Tillkännagifvanden.

Jemlikt 4 § i lagen angående handelsregister, firma och prokura, den 13 Juli 1887, kungöres, att i Handelsregistrets afdelning för enskilde näringsidkare m. fl. denna dag intagits anmälan af Anton Jakobsson att han ämnar fortsätta förut idkad handelsrörelse i Levede socken under firma Anton Jakobsson.
Visby i Landskansliet 16 Februari 1888.

Jemlikt 4 § i lagen angående handelsregister, firma och prokura, den 13 Juli 1887, kungöres att i handelsregistrets afdelning för enskilde näringsidkare m. fl. denna dag intagits anmälan af Lars Albert Hellgren att han ämnar idka handelerörelse i Sjonhem socken under firma A. Hellgren.
Visby i Landskansliet 18 Februari 1888.
E. Poignant.
Johan Hambraeus.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15

Till kronoombud

att å statens vägnar deltaga i granskningen af Gotlands jernvägs räkenskaper för år 1887 har k. m:t förordnat borgmästaren Een.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15

Till ett aftonsamqväm

i goodtemplarsalen vid Mellangatan i går afton kl. 6 hade borgmästare Een utfärdat en inbjudning, hvilken hörsammats af något öfver 100 personer. Inkomsten skulle tillfalla goodtemplarnes bygnadskassa.
Frökenatne Söhrling och Stenberg sjöngo först ett par duetter, som mottogos med mycket bifall, hvarefter direktör Söhrling framsade ett par af Fänriks Ståls sägner nr 15 Stolt och Sandels. Sedan fröken Söhrling sjungit ytterligare ett nummer, höll borgmästare Een ett kåserande föredrag kalladt Romerska kulturbilder från tiden vid och närmastefter kristendomens framträdande, hvari han i spridda drag skildrade samhällsskicket, lifvet och sederna vid den ofvannämda tidpunkten.
Härmed var programmet genomgånget vid 1/2 8-tiden.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15

Sofias färd

till Vestervik i torsdags och återresa hit på fredagen var ganska besvärlig.
Under frisk sydostlig bris afgick Sofia från Visby kl. 4 på torsdagsmorgonen. Kl. 7 inträffade en häftig snöstorm med hög sjö. Kl. 8 f. m. lades bi utanför Vestervikeskären för att invänta, om möjligt, bättre väder. Först kl. 4 e. m. blef vädret någorlunda drägligt, men man kunde då ej söka land på grund af mörkret och den fortfarande höga sjön. Sofia gick då upp under Gotlands kust, så att man fick Stenkyrkehuk i sigte. Fredagen 17 kl. 4 f. m. sattes kurs på Vesterviksskären och gjordes försök att inkomna genom södra farvattnet och Pinnhålet, men utan framgång till följd af den packade issörjan.
I närheten af Idö lyckades man dock komma in, så att Idölotsarne med nöd kunde hemta posten från Sofia i båt kl. 1/2 11 f. m. På grund af den högt brytande sjön kunde ej post utan stor risk inväntas, hvarför Sofia återvände till Visby, dit den ankom vid 4-tiden.
Sofia afgick ånyo på lördagsmorgonen, återvände hit på lördagseftermiddagen och ställe i morgse ånyo färden till Vestervik.
Länsstyrelsens telegrafiska förfrågan hos poststyrelsen, hm\’uvida ej Sofia skulle kunna få angöra Oxelösund, har poststyrelsen besvarat på så sätt, att den telegraferat till Libaubolaget, som arrenderar Sofia, huruvida sådant skulle låta sig göra. I lördags afton besvarade bolaget denna postatyrelsens förfrågan dermed, att för närvarande Oxelösunds hamn kunde anses lika otillgänglig som Vesterviks och att dess angörande vore ännu ovissare, då alls inga anordningar blifvit vidtagna eller anstalter träffade för passagerare.
I går afton underrättade bolaget, att Oxelösunds hamn vore spärrad af issörja. I dag på förmiddagen har länsstyrelsen hos Express\’ befälhafvare kapten Granroth förfrågat sig, huruvida sannolikhet förefinnas eller icke för att Sofia eller Klintehamn skulle kunna inkomma till Oxelösunds brygga i morgon, på hvilken förfrågan i dag på middagen ingått följande svar: Hamnen isfri, 2 lastångare återvändt för issörja inom båken (Häfringe). Klintehamn möjligen forcerar.
Med den fortfarande rådande nordostliga vinden, som i natt blåst frisk, är det sannolikt, att ytterligare stora ismassor hopat sig i Vesterviks skärgård, ytterligare försvårande Sofia angörande derstädes.
Sofia hitkom vid 1/2 4-tiden i dag. Posten afhämtades på samma ställe som förra gången, och den lilla postbåten måste inhalas till Sofia med trossar. Två passagerare, som medföljde härifrån, landsattes på isen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För bristande redovisning hade, som vi förut omtalat, konsul G. T. Romdahl instämt ogifta Johanna Vesterlund. Utom ofvannämda påstående yrkade köranden också erhålla 4 års ogulden hyra med 400 kronor. Svaranden bestred allt hvad stämningen innehöll: hon var ej skyldig för några varor, ej för hyra, hade mycket större motfordran, käranden hade afhandt henne en utskänkningsrättighet m. m. Käranden bara pratade, påstod hon, och hon ville minsann ej stå på svarandesidan, då hon egentligen borde ha sin plats midt emot. Käranden påstod att svarandens anförande var bara gallimatias, och som hon anhöll om genstämning, yrkade käranden, om denna bifilles, ansvar för obefogad rättegång. Målet uppsköte.

