Inlägg

Publicerat

Rättelse.

I ett föregående N:r omnämdes ett tillbud till eldsvåda uti härvarande tändsticksfabrik. Enligt de upplysningar, vi sedermera vunnit, lär dervid icke den ringaste fara för fabriken varit för handen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Februari 1874
N:r 10

Publicerat

Norska skeppet

\”Grevinden Carin Wedel-Jarlsberg\”, som för ett par år sedan strandade vid Ronehamn, flottogs i går af dykarebåten Poseidon, hvilken kommer att bogsera fartyget till Storugns, hvarest detsamma, för dykeribolaget Neptuns räkning, skall apteras till pontonbåt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Februari 1874
N:r 10

Publicerat

Husförhör.

I Gotlands Allehanda N:o 51 b) för 1873 behandlas den frågan: huruvida Gårdsegare äro skyldige att upplåta rum för husförhörs hållande. Det om talas ock, att kyrkoherden i Thorslunda, Walström utlyst husförhörs hållande med N:o 5 af Erics rote, men att disponenten af densamma, Bruksbokållaren Falk vägrat, att dertill upplåta rum, emedan förhöret ej var utlyst, enligt kyrkolagens föreskrift i 24 Cap. 22 § att hållas med hemmanets egen personal, och
således ej med personer från andra Lus och hemman. Kyrkolagen af 1686 föreskrifter ock i nämnda 24 Cap. 22 § att Kyrkoherden skall besöka sina åhörare, det ena huset efter det andra och \”då efterfråga, huruledes de och deras \”barn och tjenstehjon sig förhålla samt \”undervisa de gamla om de frågor, han \”vill dem i kyrkan föreställa.\”
Kungliga Förordningen den 18 Jan. 1743 § 2 stadgar, \”att de vid katekes-\”förhören brukliga gästabuden bära så-\”som skadliga alldeles afskaffas, byar\”öfver Landshöfdingen i orten skall \”hålla stadig och allvarsam hand.\”
Dessa Kyrkolagens och Kongl. förordningens stadgande synes barken Landhöfdingeembetet eller Domkapitlet i orten halva känt eller ej ansett tilllämpliga nu för tiden. Besynnerlig är ock den föreskriften att prestera, för att efterhöra sina församlingsboars kristendomskunskap, skulle besöka dem, det ena huset efter det andra, så nyttigt förbudet mot de skadliga gästabudens hållande utan tvifvel var.
Sannolikt har den omnämnda föreskriften i kyrkolagen anisens olämplig och overkställbar samt råkat i glömska och församlingarnas hemmansegare öfverenskommit om fördelningen i vissa rotar för kristendomsförhörens hållande. Äfven var det i flera städer vanligt, att vissa hus sammankallades till ett, men detta bruk upphörde, om Ins. minnes rätt, 1813 då förhören i stället flyttades till sakristian.
Att de allmänna, s. k. husförhören skola hållas i husen är väl olämpligt, då så mången husegare finnes som ej har tillräckligt stort rum för att inrymma de till roten hörande, utan måste anlita andra om rum. Socknestugor borde derföre finnas vid hvarje kyrka och göras så stora, att de kunde beqvärut inrymma äfven de större rotarna, hvilket här på landet ej allestädes är förhållandet, samt förses med tillräckliga sittplatser.
Det förtjenar anmärkas, att presteståndet vid de forna ståndsriksdagarne ej tänkt på denna angelägenhet och ännu mera att våra kyrkomöten ej vårdat sig derom.
Mycket rigtigt anmärker Tidningen \”Kalmar\” att \”husförhören på åtskilliga \”ställen, (kunde gerna sagt många) vid \”sidan at sin egentliga bestämmelse, \”lått bestämmelse af gästabudsdagar.\” Ganska många hemmansegare harva ej råd, att bekosta sådana gästabud, utan att spara in på andra nödiga af kristtig pligg föreskrifna utgifter, såsom till fattigvården, ja till behöfvande anförvandters försörjande m. fl., men blifva af de trakteringslystna illa bedömda.
Mågerna de som dertill hafva råd utan att försumma dessa angelägna pligter, likväl utan skryt, undfägna bekanta, slägt och vänner.
En prest bör ock vara försigtig vid de frågor, hvilka han vid kristendomsförhören framställer till de gamla. Man har sett ynglingar, synnerligen de sjelfkloka och illa i hemmet uppfostrade, skratta åt de äldre, som ej haft någon skolundervisning eller under de många ihärdiga verldabestyren, som äro oundvikliga, glömt hvad de i skolan eller af skolmästarn lärt, synnerligast när denna undervisning varit inskränkt, klen och förnuftsvidrig.
Han bör och ej hålla alltför långa förklaringar och tal hvilka blott förslappa uppmärksamheten och den andakt, som vid dessa vigtiga tillfällen bör vara rådande.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Februari 1874
N:r 10

Publicerat

Fru Christina Nilsson-Rouzeauds konsert

i Newyork, som gafs den 2 sistl. December, på föranstaltande af styrelsen för svenska Emigrant-Skyddföreningen, inbringade 841 dollars, 20 cents. Af detta belopp behöll biljettförsäljaren vid \”Academy of Music\”, der konserten gafs, 647 dollars, som hos honom inflöt för sålda biljetter, för att tillhandahålla dem åt hr Strakosch, fru Rouzeauds impressario, hvilken, skrifver Newyork-tidningen \”Nordstjernan\”, för ingen del ville låta sig nöja med mindre än 1,200 dollars och hotade att lagsöka föreningen om han ej erhölle denna summa såsom ersättning för det han rangerade konserten och tillät tre af sina artister att biträda. Så står affären nu, yttrar föreningens komité i sin i \”Nordstjernan\” för den 8 Januari införda redogörelse för konserten.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Februari 1874
N:r 10

