Etikett: Visby

sammanträde å rådhuset, den 12 d:s förekom:

1) protokollsjustering ifrån föregående sammanträde, dervid ingenting väsendtligt anmärktes, utom det att vid det föregående sammanträdet det varit ett, för besluts fattande, mindre antal ledamöter än vederbörlig stadga föreskref, närvarande, hvarföre vaktmästaren blifit afsänd för att kalla särskildt uppgifna ledamöter till sammanträdet, hvilka dock urskuldade sig att de voro, dels på \”fadderskap\”, dels hade egna, enskilda angelägenheter att sköta, oaktadt anträffade med kallelser, icke infunno sig. Stadsfullmäktige ville nu icke fästa något vidare afseende på deras försummelse i detta fall.

2) Till ordförande i stadsfullmäktige utsågs grosshandlanden L. J. Jacobsson

3) Till ordförande i fattigvården utsågs hr kapten Carl Ringbom.

4) Till ledamot i fattigvården utsågs handl. Axel Sjöström.

5) En hel mängd andra ärenden, livarom särskilda skrifvelser upplästes, men hvilka icke vore möjliga att för ref. så hastigt fatta, föredrogas, och må innan vidare, endast anmärkas: en skritvelse ifrån hr militärbefälhafvaren
gående invadering under exercis- eller befälsmöte; en stämning af förre gästgifvaren G. M. Lindvall å stadsfullmäktige, angående gästgifverihållningen, hvilken fullmäktige särskildt beslöto skulle blir rådhusrätten, å deras vägnar, besvaras af hr auditör Suno Engström. Slutligen må dock nämnas, att, vid sessionens slut, hr kamrer Bokström framkom med det förslag, att ett bättre ställe skulle beredas för tidningsrefernter, så att de kunde hafva något bord att sitta vid och anteckna hvad som kunde vara af något intresse. Häruti instämde ordföranden, hr konsul R. Cramér, tilläggande: \”Jag tycker, att vi behöfva hafva bättre plats, allesamman.\” Vidare härom till nästa gång.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Januari 1875
N:r 3.

I en föregående artikel hafva vi egnat några ord åt den besynnerliga omständighetea att \”Sofia\” ännu ej anlöper Oskarshamn, oaktadt beslut derom blifvit fattadt och oaktadt inga naturhinder möta. Vi skola i en följande artikel närmare inlåta oss på detta ämne, men anse oss för dagen böra meddela, att enligt till oss i går (tisdag) anländt& telegram från Oskarshamn inga svårigheter föreligga för angöring af Oskarshamn i stället för det så kärt vordna Westervik. \”Ringa ishinder förra gångan; heter det i detta telegram, \”mindre nu enäs rent vatten finnesinom Klubb\”.
Häraf framgår sålunda tydligt, att talet om ishinder vid Oskarshamn blott innebär de obotlärdigas förhinder, med andra ord är en ren osanning, skamlig nog i en så allvarlig fråga som den föreliggande. Ytterligare stöd härför hemta vi nr Oskarshamnsposten för den 6 dennes hvari det beträffande kapten Höggren och Sofias turer heter:
Angående vinterpostföringen mellan Wisby och fastlandet berättar nu äfven Westerviks Veckoblad för i lördags, att kungl. maj:t bifallit gjorda hemställanden om antagande af Oscarshamn till angöringspunkt, i stället för Horns brygga utom Westervik, men samtidigt berättas att, ehuru, enligt tidningens uppgift, den första resan på nya linjen skulle företagas torsdags gjorde ångbåten Sofia likväl sin resa på gamla linien. Tidningen säger att resan icke kunde företagas hit, emedan hamnen härstädes redan på tisdagen skulle vara isbelagd till 7 verktums tjocklek, hvaremot ångaren tidigt på torsdagen inkom till Westervik och afgick i vanlig tid
på fredagsmorgonen.
Den uppgiften, att isförhållanden bär i hamnen hindrat fartyget att gå hit, är fullkomligt oriktig. sanna förhållandet är att intet hinder för färden utom Klubb funnits eller finnes, och att ångaren, om man ej vill lägga till der, lätteligen ännu kan brånga sig till bryggan, ty svårare är ej isskorpan i hamnen. Beträffande uppgiften att fartyget samma dag kande ledigt inkomma till Westervik, så kan sådant ej hafva skett, emedan Westerviks hamn i följd af sitt läge måste förr isbeläggas än hamnen här.
Förmodligen menat tidningen Horns brygga i stället för Westervik, ehuru man ej kan sluta sig till en sådan mening af ordställningen.
Emellertid har Sofia icke ännu hitkommit, och man är med allt skål förvånad deröfver. Har kapten Höggren verkligen erhållit order att hitgå, så innefattar hans uteblifvande ett trots, som förtjenar straff, ty något naturhinder har icke funnits, och om sådant förebäres är det stridande mot sanningen.
Allmänheten afraktar icke utan otålighet meddelande om vederbörandes åtgöranden samt kapten Höggrens förklaring, ock vi skola ej underlåta att följa denna sak med all uppmärksamhet, hvarlör vi snart återkomma till ämnet, då vi och blifva i tillfälle att vederlägga några i Gotlands Tidning förekommande oriktiga uppgifter, som tiden ej tillåter oss att för dagen beröra\”.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Januari 1875
N:r 3.