Ett ovanligare hundmål. På kärandesidan instälde sig hustru Gustafva Karlsson med sin lille son Johan, hvilken en afton skulle blitvit biten i låret af en svaranden, f. artilleristen Ytterberg tillhörig hund. Svaranden inlemnade å sina och hunden Prans vägnar en skrift, hållen i mera skämtsam ton. Häri omförmälde han, att Pran sålts till en handlands Stenholm i Stenkumla, hos hvilken han tycktes trifvas väl, men att han ibland tog permission till staden, helst nu då förhållandena på landet genom tullarnes införande blitvit outhärdliga…
Borgmästaren (ond): Tycker ni att det är skickligt att komma in till rätten med sådana här skrifvelser? Det kan jag tala om för er, att det kostar mera än det smakar.
(Fortsätter läsningen): Svaranden var visserligen ej inskrifven i djurskyddeföreninges, men af brist på mynt. Dock ville han ej vid Prans påhelsningar traktera honom med spark, utan han fick sig en matbit, hvilket gjorde att han följde sin förra herre. Praon måtte ha funnit ordningen i staden mindre tillfredsställande och den myckna kälkåkningen mindre på sin plats, hvarför han opponerat sig mot densamma och de hojtande pojkarne. Svar. bestred allt yrkande å ansvar då han ej vore Prans ägare och begärde ersättning för inställelsen.
Muntligen upplyste han, att han med vittnen kunde styrka att pojken halkat omkull. Om hunden bitit honom visste han ej.
Modern till gossen anförde: Johan följde med ett par tidningspojker vid deras utbäring af tidningar. Ytterberg hade den afton Johan blef biten, bedt en af pojkarne att få en tidning, hvarpå de svaret nej, då Ytterberg tusat hunden på dem, med den påföjld att han bitit hennes Johan, som af bettet fått feber och varit orolig ett par nätter. Detta vore tidningspojkarne villiga att aflägga vittnenmål öfver.
Under sådana förhållanden uppsköts målet, sedan Ytterberg af rättens ordförande erhållit uppmaning att ej komma med flere humoristiska inlagor samt en vänlig försäkran om att gömdt inte är glömdt.

För brott mot bygnadsstadgan hade allmänna åklagaren instämt handlanden Ax. Sjöström. Svaranden hade i sitt hus nr 24 söder om staden utan anmälan låtit inreda ett boningsrum och ett kök samt uppsatt eldstad utan tillstånd af bygnadsnämden. Han anförde till sitt försvar att han trodde sig hafva uppfyllt allan rättfärdighet henom ett muntligt tillkännagifvande för nämdens sekreterare. Utslag afkunnas om 8 dagar.

För samma förseelse var likaledes instämd fiskaren J. F. Nygren, hvilken i ett nybygt hus, nr 34 Klinterotens 1 qvarter, utan tillstånd inredt kök på öfre botten samt uppbygdt en trappa vid ena ändan af huset. Svaranden erkände. Utslag afkunnas om 8 dagar.

För uraktlåtenhet att hålla gatan ren var handlanden Sandelius instämd, hvarjämte yrkades att svaranden skulle utgifva 60 öre, som upphuggningen kostat staden. Svaranden bestred stämningens befogenhet, förklarade att hans åsigt var, det stadens skyldighet varit att verkställa upphuggningen, men att han ändå utan påstötning låtit börja upphuggningsarbetet, som sedan på tillsägelse af polis af annan person fortsatta, då svarandens karl för en stund varit hindrad, Allmänna åklngaren erhöll 8 dagars uppskof för att närmare utreda saken.

