På begäran

af vederbörande åklagare och i öfverenstämmelse med Wisby Rådsturätts beslut varder för olofligt tillgrepp tilltalade Konstväfvaren Johannes Nylander från Willstads socken af Jönköpings län härigenom efterlyst, för att derest han anträffas, häktas och hitsändas.
Öfverståthållare-Embetet i Stockholm och Konungens Befallningshafvande i länen behagade låta enahanda kungörelse utgå.
Wisby Landskansli d. 31 Dec. 1873

Gotlands Allehanda
Lördagen 3 Januari 1874
N:r 1

Kungl. Maj:t

har den 28 sist. Nov. vid föredragning af kyrkoherden J. N. Kinmarks underd. besvär öfver domkapitlets d. 30 sistl. Juli upprättade förslag till kyrkoherdebeställningens i Hablingbo pastorat återbesättande, från hvilket förslag Kinmark uteslutits, i anseende till klagandens höga tjensteålder funnit skäligt på det sätt ändra samma förslag, att kyrkoherden Lange skall derifrån uteslutas och klaganden ruin derå beredas.

Gotlands Allehanda
Lördagen 3 Januari 1874
N:r 1

Hjorten på Gotland.

En jagtsägen från förra tider af S…
Halloh! det skallar genom skogen
Och falken dristig, hunden trogen
Forfölja rofvet. I galopp
En jägarskara svängar opp.
Axel (af E. Tegnér).