Publicerat

Borgen vid Ringvide gård,

Fole socken, på Gotland 1)I olikhet med andra forntida borgar såväl på Gotland som i hela det öfriga Sverige, hvilka oftast äro förlagda omkring spetsen af ett berg 2), är denna borg 3) förlagd på en af naturen alldeles jemn plats. En följd häraf har blifvit, att man för vinnande af största möjliga säkerhet, måst omkring den egentliga borgen draga löpgrafvar och vallar, något som gör denna borg intressantare än de vanliga.
Trakten, i hvilken borgen är belägen, är en af de mest beglända på ön. Högsta punkten ligger dock några tusen fot derifrån. Från denna punkt har man en särdeles vidsträckt utsigt öfver den fruktbara dal, som går snedt öfver ön. Man ser i fjärran de blå konturerna af öns högsta berg, Torsburgen. Också lär man från hvardera höjden kunnat se vårdkasen, som tändes å den andra vid fienders annalkande.
Det förefaller underligt, att borgen icke blifvit lagd på denna höga plats, som dominerar största delen af omgifningen, utan i stället på den långsträckta sluttningen, ett stycke derifrån. Orsaken dertill torde vara den att på det förra stället någon tvärbrant eller brant sluttande bergspets icke finnes, på hvilken borgen skulle halva kunnat förlagts, samt att det som skulle ersätta denna brist nämligen löpgrafvar med mellanliggande vallar ej varit möjligt att medelst gräfning åstadkomma på detta ställe, alldenstund kalkhällen här skjuter upp i dagen.
Borgens läge afsides i skogen har äfven gjort, att den hittills undgått forskares uppmärksamhet. Hög tid var det också, att undertecknad blef uppmärksammad på dess tillvaro, ty innan kort skulle den antagligen varit jemnad med marken. En del af utanverken har redan gått förlorad genom odling. Samma öde lär äfven, såsom det påstods af den person, som gaf mig anvisning på denna storartade fornlernning, riksdagsman Larsson i Lilla Fole, vänta den öfriga delen snart nog, i det att egaren, hvilken, såsom det upplysningsvis anfördes, \”ej är rädd för sten\”, har för afsigt att inom en ej så långt aflägsen framvid skaffa bort denna ofantliga stenmassa och förvandla stället till en bördig åker.
Den inom borgen liggande planen har utseende af en oregelbunden femhörning, Väldiga vallar af kullerstenar 20-30 fot breda, 3-5 fot höga omsluta närmast denna plan, hvars areal är omkr. 36,700 qvadratfot.
På tre ställen är vallen af bruten, i sydrest, der ett litet röse at kullerstenar upptager en del at mellanrummet, i sydöst, der en annan cirkel. formig obetydlig upphöjning i marken, i midten nedsänkt, märkes, samt i nordöst.
Egendomligt förefaller det, att en liten smal och låg vall, afvenledes af kullersten, blifvit dragen hån nordöstra hörnet in öfver midten af norra vallen, egendomligt likaledes att en bred och hög vall af samma material blifvit lagd från sydöstra hörnet rakt ut åt vester hvilken vall helt tvärt slutar utan vidare spår till fortsättning.
Utomkring dessa de egentliga borgvallarne löpa på östra sidan tre smala löpgrafvar med mellanliggande äfvenledes smala jordnallar. Det tyckes, som man från denna sida väntat de svåraste anfallen, eftersom graf varnas och vallarnes antal här är störst. De fortlöpa regelbundet mellan hörnen i sydöst och nordöst. I sydöstra hörnet upphöra både vallarne och graf varna tvärt, för att efter ett litet mellanrum ett stycke fortsättas. På detta mellanrum är marken alldeles jemn. En skogsväg går fram deröfver.
I nordöstra hörnetåter sammandragas de tre löpgraf varna till två, samt de två jordvallarna till en, hvilka alla småningom utvidga sig till en ansenlig bredd, böjd och djup, ett stycke fortgå de regelbundet hvarefter de närmare nordvestra hörnet oregelbundet utvidga sig och derpå sammanlöpa samt småningom försvinna.
På den vestra sidan synas ej de minsta spår efter vallar eller grafvar. På södra sidan är en del qvar, en del har gått förlorad genom odling.
Sammanlagda längden af de fyra stora hufvudvallarne, som närmast omsluta platsen inuti, är omkr. 800 fot, omkretsen deromkring ungefär 1000 fot.
Fr. Nordin.

1) Denna berättelse jemte en noggrant utförd planritning har af hr studeranden Fr. Nordin blitvit till Vitterhets-, Historie- och Antiqvitetsakademien öfverlemnad, och det är med förf:s tillåtelse vi ur akademiens månadsskrift här återgifva densamma.
2) H. Hildebrand. De förhistoriska folken i Europa s. 130.
3) Hagen, uti hvilken borgen är belägen, bar efter densamma blifvit kallad \”Burgaren\”.

Bihang till
Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Januari 1875
N:r 2

Publicerat

Postångaren Polhem

afgår hvad af tillkännagifvande i dagens nummer synes, hädanefter till \”Vesterviks skärgård\”, dock endast tillsvidare.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 April 1875
N:r 29.

Publicerat

Öfversvämning.

Egendomen lilla Hästnäs, belägen 1/2 mil från staden, har i följd af snösmältningen blifvit så kringfluten af vatten, att källarne blifvit fylda, samt tjenstefolket med stor möda kunnat komma till uthusen, för att fodra kreaturen. Flera dylika fall omtalas från skilda delar af ön.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 April 1875
N:r 29.