äro, som bekant, just icke synnerligen ömsinta mot hvarandra. Undantag gifvas dock, och ett sådant, i sitt slag ganska egendomligt, må här meddelas. En liten tik af «King Charles»ras, skrifver man till oss från Fårön, valpade år 1872. En vacker dag kom till gården en främmande kattunge, för hvilken tiken genast fattade de ömmaste känslor. Tiken lät kattungen dia sig i nio hela månader, tills kattan sjelf vardt moder för en liten hygglig kattfamilj. Egendomligt nog upptog tiken äfven då en moders plikter, körde bort kattan och lät ungarne dia sig. På samma sätt har hon ända sedan dess vårdat och uppfödt flere kullar. För närvarande egnar hon all sin uppmärksamhet åt en kattunge, hvars lif hon räddat. Några nyfödda kattungar skulle nämligen dränkas, mbn tiken tog då en af dem i munnen och sprang bort med den, samt gömde den i ett brygghus. Detta rörande bevis på ömhet gjorde, att man ej ville beröfva tiken dess styfbarn, utan lät henne behålla det. På samma ställe födde för en tid sedan en sugga 9 ungar, hvaraf 8 voro döda, men den nionde, som hade svagt lif, inbars i köket. Tiken sprang då genast och lade sig hos ungen för att värma den, likväl utan framgång, enär grisen inom kort dog.
Djurens ömhet mot egna ungar är allmänt känd, men att de antaga sig ungar af slägten, till hvilka de stå i allt annat än vänskapligt förhållande, torde höra till sällsyntheterna. Sker sådant flere led efter hvarandra, ökas ytterligare det ovanliga i saken.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Maj 1878
N:r 38