blef, trots det iförgår på morgonen rådande ovädret, dock en verklighet. Vid 7-tiden, då Tjelvar hitkom från Stockholm, föll ej obetydligt med snö, som likväl snart smälte bort. Först kl. 10 vardt afgångstimmen. Det af en betydlig skarp vind upprörda hafvet afskräckte dock en del af dem, som tecknat sig till färden; de fruktade för gubben Neptunus och trodde, att färden öfver hafvet skulle blifva allt annat än en lustresa. Emellertid fannos omkring 100 personer, af hvilka ungefär en sjettedel var damer, som vågade färden öfver Östervåg. Arbetareföreningens sångkör afsjöng från akterdäck några sånger, under det Tjelvar löpte ut ur vår hamn, vid hvilken en ganska talrik menniskoskara sände, ej utan betänkliga miner, resenärerna sitt farväl. Tjelvar hade knapt kommit förbi vågbrytaren, förrän man fick ett föga behagligt förspel af hvad som komma skulle. I rak motvind och under häftiga brottsjöar, som flere gånger stänkte sitt skum öfver däcket, arbetade sig Tjelvar fram bland de svallande vågorna. De allra flesta af damerna försvunno genast från däck. En del af herrarne, oaktadt de svårligen anfäktades af sjösjukans demoner, höllo dock modet uppe och insöpo med välbehag Aeoli friska fläktar. Sånger ljödo då och då från den outtröttliga kören, som dock hade bort spara bättre med sina toner, hvilka vid framkomsten till Nyköping voro ganska illa åtgångna. Vid 3-tiden var däcket nästan rensadt från passagerare. De flestes krafter voro brutna och hade dukat under.
Efter 7 till 8 timmars färd framkom man till Häfringe båk, der lots steg ombord på Tjelvar och förde oss genom skärgården. Vi kryade då till oss, justerade oss på bästa möjliga sätt ooh begåfvo oss upp på däck. Man mötte öfverallt bleka ansigten och matta blickar, från hvilka dock hoppet om en snar landstigning spred sitt förmildrande sken. Emel lertid kände man sig af ganska grundande skäl mäkta tom och hungrig. Matsalongen var inom kort fyld af trettio till fyrtio hungrande gäster, som gjorde all heder åt anrättningarne. Men snart skallade från däck mäktiga hurrarop, som uppkallade de ätande. En förtjusande tafla utbredde sig för våra blickar.
Aftonsolens milda strålar insvepte de synnerligen vackra stränderna, kransade med löf- och furuskog, i ett förtrollande skimmer. Ettpar villor samt flere små landtliga röda stugor, från hvilka näsdukar viftade, mötte våra ögon. Inom kort blef en ångbåt synlig, som kom oss till mötes. Det var »Per Lötvenius», som förde öfver 200 Nyköpingsbor, hvilza redan ute i skärgården ville välkomna sina gäster. Hjertliga välkomsthälsningar sändes oss, lefve- och hurrarop dånade, sånger ljödo; stämningen var redan hos oss den bästa. »Per Löfvenius» lät artigt Tjelvar passera förbi, hvarefter de båda ångbåtarne på kort afstånd från hvarandra åtföljdes inåt skärgården. Efter en timmes behaglig färd blefvo Nyköpings gamla slottsmurar och kyrkotorn synliga. Allt saktare och saktare skred Tjelvar framåt samt lade till strax före klockan 8 på qvällen vid stadens hamnbrygga. En böljande folkmassa, säkerligen ej mycket understigande 1000 personer, rörde sig der fram och åter. En sextett af Södermanlands regementes musikkår utförde från bryggan ett musikstycke, hvarefter Nyköpings arbetareförenings ordförande, fabrikör Bergqvist med några ord frambragte en välkomsthälsning till vår arbetareförenings ledamöter. Sedan vi efter någon stund fått fast mark under våra fötter och på det mest hjertliga sätt omhändertagits af våra värdar, som gästfritt inbjödo oss till sina hem, ordnade vi oss både Nyköpings- och Visbybor, i ett väldigt tåg, som med musiken i spetsen afmarscherade till det i närheten af staden liggandes. k. »Hållet». För våra damer och dem, som kände sig mindre raska, voro en mängd ekipager i beredskap. På en afröjd plats i en vacker furuskog, det s. k. »Hållet», var méllan fyra högresta träd, hvilka nästan bildade en qvadrat, en talarestol uppförd, hvarjämte ett större bord med bålar tronade i midten.
Vid den långa processionens ankomst till den vackra platsen, platserades vid talarestolen arbetareföreningens standar, hvars inskrift var »Enighet ger styrka», och en fana, hvari en välkomsthälsning till resenärerna var anbragt. Första skålen gälde konungen och fosterlandet samt utbragtes af fabrikör Bergqvist, Nyköpings arbetareföreningens ordförande. Skolläraren Börjesson, föreningens v. ordförande, talade kraftigt och varmt för vår arbetareförening och Gotland, hvarå fabrikör Hellman svarade och utbragte en skål för Nyköpings arbetareförening. Urmakare Nyberg föredrog derpå af honom författade verser, hvilka mottogos med ljudligt bifall; de finnas återgifna å annat ställe i vår tidning. Samtlige skålarne åtföljdes af lefverop och fanfarer. Mot den allvarliga furuskogen, som var insvept i en romantisk skymning, kontrnsterade bjärt ett stycke brokigt foiklif, hvilket lifligt rörde sig utanför den plats, som var reserverad för festdeltagarne. Sedan musikkåren uppstämt »Hör oss, Svea» och vi samtlige blifvit hjertligt »tryckta» af våra gästfria värdar, gafs tecken till uppbrott. Man ordnade sig led i led samt aftågade under musikens toner åter till staden.
