Visby rådhusrätt.
Öfvervåld. Med häktade arbetaren Jakob Vestergren hölls i förgår rausakning å länsfängelset. Angående den skada kapten Aspegrens venstra öga lidit meddelade ett för några dagar sedan afgifvet läkarebetyg, att kapten A. nu med ögat kan se en och annan skymt af ljus och att blödningen upphört, »men att sådana ändringar uppeubarat sig i ögats inre, att synens erhållande i någon nämnvärd grad måste anses såsom osäkert, ehuru ett bestämdt yttraude nu ej kan lemnas.»
Den häktade hade hos k. m:ts befallningshafvande anhållit att få tre-vittnen afhörda, hvilka nu voro inkallade. Vestergren sade sig med dessa vittnen vilja styrka, att det just varit officerarue som vaktat på honom för att gifva honom stryk.
Första vittnet, fabrikör Hellman berättade, att han och en annan person vid 12tiden på natten tillfälligtvis begifvit sig från stadshotellet till slottsparken, der de knapt hunnit taga plats på en bänk, förrän en officer, som vittuet igenkände som löjtnant Eneroth, i fullt vredesmod med dragen sabel rusade fram mot dem under yttrande : »Det är ni, edra förbannade bofvar, ni skall ha smörj.» Sedan vittnet förklarat att löjtnant E. misstagit sig på personerna, och bedt honom lugua sig, bad han om ursäkt och nämde, att han sökte efter de orostiftare, som hade slagit honom och kapten Aspegren.
Genom en tillstädeskommande person blet slutligen löjtnant B. fullt öfvertygad, att vittnet och hans sällskap voro oskyldiga. Vittnet hade derpå aflägsuat sig, då han hörde »tissel och tassel» i buskarne samt såg fyra civilklädda personer spriuga förbi.
Andra vittnet, mjölnardrängen Fritiof Eklund, som varit i Vestergrens sällskap vid ifrågavarande tilltälle, iutygade, att hau, Vestergren, skomakaren Vilhelm Lundberg och arbetaren Axel Liljeqvist vid 9-tiden på qvällen i stadshotellets förstuga sammanträffat med några officerare, hvarvid Imudberg och en löjtnant med mörkt skägg kommo att stöta mot . hvarandra i trappan, hvarvid Lundberg bad om och erhöll ursäkt, men att löjtnant Svauberg, civilklädd, då började att blanda sig i saken och oqväda dem samt hotade Vestergren med en käpp och viftade med armarne, liksom han ämnade slå till, hvarjämte han kastade af sig den öfver axeln slängda öfverrocken och bar sig åt på ett sätt, så vittnet visste ej hvad han skulle tro om löjtvant S. vore nykter eller ej. Vestergren knuffade då till löjtnant S. samt begaf sig ut på gatan, dit löjtnant S. med käppen i högsta hugg följde efter Vestergren. Vittnet Vestergren och Liljequist begåfvo sig derpå, såsom förut nämts, till ölutskäukningsstället vid Adelsgatan, hvarefter de vid 11-tiden begåfvo sig till slottsparken, då vittnet och Vestergren mötte löjtnant Eueroth och underlöjtnant Kolmodin, då Vestergren gaf löjtnant E. två slag; hade ej iakttagit om löjtnant E. förut misshandlat Vestergren, Vittnet och V. gingo derefter framåt stadshotellet och vände derpå åter fram till residenset, då åter löjtnant E. möttes och med dragen sabel fäktade mot Vestergren, hvarvid vittuet och V. spruugo derifråu. En stund derefter påträffade vittuet och V. i närheten af ränteritomten kapten Aspegren, klädd i civil rock, uniformsbyxor och uniforsmössa samt hafvande en sabel i hand, men hade ej sabelgehäng och sabelbalja på sig, samt underlöjtnant Kolmodin, Kapten Aspegreu fattade V. hårdt i bröstet och slet i honom samt bad honom uppgifva namn och bostad och ville föra honom till polisen, hvarvid V. sade sig ej behöfva åtlyda honom. V. knuffade till underlöjtnant Kolmodin, som oqvädade V., samt uppgaf slutligen sitt namn. Kapten A. höjde sabeln bakom V. liksom för att slå till, då vittnet kastade sig emellan; Som emellertid flere officerare syntes komma på södertorg sprang vittnet derifrån. Om några minuter kom V. till honom och sade, att han gifvit en at officerarne ett slag.
Tredje vittnet, skomakaren Vilhelm Lundberg berättade, att han med sällskap vid 9tiden på qvällen i stadshotellets förstugu kommit att stöta i hop med löjtnant Sellergren, men ursäktat sig, då löjtnant Svanberg kom dit och yttrade: »Jag skall ge dig, din lurk.» Såg att V. lade sina armar på löjtnant Svanbergs axlar, bvarat den senare dock ej skuffades från sin plats. Skildes derpå från sitt sällskap samt blef vid 12-tiden öfverfalleu på Douners plats af några löjtnanter, som ropade: »Se der, den tusande djefvulen, som kastat sten och slagits», hvarvid de höllo honom fast och slogo honom med dragna sablar, tills löjtnant Svanberg ditkom och underrättade, att det ej var denne, som slagit kapten A., hvarvid vittnet lössläptes.
På fråga af rättens ordförande, hvarför Lundberg ej aumält dessa officerare till åtal, svarade L., att han ej kände till deras namn, men att han nu fått reda derpå.
För att anskaffa Vestergrens prestbetyg och förnyadt läkarebetyg angående den skada, som tillfogats kapten Aspegren, uppsköts målet till 9 dennes,
Kapten Aspegren har rest till Stockholm för att rådfråga likare angående det svårt skadade ögat.
Södra häradsrätten.
För snatteri fäldes arbetaren Niklas Höglund i Burgsvik till 25 kronors böter.
Göta hofrätts utslag har uu fallit i de tre målen mellan ryttmästare Carleson och staden Oskarshamn. I de två vigtigaste målen äro utslagen till förmån för staden.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Juni 1881
N:r 44