i onsdags slöto så sent att vi samma dag icke medhunno införandet af referat öfver dagens diskussion. Det följer här. Främsta ärendet på föredragningslistan för onsdagen var frågan om anslag till slöjdundervisningen.
Utskottet hade föreslagit 360 kronor till stipendier åt skollärare för genomgående af en kurs vid slöjdskolan i Visby.
Ordföranden: innan vi gå till diskussion af denna fråga, ber jag angående grunden för den möjligen blifvande uttaxeringen, få föreslå, att derest dat ursprungliga anslaget beviljas, detta måtte uttaxeras endast af landsbygdskommunerna, men om det mindreanslaget blir landstingets beslut, uttaxeringen då kommer att gälla såväl stad som land.
Häri instämde tinget, hvarefter ordet begärdes af
v. ordföranden, som var af annan mening än utskottet i denna fråga. Han trodde ej, att slöjdundervisningen främjades synnerligen endast genom kurser för folkskollärarne. Med afelag å utskottets hemställan ville han hellre yrka bifall till Länsstyrelsens förslag om det större beloppet.
Herr Hägg deremot yrkade bifall till utskottets förslag, hvari äfven hr Larsson, Skäggs, instämde.
Herr Holmodin kunde ej följa hr vice ordföranden och länestyrelsen i deras förslag. Om man en gång beträdde vägen att öka anslagen vore det svårt att säga hvar det skulle sluta. Hushållningssällskapets hemställan är fotad hufvudsakligen på ingeniör Ramströms promemoria. Denna anade visserligen vara ett godt ingeniörsarbete, men i fråga om kommunalbeskattning visade den åsigter, mycket afvikande åtminstone från tal. Hr Ramström vill ge hvarje slöjdskola 75 kronor; folkskoleinspektören Odin anser 35 kronor räcka. Hvartill skulle då de öfverskjntande 40 kronorna användas? Jo, säger hr Ramström, till oförutsedda behof, uppbyggandet af skolhus m. m. Talaren måste på det tidigaste ogilla ett sådant förslag, och då grunden till detsamma är sådan som han nyss uppgaf, kunde han ej fästa något afseende vid k. m:ts befallningshafvendes hemställan.
Hr Hallgren trodde nog att ingeniör Ramströms promemoria vore lätt nog att försvara, men ville dock blott påpeka att styrelsen för slöjdskolan ingalunda blindt följt honom. Talaren kunde visserligen vara med om det större anslaget, men det vore ej riktigt bra att landstinget betalade allting ensamt. Därför ville han yrka bifall till utskottets hemställan.
Hr Bodin yrkade bifall till det större anslaget.
Sedan härefter ett kortare replikskifte ägt rum mellan hrr v. ordföranden, Kolmodin, Hellgren, Bodin, Björkegren, O. R. Pettersson och Eklund bifölls utan votering utskottets hemställan om ett anslag af 360 kronor.
Det andra ärendet, som framkallade öfverläggning, gälde anslag af 1,000 kronor till nötpremiering, som at utskottet enhälligt afslagits.
Landehöfding Poignant var tacksam för den motivering utskottet lemnat i sitt betänkande i denna fråga, men beklagade att den ej alle stod i öfverensetämmelse med sjelfva klämmen. Han had nu att få yttra några ord om sjelfva premieringen. Den gick ut på att uppmuntra den inhemska nötboskapeafveln. Man säger visserligen att en inhemsk boskapsras ej finnes, att den blifvit uppblandad med främmande djur, liksom menniskorasen här föreämrades genom importerade gotländingar. Nu hade emellertid länsveterinären och länsmejeristen i sin berättelse om årets premieringar sagt att gotlandskon just är en af de få svenska nötkreatursraser, som ännu finnas; och de äro ej de enda auktoriteterna. Alla hushållsgillen här på Gotland hade också denna åsigt, ja till och med kapten Broandar, som i utskottet afstyrkt anslaget, hade vid gillessammanträdena erkänt detta, Så var det systemet. Det säges vara olämpligt. Men grundtanken är god. Utföres den illa, kunde ja sättet ändras. Inom Skaraborgs län, systemets vagga, hade det dock på blott tre år gjort underverk bland de mindre jordbrukarna. Systemet syftar på urskillning och det är just derigenom som nötrasen skall förbättras. Stora kapital behöfdes ej. I år hade utdelats endast 225 kronor i penningepris samt 140 frisedlar å 2 kronor. Det väsentligaste är godkänningsmärket. Blotta åsynen af den inbrände kronan gör djurens ägarinnor alldeles förtjusta, och den sortens kronor tynga ej på landstingets stat. Man anser tusen kronor tillräckligt för nästa åra premieringar; och som frågan var af största vigt, vore det att ej följa med sin tid om man gåfve ett afslag å det begärda anslaget. För att det skulle bli så billigt som möjligt, kunde man ju fylla ut beloppet med de 500 kronor, som voro afsedda för bekostnad otal afdikningsplaner och som ännu funnos i hushållningssällskapets kassa.
