mellan Gotland och den öfriga verlden har utsigt att denna vinter komma att ordnas efter kinesiskt mönster. Med det beslut för ögonen, som poststyrelsen nyligen lär hafva fattat i denna fråga, ligger det nära till hands att antaga, det nästa steg från denna myndighets sida varder ett beslut att frångå användandet af ångkraften för att i stället återgå till den gamla, pröfvade postbefordringsmetoden, då vi här fingo kännedom om t. ex. våra konungars frånfälle 3 till 4 månader sedan de aflidit, — allt förmodligen för att motverka, det förbindelsen mellan vår fem timmars väg från fastlandet belägna ö och den öfriga verlden blefve allt för mycket öfverensstämmande med de kraf på upplysning och utveckling, som i nittonde ärhundradet kunna hysas af 55 tusen bland Sveriges invånare. Alltför länge hafva vi i förhållande till den utsträckning postförbindelserna fått inom Sveriges öfriga län varit styfmoderligt behandlade, alltför länge har läns- och residensstaden Visby vintertiden fått nöja sig med post lika många gånger i veckan, som många städer af samma art hafva om dagen, att icke säga i timmen, för att våra berättigade anspråk på en ringa förbättring af vederbörande omsider bort behjertas. Och härtill bjöds i år ett gynsamt tillfälle, utan att den pekuniära uppoffringen från postverkets sida behöft ökas. I och med jernvägens öppnande till Vestervik vardt sjövägen för postbefordringen förkortad med omkr. 2 timmar, och man fäste poststyrelsens uppmärksamhet på att tre resor i veckan mellan Visby—Vestervik med framoch. återresa på samma dag ick8 stälde sig dyrare än föregående vintrars postförivog med fyra enkla resor i veckan mellan Visby—Oskarshamn. Vi skulle således här för samma kostnad som förut få afgående och ankommande post tre gånger i veckan i stället för två. Denna framställning visade sig poststyrelsen icke obenägen tillmötesgå under förutsättning att Visby stad bidroge med den ökning i kostnad, som motsvarade skilnaden mellan två och tre resor Visby—Vestervik i veckan. Att icke Visby stad, som tillhör konungariket Sverige, hvarest all postföring sker på allmän bekostnad, kunde enskildt påtaga sig några bördor för sådant ändamål, bör emellertid icke förvåna. Efter detta på åtskilliga andra grunder än rättvisans och billighetens stödda afslag, har intet från poststyrelsens sida afhörts förr än vi idag i Vesterviksposten finna följande korta upplysning:
»Postångaren Sofias turer. Enligt till befälhafvaren ingången skrifvelse från kungl. generalpoststyrelsen skall postångaren under instundande seglationstid afgå från Vestervik tisdagar och fredagar samt från Visby torsdagar och söndagar, med utgång i dagningen under den mörkaste årstiden.
När dagsljuset blifver längre ställes antagligen afgångstiden härifrån i förbindelse med med hit ankommande genomgående tågen från Norsholm och Hultsfred.»
Förutsatt uppgiften eger grund och icke beror på ett elakt skämt från vår ärade samtida, må det förlåtas oss, om vi efter två gångers genomläsning och begrnndning af notisen: började misstänka, att den plan, som deri förefinnes, härrör snarare från postmandarinen hos solens hr broder och månens kusin än från en praktisk kgl svensk poststyrelse. Ty
att ordna en postföringslinie så utan all tanke på de linier, som tillföra utgångspunkterna post, som här är fallet;
att göra postföringens naturliga samband med jernvägstågen beroende på »dagsljuset» ;
att låta den ankommande, hit bestämda posten qvarligga i Vestervik 16 till 18 timmar;
att låta den till Visby från Gotlands landsbygd för vidare befordring torsdagar och söndagar kl. 10 f.m. ankommande posten — omfattande post från 19 anstalter — qvarligga på Visby postkontor till närmast följande torsdag eller söndag;
att då sjövägen till Vestervik är ett par timmar kortare än till Oskarshamn göra vår postföring i år icke blott icke bättre utan fastmer sämre än i fjor; detta allt syntes oss knappast fullt allvarligt menadt.
