Å teatern i Helsingfors uppträder för närvarande Fröken Ida Byström, om hvars uppträdande vi ur Helsingfors tidningar anföra följande recensioner:
\”Gårdagens representation, till hvilken vi senare skola återkomma, erhöll sitt förnämsta intresse af det i sin enkelhet ovanligt vackra sätt, hvarpå fröken Byström utförde soldatgossens rol i \”Veteranens jul\”. Vi tro för vår del, att Runeberg och Topelius hade med glädje sett, huru varmt och till hjertat talande soldatgossens sång och rot denna gång tolkades af den unga, låt vara ännu osäkra, men intagande sångerskan. Vi lyckönska fröken Byström till hennes framgång.\”
\”I Veteranes jul, hvilket stycke gals som efterpjes, debuterade fröken Byström såsom soldatgossen och gjorde det på. ett sätt, som bör ha tillvunnit henne publikens sympatier. Fröken Byström har en frisk och melodiös samt ölvad stämma, och hon sjöng soldatgossens sång med ett enkelt behag och en, något försagd, anspråkslöshet, hvaraf hon har all heder. Hennes sång applåderades flera gånger, och hon fick sjunga en strof da capo.
\”Det senare stycket \”Revolutionen i Drifbänken\”, som framställer revolterande pensionsflickor, tillhör det slags pjeser, som nätt och jemt tåla att komma upp på scenen; innehållet har intet, som är egnadt för den egentliga teatern. Emellertid gaf stycket fröken Byström, chefen för de bullrande pensionärerna, tillfälle att åter på ett mycket anslående, friskt och okonstladt sätt utföra hvad hon hade att utföra. Hon sjöng sina kupletter raskt och utan affektation. Utan tvifvel skall fröken Byström alltmer tillvinna sig allänhetens gunst.\”
Efterpjesen Revolutionen i difbänken är en obetydlig, men uppsluppen bagatell, som framkallade mången hjertlig skrattsalfva i salongen. Fröken Byström uppträdde med oväntad framgång såsom den revolutionära helpensionären, hvilken hon återgaf med ursprunglighet och mycket naturfriskt lif.\”
Gotlands Allehanda
Lördagen den 17 Januari 1874
N:r 5