GUTAR FÖRR

Norra häradsrätten.
För olaga befraktning.
Stå Rossö Sågverksaktiebolag och kaptenen å motorfartyget Rossö Torsten Larsson tilltalade. Svarabdenna ingåvo idag dem ålagd utredning om belagets vinst å befraktningen. För att granska denna erhöll åkl. Uppskov till majsammanträdet.

Skogsavverkning.
Utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd har hemmansägaren Karl Söderdahl i Angelbos Lärbro företagit sig och försålt för omkring 600 kr. ved. S. Har invänt, att avverkningen skett i en äng, som i mannaminne skördats, varför skogslagen ej skulle äga tillämpning. Till styrkande härav ingav han nu trenne intyg, som vitserdade områdets beskaffenhet. Åklagaren företedde ett utlåtande från länsjägmästaren, som hävdade den åsikten, att lagen skulle tilllämpas, så snart ett område vore skogbeväxt.
Målet uppsköts på svarandens begäran till 10 maj.

För fylleri och förargelse.
Vid en fest i Hellvi goodtemplaresal är verkstadsarbetaren Otto Asklöf från Nynäshamn tilltalad. Asklöf, som uteblivit två gånger, inställde sig idag genom ombud och erkände. Utslag 12 april.

Gårdfarihandel utan tillstånd.
Hade grosshandlaren Nils Gordon fr. Stockholm bedrivit inom Slite landsfiskalsdistrikt under januari och februari månader, vilket renderas honom stämning. Han erkände genom ombud. Det framgick, att rörelsen bedrivits i ganska stor omfattning.
Rätten meddelar yttrande den 12 april.

Rubbande av fast fornminne.
Hemmansägaren Karl Olsson i Tystebols, Stenkyrka står som bekant under tilltal för att hava skadat dt s. K. Ugglehaugsröset å Lillbjers ägor. Svar. Har invänt, att han ej haft kännedom om platsens karaktär av fornlämning; han hade med markägarnes tillstånd bortkört omkring 20 lass sten från platsen, och innehölle röset flera tusen lass, till stor del ditkörda under senare tid. Arkivarien Vennersten, som hörts som vittne vid januarisammanträdet, hade uttalat såsom sin uppfattning, att ifrågavarande röse var ett odlingsröse.
Akademien hade idag sänt åklagaren förstärkning i antikvarien Bror Schnittger, som i en längre skrift vetenskapligt bevisade, att det ej kunde vara tal om annat än, att röset vore en fast fornlämning, och ägnade W:stens uttalanden en besk kritik. Han föredrog vidare en inlaga från rektor Fr. Nordin, som delade hans uppfattning ang. rösets beskaffenhet. Överstelöjtnant Hellgren, som hördes såsom vittne, var av samma mening.
Av vittnesmål i övrigt framgick, att svaranden erhållit jordägarens tillstånd att köra bort sten från hagen, där röset är beläget, men att sådan ej fingo tagas, där det fanns gravar, för vilka märken voro uppsatta, att sådant märke ej funnits vid röset, samt att namnet >>Uggiehaugsröset<< ej varit känt av allmänheten.
Det högviktiga målet överlämnades å ömse sidor till rättens prövning, och meddelas yttrande den 10 maj.

Försummat vägunderhåll.
Härför voro 23 hemmansägare i Roma socken instämda av landsfiskalen Ph. Budin, de flesta även för uraktlåtenhet att uppsätta ordentliga vägmärken. Alla erkände. Utslag 12 april.

Gotlands Allehanda.
Tisdagen 16 mars 1920.
N:r 63.