I S:t Karins härliga kyrkoruin

rörde sig i fredags qväll kl. 10—12 en böljande menniskoskara. Sånger ljödo från en qvartett mansröster, en ljuf romans, virtuosmessigt utförd på esskornett från ett af fönstren i de mosslupna murarnes dystra genomgångar, smälte bort i de åldriga hvalfven, fiolens stämningsrika toner fylde med välljud hela den väldiga ruinen, bengaliska eldar, anbragta än & den grönskande marken, än i nedra afdelningens mystiska krypta, än i öppningarne högt uppe å murarne, kastade ett romantiskt, förtrollande skimmer öfver de stumma, men ändock så talande stenmassorna samt de här och der spridda menniskogrupperna. Dessutom voro en mängd kulörta lyktor uppsatta i de vid murarne växande buskarne, hvilka mångfärgade ljuslågor effektfullt bröto sig emot hvarandra och de mörka stenblocken. Det hela gjorde ett mäktigt och storartadt intryck, som sent skall glömmas af åskådarne.
Arrangörerna af det i allo lyckade, praktfulla sceneriet, hrr Tallberg, Veller och Åkerman, hafva af den angenäma tillställningen all heder. En af artisten Tallberg i visitkortsformat utförd hektografierad teckning af ruinen utdelades vid tillfället.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 Juli 1880
N:r 58

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *