Etikett: Väskinde

Rådhusrätten den 16 april.
På ett högst vanvördigt sätt uppträdde åter i dag svarfvaren Carl Söderberg från Sjonhem inför domstolen. Han är som bekant tilltalad för fönsterinslagning och att hafva stört nattron för några personer. I en hög, pockande ton fordrade han att åklagarens vid polisförhöret gjorda anteckningar, hvilka lågo till grund för åtalet och derför af Söderberg ansågos för polisrapport, skulle intagas i rättens protokoll, dessförinnan ville han ej ingå i något svaromål. Det hjelpte icke, att S. upplystes om att åklagaren icke behöfver ingifva någon sådan rapport och att det icke är här som i Stockholm, der en sak efter för utgånget förhör remitteras från polisen till rådhusrätten. Söderberg fortfor att larma om \”polisrapport\” m. m., hvilket föranledde åklagaren, sedan ordföranden flere gånger förgäfves med klubban bjudit tystnad, att yrka ansvar för visad vanvördnad mot rätten. Efter öfverläggning fäldes han också att härför böta 25 kronor. Häremot anmälde han missnöje.
Nu ändtligen hade man kommit så långt, att vittnena fingo aflägga sina berättelser. Dessa, ett par lotsar, hade en natt strax före ångf. Sofias afgång varseblifvit å kajen ett tumult mellan några personer, af hvilka en blifvit kullslagen. Denne man, sade Söderberg, hade varit han, som om aftonen varit ombord och i sitt filosofiska lugn åhört sång af ett par personer, hvilka sedermera, sedan de dock förut tyckt Söderberg vara en toujour karl, visat kittslighet och gifvit honom en knuff samt satt krokben för honom och derpå slagit honom. Förargad öfver behandlingen hade han gått gata upp och gata ned för att råka polis, utan att lyckas. Under denna vandring hade Söderberg bankat på ett par ställen, der det brunnit ljus och med höflighet frågat efter logis. Hos enkan Dahlbeck hade han alls icke varit och knackat, ehuru hon med bestämdhet påstod sig känna igen Söderberg.
Så länge vittnena talade förhöll sig Söderberg lugn, men snart brast detta och då kom han åter in i sin häftiga och högljudda tonart, hvilket föranledde ordföranden att fråga om han var klok. Ja, lika klok som hr borgmästare Een, var S:s svar, och jag fordrar endast rättvisa och sanning. Ordföranden bad honom vara lugn, att rätten icke ville honom något ondt och att den endast är till för att skipa rättvisa; men det var som predika för döfva öron. Till slut ansåg sig åklagaren föranlåten att ånyo yrka ansvar å Söderberg för oskickligt och opassande uppförande inför rätta. Med ytterligare 40 kronors böter fick han umgälla sin upprepade förseelse. Då han hörde detta, utbrast han: jag har rätt tala att hödt eller lågt med den röst Gud mig gifvit hafver.
Målet öfverlemnades af åklagaren, som yrkade ansvar å Söderberg för att hafva stört personers nattro och fylleri, men afstod från ansvarsyrkadet rörande fönstrinslagningen hos enkan Dahlbeck, enär någon bevis härom icke kunnat åstadkommas. Svaranden öfverlemnade äfven målet till rättens pröfning och anhöll att de personer, som slagit honom, måtte afterspanas.

Att ställa ett par oxar med åkdon å gångbanan vid Odalgatan under tre timmar till hinder för trafiken, äfvensom att der fordra dem, kostade arb. Lars Petter Myhrström från Vestkinds i Vestkinde endast 5 kr. I sanning alttför mildt straff för ett sådant oskick!

Ångfartygsbolaget Gotlands styrelse fäldes att böta 5 kronor för att den utan vederbörlig anmälan hos byggnadsnämden företagit en reparation å bolagets kolbod.

Till två månaders fängelse dömdes sjömannen Carl Palmgren för våld mot polis och motstånd då han skulle afföras till vaktkontoret; dessutom åfömdes han 5 kronors böter för fylleri, hvilka om tillgång saknas skulle förvandlas till ytterligare nio dagars fängelse.

