ducker. J. S. Karlström, Koparfve instämde, anssende att då kyrkoherden kunnat hyra ut rum i prestgården han ock kunde lemna lokal för läsbarnev, Karl Bargbom, Sigfride, anförde att kyrkoherden borde lemna lokal i prestgården, dock ej så som hittills skett, att kyrkoherden vid slutad konfirmationsundervisning mottoge offer af konfirmanderna, Häri instämde O. Ahlqvist och inalles omkring ett 30-tal af stämmans ledamöter. Skolläraren Hall reserverade sig, anseende att stämmobeslutet bords upphäfvas samt att det vore ett öfvergrepp af stämman att vilja bestämma tiden för konfirmationsundervisningen.
Sedan klaganden inlemnat ytterligare påminnelser, bar länsstyrelsen i dessa dagar fält sitt utslag.
Deri yttrar k, m:ts bfhde att som församlingarnas gemensamma kyrkostämma saknat laglig befogenhet att fatta beslut om beredande af rum för konfirmationsundervisningen i prestgården och om tiden för densammas bedrifvande och församlingarna äro pliktiga att åt pastor upplåta eldadt och med bänkar försedt rum för nattvardsbarnens undervisning, upphäfdes det fattade kyrkostämmobeslutet och ålades församlingarna att inom Februari månads utgång hafva till pastors förfogande stält lämpligt rum vid äfventyr att sådant eljes på församlingarnas bekostnad anskaffas genom vederbörande utmätningsmav. Pastoratsborna lära nu ämna öfverklaga deta utslag.

Östergarn, 31 Jan.
En verksam kvinna. En för sin ålder, ovanligt kry gumma är enkan Kristina Sjöström vid Gartarfve i Gammalgarn. Hon är född 7 Februari 1813 och således snart 81 år gammal, Vid 10 års ålder började hon att laga nät för fiskarena, ett arbete hvarmed hon ännu fortsätter. Hon har beräknat, att hon pr år lagat omkring 100 styckea nät, utgörande detta tillsammans på dessa 70 år ej mindre än 7,000 stycken, Tillika har hon tärdiggjort, eller, som det at fiskarena kall, »skjutit slingor» till ett antal af omkring 1,000 stycken.

Influensan grasserar här och hvar inom Östergarn. Hela hushåll ligga insjunknade, Äfven i närgränsande socknar förekomma fall af denna sjukdom.

Tofta, 1 Febr.
På sin 50:de årsdag 31 Januari uppvaktades skolläraren härstädes L. W. Andersson, först om morgonen af skolbarnen, hvilka såsom tacksamhetsgärd förärade honom en vackar taklampa, och sedan på aftonen at sångföreningen, hvars medlemmar, efter afsjungandet af en sång, till honom såsom minnesgåfva öfverlemnade en snusdosa af silfver.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Februari 1894
N:r 17

Dödsfall Maria Chatharina Ahlgren

Tillkännagifves att Husbondeenkan Maria Chatharina Ahlgren född den 24 Okt. 1820 efter ett långvarigt lidande lugnt och stilla afled vid Ahla i Rute den 10 Jan. 1894 kl. 4 e. m., sörjd af oss barnbarn, slägt och många vänner.
Elisabeth och O. Vahlgren.
Sv. ps. 475. Uppenb. 14, 13 v.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 Januari 1894
N:r 7

Folkmängdsuppgifter

från Gotlands landsbygd 31 Dec. 1893:
Follingbo: födda 19 (10 m. 9 qv.), döda 12 (6 m. 6 qv.) inflyttade 129 (57 m, 72 qv.), utflyttade 82 (39 m. 43 qv.), vigde 3 par, folkmängd 538, ökning 55.

Akebäck: födda 1 m., döda 6 (2 m. 4 qv.), inflyttade 19 (10 m. 9 qv.), utflyttade 11 (5 m. 6 qv.) vigde 1 par, folkmängd 148, ökning 3.

