(Rese-äfventyr och skildringar, med osynliga pennteckningar af S ..).
I det vackraste väder man kunde önska, med fördivind af en laber sydost och rustad med en förträfflig matsäck från Fårösunds förträffliga värdshus, hade jag goda förhoppningar om en angenäm seglats; och med bästa resesällskap, eller en vän, båkingeniören A. T. G., som är en snäll aqvarellist och lycklig poet, samt trenne trygge kronolotsar, förmannen Olof Gustafson (f. på Fårösund 1831.) N. P. Hamnstedt (f. på Fårö 1833) och F. Wessman (f. sammastädes 1837), samt i släptåg med desse hedersmän undertecknad, pennfäktare, hissade vi glade våra klutar. Så der kl. 1/2 1 vid middagen den 2 Sept. 1873 lade vi ut från Fårösunds brygga med stationens ypperliga lots-kutter, en liten rundgattad däckad båt, väl blott mätande elfva alnar i kölen, men som var försedd med en liten kajuta och i alla fall stolt förde kronans märke eller en röd duk midt i storseglet. Nå, sedan jag besökt Gotlands alla holmar, ja Flejsi utanför Näsudden och Dämba-Mislaupurn, ville jag också skåda den nio sjömil från Fårösund bort i vilda hafvet belägna Sandön, som, ett underligt litet land af bara flygsand med skog på, dock är af stor samfolklig vigt, både som hviloställe för luftens lätta folk, flyttfoglarne, samt såsom en ofantlig ljusastake för de tvänno Fyrarne, hvilka med sitt klara ljus genom mörka natten varnande peka på de förrädiska Koppar-stenarna, hvarest så mången ärlig sjöman fått lägga ihop ögonen.
(Käre Läsare! här skulle nu stå en prydlig pennteckning, föreställande vår lilla kutter, vackert gungande på böljorna; men, våra ringa konsttillgångar tvinga oss att lemna denna teckning och flera åt din egen rika fantasi, som torde måla saken bäst).
Snart sträckte vi ut genom Nårdurstraumen, eller Fårösunds norra gatt, och, sedan vi i godt mak brassat fyrkant, hade vi innan kort i lovart och styrbord om oss Fårölandet samt sågo det allkända sjömärket Lansa-asken, som der öfver skogen höjde sin väldiga krona. (Ja, här …… skulle nu synas den lummiga Lansa-asken, ypperligt penn-tecknad, som är det största löfträd af sitt slag på Gotland! men,…). Efterhand susade vi förbi Lautet, Aibyggabjärg, o. s. v. samt slutligen den höga Langhamars-hamarn och Nårs-holm. Sålunda var vår resa innerligt behaglig: vackert väder, en städad påkörare och smult vatten för bogen samt dertill godt sällskap, en vill försedd matsäck af stekta flundror, pannkaka, öl samt litet \”Ehinger\” och — ej det sämsta — en aptitlig frisk sugning i magen, så att man hade smak för Guds gåfvor. Allt derföre drucko vi kaffe, och detta ehuru gastarna glömt kaffepannan i land; ty sedan järngrytan blifvit fint rensopad med en liten dref sudd, ångade det så trofligt från kaminen i kajutan, och i rättan tid dracks vi med lust araben, ehuru några magstärkande tjär-perlor sammo på ytan. Nu dröjde det ej just länge innan vi för-ut vid synranden varsnade en blå dimma eller första skymten af resans mål, Sandön; ty redan vore vi midbittnes mellan bägge öarna, hvilka för- och akterut såsom dunkla moln lågo på det vackra vattnet, den ena småningom sjunkande ned i vågen, den andra lika brådt stigande derur. Bred i bringan och lätt som en lom gungade vår snälla kutter sig fram på böljorna, solen lyste gladt i vester och öns hvita hauar (höga sandvallar), öfverst kantade af en mörk skogsrand, trädde allt tydligare fram för oss.
(Ack, inbilla dig nu, benägne läsare! så godt du kan, att du, istället för dessa ständiga kråkfötter, här ser i syne nordvestra udden af Sandön mod de höga fyrarne, Bredsand, Beckrefvet, m. m. speglande sig i vågen.)
(Forts.)
*) Sandön (liksom Hjorten), ehuru här nyligen tryckt, införes nu om igen, på det att lifven våra nya prenumeranter må få del af rliklens början.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Januari 1874
N:r 3