hade i fredags sammanträde på egendomen Malma i Stånga, hvarvid under ledning af ordf. nämdem. O. R. Pettersson åtskilliga frågor komme under diskussion.
Föret behandlades frågan : Hvilka äro de lämpligaste frösorter för användande till grönfoderodling ?
En längre stunds diskussion uppstod, hvarvid en del ansåg vår vanliga råg så. som lämplig, emedan grönrågen på god jord lemnar rik skörd och utgör ett utmärkt foder för kreaturen. Ordf. framhöll en af honom från herr Gunnar Larsson i Norrköping inköpt hafresort, byeken under föregånde år lemnat en afkastning af ända till 38 kornet. Om denna hafresort användes till grönfoder, skulle deraf säkerligen erhållas riklig skörd, och då kreatnreu visat sig mycket begärliga efter till och med den grofva halmen efter denna hafresort, och då den dessutom kunde skördas så tidigt, att äfven en rotfruktskörd kunde tagas på sam- ma jord under året, så vore detta sädesslag, användt som grönfoder, värdt att beaktas, synnerligen som utsädet blefve för detsamma mycket billigt. Flere af de närvarande ansågo dock timotej, blandsäd med alsiks- och rödklöfver vara för gotländska förhållanden lämpligast till grönfoder.
Af timotejfrö förordnades det gotländska, men det hade dock den olägenheten, att man sällan flaga det rent frän frön af tåtel. Såsom det bästa torde man dock måhända få anse det holländska, bvaremot det amerikanska icke af någon förordades. Mötet uttalade såsom sin åsigt att en blandning af timotej-, alsike- och rödklöfverfrö vore en lämplig blandning för grönfoder.
Den andra frågan lydde: Har ängsvattning någon betydelse för växtligheten, och om så är, på hvilket sätt kan den lämpligast verkställas?
Att ängsvattning är af stor betydelse för växtligheten, kan synas redan deraf, att de ängar, öfver hvilka vårflödet framgår, då för öfrigt aflopp för det öfverflödiga vattnet finnes, vanligen äro de mest glfvande. Flere exempel anfördes på ängsvattningens stora betydelse och efter något ordande föreslog ordf. att flere landtbrukare borde slå sig tillsammans och inköpa en ängsvattningemaskin. Andra an. säga att sådana af enkel, men praktisk konstruktion kunde af landtbrukarne sjslfva förfärdigas. För tillgodogörande af urin och gödselvatten, som vore utmärkta för ängsvattning, borde cementerade brunnar på lämpligt sätt anläggas. I samband med diskussionen om denna fråga påpekades äfven betydelsen af torfströ, som på ett utmärkt sått uppsuger och qvarhåller de flyktiga ämnena i urinen och gödselvattnet.
Resultatet af öfverläggningen blef emellertid att de flesta biträdde ordfas åsigt om inköpandet at en ängsvattuingemaskin, såvida denna icke visade sig vara allt för dyr.
Härefter diskuterades frågan: På hvilket sätt kan husslöjden kraftigast främjas ?
Under öfverläggningen härom yttrades bland annat, att slöjden vore af stor betydelse icke blott i ekonomiskt, utan älven i intellektuell och moraliskt hänseende. Det vore icke nog med, att den, som för värfvat sig färdighet att använda de allmännaste verktygen, mycket lätt och med snart sagdt ingen kostnad kunde förskaffa sig, kvad han bahöfver af de nödvändigaste husgerådssaker och redskap, eller laga sådana, om så behöfves, då dereraot den, som saknar en sådan handafärdighet, ofta måste undvara äfven det nödvändigaste eller ock erlägga en mången gång ganska dryg betalning derför, utan slöjden utvecklade, sades det, äfven iakttagelse. och omdömesförmågan samt gifver håg till arbete, och det vore säkerligen för dess betydelse i pedagogiskt hänseende, som man sökte införa slöjden bland undervieningsämnena i folkskolan. Der vore också säkerligen rätta platsen för dess öfvande, ty under lärarens ledning vore slöjden ett utmärkt ämne för den praktiska tillämpningen af många de teoretiska ämnena. I moraliskt hänseende verkar slöjden i folkskolan äfven förädlande ty barnet får dervid se, att skolans mål icke är att motverka arbetet, utan tvärtom att dana dess lärjungar till att en gång blifva dugliga arbetare. Och älskar barnet sin lärare och har förtroende till det han gör, så skall det, att det ser honom ställa sig vid hyfvelbänken med knif eller hyfvel i sin hand, lära barnet att akta arbetet och älska detsamma. Det kraftigaste sättet att befrämja slöjdunervisningen vore derför att på allt sätt uppmuntra slöjdskolorna pk landsbygden. Hushållningssällskapet hade äfven beaktat detta och af landstinget fått beviljadt ett bidrag åt de folkskolor, som anordnade slöjd, och detta visade sig i förvånande grad verksamt. Slöjdskolor upprättades i många församlingar, och flere stodo beredda att upprätta sådana, då landstingets beslöt om indragning af det lemeade bidraget kungjordes och verkade sorgligt hämmande på den nyss med så lofvande atsigter påbörjade slöjdverksamheten pk Gotland. Att landstinget måhända ej vid det tillfället då beslutet fattades insett vådan tör slöjdsaken af dess beslut kunde icke läggas det till last. Då emellertid saken vore så behjertansvärd, och kommunernas dryga kommunalskatter ej tålde vid någon vidare utgiftspost, ek uttalade mötet såsom ett önskningsmål, att landstinget vid kommande år och framgent måtte åt slöjdskolorna på landet nu liksom förr bevilja ett lämpligt bidrag, varigenom slöjdsaken åter skulle få lif, och vår skolbesökande ungdom skulle snart vara en ejöjdande ungdom, och bidraget skulle måhända blifva af större praktisk nytta än anslaget till folkhögskolan och högre flickskolan.
Nu ordades något om det oegentliga deri, att landtbrukaren till köpmannen lemnar nära nog all sin spanmål, utan att ens få veta priset på sin levererade vara och utan annan säkerhet, än köpmannens goda namn och rykte. Att ett sådant handlingssätt vore obetänksamt och förenadt med ej ringa risk för landtbrukaren och måhända till föga fromma för köpmannen, det visade de senaste konkurserna.
En styrelseledamot homatälde till mötet, huruvida ej gillet kunde något göra för slaytmaskers användande vid slagten. Efter flere förslag stannade mötet dervid, attt ordf. i k Anmunalstämman borde söka att i stämman genomdrifva frågan så, att i hvarje kommun inköptes åtminstone en slagtmask, hvilken sedan skulle vid behof tillhandahållas.
Sedan ordf. tackat de närvarande för visadt intresse för gillets verksamhet och sju nya ledamöter blifvit föreslagna, upplöstes mötet.
Gotlands Allehanda
Måndagen 12 Mars 1888
N:r 21