En badgäst som för mer än tio år sedan vistades på Gotland och derunder var i tillfälle att göra åtskilliga iakttagelser, skrifver derom, bland annat, följande, som vi hoppas skall intressera våra läsare:
\”Det är vackert\”, säger han\”, att från de norra, nu nästan jemnade, vallarne utanför Wisby, en vacker sommardag, se hafvet utbreda sig bakom staden, eller från de s. k. palissaderna betrakta den glimmande bro af eld, som solen en stund före sin nedgång lägger öiver det gungande blå, eller skåda klipporna, som stupa mot hafvet, och längst bort i söder se Högklint med en bred fot trampa i böljan: Intressanta äro de många kyrkruinerna, samt ett eller annat gammalt hus, som glömt sig qvar sedan fordna, rikare tider. Treflig är också den lilla staden, öfver hvars torg och platser man tyckte sig kunna klifva med ett enda steg. Man glömmer att gatorna äro trånga och illa stenlagda, emedan de äro snygga och rena. På sidorna af gatorna de för det mesta små husen med derbakom uppstickande fruktträd, ty äfven den minsta koja har sin lilla täppa med ett eller flera äpple-, päron- eller kyssebärsträd, och innanför den blanka fönsterrutan saknar man högst sällan en röd fuchsia eller en geranium eller en \”gyllen-lakan\” (lackviol).
Beger man sig från staden ut på landet, skall man ej anse Gotland oförtjent af samma namn af Smaragdön, som man gitvit Irland för dess herrliga grönska; och är det söndag och man kommer till en kyrka, har man framför sig på \”körkvallen\” en befolkning af raska och snyggt klädda karlar, trefliga gummor samt glada flickor med vackra och näpna ansigten, hvar och en med en \”kryddqvast\” af lavendel och \”desmansknopp\” till hälften instucken mellan den hopvikta näsduken, lagd öfver psalmboken. Mången glad och angenäm bild medförde förf. i sitt minne från sin lilla badresa, men han medförde äfven andra minnen i kroppslig form, nämligen en rik samling förstenade musslor, snäckor och koraller af alla slag. \”Slår man sönder en sådan mussla\”, fortfar förf., \”finnes under skalet intet tomrum, ehuru man kunnat vänta sig, att det\” fordna djuret, sedan det dött, blitvit upplöst och urtvättadt af vattnet; utan det hela är en enda kompakt kalkmassa. Huru har nu denna kalk kunnat inkomma inom de slutna skalen?
Kalkvatten, som man kan hemta från apoteket, är en fullkomlig klar vätska och är ingenting annat än s. k. släckt kalk, upplöst i rent vatten. Fyller man dermed ett glas till en tredjedel eller till och med hälften, och så tillsätter helt litet sodavatten, så uppkommer i den klara vätskan en grumling, som består at pulfverforinig kalk. Tillslår man nu mycket sodavatten, så blir vätskan klar igen. Får glaset nu stå, så lägger sig öfeer vätskan en tunn hinna, som efterhand blir allt tjockare och tyngre, så att den ej längre uppbäras af vattnet, utan \’nedfaller. En ny hinna bildas deref ter och nedfaller, och så går det alltjemt. Slutligen bildas ingen hinna mer. Nu ligger den kalk, som fanns i kalkvattnet, på bottnen af glaset. Ännu finnes likväl något litet qvar. Denna afsätter sig först när vattnet fullkomligt borttorkar. Nu till förklaringen kärat. Sodavattnet är ingenting annat, än rent vatten, uti hvilket man inpressat kolsyra. Ren eller s. k. släckt kalk låter till en ringa del upplösa sig i vatten, men kommer denna kalk i beröring med kolsyra, så uppstår en förening mellan båda, och denna, kolsyrad kalk, är så godt som absolut olöslig i rent vatten, men i kolsyrehaltigt vatten deremot upplöses den. Allt vatten innehåller kolsyra, stundom ganska mycket, stundom högst obetydligt, men alltid något. Hafsvattnet innehåller likaledes något kolsyrad kalk i upplöst tillstånd, desslikes äfven några andra kalkföreningar. Denna kalk tillegna sig, tillika med födan, de i hafvet lefvande skaldjuren, afsöndra den ur sin organism under lifvet och bilda deraf de skal, som orngifva dem. Den inre blöta kroppen måste således äfven innehålla något kalk, ehuru denna under djurets lif väl ej förefinnes såsom kolsyrad, utan troligtvis i någon organisk förening. Efter djurets död öfvergår denna kalk till kolsyrad, till följd af den förstörelseprocess, som försiggår uti de organiska delarne. Mera afsätter sig efterhand utur halsvattnet.
Den genom kalken och kalkbildningen föranledda försteningsprocessen har imellertid ej försiggått i ett ögonblick, utan under tider, om hvilkas längd vi ej kunna göra oss något begrepp.

