Ett högst märkligt mål förekom vid härvarande Rådstufvu Rätt sistl. mån dag, i det jernkramhandlanden V. O. Lindsström till nämnda dag hade verkat sig stämning å skomakaremästaren A. F. Häggström, under yrkande, att af denne utfå ett penningebelopp af 195 rdr, utgörande köpeskillingen för en af Lindsström till kläggstöm försåld symaskin.
Då nu detta mål för handläggning påropades, instälde sig käranden, Lindsström, personligen, men svaranden företräddes af hr Winter, på grund af företedd fullmakt, dervid denne sistnämnde, sedan stämningen i målet blivit för parterne uppläst, företedde först i bestyrkt alskrift en af hr Lindsström algilven räkning å hvilken ifrågavarande symaskin, bland andra persedlar, fans upptagen till ofrannämnda belopp m. m., å hvilken räkning likväl var åtecknad följande betalning:
genom contraräkning 27:25
med mynt 178:80
Wisby den 24 Februari 1873.
V. O. Lindsström.
Sedan denne räkning blifvit käranden förevisad, förnekade han att af de qvitterade 178 rdr 80 öre halva bekommit mera än 8 rdr 80 öre. De två första siffrorna i summan förnekade han helt och hållet att hafva tecknat såsom qvitto.
Svarande-ombudet, som tycktes beredd på någon likartad invändning var dock i tillfälle att genast förete originslräkningen med derå af Lindsström tecknade utbetalning. Äfven, efter att, som det ville synas, noga hafva granskat originalräkningen, dock med erkännande af sin underskrift, förnekade han att kontant hafva bekommit större belopp än de här ofvan nämnda 8 rdr 80 öre, hvilket förnekande gaf svaranden anledning att till herr Lindsström
framställa den frågan, huruvida näml. han ville anse sitt eget qvittens förfalskadt. På denna fråga gaf han dock blott undvikande svar, och yrkade att Häggström skulle åläggas att personligen svara i målet. hvilket icke heller af svarande ombudet motsades; men meddelade denne, att skomakaren Häggström för närvarande vistades i hurvudstaden för undergående af den kurs, som lär erfordras för att blifva antagen som predikant inom Methodistsamfundet, och att tiden för hans möjliga återkomst till staden vore okänd; så, och då Rätten icke fann skäl att ålägga ex-skomakaren — kanhända blitvande biskopen — personlig inställelse, afsades det beslut att målets vidare handläggning utsattes till den 11 nästa maj, då parterna antingen sjelfva eller genom lagligen befullmäktigade ombud ägde att iaktaga inställelse, käranden beredd att åstadkomma all den bevisning, hvaraf han i målet vill sig begagna.
Vi tillåta oss icke nu ingå i några reflexioner, men skola deremot icke underlåta att med uppmärksamhet följa detta mål till dess slut, och för detsamma fullständigt redogöra.
Vid samma rättegängstillfälle förekom till behandling flera instämde mål med yrkande om ansvar för obehörigt utökande af maltdryckers försäljning.
De blefvo alla fälda till 5 kr. böter jemte rättegångskostnad.
Vi omnämna detta endast såsom varning och ett råd till dem, som hafva sådan försäljning till en om än ringa inkomstkälla, att noga göra sig underrättade om de vilkor som äro stadgade för utöfvande af dylik försäljning, utan att behöfva, såsom nu skett befara något ansvar och på samma gång undvika den förlust, som eljest drabbar dem.
I detta afseende och i välvillig afsigt, vilja vi hänvisa till kungl. förordningen om vilkoren för vin- och maltdryckers försäljning intagen i N:o 71 för år 1866 och de deruti gjorda förändringar uti svensk författningssamling N:o 9 för år 1873.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 18 April 1874
N:r 30