från många orter och i stort antal från Norrland för att begifva sig till Amerika. Detta beror måhända på tycke för äfventyr, på religiösa skäl, på lockande förspeglingar, på hopp att i ett hägrande fjärran hastigare vinna oberoende, på missnöje med vissa hemlandsförhållanden särskildt i Norrland och — måhända mest — på otillräckligheten af den arbetslön som här beviljas. Sådant sker, medan vi ännu, i utbyte mot utfördt hästfoder, införa menniskoföda och derigenom hålla lefnadsförnödenheternas pris någorlunda menskliga.
Om vi nu deremot, såsom en del egennyttigt och en annan del oförståndigt folk eftersträfvar, lyckas spärra vårt land, så att importen af säd och af sofvel upphör, så minskas vår import af varor och ökas exporten af — emigranter. Nöden måste ju komma att drifva våra obesutne arbetare i landsflykt. Och de herrar, som kalla sig patrioter, skola gnugga händerna af glädje: minskad import, ökad export!
Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 Mars 1880
N:r 21