Etikett: Westöö

hade i går afton ordinarie sammanträde för året. Som ordföranden, öfverste Hoheuhausen, förklarat sig hindrad att närvara, leddes förhandlingarna af jägmästare Sylvan. Sedan protokollet för föregående sammankomsten justerats och val af ny styrelse skulle företagas, anmälde fungerande ordföranden, att öfverste Hoheuhausen i en skrifvetse till honom förklarat sig icke vidare vilja åtaga sig ordförandeskapet, enär gillet nu i viss mån omgestaltats till ett jägareförbund, och han ej ansåg sig — såsom icke varande jägare — lämplig att stå i spetsen för detsamma. Vid derpå före taget val utsägs till ordförande jägmästare Sylvan, till v. ordförande landesekreterare Hambræus, till kassaförvaltare, rustmästare och sekreterare omvaldes major Törnquist, kapten Lindström och doktor Kolmodin, samt till öfriga styrelseledamöter kaptenerna Hedenblad och Aspegren, doktor O. Klintberg, samt styckjunkare Wisselgren och godsägaren Wöhler, den sistnämde efter bryggare Wedin. Revisorer blefvo kassör Bergenstjerna och trafikschefen Cederetröm och deras suppleant vardt kapten Westöö.
Sekreteraren anmälde att från Fårö och Rute skyttegillen inkommit anmälan att de ej längre ville qvarstå som underafdelningar af gillat.
Kapten Weatöö hemstätde, att gillet måtte anordna en skjutning i samband med länstäflingsekjutningarne och på samma gång söka förbinda den med ångfartyget Klintehamns turer kring Gotland antingen åt ena eller andra hållet, på det att mera aflägset boende skulle kunna begagna sig af denna kommunikationslägenhet.
Kapten Hedenblad påpekade olämpligheten i att använda den af ålder brukliga dagen, 4 Juli, till prisskjutning; särskildt för officerare Och öfrig tjenstgörande militär vore tiden närmast före och efter denna dag den brådaste.
I öfverensstämmelse härmed föreslog doktor Klintberg, att gillet borde föanstalta en särskild skjutning på längre håll att äga rum i samband med länstäflingsskjutningarne, samt hemstälde, att då gillet ägde rätt att till slagningspris från Svenska jägarförbundet, erhålla skyttemedaljer, sådana måtte redan i förväg anskaffas. Detta öfverlemnades åt styrelsen, som också fick i uppdrag att söka åstadkomma minst 2 täflingsskjutningar, hvaraf en borde stå i samband med länstäflingarne och den andra ej nödvändigtvis behöfde förläggas till 4 Juli.
Slutligen beslöt gillet på förslag af ordföranden att ånyo ingå till länsstyrelsen med förnyad anhållan om ett anslag af 1000 kronor årligen under tre år till premier för rofdjurs dödande, samt för en gång begära ett extra anslag af 1,000 kronor till utjämnande af den ingående balans som hvarje år förekommit.
I gillet introducerades litteratören Veström eels invaldes en ny ledamot.

---

Härmed var den allvarligare delen af förhandlingarna afslutad och gillesbröderna, till ett antal af omkring 25, intågade i hotellets stora festsal, der bålar voro framsatta. Så började talens och skålarnas rad. Glasen höjdes för gillets framgång, för den nye ordföranden m. fl. I smårummen voro spelbord arrangerade, som lockade några spelorrar, men derute i festsalen samlades ändå de flesta. Derute fans en dragningskraft, alldeles ny och ovanlig för gillets samgväm. Tre af ledamöterna, som voro sångare, hade nämligen slagit sig tillsammans och sjöngo nu under stort bifall och mycken munterhet den ena af Gunnar Wennerbergs glada trior efter den andra. Man applåderade och gaf da capo, skålade, sög på cigarrer och hemtrefliga pipor, sjöng Klara stjernor och ropade bravo!
Så röjdes bordet af — men blott för ett ögonblick, för att det nästa fyllas med »allt hvad till lifvets uppehälle och nödtorft körer.» Supén var lika angenäm som den »förra dalen» — och den »senare, delen» gaf icke efter den heller. Vid kaffet och punschen löstes tungornas band, talen började åter, skålar föreslogos och besvarades i rask följd, allt under det man privatim »tryckte» hvaraudra kors och tvärs. Trion lät höra det ena numret efter det andra, solosångare uppträdde och från pianot, som var placeradt borta i ett hörn, dundrade då och då tonerna af »Hoch Habsburg» eller en Waldteufels-vals.
Så kom man utan att man visste ordet af in på småtimmarne, en och annan troppade af. Men ännu en god stund efter midnatt hördes uppe från hotellet en vacker tenors klara toner klinga ut i den månklara natten.

Gotlands Allehanda
Fredagen 27 Januari 1888
N:r 8