Etikett: Väskinde

Rådhusrätten, 24 Febr. 1879.
Misshandel. Husbondesonen Herman Elm, Mickelgårds i Veskinde, hade 12 sistl. December å gata här i. staden slagit och misshandlat arbet. Jonas Klint och hans son och derföre blifvit instämd. Elm infann sig genom ombnd. Angifvaren uteblef, hvarför målet uppsköts.

Förfalskning. Såsom förut nämts hade, efter angifvelse af nämdemannen O. Pettersson, Harqvie i Björke, emot f. hemmansegaren Gustaf Johansson, Hägdarfve i Akebäck, om förfalskning af ett qvitto å 100 kr. på så sätt att en 1:ta blifvit tillsatt, hvarigenom summan förändrat till 1100 kr., hvilka Johansson sedan skulle hafva försökt falskeliga tillgodoräkna sig, Johansson blifvit instämd, men förnekat, att han sökt tillgodoräkna sig mera än 100 kr., som han betalt. I dag fortsattes målet och hördes nu ett vittne, som intygade att ehuru å qvittot funnits tecknade 1100 kr. Johansson likväl icke :tillgodoräknat sig och fordrat mera i qvittering än de betalda 100 kr. Johansson sjelf påstod, att han icke kunde skrifva och icke heller visste hur många siffror det fordrades till hundra- eller tusental och förnekade all kännedom om huru siffran 1 tillkommit å qvittot. Målet öfverlemnades härefter till rättens. pröfning, af: åklagaren under yrkande af ansvar å den tilltalade för förfalskning, af den tilltalade under yrkande om 50 kr. i ersättning för beskyllningen samt 5 kr. för hvarje inställelsedag vid rätten. Utslag afkunnas annan dag.

Skogsäverkan och tillgrepp. I det förut omnämda, mot, ynglingarne Karl Johan Vilhelm Vallin och Karl Johan Vilhelm Johansson instämda mål, angående åverkan å skog och tillgrepp af grenar och qvistved från en konsul Stenberg tillhörig utanför staden belägen hage, afkunnades idag. utslag. De tilltalade fingo hvardera 5 böta kronor, och förpliktades att ersätta konsul Stenberg för de 2:ne kälklassen qvistved med 75 öre lasset.

Häktad för stöld. Ynglingen Karl Johan Ekström, förut straffad för 2:dra resan stöld, häktades i söndags afton för åuyo begången stöld.

Rysk lösdrifvare. Ryske undersåten Lezer Abel Keatz, hvilken är häktad för gaia, har hos k; m:t gjort ansökan att blifva försatt på fri fot. Med anledning häraf har från detektiva polisen. till poliskammaren i Stockholm afgifvits följande rapport om hans föregåenden. Åt 1871 dömdes han at Visby rådhnsrätt till 8 månaders straffarbete för första resan. stöld, hvilket utslag dock upphäfdes af Göta hofrätt, som förklarade, att Keatzi brist af laga bevisning icke kunde åt saken fällas. År 1875 dömdes Keatz af samma rådhusrätt till. ansvar för första resan stöld och undergick äfven det honom ådömda straffet å Visby cellfängelse. År 1878 häktades han åter för stöld, men blef af Visby rådhusrätt frikänd i brist. af full laga bevisning. Samma år förklarade, k. m:t, att ett Keatz meddeladt tillstånd, att tills, vidare i riket vistas, skulle upphöra att gälla, hvarförutom k. m:ts befallningshafvande genom skrifvelse från utrikesdepartementet underrättades om sättet för Keatz hemsändande till Ryssland. 11 September samma år häktades Keatz i Stockholm, såsom misstänkt för stöld, men blef genom rådhusrättens utslag i brist af full låga bevisning frikänd. Öfverståthållareembetet anhöll derefter hos utrikesdepartementet, att detta måtte ingå med förfrågan till kejserliga ryska regeringen, huruvida något hinder mötte för Keatz hemsändande till Ryssland. Under afvaktan på ryska regeringens ännu icke ankomna svar underhölls Keatz här i Stockholm af evangeliska föreningen för omvändande af mosaiske trosbekännare och besökte föreningens skola, hvarför han under denna tid icke synes hafva varit i tillfälle att underhållarden; familj å Gotland, hvars enda stöd han i sin till k. m:t ingifna ansökan; påstår sig vara. Denna behöfvande familj har dessutom, vid det tillfälle då Keatz senaste gången misstänktes för stöld (af penningar) och han befanns innehafva just så stor summa, som den stulna, bekräftat Keatz påstående, att han erhållit. dessa penningar till skänks af nämda familj, hvilken bekräftelse just gjorde att Keatz icke kunde till ansvar fällas.