I gamla dagar var Gutarnas ö ett rikt jagtland. Flocktals solade sig kutarna (hafssjälarne) på sina behagliga hvilstenar vid alla stränder sedan de gjort sig ett godt mål; flyttfoglarna, som i skaror af tusental från sin luftiga stråt varsnat midt i hafvet den grönskande ön, slogo susande ned i vikarna och på de lugna landualtnen eller i den täta vassen för att andas ut efter den långa färden, hvarefter brudsången au-stämdes i vexlande ljud och dunsängarna tillreddes för ägg och ungar; och ett fullrikt djurlif, fast af få arter, rörde sig uti lundarnas hägn samt i den tätt bevuxna buskmarken. Ty landets barrskog af tall och gran stod då orörd, hög och tät af väldiga timmerträd, såsom norrut Fors-viden, i öster Trull-halsar samt här och hvar i midtlandet Laikunga- och Låista-hajd, äfvensom Gyllaui och Brajd-floar, m. fl.; och löfskogen utaf asp, sälj, alm, ask och (endast på Fårö) al, men mest af ek och björk, oftast med vacker underskog at hassel och vide, herrskade i hela socknar och det i nästan sammanhängande bestånd allt norr ifrån Bäl och Stenkyrka genom hela landet ända till Klinte i sydvest, eller en sträcka af flera mil, hvarefter han i spridda lundar, i söder om det tvärt öfver landet gående barrskogsbältet, åter utbredde sig allt från Ardre, Etelhem och Eista ut åt öns sydligaste egnd. Sålunda var i forna dagar tingens danad ännu orubbad, skogarna gåfvo svalka åt fälten och drogs till sig himmelens moln, som göto välsignade regnskurar ned öfver åkrarna, och de bräddfulla myrarna fyllde med sitt flöde tusende källor. Då var Gotland med sina skogar, lundar och vatten mycket vackrare än i vår tid, di värnlausa (djuren) hade hus allestädes och folket, de forntrogne Gutarne kunde, enligt det nordiska lynnet, också då lefva, nemligen af fiske, jagt vid stränderna och på hafsisen samt medelst inskränkt hushållning, men utan skuldsättning, af det som ett måttligt skogsbygge, boskapen och åkern kunde gif va; m. e. o. det var i den gamla enfaldiga tiden, innan cirkelsågen rifvit ned skogen samt all jord och alla myrland skulle bära potatis samt klöfver och hvete, då folket väl ej hade så mycket pengar som nu och ej visste af hvarken bränvin, läseri eller Amerika, — men lefde ett tarfligt och i många fall förnöjsammare lif än som nu i all enfald, då man efter dagsmödorna, och isynnerhet; när det gällde ating (gästabud) eller andra \”tillfällen\”, i gladt sällskap inom bide-laget (umgängskretsen), — lätt tog sig ett kok fisk i träsket eller ej just långt från stuguväggen, knallade ned sin jösse, njöt Guds gåfvor med glada hjertan samt förlustade sig derefter med oskyldiga lekar.
Ja, Gotland var den tiden ett trefligt jagtland, hvilket det alltid kunde vara, emedan de skadligaste rotdjuren ej finnas här; och dessutom var det folksed och ansågs såsom synd att lajta ägg eller plundra vildfogelns bon. Också fauns det då karlar, — visserligen ej några mästare i den högre ekonomien, det är sant — som ansågo jagteve idrott såsom lifvets ädlaste krydda: när orren slog i topp och kuttrade solspelet, då ett vackert dref klingade i skogen en skön morgonstund i Sept. eller när räfven sträckte friskt ut på lagom sporrsnö, allt detta var för desse Ullers söner det herrligaste i de framfarna dagarna af flintlåsens vördnadsvärda tidskifte, då tappen af harull städse prydde fängpannan! Bland hedersmännen af de många gammaldags jagtvännerna må här blott nämnas den ridderlige kapten Lindeberg, hvilken var en utmärkt harjägare och som på gamla dagar, sedan hans ypperliga hundar fått godt sök, satte sig på en stubbe i skogen, hörde på \”musiken\” och rökte sin pipa i godt mak tills jösse efter ett par vackra hugter kom dansande i närheten då bössan flög till kinden och det vardt knall och fall; den ädle öfversten och riddaren Joh. Norby (härstädes född 1754 och skjuten 1807), som här under de korta fredsåren den tiden mången gång med sin pomerska jägare och de förträffligaste hundar höll storjagter i fäderneöns lundar; vidare den gamle krigsbussen, klockaren i Fleringe, Johan Lindal (död 1848), hvilken såsom han sade, \”sett staten\” eller luktat krutrök 88 och som i all sin tid äfven utom jagten städse bar gevär eller åtminstone jagtväska, efter det i alla fall, tyckte han, såg militäriskt ut; dennes embetsbroder den långe klockarn Göran Lindilöf, som sköt för kyrkoherden mag. Mich. Kolmodin i Eista, (sjelf jägare, död 1805) och uppstoppade alla foglar inom Gotland, hvilka slutligen funnos i hans förmans fullständiga och dyrbara samling, samt i senare tider hjelpte till att mota harflocken på St. Karlsö fram genom det trånga bergspasset, hvarest prostfar, med flera laddade bössor liggande i rad, väntade och i förbifarten brassade på de snabbfotade jössarna ; ändtligen den dråplige, stortalige och lustige länsman Nils Hansten i Lummelunds ting (död 1797), utom hvilken det på det hållet omöjligt kunde bli någon treflig jagt af och efter hvilkens anförande under en storjagt på Fors-viden jagtsällskap en gång på pvällen samlades i den för sin omfattande gästfrihet vida beryktade Stenkyrka prestgård, då de trötte jägarna, för att ådagalägga sin rätt till en väl behäflig jagt-sup, in för det förvånade prostfolket på stugugolfvet upptornade en hög af trettionio harar! Och slutligen må då påminnas om all-verldsens-bruttebonden (bröllopps-hedersmarskalken), den gamle evighets-studenten Hindrik Kölder, (född 1770 död 1850), en starkbygd och godmodig man från ordna tider, hyilken för lifvet endast och allenast var och blef jägare samt i skogarna uti engden af Fole och Heinum samt slutligen i Sanda och Eskelhem länge uppträdde i vacker jagtståt, vid utfärden ej sällan till häst, omgifven af sitt skallande koppel, och som, med pipsnuggan och larame-dysten (jagt-pluntan) i väskan, — hvarur man \”söp efter tumme\”, då jagtkamraterna voro flere och förrådet knappt sedan proppen \”olyckligtvis fallit ur\” —, ännu vid sina sjuttio år var en lika outtröttlig skogslöpare, som angenäm sällskapsbroder genom det bästa skyttelynne och de dråpligaste historier, hvarmed han ständigt kryddade de korta hvilostunderna på en stubbe under de hundra harjag-tema, hvarefter han, en den strängaste iakttagare af alla gamla jagtbruk, aldrig underlät t. ex. att fullt jägaresnits sigt öppna haren (livilket stundom skedde blott med en sticka), o. s. v.: och olycklig för H. K. var den unge jägare, som glömde att sist pryda jösses tomta mage med ene-stilkon (-sticken) samt att, ehuru han skrattade åt det, träda offrets bakbek på kom, på det att ej skogs=nua en annan gång skulle göra skytten något spratt ! Afvenså dennes yngste bror, den treflige kapten Fredrik Kölder, som också var en flitig jägare, men om hear mest lysande jagtidrott först här längre ned närmare skall berättas. Men bland dessa skogen sonnskylldige söner, som redan af-tågat till \”de eviga jagttnarkerna\”, kande nämnas flera, men främst bland dem den utmärkte jägaren kapten J. Bolin (död 1871), som åtminstone sju gånger var segerskykt på vårt jägare-gilles skjutbana och byars lod sällan felade; hvilket allt, likasom mycket annat oförgätigt rLf skogens sagor, säkert ännu ofta framträden i Öns nu yppersta jägare af landets barn Fred. Hägg och 0. Laurin, som väl aldrigiörgäta t. ex. de glada snart jagterna på Närsholm de forna rika beckasin-skördarne på myrarna och isynnerhet do öfver all beskrifning trefliga utflygterna i bästa sällskap till Karlsöarna, då tamfen och andra bergfoglar under susande fart hetsades med skott på skott o. s. v.

