Södra häradsrätten.

(Af Allehandas referent.)
1 och 2 November.

Hösttingets tredje sammanträde började i måndags å vanlig tid och slöts på tisdagsqväll. På grund af ordinarie domarens sjukdom afkunnades endast några få utslag; i de öfriga mål, hvari dom ej nu hann att meddelas, afkunnas utslag vid de tvänne nästföljande sammanträdena.
Tretton nyinstämda och en mängd uppskjutna mål handlades, Målen, af hvilka de flesta voro af den mest obetydliga beskaffenhet, afhördes dock af en, såsom vanligt, talrik och intresserad folkskara, i hvilken det qvinliga könet var ingalunda fåtaligt representeradt.

Redareed för jakten Josefina, kapten N. P. Berggren från Fide, aflades afhandlanden Viktor Hansén, Burgsvik, hvilken antagits såsom hufvudredare för nämda fartyg, som är bygdt i Sölvesborg och tillhörigt hrr V. Hansén och J. T. Jakobson i Burgsvik.

Bränvinsmål. För oloflig handel med bränvin yrkade kronolänsman Svallingson ansvar å enkan Kristina Anderse i Lau. Hon nekade först enträget men öfverbevisades af vittnen. Hon fäldes att för förseelsen böta40 kronor, betala utskänkningsafgift med 37 kronor 50 öre och utgifva vittnesersättning med närmare 20 kronor.
— Johan Östergren i Hemse, hvilken mot dagspenning arbetar hos bröderna Bokström derstädes, var af kronolänsman Eneman instämd för oloflig bränvinsförsäljning. Östergren, som ejjvar närvarande första rättegångsdagen, då målet var utsatt till handläggning, fäldes för uteblifvandet till 2 kronors böter samt ålades att vid 30 kronors vite komma tillstädes vid nästa sammanträde.
— I förut omnämda målet angående oloflig handel med bränvin mellan sistnämde åklagare och handlanden Johan Bokström i Hemse, hölls nu förnyad ransakning. Bokström, som ej innehar någon rättighet till bränvinsförsäljning, nekade fortfarande. Ofvaunämde Johan Östergren åhördes såsom vittne, sedan Bokströms jäfsanmärkning mot honom ogillats af domstolen, men sade sig ingenting veta i saken. På åklagarens fråga, om han ej köpt bränvin af Bokström eller varit denne senare behjelplig med någon bränvinshandel, svarade han upprepade gånger bestämdt nej. Ett på ed förut vittne har dock berättat, att det lemnat till Östergren ett kärl och penningar samt återfått kärlet, fyldt med bränvin. Vidare hördes ett andra vittne, som varit närvarande i Bokströms handelsbod, då en karl framtagit en flaska och frågat Bokström, om han kunde få flaskan fyld »med någonting», bvartill B. svarat, att han nu ej hade tid dermed; om en stund såg dock vittnet, att Bokström och nämde karl gingo bakom bygnaden, hvarefter de inom kort återkommo, då karlen framtog flaskan, som\’ då befans vara fyld med någon klar vätska, samt tog sig sjelt och bjöd en sin kamrat »en klunk> ur flaskan. Bokström invände häremot, att det kunde hafva varit hvitt vin, som han har till salu. För vidare bevisnings förebringande nppsköts målet till vintertingets första sammanträde, ehuru Bokström protesterade mot ett så långt uppskof.

För oloflig åverkan å komministerbostället Sigreifs i Vesterhejde var f. handlanden Herman Calissendorff, som till 14 Mars 1878, då han genom laga dom skildes från arrendet, arrenderat nämda boställe, af kronolänsman J. Smedberg instämd. Detta mål, som snart blir årsgammalt, öfverlemnades nu af åklagaren till domstolens pröfning under yrkande, att Calissendorff i enlighet med förebragt bevisnivg måtte för olaglig åverkan fällas till laga ansvar; angående af Calissendorff enligt ett vittnes berättelse från bostället bortförd stör och kastved, yrkades hans fällande till edgång. Åklagaren fäste dessutom domstolens uppmärksamhet på, att Calissendorff en gång förut, 18 December 1876, blifvit bötfäld för en dylik förseelse.

En efterdyning af ångaren Arabs för omkrivg fyra år sedan inträffade strandning å kusten ntanför Vamlingbo uppstod, i det Hans Laurin m. fl. Vamlingbobor yrkade bergningsersättning af L. Zakrisson, som enligt deras påstående skulle hafva uppgjort med dem om bergningsarbetet och lofvat dem en hög dagspenning. Svaranden förnekade, att han anstält dem vid arbetet, som förrättades under f. v. konsul Falks ledning. Ett vittne, som varit bland de 380 bergningsarbetarne, hade intet i sak att upplysa. Kärandena begärde och erhöllo uppskof för bevisniugs anskaffande till viutertingets första sammanträde, 2:dra dagen.

Äktenskapsskilnad från sin från orten afvikne man handlanden A. V. Claudelin begärde fru Dora Claudelin, född Bäckström. Rätten förklarade äktenskapet upplöst och att mannen förverkat sin lott i boet.

Angående bättre rätt till en arbetaren K. J. Hellström tillhörig, å Klintehamn belägen bygnad, hvilken af vederbörlig myndighet tagits i mät för en hemmansegaren G. J. Vessmans, Verldsände i Klinte, fördran af Hellström, tvistades mellan statkarlen A. F. Andersson, Vallarfve i Roma, och nämde V. Andersson, som hade hos k. m:ts befallningshafvande öfverklagat utmätningen, hvilken myndighet hänskjutit saken inför domstol. Vessmans påstående, att ert inför rätten företedt köpebref, genom hvilket bygnaden skulle hafva öfvergåvt i Anderssons, Hellströms svåger, ego, sökte V. nu styrka med åberopande af ett vittne, hvilket dock upplyste, att köpet verkligen ”liqviderats medels en förbindelse.
Målet öfverlemnades af båda parterna till domstolens pröfning, hvarvid svarandeombudet särskildt anmärkte, att hans hufvudman, såsom ej hafvande väckt rättegången, ej måtte ådömas betala rättegångskostnaderna.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 November 1880
N:r 89

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *