Det var strålande solsken, riktig sommarvärme för en gångs skull, när ångaren Gotland i Stockholms sluss för mig i går markerade Mälarens höga vattenstånd genom att sakta sänka sig halvannan meter till Saltsjöns nivå. Och samma härliga väder följde mig hela eftermiddagen, medan skärgårdens växlande panorama gled förbi med en fart av 12 knop. Jag satt och njöt detta underbara som den allra första eninen om vår ute i havsbandet alltid bjuder. Trött av mycket arbete, tagen av den starka luften satt jag och dåsade i solen, medan maskinens dunk, dunk likt ett stort och starkt hjätas slag vibrerade genom ångaren.
Och kvällen blånade över Jungfrufjärden. Och landen blevo svarta skuggor innan ännu Dalarö skans gamla mäktiga fästningstorn skymtat förbi. Men månen strödde sitt silver över Mysingen och Landsorts fyr glimmade i fjärran, innan kosan tog av in till Nynäshamn.
Östersjön var nådig. Och kojen påminde blott om en behagligt och lugnt svängande hängmatta. Timmarna gledo fram, men sömnen ville ej komma. Jag låg och tänkte på om Visby ännu skulle ha samma, underbara tjuskraft på mig som för 15 år sedan. — Det har ju fallit ned ett stycke av månen sen dess, som fransmännen säga.
Visby var lika underbart! Jag tog en morgonpromenad medan mitt hotellrum ställdes i ordning. Utefter stranden gick jag och njöt av horisontens obrutna linje, av den saltmättade starka luften och av solskenet över de av sju århundradens vindar och slagtegn patinerade murarna. In i Botaniska trädgården strövade jag och fann att dem riktiga våren kommit hit till Visby redan. — Den få vi njuta av först om en månad i Stockholm!. — Stararna vissla och locka och plocka. Det varslar om grönska överal1t. Knoparna svälla, där de ej redan sprängts. Plötsligt står jag, inför ett under, som kommer mig att tvivla på, mina örons vittnesbörd. En stor buske är helt översållad med röda, lysande blommor! Denna främling från ett sydligt luftstreck leker sommar den 1 april. Visby är verkligen underbart!
Jag strövar vidare i staden. Domkyrkans dörr står öppen. Jag går in och njuter av dess mäktiga skönhet, dess svala ro under höga Valv.
Genom slingrande, ålderdomligt trevna gator letar jag mig hemåt och möter på väggen folk sam går till sitt arbete lugnt och stilla. Och jag skickar en suck till slagsmålen, vid spårvägshållplatserna i Stockholm. Och jag frågar mig för om vägen bara för att få tala med en av dessa, sympatiska människor. Det vänliga, sjungande gutamålet ljuder som musik för mina öron.
I Visby är gott att vara!
Rainer.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 1 April 1920
N:r 76
