GUTAR FÖRR

Afl. landträntmästaren Ihres arfvingars gård vid Södra Kyrkogatan lärer i dagarne vara inköpt af bryggmästaren Alfr. Palm till ett pris af 10,000 kronor.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 Mars 1875
N:r 20.

innehåller i sitt sednaste nr ett meddelande om utgången af kapten Höggrens tryckfrihetsåtal mot Gotlands Allehanda, hvari V. P. väl nödgas medgitva att åtalade artikeln om \”Sofia och vinterpostföringen\” af juryn frikändes, men med tillägg att rätten nudel kände svarandens \”under rättegångens lopp väckta rekonventionstalan\”.
Det tydliga syftemålet med detta i försåtliga ordalag affattade referat är det, att i allmänhetens ögon söka förringa betydelsen af den seger tryckfriheten genom sakens utgång onekligen vunnit. Ty någon \”rekonventionstalan\” har Gotlands Allehandas utgifvare icke fört emot kapt. Höggren och har heller icke rimligtvis kunnat göra det, eftersom \”rekonventionstalan\” i ett sådant tryckfrihetsmål skulle innebära rent af en löjlighet. Deremot är det en sanning, att svaranden i målet å käranden yrkade laga ansvar för bestämdt angifven vrängning af åtalade artikelns innehåll, men att domstolen underkände detta yrkande.
Det sätt, hvarpå ifrågavarande tryckfrihetsåtal under dess fortgång at vår kollega refererats, leder oss osökt på den tanken, att ingenting annat än jalousie de metrer framkallat de maktlösa försöken att skada Gotlands Allehanda. Den öfver förväntan stora spridning denna tidning i år lått, har naturligtvis icke kunnat för vår medtätlare utgöra någon söt lukt, men han borde dock egt nog styrka att undertrycka hvarje yttring af afundssjuka. Gotlands Allehanda kan visst icke berömma sig af att vara mönstergiltig, men hon har derernot allt ifrån sitt första nummer sökt att vara ärlig, och V.-P. skall fåfängt söka spana efter en enda rad eller ett enda ord i vårt blad, som gått ut på att skada en medtäflare. Om Gotlands Allehanda lyckats att i vida högre grad än V. P. tillvinna sig den tidningsläsande allmänhetens bevågenhet, så bevisar ju detta helt enkelt att tidningen sökt följa med sia tid, och bra underligt vore, om någon enda skulle kunna anse ett sådant sträfvande klandervärdt.
I sammanhang med förestående tilllåta vi oss vördsamt hemställa till vår ärade kollega huruvida han icke skulle anse med sin fördel förenligt att, likasom vi gjort, ärligt uppge antalet af sina prenumeranter? En sådan uppgift skulle med all säkerhet vara välkommen för litet hear, icke minst för hrr annonsörer.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Mars 1875
N:r 19.