I och med införande af ny taxa från 1 januari 1913 för interurbana telefonsamtal på Gotland har allmänheten drabbats af ett indirekt beskattande, som är i betydligt högre grad kännbart för andebygden än för Visby. De lokala telefonsamtalen på landat äro helt säkert ett försvinnande fåtal jämfördt ned de interurbana, i Visby tvärt om. Förutom den årliga afgiften af 50 kronor aflöningen till föreståndaren af växelstationen, varierande mellan 25-15 kronor beroende på antalet abonnener, kommer nu den allt för höga samalsafgriften, som väl i de flesta fall blir fördubblad, ty på tre minuter hinner man mången gång knappt få höra mer än »hallå»; och ofta får man ej ens träffa den man vill tala med, om non ej vill kosta på sig 25 öre extra.
Civilministern anförde bland annat inför kungl. maj:t vid föredragningen om anläggande af en telefonförbindelse melan Gotland och fastlandet: »För min del är jag öfvertygad att nyttan att gifva Gotland telefonförbindelse med fastandet är ur kommersiell och stratetegisk synpunkt betydande, och att allesenast därmed det lokala telefonväsendet på ön kan få önskvärd utveckling.*)
*)Kursiveradt af insändarem.
Olika meningar kunna ju råda om telefonförbindelsens kommersiella och strategiska betydelse. Den kommersiella
betydelsen kommar endast de större affärsmännen i Visby och ett ringa fåtal andra till godo; den stora allmänheten vore bäst tillgodosedd med en ytterligare sänkning af telagrafportot som borde vara detsamma året rundt, då vi numera ha daglig postförbindelse med fastlandet sommar och vinter.
Telefonkabelns strategiska betydelse blir lika med noll, när fienden skär af densamma, hvilket utan allt för stora svårigheter säkert låtar sig göra. Men vi ha ju från i år Tingstäde trådlösa telegrafstation; den bör väl ur strated- gisk synpunkt vara tillfyllest.
Men hvad beträffar civilministerns åsikt om utvecklingen af Gotlands lokala telefonväsende på, grund af en blifvande förbindelse med fastlandet, närmast Stockholm, råder helt visst endast en mening, nämligen att hans åsikt härom ej kommer att förverkligas, om, dan nya telefonsamtalstaxan skall äga bestånd.
Mången som funderat på att skaffa sig telefon, bryr sig nu ej om att göra dat; en och annan tid slutar upp med att längre ha telefon — det blir mycket billigare att anlita posten. Telegrafstyrelsen har nog kalkylerat galet, när den sökte skaffa sig extra inkomster på, gotländingarnes bekostnad genom att tvinga dem att betala för så godt som hvarje interurbansamtal.
Förhållandena på Gotland kunna in ej jämföras med dem på fastlandet. För ståndigare hade varit att i stället höja årsafgiften med 20-25 kronor och låta bestämmelserna föra 1913 i hufvudsak, fortfarande gälla. (En ändring till det bättre vore att låta en period på 5 minuter vara afgiftsfri och först därpå belägga hvarje period på 3 minuter med 10-15 öre; på så sätt skulle onödigt prat i telefon undvikas, och linjerna fortare bli klara
för nya samtal.) Härigenom blefve både Visby stads och landsbygdens telefonabonnenter beskattade lika rättvist. Telegrafverket skulle ej förlora härpå, snarare tvärtom.
Utom oss, gotländingar på landsbygden utse en eller ett par förtroendemän inom hvarje växelstationsområde för att genom en samfäld petition till telegrafstyrelsen söka få till stånd en ändring i nu rådande absurda telefonförhållande, och gående ut på en rättvis fördelning mellan stad och landsbygd af den extra beskattningen.
De 300,000 kronor civilministern ansett att statsverket bör påtaga sig för att få en telefonkabel till stånd mellan Gotland och fastlandet anse säkert de flesta gotländingar vara ett onyttigt användande af pengarna. då hellre nordergutarne få sin länge efterlängtade järnväg till Fårösund, en lifsfråga för norra Gotland. Telefankabelfrågan kan ännu hvila till dess densammas förverkligande Kir ett allmänt behof.
Fårösund 20 januari 1913.
Telefonabonnenter i Fårösund.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 januari 1913
N:r 17