För fylleri dömdes sjömannen Oskar Vengström att böta 10 kr., arb Carl Lundgren 5 kr. och muraren Adolf Ekström från Nygårds 5 kr.

Svea hofrätts dom på de besvär sjökapten Bandelin, trädgårdsmästare May, numera afl. handl. E. Johansson, kamrer Ihre och sjökapten Holst anfört, angående den svikliga handel kringresande handlanden Hirsch Roterosen här utöfvat med s. k. linnevaror, har den 10 april fallit. I detta ändrades rådhusrättens dom den 25 sept. förl. år genom att återförvisa målet för ny behandling i hvad det ofvannämda personer rörer samt tillstadde handl. H. Pettersson aflägga vittnesmål i saken.
Roterosens begäran att handlingarna skulle öfverlemnas till advokatfiskals embetet för åtals ställande mot rådhusrätten lemnades utan afseende. Målet utsattes att åter förekomma den 11 nästk. juni, då Roterosen vid 50 kronors vite ålades att infinna sig.

Gotlands Tidning
Onsdagen den 18 april 1883
N:r 31.

Visby rådhusrätt.
För förseelse mot bygnadsordningen dömdes styrelsen för ångfartygsbolaget Gotland till fem kronors böter. Innan domen afkunnades, anhöll svaranden att få till protokoll fördt, att styrelsen ärnade att med första eller så snart väderleken tillåter det låta belägga taket å kolboden med asfaltpapp.

För öfverträdelse mot stadens ordningsstadga dömdes rättaren Lars Petter Myrström från Veskinds i Veskinde till fem kronors böter. Myrström hade nämligen bundit tre par oxar med åkdon å Odalgatan, der de qvarstått i tre timmars tid och blifvit fodrade.

För våld mot polis och motstånd vid offentlig förrättning dömdes sjömannen Karl Palmgren till två månaders fängelse, hvarjämte han för fylleri fäldes till fem kronors böter, hvilka i brist på tillgångar hos Palmgren skola förvandlas till nio dagars fängelse.
Arbetaren Karl Lundgren och sjömannen Oskar Vengström (nu försvunnen från orten), hvilka i berusadt tillstånd voro närvarande, då Palmgren våldfört sig å polisen, fäldes den i till fem och den senare till tio kronors böter.

För fönsterinslagning och störande af personers nattro har, såsom förut nämts, svarfvaren Karl Nikolaus Viktor Söderberg från Sjonhem åtalats af allmänna åklagaren. Söderberg, som äfven nu uppförde sig på ett högligen opassande och bullrande sätt, sade sig ej vilja ingå i svaromål, förrän polisrapporten, som uppsatts vid med honom af stadsfiskalen hållet förhör, införts i protokollet och föredragits. Efter enskild öfverläggning förklarade rådhusrätten detta Söderbergs yrkande ej förtjena afseende samt ålade Söderberg att genast ingå i svaromål. Detta oaktadt, vägrade Söderberg att svara samt utlät sig, ifrigt gestikulerande, med dundrande stämma om både likt och olikt. På grund af yrkande af åklagaren fäldes han till tjugufem kronors böter för vanvördigt uppförande inför sittande rätt. Mot denna dom anmälde han missnöje och förklarade, att domen ingalunda kommer att gå i verkställighet. Två vittnen berättade, att Söderberg vid åtalade tillfället ej varit fullt nykter och att han antagligen blitvit misshandlad och kullslagen, emedan hans kläder voro i hög grad nedsmutsade; det ena vittnet hade derjämte på afstånd iakttagit, att ett slagsmål egt rum strax före ångfartyget »Sofias» afgång, i hvilket tumult Söderberg, som strax derefter anträffats, troligen varit inblandad. Under vittnesmålens afläggande förhöll sig Söderberg lugn och berättade derefter med vanlig talröst, att han, som var förtjust i sång, »i sitt filosofiska lugn» åhört två herrars sång & ångfartyget; de nämde sångarne hade sedermera, då de kommit i land, blifvit kittsliga, satt krokben för honom och slagit honom. Då de derefter försvunho, gick Söderberg omkring »på rekognoscering> för att efterspana dem, dock utan att träffa dem.
Under denna sin färd hade han på tvänne ställen, der det ännu brann ljus, knackat på och höfligt frågat, om han kunde få nattlogi, men blifvit förvägrad detta. Han hade varit lika nykter som han nu var, enär han endast tagit en enda konjak. Han bestred för öfrigt alla stämningspåståenden, som vore lögnaktiga och vrängda. Denna hans berättelse var dock lugnet före stormen. Inom kort utbröt han åter med häftiga ord och åthäfvor mot rättens ordförande, åklagaren och stadens poliskonstaplar, hvarvid rättens ordförande skarpt tillrättavisade honom och gjorde honom uppmärksam på att han för detta sitt uppträdande kunde ådömas till och med fängelsestraff. Åklagaren yrkade nu ytterligare ansvar å Söderberg för hans beteende. Han fäldes nu att böta 40 kronor, hvarefter han utbrast med dånande stämma: »Jag har rätt att tala högt eller lågt med den röst Gud mig af naturen gifvit hafver. Vi få se, om ej hofrätten tillåter mig det».
Åklagaren öfverlemnade målet med yrkande om ansvar å Söderberg för att å allmän plats nattetid hafva knackat på fönster och stört personers nattfrid samt för fylleri. Äfven Söderberg öfverlemnade målet till utslag och sade sig vilja yrka ansvar å de två herrar, som misshandlat honom.