Bihang till
Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Januari 1875
N:r 2

För uppbärande af nästlidne års Kronoutskylder uti Wisby Stad och lösen för samma års tionde till presterskapet från Staden och Norra landsförsamlingen komma uppbördsstämmor att hållas på uppbördskontoret å Rådhuset nedanskrifne dagar innev. år, nemligen:
Februari den 2 med Strand-Rotan och Norder-Rotans 1:a qv.,
Februari den 3 med återstoden af Norder-Rotan,
Februari den 4 med S:t Hans-Rotan och Klinte-Rotans 1:a och 2:a qv.,
Februari den 5 med sistnämnde Rotas 3:e och 4:e qv.
Februari den 6 med utom staden boende och öfrige dithörande personer.
Förrättningarne börja kl. 10 f. m.
De skattskyldige åligga, att på ofvannämnde tider sine utskylder oafkortade erlägga vid det äfventyr gällande författningar stadga; i sammanhang hvarmed tillkännagifves att, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 17 September 1869 Norska och Danska myntstycken vid uppbörd af statsmedel emottagas till följande pris, nemligen:
Norska hela specied. t. pris af 3 kr. 96 öre,
Norska halfva specied. t. pris af 1 kr. 98 öre,
Danska hela Rigsb:d. t. pris af 1 kr. 98 öre,
Danska halfva Rigsb:d. t. pris af 98 öre,
samt
Danska Speciedaler och dubbla Rigsbankdaler d:o 3 kr. 96 öre, allt för hvarje stycke.
Debetsedlarne å förberörda utskylder utdelas Måndagen den 18 dennes kl. 10-12 f. m. på Upphördskuntoret.
Wisby Rådhus den 7 Januari 1875.
Magistraten

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Januari 1875
N:r 2

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Januari 1875
N:r 2

i § 19 af den för Wisby Spritvaruförsäljnings-aktiebolag faststälda bolags-ordning kallas bolagets herrar aktie egare att thorsdagen den 11 nästkommande februari kl. 4 e. m. sammanträda till ordinarie bolagsstämma i källarmästar Borgs lokal här i staden (stads hotellet).
Wisby den 7 Januari 1875.
STYRELSEN.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Januari 1875
N:r 2

