Från sjön.

En stor sjöolycka har inträffat på Englands kust. Ångaren Lady Katherine, kapt. W. Humphrys, som afgick från Uddevalla 5 d:e med pitprops, har strandat vid Newbiggen strax norr om Blyth under den tjocka dimma som i dagarna herskat derstädes. Fartyget som tillhörde ett engelskt bolag var oförelikradt. Man förmodar att ångaren blir totalt vrak. Lasten var försäkrad.

Gotlands Allehanda
Fredagen 18 Januari 1889
N:r 8

Från landsbygden.

(Bref till Gotl. Alleh.)
Norra Gotland, 18 Jan.

Våra fiskare ha hela långa senhösten i fjor och nu på nyåret hatt dåliga förtjenster. Deras enda fångst har varit torsk, i bland och vanligast så sparsamt, att blott 8,5 kilo erhållits pr man. Som denna fisk här gäller 8 öre kg. kan man förstå, att ej fiskarebefolkningen har det för fett i dessa svåra och dyra tider.
Ena dagen kasta strömmingsgarn, frysa och slita hund för angelbetes skuld, i bästa fall fående några strömmingar, som knapt förslå till ändamålet, i vanligaste garnen sönderrifna af kut — och andra dagen kasta anglar med samma repris af frysa o. s. v.! Tvänne dagars, arbete för en 65 till 70 öre!
En fiskeriuppsyningsman vid Lickerehamn har erhållit 50 kr. i anslag af hushållningssällskapet, att vid Östergarn (Herrvik) anställa experiment i och för utrönande om mera lönande torskfiske der vore att vänta. I så fall skulle emigration dit företagas om vintern af ortens fiskarebefolkning, hvilken föredrager det besvär, denna flyttning skall förorsaka framför det svåra i att med nu rådande förhållande draga sig fram.
Vinterförråd af strömming ha många ej kunnat skaffa sig!
Godt skidföre ha vi nu härstädes.
Metersystemet förorsakar stort hufvudbry, men som en brefskrifvare förut ordat om saken, vilja vi ej omtugga den.
En ångbåt såge for några dagar sedan ligga drifvande utanför Stenkyrkehuks fyr kl. 8 f. m. Då han legat en timme hugade han i väg n.o.- vart hän. Antagligen hade maskinlagren gått varma och var detta anledning till siestan.

Gotlands Allehanda
Fredagen 18 Januari 1889
N:r 8

Från landsbygden. Eskelhem.

(Bref till Gotl. Alleh.)
Eskelhem, 16 Jan.

Tvillingbröderna Bolins
märkliga dödsfall för fjorton dagar sedan har efterföljts af ej mindre än 3:ne lika om icke mera märkliga under föregående vecka. Deras svåger, f. fanjunkaren K. Hansson vid Kroks i Tofta, som var ett tjugutal år äldre än de och under sin långa lefnad aldrig behöft klaga öfver någon särskild sjukdom, var frisk, då dödsbudet anlände från Buters. Kort derefter sjuknade han med samma symptom som de till lunginflammation och dog på begrafningsdag efter endast 5 dygns sjukdom. Han hade velat följa dem till grafven, emedan han alltid synnerligen tyckt om sina svågrar, men fick nu följa dem t. o. m. öfver lifsgränsen. Hans hustru var närvarande vid begrafvelsen reste hem, men kom åter, emedan det var så tråkigt der hemma, och sjuknade innan hon åter lemnat sin fädernegård i samma sjukdom samt uppgaf sin ande derstädes efter endast 3 dygns sjukdom. Nu får man och hustru der följas sin grefven. En deras dotter från Kroketäde i Tofta, hemmansägares Mårtenssons hustru, som troget hade vakat vid sin fadern dödsbädd och, då fadern dött, menade sig nog komma att sofva godt, medan kon kände sig så trött, sof verkligen den natten, men vaknade med svårt håll och styng, tecken till äfven der härjad lunginflammation, hvilken efter 3 1/2 dygns lidande ändade hennes lif, hvilket en begråtas närmast af den förkrossade maken och en son, men äfven af den så svårt hemsökta slägten och ej minst af allmänheten, hvilken står alldeles förvånad och bestört samt menar de så kort efter hvarandra följande dödsfallen vara af smittsam natur, hvilket dock icke af läkare konstaterats.