Emellertid framgår af denna plan åtminstene så mycket, att poststyrelsen icke så synnerligen håller på att i vår postföring göra, alla möjliga besparingar, eljes hade man nog tillsett, att postångarens turer ordnats så, att den icke alldeles obetydliga kostnaden för pannans uppeldning två gånger i veckan försvunnit. Det är antagligen den bättring i postverkets finanser, hvarom men på de senaste dagarne fått kännedom, som orsakat denna minskning i besparingslusta. Om nu emellertid båten finge gå tre gånger i veckan med fram- och återresa samma dag, hålla vi före, att den obetydliga ökning i ntgifter, som skulle uppkomma genom en sådan turlista, jämförd med den nu tilltänkta, endast vore den minsta gärd åt det anspråk på utveckling i sitt postväsendej hvilket Gotland, efter att i tiotal af år hafva nöjt sig med post två gånger i veckan, nu djerfves hysa. Vi skola här nedan se till, huru sådant lämpligen kan låta sig utföras.
Redan meltan kl. 1 och 2 på natten hafva till Norsholm anländt både upp- och nedgående nattågens poster. Med den om föga öppen blick för de fördelar, som skulle tillföras jernvägen genom post-, person- och godstrafiken på Gotland, nu uppgjorda tidtabellen för Norsholm—Vesteviks jernväg afgår tåget från Norsholm först kl. 7:50 f. m. och anländer till Vestervik kl. 2:20 e. m., således efter 6 och en half timmes färd på 11 mils bana. Det är att märka det högst kuriösa förhållandet, vittnande om den ovanligt tröga farten på nyss nämde jernväg, att om posten t. ex. från Stockholm tager den omkring 12 mil längre vägen öfver Linköping—Nässjö— Hultsfred —Vestervik, han ändock är framme närmare en timme tidigare i Vestervik än om han gått öfver Norsholm. Hvad särskildt angår persontrafiken med Sofia, så varder det nödigt, om den nu uppgjorda planen skall gälla, att passagerare härifrån anlita Vesterviks —Hultfredsbanan för att på dygnet kunna vara framme i Stockholm, hvilket icke låter sig göra med användande af linien Vestervik—Norsholm. Det förefaller derför, som torde det komma att varda på Vestervik—Hultsfredsbanan, som den gotländska post- och persontrafiken för |närvarande bör rikta sina blickar. Men det är icke naturligt, och vi antaga som gifvet, att Norsholm—Vesterviks jernväg underkastar sin tidtabell en ändring, som står lika väl tillsammans med jernvägens egna intressen, som med vår postföring.
Saken, bättring i postgången utan nämnvärd ökning i kostnad, vinnes helt enkelt genom att låta Sofia göra tur- och returresor på dagen tre gånger i veckan och genom att förmå jernvägsbolaget att dessa tre dagar låta tåget från Norsholm, utan att afvakta godstågen från Norr- och Linköping, utgå kl. 4 f.m. Sätter man vidare »Sofias» afgångstid från Visby till kl. 4 på morgonen, så vore båten framme i Vestervik vid tiotiden eller just lagom för att möta det då anländande tåget, intaga posten och genast vända för att åter vara här på eftermiddagen. Vi skulle genom ett sådant tillvägagående närma oss de stora verldshändelserna ända derhän, att vi hvarje postdag på eftermiddagen här finge emottaga föregående dagens aftontidningar, en anordning vida öfverträffande den under större delen af sommarpostföringstiden rådande.
Vi anhålla vördsamt få fästa poststyrelsens uppmärksamhet på dessa förhållanden, på samma gång vi erinra, att här icke är fråga om någon enskild ort, som söker tillskansa sig fördelar, utan att saken gäller ett bland Sveriges 24 län, för hvars önskningar vi härmed gjort oss till tolk, visse som vi äro, med föregående kännedom om poststyrelsens mottaglighet för grundade erinringar, att vi äfven härutinnan icke hafva talat alldeles förgäfves.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 November 1879
N:r 93