Vi meddela i dag i bild de på samma gång frimodiga och intelligenta dragen af en man, som utan tvifvel torde vara välbekant för hvarje gotländing, ehuru hans verknings tid här på ön blef ganska kort. Ehvad man än må i åtskilligt hafva att anmärka mot denna verksamhet, ett torde dock vara oomtvistligt, det att friherre Gillis Bildt både som landshöfding och militärbefälhaf vare öfver hufvud taget intog ett framstående rum och i alla sina handlingar leddes af begäret att gagna den isolerade del af vårt land, öfver hvilken han blifvit satt till styresman. Också tro vi, att frk Bildt under denna tid och icke minst bland allmogen lyckades tillvinna sig ett ganska omfattande förtroende, hvartill hans öppna, ridderliga karakter och angenäma väsende naturligtvis i väsentlig mån bidrogo.
Få personer, äfven af de förnämsta familjer, hafva lyckats så snabbt uppstiga till samhällets högre äreställen som Inb Bildt. Härstammande från en jutsk adlig slägt, hvilken i början af 1600-talet egde gods i Bohuslän, föddes Gillis Bildt i Göteborg den 16 oktober 1820. Hans fader var öfverstelöjtnanten i armen, kaptenen vid Göta artilleriregemente Daniel Fredrik Bildt, och redan vid 15 års ålder sändes sonen Gillis till krigsakademien vid Karlberg, der hans studier gingo så raskt, att han inom två år blef utnämnd till underlöjtnant vid Göta artilleri. År 1846 blef han befordrad till löjtnant och redan året derpå började han sin riksdagsbana, flitigt deltagande i ridderskapets och adelns arbeten.
Åt artillerivetenskapen egnade han derjemte allvarliga studier och blef 1849 invald till ledamot af krigsvetenskapsakademien. År 1851 blef han adjutant hos konung Oskar I, kapten i armén 1852, chef för artilleristaben. 1854 och major i artilleriet. Deremot blef han kapten på sitt eget och honom hade derunder ett varmt vänskapsband knutits. Då kronprinsen sedermera, 1857, öfvertog regeringen, följde frih. Bildts befordring ännu snabbare än förut. Sålunda blef han samma år major vid Svea artilleriregemente och öfverste i artilleriet. År 1858 utnämndes han till landshöfding och militärbefälhafvare på Gotland och året derpå till generalmajor och konungens förste adjutant. Då konungen 1860 kröntes upphöjdes gen. B. till friherrlig värdighet och år 1862 blef han utnämnd till öfverståthållar Stockholm.
Under dessa år af idel framgångar hade naturligtvis frih. Bildts bröst blif vit prydt med en mängd ordnar. Sålunda erhöll han vid föreningsfesten 1864 stora korset af S:t Olafsorden och vid kung Oskars II:s kröning blef han Serafimer-riddare. Frih. B. är dessutom riddare af flera utländska ordnar.
Vid början af förlidet år erhöll frih. Bildt det vigtiga förtroendet att vid Tysklands kejsarhof bevaka Sveriges och Norges intressen. En dylik plats säges han halva länge önskat sig, och det torde icke heller lida något tvifvel, att han skall på det mest hedrande sätt fylla denna sin ansvarsfulla post.
Både före och efter representationsförändringen tog frih. Bildt kraftig del i riksdagsarbetena och särdeles i anslagsfrågor ifrade han för iakttagande af sparsamhet; \”man måste se till\”, yttrade han en gång på riddarhuset, \”att inkomster och utgifter något så när gå tillsammans och ej blott oafbrutct bevilja det ena anslaget efter det
andra\”. Den minnesvärda dag, den 4 dec. 1864, då representationsfrågans öde afgjordes, tillhörde Bildt dem, som talade för bifall och i många andra frågor ställde han sig på frisinnad ståndpunkt. Sålunda arbetade han varmt och med framgång för borttagande af grundlagsförbudet för andra svenskar än statskyrkans medlemmar att erhålla embeten och tjenster samt kunna väljas till riksdagsman, likasom han ock ifrade till förmån för den gifta gvinnans eganderätt, ett mål hvilket, som våra läsare redan känna, genom konungens nyligen lemnade bifall till riksdagens framställning om inskränkning i mannens målsmansrätt öfver hustrun, redan är till väsentlig del vunnet.

Bihang till
Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Januari 1875
N:r 2