har som bekant länge utgjort en af skuggsidorna hos vårt lands nutidshistoria. Då man läst om, att under ett enda år 43,000 personer eller i det närmaste 1 procent af landets befolkning utvandrat till frimmande land for att der söka sin lycka, har detlegat nära till hands att antaga, att svåra sociala- och ekonomiska förhållanden måste vara till finnandes i Sverige.
Att vårt land emellertid icke är ensamt utsatt för folkutvandringens onda, framgår af några lärorika siffror rörande förhållandena i tyska riket, hvilka framgå ur tyska landtbruksministerns senaste embetsberättelse.
Under år 1880 utvandrade från tyska riket 106,190 personer, utgörande omkring 1/4 procent af hela folkmängden. Från vissa provinser är procenttalet mycket högt, såsom i Vestpreussen och Schlesvig-Holstein nära 1 procent, i Pommern och Posen öfver 1/2 procent.
Det kan vara af intresse att höra den tyske ministerns förklaring öfver utvandringens orsaker. Dessa söker han mindre i de inhemska förhållandenas ofördelaktighet än i de utländskas fördelaktighaot. Den germaniska rasen har af ålder varit utmärkt af en stark vandringskraft. De nutida samfärdsmedlen uppmuntra denna drift och lätta hennes tillfredsställande. Härtill kommer dock den snabba folkökningen, som icke öfver allt håller jämna steg med tillväxten i förvärfskällor och medel till utkomst.
Emellertid lider landet genom utvandringen en förlust, hvarför bot bör sökas mot densamma. Och botemedlet vill ministern — naturligtvis i äkta Bismarcks anda — finna i »reformer» på det nationalekonomiska området.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 21 Januari 1882
N:r 6