Nykterhetssaken
gör väsen af sig här ute. Men det är ett godt tidens tecken. Folket tycke ha vaknat upp öfver betydelsen deraf och skyndar att ställa sig i de kämpandes led. 3:dje dag ny år höll blåbandeföreningen V. S. M. sitt åra möte i Sanda skolsal, hvilket möte hade samlat en ansenlig mängd menniekor och var et af de mest fridfulla men på samma gång inne hållsrika möten man kan begära, fast åtskilliga punkter, som för den absoluta nykterhet, verksamhetens kraftiga bedrifvande äro nöd, vändiga ej kunde få så skarpt framhållas för att ej väcka strid mot de moderate. Sedan ordföranden kokat de närvarande välkomna och hållit föredrag om ljumhetens, faror, eärakildt på nykterhetens område, samt redogjort för föreningens verksamhet, diskuterades följande ämne nykterhetens välsignelser och dryckenekapens förbannelser. Ur den sammanfattning som gals på diskussionen meddelas: Dryckenskapen har förbannelser ifea siskt hänseende. Magen förderfves, utmattas, försvagas och förslappas mer och mer, hvilket efterhand har till följd magkramp. Med denna förenar eig allmänt illamående, hvilket man då söker härva medels starka drycker, hvadan det onda oupphörligt förökas. Ho, somliga blir matamältningen långvarig och svår, hos andra vill magen ej bibehålla någon mat. Så uppstår efter hand inflammation i magen och tarmarne ja t. o. m. kräftknölar. Stenplågor följa ock ofta dermed. Blodomloppet förderfvas genom dryckenskap, cch då det af sprit fylda blodet går genom lungorna, utmatta, och förderfvas älven dessa. Detta har till följd icke så sällan blodstörtningar. Det har äfvea till följd heshet. Bröstet blir trångt; man har svårt att andas. Älven huden fördertvas. Utslag och eår uppkomma. Skador å huden lakas svårligen, hvadan lätt uppstår blodförgiftning. Dryckenskapens farliga följeslagare är ock blodslag. Ibland kommer döden derå ögonblickligen, ty blodet är förstördt och stockar sig efter hand ibland kan han dröja något men kommer elurligen alldeles plöteligt genom ett nytt bloddag. Nervsystemet förstöres, så att darrslang, lamhet och slutligen fyllerigalenskap inställa eig, Korteligen dryckenekapen ökar sjukdomarna både till antal och kraft ock för menniskan ned i en förtidig graf. — Dryckenskapen har förbannelse med sig i sedligt hänseende.
Förståndet blir efter hand förstördt, tankekraften försvagas, minnet förslöas. Slöhet och djuriskhet blifea ofta följder af denna lant. Själen får slutligen endast ett begär t Har skall jag få supa Det är fasansfullt.
Vidare drifves meuniekan det igenom att begå andra synder: otukt, vrede, slagsmål, mord o. s. n. Frestelsen till allt det onda ökas på ett fruktansvärdt sätt, och den i dryckenska – peu fallna är den beklaganevärdaste på jorden. Manniekan beröfves Ingen för kyrka, Glads ord och bön, angrips efter hand af en känsla af att vara en förlorad menniska, för hvilkeo ingen räddning flnuee. St beröfvae henne himmelen; ty drinkare kunna icke ådra Guds rike. — Dryckenskapen har Cyan förbannelse med sig i borgerligt hänseende. Den ökar brottens antal. Detta är så mycket mera fruktansvärdt, som det kostar staten oerhörda summor. Dan är en af de förnämsta orsakerna till fattigdom både för staten och komunen och familjen. Hur mången kr det nämligen, som genom dryckenskapen etörtag eig i konkurs, hur mången skriker icke genom rusets inflytelse sitt namn under borgensförhindeleer, som han eljes ej hade gjort. Dryckenskapen går i arf. O, huru afskräckande! Drinkaren får en svag, skröplig afkomma, hvilken till sist ofta beröfvas förståndets ljus och drinkarens hemlif är det fasansfullaste. Hotat man sålunda ser, fram eller tillbaka, uppåt eller nedåt, är allt förbannelse.
Men nykterheten deretnot den är helsans och vishetens moder, välståndets och framgångens befrämjarinna.
Älven härstädes har hållits ett nykterhetsmöte, nämligen 12 dennes, men för detta gifves icke tillfälle att redogöra idag.

