En minnesrik märkesdag i den gotländska odlingens häfder är den dag, som i dag är, 18 November, enär Gotlands störste och snillrikaste son, Kristoffer Polhem, på den dagen 1661 föddes till verlden. Såsom en enkel gärd af aktning för detta vår ös stoltaste minne meddela vi här ofvan en bild af den oförgätlige mannen, af hvilken vi äfven drista oss gifva en anspråkslös skildring, syftande att hos våra läsare väcka hågkomst på hvad stort och fosterländskt Kristoffer Polhem verkat.
Tidigt lemnad åt sig sjelf, måste den faderlöse gossen redan vid 12 års ålder söka bröd hos andra och var i flere år gårdsskrifvare på åtskilliga större jordagods. Det är hos sådana ynglingar, som endast hafva att lita på sig sjelfva, hos hvilka en sjelfständig karaktär och en i motgångarnes skola danad kraft i vilja och handling ofta nå en hög fulländning. Så ock hos den unge Polhammar. Hans slumrande mekaniska anlag vaknade tidigt till fullt lif. Hvarje ledig stund användes till mekaniska uppfinningar och till slöjd. Den unge mannen fann dock snart någonting, som mången har svårt att finna, nämligen huru litet vetande han i sjelfva verket egde eller med andra ord, att han saknade vetenskaplig underbygnad. För att förvärfva sig en sådan var det gamla romarspråkets inlärande ett för den tiden oundgängligt vilkor. Med brinnande ifver sökte han kunskap i ämnet, undervisad af några af landsbygdens prester, af hvilka en, som det berättas, gaf honom ett digert latinskt lexikon att lära sig utantill. Med jernflit tillegnade han sig de medel, som voro nödvändiga för att nå ett klart fattadt syftemål. Snart var han också i stånd att begifva sig till Upsala högskola, der ett rikt fält yppade sig för det unga mekaniska snillet.
Med rastlös verksamhet arbetade Polhammar och skänkte sitt fädernesland den ena vackra uppfinningen efter den andra inom mekanikens och slöjdens område, alla af så oskattbart värde för den industriella odlingen, att han inristat sitt namn i våra häfder såsom en af våre störste och rikast begåfvade män.
En annan, mindre uppmärksammad yttring af Polhems (han adlades nämligen 1716 och antog då detta namn) verksamhet är den, som han genom det till 1720 års riksdag afgifna betänkandet om »Ekonomien och Kommersen iSverige» visade.
I denna skrift, hvari lemnas en systematisk framställning af landets tillstånd och behof, visar Polhem sig som en af våra främste nationalekonomer, af hvilka frihetstiden hade många af högt värde för sin tid och med grundlig statsekonomisk blick.
Med en sådan lysande verksamhet i sitt hemland växte hans rykte allt mer och mer och banade sig snart utom Sveriges gränser. Under en utländsk resa vistades han under 3 år i Tyskland, Holland, Frankrike och England samthemkom med en rikedom af nya snillrika mekaniska idéer, Vårt fattiga land har ofta att tacka sina store mäns ädla fosterlandskärlek för, att de ej flytta sin verksamhet till rikare länder, hvilka offa furstligare än vi äro i tillfälle belöna snillet. Så ock har Sverige en tacxsamhetsskuld att betala åt denna sin hängifne son, som försakade utländska monarkers lysande anbud och stannade qvar i sitt fosterland, hvilket han älskade högre än guld och ära, njutna i främmande land. Nära 90 år gammal ingick Polhem i den sista hvilan år 1751.
»Sådan Polhem visar sig i sina verk och förslag», yttrar en minnestecknare, »skall han alltid förblifva ett bland Sveriges största mekaniska snillen; sådan han afspeglas i sina skrifna arbeten, framstår han såsom en upphöjd bild af fosterlandskärlek, statsekonomisk klar blick och fogsamhet under omständigheternas kraf. Ofta uttalar han ett berättigadt missnöje öfver att se sina egna planer tillbakasatta för anordningar dem han finner olycksbringande eller enfaldiga, men han gör det alltid på ett objektivt sätt, och då han rådfrågas, nekar han aldrig sitt biträde att bota hvad som blifvit försummadt eller bortfuskadt. I sitt enskilda lif omtalas han såsom ädel, hjelpsam och vänsäll, hvilka egenskaper äfven bevisas af det stora inflytande han egde på alla, som med homon kommo i beröring.» En sådan man var Polhem, lika aktad och hedrad af sina samtida som värd att för sina landsmän framstå såsom en oförvansklig förebild af en redbar, snillrik arbetare och en helgjuten enskild personlighet.
Polhems stoft jordfästes i Maria Magdalena kyrka i Stockholm. På senaste 100 åren har man ej vetat bestämdt platsen för Polbems grift. Först under en föregående år företagen reparation i kyrkan återupptäcktes hans dolda grift. Fosterlandet, hedradt af denne sin sons lifsbragder, vill nu också afbetala af sin tacksamhetsskuld genom att uppresa en vård öfver hans grift. Ett upprop till insamsamling af medel härtill har äfven varit synligt i denna tidning, hvilket upprop Gotlands folk säkerligen ej skall låta förklinga ohördt.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 November 1879
N:r 93