Hr Broander hade visserligen med sitt namn bekräftat utskottets hemställan om afslag. Han hade emellertid varit så upptagen i andra utskott att han ej kunnat egna tillbörlig tid åt denna fråga. Nu ville han emellertid gerna biträda hushållningssällskapets begäran.
Hrr Granberg och Björkegren instämde med landshöfdingen.
Hr v. ordföranden, också utskottsledamot, trodde att det nuvarande premieringssystemet vore det rätta, kvarför han ville tillstyrka det begärda anslaget med vilkor att de af landshöfdingen föreslagna 500 kronor användes.
Hr Hellgren fann det betänkligt med detta utskott, som med sina namn undertecknat ett afslag och nu den ene efter den andre talade för anslaget. Han, såsom icke sakkunnig, hade böjt sig för majoriteten. Han gjorde intet yrkande, man ansåg att, om anslaget bifölls, taxeringen skulle gälla endast landsbygden.
Då nu frågan om beskattningsgrunden var väckt, uppstod härom en kortare diskussion, för hvilken redan i onsdags redogjordes och hvarn utgång blef att med 19 röster mot 6 beslöts uttaxering af all bevillning. Härefter fortsattes diskussionen om sjelfva frågan.
Hr Kolmodin. Herr Hellgren hade i sitt anförande sagt, att han i stället för sig i denna fråga inkallat hushållningssällskapetssekreterare som sakkunnig man. Då jag ej kan tänka mig att utskottets afslag grundar sig på hvad han anfört, måste animositeten inom utskottet mot denna premiering varit ytterst häftig. Jag ber om ursäkt, här måste jag taga de ärade herrarna för hufvudet. De ha visat sig, alltsom hvad man plägar kalla ostadigt vittne. Man vet ej ena dagen, hvad man tänker den andra. För mig kan i sådant fall utskottets mening ej alls gälla. Jag hade tänkt, med afseende å beskattningsgrunden för det möjligen blifvande anslaget, att landsbygdens representanter ej alls skulle ge ett svar härpå, som befriade oss från att ställa oss emot dem. Men efter den utgång denna fråga fått är min åsigt bestämd. Jag yrkar anslag å hushållningssällskapets anhållan och bifall till ut skottets hemställan.
Hrr Af. Larsson och O. R. Pettersson talade för bifall till anslaget.
Hr y. ordföranden ville att 1,000 kronor skulle utgå som reservationsanslag.
Hr Kolmodin hade väntat att v. ordföranden skulle ha räddat situationen för dagen genom att nöja sig med de redan i hushållningssällskapete kassa befintliga 500 kronorna. Han Önskade hellre att premieringen nästa år skulle inskränkte derhän, än att i landstingets historia skulle skrifvas något som det nu passerade. Han gjorde intet yrkande.
Sedan landshöfdingen ytterligare haft ordet för att försäkra att den största sparsamhet skulle iakttagas med de anslagna medlen, bifölls hushållningssällskapets begäran med 14 röster mot 11. Anslaget skulle utgå som reservationsanslag för 1 år, och de redan befintliga 500 kronorna användas dertill.
Gotlands Allehanda
Fredagen 28 September 1888
N:r 78.