Levide: födda 11 (3 m. 8 qv.), döda 9 (5 m. 4 qv.), inflyttade 27 (11 m. 16 qv.), utfyttade 37 (22 m. 15 qv.), vigde 3 par, folkmängd 563, minskning 8.

Gerum: födda 6 (3 m. 3 qv.), döda 1 qv., inflyttade 19 (9 m. 10 qv.), utflyttade 11 (6 m. 5 qv.), vigde 1 par, folkmängd 182, ökning 13.

Fole: födda 11 (4 m, 7 qv.), döda 8 (6 m. 2 qv.), inflyttade 47 (27 m. 20 qv.), utflyttade 61 (32 m. 29 qv.), vigde 3 par, folkmängd 478, minskning 11.

Lokrume: födda 8 (3 m. 5 qv.), döda 5 (2 m, 3 qv.), inflyttade 53 (22 m. 31 qv.), utflyttade 40 (15 m. 25 qv.), folkmängd 379, ökning 6.

Rute: födda 7 (3 m, 4 qv.), döda 9 (5 m. 4 qv.), inflyttade 26 (10 m. 16 qv.), utflyttade 44 (17 m. 27 qv.), vigde 3 par, folkmängd 552, minskning 20.

Fleringe: födda 13 (8 m. 5 qv.), döda 3 (2 m. 1 qv.), inflyttade 14 (3 m, 11 qv.), utflyttade 15 (7 m. 8 qv.), vigde 1 par, folkmängd 376 ökning 9.

Bunge: födda 18 (7 m, 11 qv.), döda 10 (4 m. 6 qv.), inflyttade 27 (10 m. 17 qv.), utflyttade 23 (12 m, 11 qv.), vigde 3 par, folkmängd 542, ökning 12.

Hejnum: födda 5 (2 m. 3 qv.), döda 3 (2 m. 1 qv.), inflyttade 15 (7 m. 8 qv.), utflyttade 20 (10 m. 10 qv.), vigde 1 par, folkmängd 299, minskning 3.

Bäl: födda 5 (4 m. 1 qv.), döda 2 (1 m. 1 qv.). inflyttade 10 (7 m. 3 qv.), utflyttade 25 (12 m. 13 qv.), vigde 1 par, folkmängd 191, minskning 12.

Martebo: födda 6 (5 m. 1 qv.), döda 1 qv., inflyttade 34 (16 m. 18 qv:), utflyttsde 30 (10 m. 20 qv.), vigde 2 par, folkmängd 303 ökning 9.

Lummelunda: födda 13 (8 m. 5 qv.), döda 5 (3 m. 2 qv.), inflyttade 37 (19 m. 18 qv.), utflyttade 36 (20 m. 16 qv.), vigde 3 par, folkmängd 381, ökning 9.

Vall: födda 4 (2 m, 2 qv.), döda 3 (2 m. 1 qv.), inflyttade 22 (13 m. 9 qv.), u. flyttade 21 (12 m. 9 qv.), vigde 1 par, folkmängd 286, ökning 2.

Hogrän: födda 6 (3 m. 3 qv.), döda 5 (3 m. 2 qv.), inflyttade 13 (6 m. 7 qv.), utflyttade 20 (5 m, 15 qv.), vigde 3 par, folkmängd 327, minskning 6.

Hörsne med Bara: födda 10 (5 m. 5 qv.), döda 7 (8 m. 4 qv.), inflyttade 30 (14 m, 16 qv.), utflyttade 39 (20 m. 19 qv.), vigde 2 par, folkmängd 369, minskning 6.

Källunge: födda 3 (3 m.), döda 5 (3 m. 2 qv.), inflyttade 28 (16 m. 12 qv.), utflyttade 35 (15 m. 20 qv.), vigde 4 par, folkmängd 239, minskning 9.

Vallstena: födda 7 (4 m. 3 qv.), döda 4 (4 m.), inflyttade 13 (8 m. 5 qv.), utflyttade 21 (12 m.. 9 qv.), vigde 4 par, folkmängd 339, minskning 5.