Färden stäldes till rådhuset, der i sjelfva rådhussalen och intill denna närgränsande rum en i allo ypperlig qvällsmåltid var för oss anordnad. (I parentes kunna vi nämna, att Nyköpingsboarnes brist på annan större festlokal endast är tillfällig, enär ett storartadt, tre våningar högt hotell redan är uppfördt och blott afvaktar sin inredning för att till fullo afbjelpa denna lilla brist,) Snart voro omkring 300 personer samlade vid de rikligt försedda borden; flere af stadens damer hedrade festen med sin närvaro. Efter supéns slut framsattes bålar och blef nu feststämningen den gladaste. Talens rad öppnades af t, f. borgmästaren K. E. Velander, som i högstämda ord kastade en återblick på Visby stormaktstid, hvarvid bland annat nämdes, att Gotland först af Sveriges provinser tillegnat sig en del af söderns länders kultur samt förmedlat denna kulturs öfvergång till det öfriga Sverge. Gotlands stordådstid vore nu visserligen slut, men ett lifskraftigt slägte bebodde ännu Gotland, der hjertlighet och gästfrihet voro utmärkapde egenskaper hos dess innebyggare. Såsom en tolk för vårt samhälle har jag, fortsatte talaren, att framföra ett varmt tack för all förut hos Eder åtnjuten gästfrihet samt att utbringa ett lefve för våra gästers hem, det minnesrika och natursköna Visby. Skålen, som mottogs med starka bifallsyttringar, dracks med entusiasm af våra artiga värdar. Å denna skål svarade vikarierande adjunkten vid härvarande allmänna läroverk, hr. F. Thelander, som framhöll, att äfven Nyköping spelat en stor roll i historien. De fleste af oss, sade talaren, hafva under färden hit måst lemna sin tribut åt vredgade vågor, men om något kan vara en lisande balsam efter utstånden möda, så är det den storartade gästfrihet och det hjertliga mottagande vi här få röna. Talaren ville derför å de resande Visbybornas vägnar utbringa en skål för våra gästfria värdar. I ett humoristiskt anförande talade urmakare Broberg för \”gubben Neptunus, som med sin eldgaffel rört omkring åt oss\”. Nyköpings arbetareförenings v. ordförande, skollärare Börjesson föreslog i varma ordalag qvinnans skål, hvarefter urmakare Nyberg på allmän begäran ännu en gång föredrog sina verser. Ett anslående tal hölls derpå af redaktören, doktor K. G. Gustafsson för minnet af den angenäma färd, som Nyköpingsborna under pingsten för tvänne år sedan gjort till Visby. För att taga kännedom om det myckna sevärda och minnesrika, som den gamla hansestaden eger inom sina murar, voro visserligen de få timmar, vi der tillbragte, ej tillräckliga för att låta oss lära känna och njuta af det stolta Gotlands varmbjertade inbyggares storartade gästvänskap. Hos alla deltagarne i denna färd till den minnesrika ön qvarstår det lifligaste och käraste minne af hvad de der skådade af forntida minnesmärken och af hvad de der erforo af bjertlig gästfrihet. En skål för detta minne som skall blifva ett minne för lifvet! Med dessa ord afslöt doktor Gustafsson sitt af stor värme genomandade tal, som framkallade allmänt bifall.
För, de nu frånvarande, men ändock hos oss alia närvarande upplyste männen, doktor Säve och lektor Bergman, började doktor Gustafsson sitt andra tal, vill jag nu egna en hyllningens skål såsom det varmaste uttryck för den stora tacksamhet, vi Nyköpingsbor stå till dem för det lärorika, intressanta och ingen möda skyende sätt, hvarpå de under vårt besök i Visby för oss visade stadens storartade forntida minnesmärken och rika samlingar.
Under det glada samqvämet, som slöts vid 1-tiden på morgonen, utfördes sånger af de båda arbetareföreningarnas samfälda sångkörer. Tiden förflöt hastigt nog under den angenäma samvaron, som af Visbyborna sent skall glömmas. Gårdagens förmiddag upptogs för de fleste af oss med utflykter utåt den vackra Sörmländska lardsbygden, hvarvid våra artiga värdar öfverträffade sig sjeliva, Efter intagen middag var afskedets stund inne, Tjelvars kapten ansåg sig ej kunna vänta längre än till klockan 3. Med våra gästfria vär=dar drocko vi en afskedets skål på Tjelvars däck, hvarefter skilsmessan var oundviklig. Under sång och hurrarop gled Tjelvar framåt, åtföljd omkring en timme af \”Per Löfvenius, fyld af Nyköpingsbor.
Under hemfärden rörde sig allmänna samtalsämnet hufvudsakligen om den storartade gästfrihet och artiga uppmärksamhet, som kommit oss till del i Sörmlands väna residensstad. Minnena från denna vår vistelse i Nyköping skola sent förblekna, de vänskapsband, vi der knutit, ej lätteligen slitas!
Vid midnattstiden landstego vi välbehållna, efter en angenäm sjöresa, på Gotlands jord.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 Maj 1880
N:r 40