Olaga betande. Arbetaren Gustaf Pettersson hade blifvit instämd för att en honom tillhörig ko skulle hafva afbetat gräset på sidorna af vägen utanför Norderport, der marken tillhör staden. Målet har förevarit 3:dje och 24 November och har Pettersson dervid icke velat bestrida, att ju betande möjligtvis kunnat ske när hans ko vallades ut, men deremot bestämdt påstått, att i så fall det skett mot hans vilja samt att för öfrigt der vid vägen hufvudsakligen endast varit tistel, af hvilkas försvinnande ingen skada skett. Genom i går afkunnadt atslag frikändes Pettersson.
Värjemålsed. Den förut flera gånger omnämde gjuterigesällen — Kristoffer Leontius Åberg, anklagad för att under sistlidne sommar hafva inträngt i en fruntimmers badbassäng vid hamnen till 3:ne der badande fruntimmer, och, i brist af full bevisning, ålagd värjemålsed, aflade såsom förut omnämnts, efter långvarig beredelse af stadens presterskap till edgången, eden den 1 December. Till följd häraf frikändes han genom i går afkunnadt utslag.
Misshandel. Arbetaren Johan Samuelsson, tilltalad för misshandel å husbonden Nicklas Norgren från Veskinde och skomakaren Petter Sjögren marknadsdagen 16 September, har påstått sig vara oskyldig dertill, men blef i går ålagd värjemålsed till den 16 Februari nästa år, då han skall vara försedd med prestbetyg om beredelse till edgången.
— Fattighjonet Engedahl hade söndagen 19 Oktober på e.m. å gatan utanför kakelugnsmakar Cedergrens gård bedt en förbigående gosse om en valnöt. Plåtslagaren Johan Andersson hade strax tillkommit och dels å gatan utanför Cedergrens gårdsport, dels inne å kyrkogården, under det aftonsångsgudstjensten i kyrkan förrättades, illa slagit och sparkat Engedahl. Härför instämd har Andersson nekat, men blifvit genom vittnen öfverbevist samt dömdes derför i går att böta 50 kronor samt för sveda och värk utgifva fordrade 2 kroner.
Fylleri, oljud, m.m. Allmänna Åklagaren hade efter angifvelse instämt husb. Johan Hammarberg, Lina i Hörsne, för fylleri, oljud och våld mot polis m. m. 13 sistl. Sept., då stadsbetjenterne Johan Vidin och O. V. Nilsson nedfört honom i polishäktet, derifrån Hama marberg dock efter en stunds förlopp frigafs. Hammarberg åter uttog stämning å Vidin och Nilsson för olaga häktning, äfvensom å läderhandl. N. A. Andersson, dennes hustru samt arbetaren Oskar Tofftén, såsom de der skola förgått sig mot och våldfört sig å Hammarberg. Målet har flere gånger förevarit och vittnen hörts, hvilka intygat dels att Hammarberg varit rusig och fört oljud samt gjort motstånd mot och slagit polis, som nedfört honom till polisvaktkontoret, dels att Hammarberg icke varit rusig; dels att läderhaundl. Andersson och artilleristen Stenberg hjelpt polisen att nedföra Hammarberg till polisarresten. Målet öfverlemnades i går efter yrkande om ansvar å ömsa sidor, till domstolens pröfning.
Utslag afkunnas annan dag.
Ärekränkning. Artillerisisten Stenberg, som vittnat i det förenämda målet mot husb. J. Hammarberg, Lina i Hörsne, och intygat att H. å gatan slagit stadsbetjenten J. Vidin, hade af Hammarberg i rättens förmak 3 November blifvit beskyld för att hafva vittnat falskt, samt derför instämt H. för ärekränkning. H. har nekat, men 2:ne i går afhörda vittneu intygade, efter aflagd ed, att H. sagt till Stenberg, att han »svurit bort sin själ».
Målet öfverlemnades till domstolens pröfning.
Utslag afkunnas annan dag.
Efterdyningar i Falk—Molanderska målet.
Såsom förut nämts hade f. v. konsul Karl Falk instämt handl. Karl Molander med yrkande om ansvar å Molander för falsk ed, i det han i målet angående köp af strandade ångaren Widdrington inför rådhusrätten i Visby haft alldéles stridiga uppgifter angående sitt förhållande till firman E. Liljewaleh mot dem han förut i ett annat mål haft inför brittiska konsnlatet i Stockholm 1 Nov. 1877. Då målet i går förekominför rådhusrätten härstädes svarade Molander att de uppgifter han här haft rörande sitt förhållande till firman Liljewaleh voro sanningsenliga.
Vidare företeddes intyg från E. Liljewalch, hvari Uppe att Molander aldrig varit delegare i firman. Molander uppgaf att han endast var föreståndare för Liljewalchs kontor i Visby och endast åtnjöt vissa procent af nettovinsten. Molander yrkade ansvar å Falk för beskyllningen. Falk bestred allt afseende å hvad Molander nu meddelade, enär han i Stockholm bestämdt uppgifvit sig vara verkställande delegare. Molander påstod att hans uppgift i Stockholm blifvit felaktigt uppfattad. Falk anhöll, att i protokollet måtte inflyta att Molander vid rådhusrätten uttryckligen förklarat sig icke vara delegare i firman och icke heller kunna minnas, att han i Stockholm uppgifvit sådant.
Rätten förklarade sig härefter, icke vara behörig att till pröfning upptaga hvad som förelupit i Stockholm.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 December 1879
N:r 101