Veskinde:; födda 17 (12 m. 5 qv.), löda 11 (8 m. 3 qv.), inflyttade 50 (27 m. 23 qv.), utflyttade 38 (22 m. 16 qv.), vigde 4 par, folkmängd 587, ökning 18.

Bro: födda 6 (2 m. 4 qv.), död ingen, inflyttade 23 (9 m. 14 qv.), utflyttade 19 (9 m.
10 qv.), vigde 3 par, folkmängd 289, ökning 40.

Fårö: födda 24 (11 m. 13 qv.), döda 101) m. 6 qv.), inflyttade 34 (17 m. 17 qv.), utflyttade 33 (13 m. 20 qv.), vigde 5 par, folkmängd 1,177, ökning 15. Församlingens äldste medlem är född 20 December 1794.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Januari 1894
N:r 2

Ett och annat om Gotlands forna Tingsplatser.

Man säger, att Gotland har två härader: Norra och Södra Häradet, men ehuru dessa benämningar brukas både officielt och i dagligt tal, sk är det icke landets härader utan dess domsagor, som menas. Häradeindelningen, såsom den judiciella och administrativa indelningen, är urgammal i Norden, ehuru Häraderna uti en del af Svea landet kallades »Hundari», och på Gotland »Ting», d. v. s. Tingslag eller distrikt, som utgjorde ett helt för sig, hade sin egen domstol, sin egen tingsplats, der tingets odalmän hade sina ordentliga sammankomster på bestämda tider eller dessemellan när de sammankallades till extra ting. Under hednatiden voro vanligen de ordinära sammankomsterna förenade med blodsoffer, »blot», och gemensamt offergille, hvartill de kreatur, som användes, anskaffades på tingsmännens bekostnad. Tingsplatsen »Ringen» och offerplatsen, »Gudahofvet» (eller den så kallade Lodakretsen) lågo derför nära intill hvarandra. Våra tingslag, d. v. s. våra härader, hafva en gång varit domsagor, men våra nu varande domsagor äro icke härader.
Härads- eller Tingsindelningen är, såsom redan nämts, urgammal och äldre än den kyrkliga, socken: och pastoratsindelningen; den låg till grund för landets sambällsförfattning och är sammanpväxt med dess historia, således väl värd att taga närmare kännedom om. Vill man göra sig den mödan, får man observera, först att Härad ej är detsamma som domsaga, fastän våra domsagor kallas härader. Denna förblandning är dock ej så gammal, ej stort mer än halftannat århundrade, ty fast vi haft två domsagor sedan 1680, var det först i förra hälften eller vid midten af 1700-talet de började kallas härader. Förut hette de Norra och Södra Tingsrätten eller i allmogespråket: »Norder Ting» och »Suder Ting». Av tecknaren, som granskat tämligen många domböcker och gamla handlingar, äfven från 1600-talet, har aldrig, så vidt han kan minnas, påträffat uttrycken Gotlands Norra och Södra Härad äldre än 1700-talet, För det andra får man observera att den nuvarande indelviogen i Tingslag är på många ställen olika mot hvad den af ålder varit. Tingsindelningen ändrades omkring år 1725 för att få den i öfverensstämmelse med den kyrliga indelningev. Hura den förut på många ställen var skiljaktig från sockenindelningen kan man finna af »Revisionsboken», som innehåller jordransakningen åren 1654 och 1655 med Gotlands gårdar eller hemman.