Ärekränkningsmålet mellan snickaren K. Dahlgren, kärande och hattmakaren J. B. de Brun, svarande, förevar i dag ånyo. Svaranden har redan genom sitt ombud erkänt och bedt att få taga tillbaka hvad han möjligen yttrat om käranden. Denne bad att få höra 2 vittnen som skulle intyga att svaranden gått ur hus och i hus och utspridt dåliga rykten om käranden.
Mosaiska trosbekännaren Markus Zakarias och hans hustru Rebecka berättade att svaranden sagt, det käranden vore skyldig svaranden 600 kronor samt åt hans hushållerska 50, men sedan ändrat sig derhän att det var 50 till honom och 600 till hushållerskan, samt att han tillagt att han väl hade förbindelse, men att Dahlgren ej ville kännas vid den. Han hade vidare yttrat att käranden bedragit
honom.
Målet öfverlemnades härefter af partens och afkunnas utslag om 5 dagar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15

På inställelsedagen

i lördags uti handl. J. P. Åbergs konkurs valdes godemännen v. häradsh. Bergström och kamrer Romdahl till sysslomän.
Godemännen yttra i sin berättelse öfver anledningen till gäldenärens obestånd, att han vårdslöst och lättsinnigt ingått stora borgensförbindelser, men icke gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förfarande.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15

Medels offentlig frivillig auktion,

som förrättas vid Storungs i Lärbro tisdagen den 28 dennes och börjas kl. 10 på dagen, låta vederbörande till den högstbjudande försälja dels en fjerdedel uti det i Storugnsviken sistlidne höst förliste skeppet Thor, dels stående och löpande gods samt inventarier och skrot med master efter samma fartyg, allt i mindre utrop. Med betalningen lemnas godkände inropare 3:ne månaders anstånd.
Othem den 16 Febr. 1888.
JOHAN SMEDBERG.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15

Från landsbygden. Vesterhejde.

Vesterhejde, 18 Febr.
Gotland kommer icke att mista sin prins, om än sin hertig.
Enligt trovärdig meddelare lär prinsessan Eugenie hafva testamenterat sitt kära Fridhem på Gotland till price Oskar och hans snart blifvande gemål, hvadan testamentstagarne, efter den högsinnade gifvnrinnans dagar, — och kanske dessförinnan någon gång såsom gäster, — komma att göra sommarturer till vår ö, kvarest de säkerligen blifva lika mycket välkomna som den första bebyggarinnan i skogsbrynet vid Högklints närhet.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15

Från landsbygden. Mellersta Gotland.

Mellersta Gotland, 18 Febr.
Ehuru för några år sedan en behjertansvärd uppsats om Rapphönsens skydd af en af det nyttiga villebrådets mest nitiske beskyddare var införd i Gotlande Allehanda och blef väl beaktad af allmogen, vågar jag dock komma med en begären till våra jägare och landtmän, att en hvar i sin stad efter sin förmåga måtte bringa de små rödkullorna den hjelp, som de utan någon synnerlig tidspillan tomtas tillskynda dem. Snön ligger nu djup på fälten, ehuru jämtöreleevis tenu löe, eå att de emåttingarna förmå krafsa sig ner till brodden; men skalle ett töväder med påföljande köld inträffa, då blir det. för do små varelserna svårt, ja baneke omöjligt att genomtränga shaven för ant nå sin föda och stilla hungern.
Att vid boningshusen och ladugårdarne utströ säd för rapphönsen och sålunda vänja dem att der infinna sig är nog en vacker handling, men icke särdeles rådligt, emedan den falske misse kan få sigte på dem. Bäst är är att ute på åkarfälten skotta undan snön från brodden på några qvadratsalnars vidd samt till skydd mot roffåglarne nedsticka några små tallgrenar vid detta ställe; rapphönsen infinna sig snart och må bra. Den på stället gvarlemnade snön smälter något af rapphöasens kroppsvärme samt fryser på natten, hvarför en ny fläck påföljande dag bör öppnas och tallqvistar kringsättas. Kråkorna infirma sig ofta och oroa rapphönsen, men några bönskott ibland tro merendels tillräckliga att afhålla dem från den platsen.
En och annan invänder kanske, att rapphönsen skada fälten genom att afäta brodden, men det är noga utforskadt, att skadan blir så ringa och måsgfaldt uppväges af den nytta, de tillfoga landtmannen genom bortplochandet af myriader små skadedjur från sädesfälten. Jag har sjelf på många ställen befriat brodden helt och hållet från snö och låtit rapphönsen äta så rent, att ej en grön nacke synen till samt derefter nedsatt käppar vid dessa ställen för att förvissa mig, om skadan kunde blifva särdeles stor; men då skördetiden kom, befunnos dessa afbetade ställen bära den vackraste säd. Jag är ej den ende och förete, som gjort detta försök.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15