Gotlands Allehanda
Fredagen 18 Januari 1889
N:r 8

Från landsbygden. Bunge.

(Bref till Gotl. Alleh.)
Bunge, 16 Jan.

Mot hundskatt
har Bunge sockens kommunalstämma nyligen uttalat sig på det bestämdaste. Såsom skäl mot förslaget anfördes att hundskatten vore en indirekt konsumtionsskatt, hvilken, såsom alla indirekta skatter, vore orättvis, i det att den drabbade den fattige lika mycket som den bemedlade, samt att, då rättvisan vore en plikt och det första, oeftergifliga vilkoret för god sammanlefned mellan oss menniskor, hundskatten redan såsom orättvis, vore förkastlig;
att vidare det nyttighetsändamål, som åberopats såsom skäl för skatten, nämligen förekommandet af skadegörelse å betande får, icke genom skatten skulle uppnås, enär sådana skadliga hundar, som anfölle får, hvilka i allmänhet vore de större, någon gång i skog och mark kringströfvande, förmögne personer tillhörande hundarne, skulle skada fåren, antingen de voro beskattade, eller ej; och
att för öfrigt de flesta hundarna vore till både nytta och nöje för sina ägare, såsom t. ex. jagthundar, gårdshundar o. s. v.
Med godkännande af de anförda skälen afslog stämman det väckte förslaget, till stor belåtenhet för mången arbetare och fattig backstugusittare, som uti en trogen och till gifven hund har ett af sina få dagliga nöjen.

