har idag i tillfällig magistrat af landshöfdingen grefve Horn högtidligen instälts i sitt embete. Vid akten närvoro, utom magistratens ledamöter, stadsfullmäktiges ordförande, drätselkammarens kamrerare, auktionskammarföreståndaren, stadsfogden och sjömanshusets ombudsman. Efter uppläsandet af k. m:ts för borgmästaren Een utfärdade fullmakt helsade landshöfdingen stadens nye styresman välkommen på sin vigtiga post med följande ord:
Det tillkommer mig härmed att installera Eder i edert nya embete. Ni har blifvit dertill vald och förordnad på grund af flertalets bland de röstberättigade önskningar. Detta torde vittna, att icke vänskapsinflytande eller enskilda intressen utan eder pröfvade -erfarenhet, kända redbarhet och omfattande em betsmannaförmåga verkat afgörande, då samhället skänkt Eder sitt förtoende. Det tillkommer mig icke att utstaka eller ens antyda edra embetsplikter; dem känner Ni. Och med de förhållanden, som göra anspråk på edra krafter, får Ni snart göra bekantskap. HEdert fält här är vidsträckt, mycket behöfver ordnas, förbättras, reformeras. -Men menniskan ensam, äfven om hennes kraft är stor, förmår icke uträtta allt, om hon icke eger bistånd af dem, på hvilkas medverkan framgången af hennes sträfvanden är beroende. Jag tror också och jag vet, att Ni med användande aflugn, kraft och ihärdighet här alltid skall träffa hos myndigheter, styrelser och enskilde allt det tillmötesgående biträde, som tartvas för att edert arbete måtte varda lyckosamt. Och till sådant arbete helsar jag eder välkommen, hr borgmästare! Intag eder plats!
Sedan borgmästaren Een härpå intagit ordförandeplatsen i magistraten, besvarade han landshöfdingens helsning med ungefär följande ord:
För de allvarliga och tillika hjertliga ord, hvilka hr Gr. och Landsh. behagat till mig uttala i denna betydelsefulla stund, då jag tillträder mitt ansvarsfulla kall såsom ordförande i stadens rådhusrätt och magistrat, anhåller jag att få vördsamt framföra min uppriktiga tacksägelse. Ehuru de förhållanden, som hittills beredt mig äran att komma i beröring med hr Gr. och Landsh., äro ganska få, hafva de likväl varit tillräckliga för att redan låta mig förstå och uppskatta värdet deraf, att Häfva i hr Gr. och Landsh. funnit icke blott en upplyst och erfaren chef utan äfven en personlighet, hvars sannt humana väsende och hjertliga välvilja, icke kunna annat än, oberoende af den högre samhillsställningen, i rikt mått förvärfva hr Gr. och Landsh, högaktning och förtroende. Jag anhåller nu vördsamt att inför hr Grefven och Landshöfdingen, såsom representerande k. m:ts befallningshafvande samt således den myndighet, under hvilken jag, i min egenskap af magiFen närmastjsubordinerar, få afgifva en högtidlig och allvarlig försäkran derom, att jag städse skall med oväld och utan menniskofruktan, söka att efter yttersta förmåga fullgöra mina embetsåligganden. I den förhoppning, att jag på så sätt skall lyckas tillvinna mig hr Gr:s och L:s växande förtroende samt dermed äfven förmånen att få under min embetsutöfning åtnjuta det kraftiga understöd, som hr Gr:s och L:s höga anseende och inflytande förmår gifva, vågar jag hysa den tillitsfulla förtröstan, att min embetsförvaltning skall blifva gagnelig för vårt samhälle. Härmed har jag äran vördsammast utbedja mig att ständigt få vara i Gr:s och L:s välvilja och bevågenhet innesluten.
Till Eder, hrr kolleger i rådhusrätten och magistraten, beder jag härefter få bringa en vänlig och broderlig helsning. — Först vill jag tacka Eder för den öppna välvilja, hvarmed i hafven emottagit mig, som ännu på länge är för Eder en främling. Jag hoppas, att ett godt förhållande ständigt skall råda emellan oss. Jag må gerna säga, att jag icke ens kan rätt fatta och förstå, huruledes det skulle kunna blifva annnorlunda; ty då ärlige och redlige män dagligen gemensamt arbeta och sträfva för ett och samma mål, synes det mig såsom om intet annat förhållande i det allmänna lifvet skulle kunna vara mera egnadt att menniskor emellan skapa känslor af ömsesidig aktning\’och förtroende: degrundvalar, hvarpå en varaktig vänskap måste hvila. Låtom oss derför ständigt arbeta i det redliga uppsåtet att söka på bästa sätt gagna det samhälle, som visat oss högsta grad af förtroende, då det lagt i våra händer vården om rättvisans skipande och den administrativa förvaltningen här i staden. Om vi aldrig låta leda oss af egennyttiga intressen, trångbröstade partiåsigter eller öfvermodigt sjelfförtroende, så kunna vi hoppas, att våra öfverläggningar skola utmärkas af det lugn, den sans och den måtta, som säkrast och tryggast förebygger fattandet af okloka och förhastade beslut. De meningsskiljaktigheter, som ju helt naturligt måste bland tänkande män uppstå, skola då endast gagna oss i så måtto, att de lemna oss tillfälle att skärskåda förhållandena från olika synpunkter och att bland de särskilda meningarna tillvarataga den som är den bästa. Om vi slutligen alltid hafva för ögonen den allvarliga varning, som en af våra gamla domareregler gifver oss uti den vackra erinringen derom, att domaren är en Guds Befallningsman ; om vi ständigt påminna oss, att vi äro ansvarige iuför en allvis och rättfärdig domare, som förmår ransaka våra hjertans innersta gömslen; om vi alltid med ödmjukt sinne ihågkomma, att, derest icke Herren bygger huset, så arbeta de fåfängt, som derpå bygga; så är jag djupt och innerligt öfvertygad derom, att våra gemensamma arbeten skoia blifva icke blott tillfredsställande för oss sjelfva utan äfven, hvad som än mera är, fruktbärande och välsignelserika för hela vårt samhälle. Ja, måvte Herren applysa vårt förstånd och helga vår vilja, så att vi i alla saker må rätt göra. Måtte Herrens välsignelse i rikt mått hvila öfver hela vårt samhälle! Med dennå ur djupet af mitt hjerta gångna bön inviger jag nu den arbetsperiod, som skall under mitt ordförandeskap taga sin början.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 Juni 1879
N:r 51