Hofrättens dom i det förut vidlyftigt omnämda målet mellan åklagaren och en mängd personer här i Visby samt kringresande judiske handlanden Hirsch Roterosen, hvilken här i staden utprånglat en mängd s. k. linnevaror för oskäligt höga pris, har i dagarne fallit. Hofrätten har återförvisat målet till ny handläggning inför Visby rådhusrätt samt förklarat ett af målsegandena åberopadt vittne, som rådhusrätten aosåg vara jäfvigt, för ojäfvigt; Roterosens yrkande om handlingarnes öfverlemnade till advokatfiskalsämbetet för åtals angörande mot rådhusrätten lemnades utan afseende. Rådhusrätten utsatte målet till 11 nästkommande Juni, då Roterosen vid 50 kronors vite skulle komma tillstädes.

Södra häradsrätten.
För ärekränkning har handlanden L. N. Goldensohn i Visby instämt t. f. länsveterinär F. Sjöstedt. Käranden förmälde, att svaranden 25 sistl. Oktober, då stortorgdag egde rum i Hemse, på hörnet af sitt midt emot kärandens salubod belägna hus låtit upphänga ett par trasiga byxor, på hvilka fans fästadt ett papper med påskrift: »Prof på byxtyg köpt hos Goldensohn här midt emot», och hvilka qvarhängt derstädes hela sagde dag. Käranden, hos hvilken tyget ej blifvit köpt, förklarade, att denna missfirmliga handling ländt honom ej blott till förargelse på ett särdeles uppseendeväckande sätt utan äfven till synnerligt men för hans omsättning, som sagde dag med 350 till 450 kronor understigit den summa, som vid dylika marknader i Hemse brukade inflyta. Han yrkade derför ansvar å svaranden för ärekränkning samt ersättning för rättegångskostnader.
Svaranden, som erkände sig hafva förfarit såsom käranden uppgifvit, ansåg att det ej kunde förmenas honom att placera sin egendom hvar han ville inom sitt eget hem, samt vidhöll att han köpt tyget hos Goldensohn.
Svaranden yrkade kärandens bötfällande för rättegångsmissbruk samt fordrade ersättning med 15 kronor och rättegångskostnader.
Dom i målet föll 9 dennes, Svaranden dömdes till 25 kronors böter samt ålades betala kärandens rättegångskostnader med 47 kronor 60 öre.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 17 April 1883
N:r 31