Gotlands Allehanda
Fredagen 18 Januari 1889
N:r 8

Från Fårösund har i dagarna från ledamöter

i dess hamndirektion, lotspersonalen m. fl. till regeringen inkommit en ansökan, som vi anhålla att få på det varmaste rekommendera och detta så mycket hellre som frågan icke är af blott lokalt gotländsk natur, utan berör en allmänt svensk, för att icke säga international angelägenhet.
Att Fårösunds hamn, som är omkring 4 engelska mil lång och har en bredd, som växlar, men dock ej på något ställe är mindre än 4,400 fot och ett djup af i allmänhet 42-48 fot, samt ett inlopp på dess södra ända af omkring 22 fots djup, är en af Nordens yppersta hamnar, är allmänt kandt och erkändt. Tyvärr saknar dock denna ypperliga hamn å sin norra ända ett inlopp, som är passande för större fartyg, än sådana, som ligga högst 10 fot djupt. Detta inlopp har nämligen för närvarande, äfven efter de sprängningar, som för två år sedan der verkställa för sjöförsvarets behof, ej vid vattnets medelstånd mera än omkring 11 fots djup, der djupet är minst; hvilket djup, vid det för kort tid sedan inträffade ovanligt låga vattenståndet i Östersjön, nedgick ända till 9 1/2 fot, så att det förliden höst en gång i veckan der trafikerande ångfartyget Visby, vid ett tillfälle så hårdt lastadt, att det låg nära 11 fot djupt, då blef nödsakadt, att på väg till Visby utlöpa genom hamnens södra gatt och sedan gå norrut, rundt om Fårön, med lots ombord; hvilket allt medtog en tid af omkring 2 1/2 timmar. En engelsk skonert med last af trä, som låg 13 fot djupt, måste för hårdi väder, söka sig väg in i hamnen, men kom på grund i sjelf \’ va inloppet, hvarifrån dun gynnad af derpå följande lugnare väder, dock kunde efter lastens lossning räddas; och ångfartyget Tjelvar måste under den sista, rätt svåra stormen för några dagar söka skydd i Kappelehamnsviken, som dock ligger alldeles öppen för nordliga vindar. Om Tjelvar då hade kunnat angöra Fårösand norr ifrån, hade en sådan belägenhet ej behöft äfveutyras. Dessa ur blott den aldra senaste tidens erfarenhet hämtade exempel torde tillfyllest ådagalägga, till hvilken ovärderlig nytta den i och för sig utmärkta hamnen skulle kunna vara för mången i nöd stäld sjöfarande, om nämligen äfven hamnens norra inlopp vore trafikabelt för fartyg, som ej med last ligga djupare, än omkring 14 fot.
Men Fårösunds hamna norra inlopp är nu sådant, att man för att erhålla en ränna deri, som vid lägsta vattenståndet vore öfver allt 15 fot djup, behöfver spränga upp inloppet ungefär 250 famnar i längd, af hvilka dock blott 50 famnar i midten af denna längd hafva ett medelvattendjup af 11 fot, hvarifrån den nuvarande rännan tilltager i djup vid bägge ändarne, och det sålunda, att vattnet norr om berörde 50 famnar redan nu vid lågt vattenetånd, ett stycke af ungefär 50 famnar har ett djup af 12 till 13 fot; och är den nuvarande rännan, å en längd af omkring 110 famnar, 40 fot bred, hvarefter den å båda sidorna, såväl norr som söder ut tilltager i bredd.
Om nu detta Fårösunde norra inlopp genom sprängningar så förstorades, att det finge ett djup öfverallt af minst 15 fot och blefve minst 80 till 100 fot bredt, så skulle derigenom, i fråga om räddandet at menniskors lif och dyrbara laddningar, uppenbarligen så stora fördelar vinnas, att de säkerligen komme att många gånger uppväga de för ändamålet nödiga kostnaderna; och torde härvid äfven böra tagas i betraktande, att äfven en nordlig storm ej i det trånga farvattnet åstadkommer någon svår sjö.
Genom en sådan utvidgning af Fårösunds norra inlopp skulle, anföra sökandena, hamnen förut och främst, betraktad såsom station för någon flottans afdelning, vinna betydelse derutinnan, att inga till aldelningen hörande fartyg, som ej låge djupare än 14 fot, skulle kunna genom en fiendtlig underifrån instängas i hamnen; hvarförutom undsättning af kraftigare art, än för närvarande, vore möjlig åt någon i hamnen förlagd flottardelning.
Vidare vore derigenom i många fall den lättnad beredd åt fartyg, som österifrån bro destinerade till vestra delen al Sveriges fasta land, att de i månget väder skulle halva stor fördel af att, kunna passera genom bleknad, i stället för det riskabla farvattnet norr om Fårön; och slutligen skulle sålunda fartyg, som ej ligga djupare än omkr. 14 fot, och som just kunna varda i behof att söka nödhamn, då de för smidig, nordveetlig eller nordlig storm måste länsa undan, eller ej ens kanna hålla sjön, der i hamnen kanna söka och flata ett säkert och godt skydd, likasom äfven månget farlya, som för sydlig eller ostlig storm anlöpt Fårösund, blefve beredt ett lämpligare tillfälle att segla derifrån genom det norra gattet, i stället för genom det södra, ifall vinden och fartygets destination gjorde det norra gattets användande önskvärdare. Härvid är jämväl att märka, att ett sådant skydd, som Fårösunds hamn sålunda komme att kunna lemna, ej på hela vestra kusten af Gotland är fartyg beredt, ty att ingen af Gotlands hamnar på denna kust är så som nödhamn lämplig och användbar. På gassa grunder anhålla sökandena hos k. m:t att k. m:t ville taga i öfvervägando, huruvida ej Fårösunds hamna norra inlopp borde förstoras på sätt de här framställ, och i sammanhang dermed behöfliga inseglingsfyrar der på lämpliga platser anbringas, och att k. m:t i sådant fall ville, på sätt lämpligast vara kan, bereda medel för ändamålets vinnande och besluta om sakens snara utförande. Den kännedom, som det redan förut derstädes för flottans behof för två år sedan verketälda sprängningearbetet beredt om ejelfva saken och kostnaderna derför, torde vara tillfyllestgörande såsom förberedande undersökning i frågan, som naturligtvis äfven medelbarligen är af stort intresse för icke allenast trakten deremkring, utan äfven hela Gotland, ja till och med för den allmänna verldshandeln.
Detta ärende, som vi tillönska den bästa framgång, kommer väl att i första hand remitteras till lotsstyrelsen och sjö försvarsdepartementet. Det återstår blott en önskan att de vederbörande, som komma att i ämnet höras, må taga sig så liten liggtid som möjligt, så att vi kunde fä taga itu med arbetet ju förr desto hellre.

