en af Gotlands raska kustbor har beklagligen genom olyckshändelse slutat sitt lifs arbete. Vid Grötlingbo uddes lotsplats stationerade kronolotsen A. P. Södergren, som med sin lilla båt ensam och i särskildt ärende var öfver till Ronehamn, anträdde 9 dennes emot aftonen återresan till hemmet. Vädret var hårdt, men ej öfverhändigt. Man såg Södergren först segla och sedan ro utmed kusten, men efter det han passeratden söder om Ronehamn belägna Sigdes holme, derifrån en fjord, bildad af Ekviken, vid pass en half mil lång, måste öfverfaras, såg man honom icke vidare. Mörkret inträdde och starka stormbyar uppkommo derefter. Om båten kantrat eller något kroppsligt ondt hastigt öfverkommit Södergren, hvarigenom han satts ur stånd att reda sig, vet man icke; Södergren var och förblef borta.
Född å förenämda lotsplats 31 Januari 1824, och son till lotsen Å. Södergren dersammastädes, invigdes Södergren ifrån späda barnaåren i de faror och mödor, som åtfölja det svåra Jotsyrket Här föreligger alltså vid pass ett halft århundrades nyttig verksamhet i sjöfarandes tjenst. Men några anteckningar öfver Södergrens lifsgerning likasom öfver hufvad hans kamraters, komma sällan till samtidens kännedom. Historiens blad äro i allmänhet slutna för den stackars uselt aflönade lotsen. Men för den, som sett och af erfarenhet pröfvat huru vigtig lotsen är för den nödstälde seglaren, bevarar gerna i minnet hans mod och hans försakelser. Vi kunna väl ej tälja alla de modiga och vackra handlingar som Södergren under sin långa lotsbana utöfvat men en antydning derom torde kunna göras, säger en af våra meddelare i Rone.
Grötlingbo uddes lotsplats är egentligen en utpostering för fartyg, som söderifrån ämna angöra Rone eller såsom vinddrifvare söka skydd & den förträffliga ankarplatsen under Grötlingbo holme. Men öppna hafvet löper ohejdadt intill och på lotslänningen (platsen der lotsarnas båtar äro uppdragna) och vid pålandiga stormar är mycken fara att derifrån med båt gå till sjös. Modiga och vackra bedrifter har man här understundom bevittnat.
Så snart en seglares flagga kallat, har man nästan icke exempel på att Grötlingbo lotsbåt varit i land, huru hård än stormen varit, huru ögonskenlig faran visat sig. Vid dylika tillfällen var Södergren på sin plats. Vid sidan af sin äldre förman — en ännu lefvande allmänt aktad veteran — var rädsla en okänd känsla hos Södergren. Meå en genom en kedja af faror vunnen erfarenhet skötte han sin båt med den största skicklighet, likaväl som mången sjöman väl minnes hans säkra och djerfyva fartygs manöfver. Utan att blekna såg Södergren faran framför sig och kämpade alltid med mannamod emot storm och våg, oftast segrare, sällan besegrad. Men tyst utöfvade han sitt måktpåliggande kall; andra sågo hans handlingar, sjelf var han alltför anspråkslös och tillbakadragen att föra dem till torgs. — Södergrens lifsgerning är nu sjutad, men månget hjerta klappar varmt, vid tanken på hvad han i sin obemärkta samhällsställning verkat; och klagar gör man ock, att för den raska lotsen, som med egen lifsfara hulpit så många, ingen hjelpande hand fanns, som i nödens och dödens stund kunde sträckas till räddning. Ensam i den mörka natten på sin lilla båt, fick han utkämpa lifvets sista strid.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 November 1879
N:r 93