Sjörätten rörande. Laurestinas strandning utgjordes af tjenstförrättånde eng. konsuln för Sveriges östra kust G. F. ApGeorge (ordförande), samt såsom bisittare hrr P. F. Luck, P. Graham och kommendörkapten A. Schönmeijer. Ur protokollet meddelar D. N.:
Tremastade och skonertriggade ångaren Laurestina, bygd 1877 och med maskin om 160 hästars kraft; lemnade i allo väl utrustad Reval 28 December, med last af 12,600 quarters spanmål, för att afgå till Rotterdam. Resan fortsattes lyckligt under mer och mindre gynsam – väderlek, och för att.undvika den svåra sjön beslöt befälhafvaren, kapten K. Tliff, sig under natten mellan 28 och 29 December för att sätta sin kurs mellan Gotland och Öland. 29 sistl. December på middagen antog befilhafvaren sig vara 22 mil norr om Gotska Sandön, hvars fyrär blefvo-Synliga kl. 3,10 e. m., och då tycktes han hafva varit öfvertygad om att ILaurestina var utom all fara, ehuru man befann sig på endast omkring 15 mils afstånd från Gotska Sandön och ehuru den nordöstligaste spetsen af grundet Kopparstenarne ligger blott 124 mil norr om nämde ö. Femton minutér senare värsnades en flock fåglar, och bränningar varskoddes, Befälhafyaren blef nu orolig, lät lägga rodret hårdt om babord och stoppa maskinen, men för sent, ty strax.derpå törnade fartyget och gled upp på nyssnämda grund. Stora ansträngningar gjordes för att åter få fartyget flott, och fortsattes härmed, ända till dess fartyget var förfyldt med vatten, framåt morgonen 31 December, då befälhafvaren och de tnnuu qvarvarande af besättningen för att rädda lifvet öfvergåfvo detsamma. Redan föregående dag hade förste styrmannen och fyra man beordrats att i båt lemna fartyget för att söka hjelp. För besättningens vedermödor innan hon bergades har förut redogjorts.
Sjörätten lofordar i gitt utslagibefäls och besättnings ansträngningar för fartygetsräddning, liksom ock den utmärktå disciplin, som till-det yttersta lades i dagen af besättningen. Vidare lofördas bolaget Neptuns vegennyttiga handlingssätt att, utsända ett pä år af sina ångare endast för att söka rädda den nödstälda besättningens dif, hvilka -tvifvelsutan skulle varit af denma välvilliga åtgärd beroende, derest befälhafvare och besättning varit mindre lycklige i sitt försök att nå land med Laurestinas båtar. Slutligen påpekar sjörätten Kopparstenarnes för sjöfarten så ytterligt farliga beskaffenhet, så mycket farligare som bränningarne på detta grund äro svåra att urskilja Då afstånd äfven vid hög sjö.
Rätten förklarade att Laurestina gått förlörad i följd deraf att befälhafvaren misstagit sig vid bedömandet af fartygets läge och hyst för mycket sjelfförtroende, enär han dels gått för nära grundet, dels låtit fartyget gå för full maskin, då han visste att han befann sig i ett:så farligt granskap. På grund häraf dömdes kapten K. Iliff sitt kompetensbetyg förlustig under tre månader, från 30 Januari räknadt, samt att gälda rättegångskostnaderna, omkring 1,275 kr.

På begäran meddelas, att den i föregående onsdagsnummers rättegångsafdelning omnämde målaren Blom ej är den vid Hästgatan boende målaren J. Blom, utan är den förres förnamn Karl Fredrik.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 Februari 1879
N:r 17