Gotlands Allehanda
Fredagen 18 Januari 1889
N:r 8

Förmyndareräkningar för år 1888,

afslutade efter kalenderår, böra före den 15 Februari för granskning inlemnas till ene godemannen för tillsyn å förmynderskap kronofogden Aug. Bokström, som för sådant ändamål träffas i sin bostad söcknedagar mellan kl. 9-10 f. m.
Räkning skall innehålla fullständig uppgift å förmyndarens och den omyndiges hemvist så ock å den säkerhet, emot hvilken den omyndiges reda penningar äro utsatte. Förmyndare skall anmäla, då förmynderskap upphör och då den omyndige saknar tillgångar, hvarefter någon anmälan eller redovisning ej behölver afgifvas, intill dess den omyndige erhåller några tillgångar.
Blanketter till förmyndareräkningar finnas att tillgå i bokhandeln.
Visby rådhus den 14 Januari 1889.
RÅDSTUFVURÄTTEN.

Gotlands Allehanda
Fredagen 18 Januari 1889
N:r 8

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd 1 Januari 1889:
Östergarn socken födda 12, döda 14, Vigda 5 par, inflyttade 33, utflyttade 38, minskning 7; folkmängd 700.
Gammalgarn socken födda 8, döda 7, Vigda 3 par (ett borgerligt äktenskap), inflyttade 17, utflyttade 24, minskning 6; folkmängd 469.
Ardre socken: födda 19, döda 5, Vigda 1 par, inflyttade 29, utflyttade 32, ökning 11; folkmängd 505.

Gotlands Allehanda
Fredagen 18 Januari 1889
N:r 8

Födda, döda & vigda i Visby.

Födda:
Arb. Johan Petter Hallgrens son, domk.-adj. Nils Gustaf Dybergs son, åkare Johan Petter Petterssons son, landtbr. Karl Jakob Emmerik Hallgrens dotter, stenhuggaren Frans Oskar Strömbergs son.

Döda:
Gossen Knut Enqvist, 22 dagar; flickan Erika Charlotta Nilsson, 6 mån., 1 dag.

Vigda:
Gästgifvaren Jöns Karl Otto Landtbom och enkan Anna Augusta Lingström, båda från Visby domk.-församling.

Gotlands Allehanda
Fredagen 18 Januari 1889
N:r 8

Enär ynglingen Karl Rufus Malm,

som är af smärt kroppsbygnad och af medellängd samt talar oredigt, hvilken flere år vistats hos åkare Jakobsson här i staden, begilvit sig från hemmet den 2 Januari på qvällen, och sedan icke kommit hem, så får jag härmed uppmana hvar och en som kan anträffa honom, att antingen gifta tillkänna hvar han vistas eller ock föra honom in till staden.
Åkare Jakobsson,
Murgatan 43.

Gotlands Allehanda
Fredagen 18 Januari 1889
N:r 8

Dödsfall.

Segelmakaren K. N. Österberg i Stockholm afled hastigt i måndags afton. Den aflidne var en för sin redbarhet och yrkesskicklighet känd borgare, som flere år drifvit sin affär i huset nr 39 Österlånggatan.
Österberg var född gotländing.

Gotlands Allehanda
Fredagen 18 Januari 1889
N:r 8