Tingslaget hade sina underafdelningar, vanligen fyra, som kallades, »Fjerdingar» (deraf benämningen Fjerdingsman, som nu lägsta tjenstemannagraden för administrativa och polisärenden tituleras), men ett eller annat mindre tingslag uti 2 (»Hälfter») eller 3 (»Tredingar»). Det har varit dessa underafdelningar af tingslagen, som utgjort landets kommuner innan socknar uppstodo och de hade säkerligen äfven sina särskilda sammankomster på bestämda ställen. Gotlands äldsta indelning är itre Tredingar och Ting, de sistnämda afdelningar af de förra. Tredingarna, som hette Norder Treding, Medel Treding och Suder Treding, hade ännu på 1600-talet och förra hälften af 1700 talet hvar sitt vapen eller sköldmärke; Norder Tredingen, som hade 7 ting, en grövskande Ek, Medel Tredingen med 6 ting en hvit springande Häst (Saxarnes urgamla vapen) och Söder Treding med 7 ting, Lammet med korsfanan (rättare Väduren med segerfanan), som äfven var hela landets vapenmärke (liksom Amaloniska konungaättens, Amblungarnes, som styrde Östgoterna uti Italien på 500-talet). Tingslagen voro således 20, men enligt biskop Vallins uppgift skola de från början varit 21, förmodligen då 7 i hvarje Tre ding. Strelov, som var ett århundrade äldre än Vallin, uppräknar i »Den Gathilandiske Chronica» (tryckt 1633) tingslagen, som han kallar Hereder (Härader), men Han har blott 20. Norra domsagan har 10 Härader, den Södra lika många.
Gutasagan, som i sin nuvarande redaktion nog är öfver 600 år gammal men grundas på vida äldre sägner och kanske anteckningar, uppgifver att när gutarne blotade till hedna gudar, hade hela landet sitt högsta blotande (»Gutn-all-tipget»). men hvarje Treding sitt och miadre ting (»smeri ting») hade mindre blotan. Landets indelning I Tredingar och Ting fanns således redan i hedna tiden, men på kristna tiden delades hvarje Treding i 3 delar och så uppkomme i de forna tredingstingens ställe 6 s. k. Settingsting (af »Sjettungr», sjettedel). Settingar funnos redan när Gutalagen i sin nu varande form uppsattes, se dess 31 kapitel, der tingslagen benämnas »Hunderi», liksom i Svea landet. De 6 Settingarua kallades, Rute S. och Bro S. (Norder Trediog; Kräklinge S. och Hejde S. (Medel Treding) Hoburgs S. och Garda S.
(Söder Treding). Hvarje Setting utgjorde en liten domsaga. Denna indelning fortfor tilis ön kom under Sverige genom Brömsebrofreden 1645, då Gotland blef ett Häradshöfdingedöme, men tingen höllos trediogsvis, för Norra Tredingen vid Länna i Otbem, för Medel Tredingen vid Tyrvalds i Klinte, för Södra Tredingen vid Kvinnegårda i Hafdhem. Sedan ön efter danska invasionen 1676—1679 återkommit till Sverige, delades den i 2:ne Domsagor. För den södra höllos tingen länge dels vid Ejmunds i Mästerby (domarens boställe) dels i Klinte, först mot midten af 1700-talet flyttades de till Levide och Skogs blef häradshöfdingeboställe.
Under hednatiden och så länge tingslagen hade hvartdera sitt tingsställe måtte Gotland haft måoga tingaplatser. Gutnall-tinget lär hållits i Romma, der all mogen ända in på 1600 talet samlades för rådgöra och öfverlägga om angelägenheter, som angingo hela ön. Namnet Romma, com nu är socknens namp, har säkerligen ursprungligen betecknat slätten der de stora allmänna tingen höllos, ty en öppen allmän plats kallas på gutniska »Räum», ram, (bestämd artik. »räumä», rummet). Samma ord förekommer i ett annat gotländskt sockennamn. nämligen Laukräumä, (Lokrumme), af Lauk trädgårds växt i allmänhet och i synnerhet lök, hvilket namn väl ursprungligen betecknat ett ställe med frodiga trädgårdsväxter, hvaraf sockennamnet uppstått. Troligtvis har ej den aldra äldsta allmänna tingsplatsen för hela ön varit Roma, som ligger nästan midt i landet, utan blifvit det först sedan gutafolket hunnit utbreda sig öfver hela ön.
(Slut nästa nr).

This website is using cookies to improve the user-friendliness. You agree by using the website further.

Privacy policy