GUTAR FÖRR

har länge befunnit sig på en ståndpunkt långt efter öfriga Svenska provinser med oss jämförliga i jordmån och klimatiska förhållanden. Många orsaker hafva dertill samverkat såsom vårt afskilda läge, som hindrar oss att med vederbörlig uppmärksamhet följa jordbrukets raska utveckling på andra orter, vår jords styckande i smärre hemmanslotter, som dela fördyrar brukningen, dela sätter ägaren nr stånd att skaffa sig maskiner och sådant, hvarigenom behofvet af arbetskrafter minskas, samt slutligen våra ladugårdars kompletta vanhäfd.
Med de sjunkande varuprisen har emellertid jordbruket tvungits in på andra metoder än forna dagars. Det har framstått allt klarare för den insigtsfulle jordbrukaren att produktionen af spanmål icke längre ensam förmår att skänka honom skälig ränta på det i jorden nedlagda kapitalet, i vissa fall med knapp nöd ersätter utsäde och brnkningskostnad.
Och dermed började landtbruket slå in på mera intensiv verksamhet, yttrande sig främst uti en högt uppdrifven ladugårdsskötsel. I spetsen för denna rörelse gingo Skåne och Mätareprovinserna, de andra följde småningom efter. Till slut kommo vi här på Gotland äfven med på ett hörn.
Och de framsteg vår mejerihandtering tagit under loppet af ett år tillhör de mera glädjande företeelserna i Gotlands ekonomiska utveckling under det senaste årtiondet. Att det skulle gå framåt, datorn hade man skäl vara öfvertygad, blott saken kom i gång, men att det skulle gå så pass raskt, att t. ex. mjölktillförseln vid mejeriet i Visby uppgått till 1,800 kannor och vid Rone till 400 kannor om dagen, det torde vara mera än kvad man haft skäl vänta inom jämförelsevis så kort tid.
Vi minnas väl, när vi på medlet af 1870-talet började årligen uppgöra en handelsbalans för Gotland, huru det slog oss med häpnad att af artikeln s mör icke exporterades ens så mänga skålpund, att någon siffra derför angafs i de officiella berättelserna. Nu år 1888 kunna vi för 1887 ange en smörutförsel af 80 tusen skålpund eller omkring 30 tusen skålpund mera än år 1886.
Kanske få vi för 1888 eller 1889 se siffran höjd till ett par hundra tusen skålpund.

Gotlands Allehanda
Fredagen 27 April 1888
N:r 34

Utisningen af engelska ångaren »White Head» tog i tisdags middag 8 dagar sin början med en arbetaetyrka af 33 man. På onsdagen tillökades densamma till omkring 50 man, hvilka under onsdagen och torsdagen arbetat med det resultat, att man i torsdags e. m. hunnit till Klubb, hvarefter ångaren sjelf kommer att forcera isen i sundet. Såvida inga oförutsedda omständigheter inträffade, skulle ångaren utgå i måndags.
— Onsdagen 11 d:s inkom i Varbergs hamn skonerten »Hazard», kapten Svensson, destinerad till Danzig med last af huggen granit från Kristiania. Skonerten antöpte Varberg och qvarligger der i afbidan på bättre isförhållandes i Östersjön.
»Hazard» anträdde redan 21 sistl. Februari sin resa till Kristiania från Köbenhavn med last af skrotjern; på denna tur, som varade 6 dygn, löpte fartyget stor fara i isen; dess besättning trodde åtskilliga gånger, att fartyget skulle gå till botten. Isfält påträffades först vid Nidingarne, som passerades vid middagstiden 22; på aftonen blef det klart, att isen ej kunde genomseglas, hvadan man ankrade vid Mosseskären och »bodde» fartyget med bräder i bogen, som mycket skamfilades af isen. Följande dagen, sedan ankaret lyfts, dref man med isen, hvilken gick med en hastighet af 4 engelska mil i timmen; då på aftonen isen delade sig något, tillsattes alla segel och besättningen nedfirade storbåten. Alla man begåfvo sig ned på isen för att söka sönderslå den och framkomma till en öppen vak, som var synlig. Detta lyckades vid 10-tiden, men fartyget hade då blott ett par timmar haft rent vatten, då det åter fastnade i isen; seglen måste nu beslås ock fartyget dref åter, hvarunder Skagens fyr varskoddes. Kl. 8 på morgonen 24 tillsattes alla segel för att kunna uppnå öppet vatten, ty isen upptornade sig oupphörligt Kring fartyget. Efter fyra timmars arbete i isen öppnade sig denna något, så att fartyget kunde framtvingas; sedan fortsattes färden tätt under Norges kust, der is under hela resan passerades. På natten till 25 fick man sigte på Jungfrulandets fyr. En styf bris blåste och det var mycket kallt; fartyget blef alldeles öfverisadt ända upp i tacklingen, så att seglen ej kunde bergas. Kölden fortfor följande morgon; fartyget öfverisades allt mer och mer och var nära att sjunka. Besättningen ansåg sig dömd till undergång. Fram på dagen minskades kölden och besättningen började befria fartygets tackling och däck från isen. På aftonen passerades Ferder, och man ankrade öfver natten å Landgrundet. Den 26 klargjordes seglen, och strax derefter inseglade man i Kristianiafjorden, som dock var öfverfull af drifis. På middagen fick skonerten bogserhjelp af en ångare, som dock kl. 6 på morgonen 27 fastnade i isen intill kl. 9, då isbrytaren kom till hjelp, så att »Hazard» kl. 11 f. m. kunde ankra å Kristiania redd.
Under tiden mellan 27 Februari och 17 Mars anlände intet segelfartyg till Kristiania. — Enligt telegram från Guernsey har franska ångfartyget Yorouba, lastad med metaller och bomull från Marseille till London och Havre, strandat på vestra kusten af Guernsey och kommer sannolikt att blifva totalt vrak. Besättningen är räddad. »Yorouba» var 1755 ton drägtigt och tillhörde Messageries Maritimes i Marseille. Fartyget ligger vid ebb 30 fot under vattnet, två mil från land och i ett mycket exponeradt läge. Några fat olja och små stycken af vraket hafva spolats i land. Fartyget skall ej vara försäkradt.
— I Kanalen sammanstötte ångfartyget Bremen med barkskeppet Norma. Det senare sjönk. Det förra blef så svårt skadadt, att det måste inlöpa till Dover.

Gotlands Allehanda
Fredagen 27 April 1888
N:r 34