Gotlands Allehanda
Lördagen 3 Januari 1874
N:r 1

Haverist.

Karlshamnskeppet \”Neptun\” kapt. Nordström, råglastadt och på väg till Stettin inkom i onsdags till Slite. Fartyget som sprungit läck måste lossa och repareras.
Den vid Ronehamn förra året strandade Stettinerbriggen \”Charles Bal\” kommer att bogseras till Oskarshamn för att intagas i dervarande docka.

Gotlands Allehanda
Lördagen 3 Januari 1874
N:r 1

Fryxells historia.

Hvarje ny del, som utkommer af dr A. Fryxells berättelser af Svenska historien, är en bokhandelsnyhet som varit efterlängtad. Det är derfar en glädje att få fästa uppmärksamheten på att 42:dra delen af detta verk nu är tillgängligt. Den afhandlar Frihetstidens sista år och revolutionens 1772.

Gotlands Allehanda
Lördagen 3 Januari 1874
N:r 1

Förre Källarmästaren

C. Lindbys samtlige borgenärer varda härigenom kallade till sammankomst å Stadshotellet härstädes Lördagen den 10:de instundande Januari kl. 5 e. m. för att efter tagen kännedom om konkursboets sfällning höras och besluta öfver åtskilliga, boets och dess förvaltning samt slutliga utredning, rörande ämnen.
Wisby den 20:de December 1873.
Rättens Ombudsman.

Gotlands Allehanda
Lördagen 3 Januari 1874
N:r 1

Förordnade,

d. 10 sistl. December: kyrkoherden J. Broander att vara v. kontraktsprost i södra kontraktet under kontraktsprosten m. m. A. J. Lyths bortovaro i egenskap af riksdagsledamot; — F. Bergman att vara v. pastor i Burs från och med d. 6 nästinst. Jan. tillsvidare; — J. Löthberg att, jemte hestridandef af sin ordin. befattning som komminister i Östergarn, från och med s. d. tills vidare vara v. pastor i Alskog.

Gotlands Allehanda
Lördagen 3 Januari 1874
N:r 1

Entreprenad-Auktion

förrättas i sockenstugan i Stenkyrka Lördagen den 10 nästkommande Januari kl. 12 på dagen, hvarvid åt den minstbjudande öfverlåtes uppförandet af en ny Ladugårdsbyggnad å Stenkyrka Kyrkoherdeboställe af sten under spåntak 114 aln. lång och 16 aln. bred utvändigt samt 7 aln. hög till takbandet, hvartill alla materialier lenmas af pastoratets byggnadskyldige men all handtlangningshjelp anskaffas och aflönas af inroparen. Först utbjudas mureriarbetet, hvilket fördelas i tvenne utrop och derefter snickeriarbetet som äfven fördelas i två eller tre parti, samt slutligen allt på engång om Byggnadekomiteen så för godt finner. Arbetet skall taga sin början den 1 Maj nästa år och vara så pass färdigt den 10 derpåföljande Juli att foder kan inläggas och Ladan vid den tiden för sädesbergningen, samt det öfriga af inredningen till den 1 Oktober sagde är. Byggnadskomiteen, som förbehåller sig pröfningsrätten af de gjorda anbudet, äfvensom arbetetsafsyning och godtagande, tillhandahåller en del af entreprenadsumman vid arbetets början, om så päfordras, dock emot säkerhet samt medgifva utbetalning i mån af arbetets ordentliga och omsorgsfulla fortgång. Ritningar äro tillgängliga i prestgården för dom som före auktionen önska deraf taga kännedom, hvarest äfven närmare underrättelser om arbetet erhållas, hvilka dessutom utförligt meddelas vid auktionen. Vid samma tillfälle utbjudas äfven leveransen af 20 läster packsten hvilka för denna byggnad skola levereras inom den 1 nästkommande maj.
Stenkyrka och Tingstäde d. 25 Nov. 1873.
Byggnadskomitéen.


Gotlands Allehanda
Lördagen 3 Januari 1874
N:r 1

Enligt inkommen anmälan,

har Johan Olsson Stora Mickelgårds blifvit utsedd till Ordförande i Weskinde sockens kommunalnämnd.
Wisby Landskansli d. 31 Dec. 1873.
Rud. Horn.
Johan Hambræus.


Gotlands Allehanda
Lördagen 3 Januari 1874
N:r 1