äro nu af löjtn. Husberg, efter förordnande af väg- och vattenbygnadsstyrelsen, undersökta. Det visar sig af denna undersökning, att de allmänt hysta farhågorna långt ifrån varit öfverdrifna, hvilket bäst framgår af den slutsumma på 88,500 kronor, som löjtnant H. anser reparationen kräfva. Emellertid påpekar hr H. i sitt i lördags afgifna utlåtande,”att han tillföljd af hittills rådande oro\’i hafvet ej varit i tillfälle närmare undersöka skadorna på vågbrytarens yttre glacis, hvadan hans yttrande ej blifvit så fullständigt, som det åligger honom att afgifva. Då saken kräfver skyndsam behandling, anser han sig dock redan nu böra redogöra för sina iakttagelser rörande skadorna och sättet för deras afhjelpande, på samma gång han anhåller att framdeles få inkomma med komplettering och ritningar.
Derefter fortsätter hr H.:
De skador, som
A. inre hamnen
lidit, äro icke af någon betydenhet. Den största af dem — upprifning af en del af brohufvudet n. ö. hörn — torde i reparation — med upptagning af den inrasade stenen — icke behöfva medtaga större summa än ett par hundra kronor. Dessutom är den af fältsten bestående stenbetäckningen intill brohufvudets innersida rubbad derigenom att sanden bortspolats af de öfversvallande vågorna.
Att emellertid så ytterligt svåra tillbud till olyckor kunnat uppstå inne i kamnen, är en allvarsamt betänklig sak och utgör utan tvitvel en kraftig erinran om behofvet af en sydlig hamnar.
De större skadorna hafva drabbat
B. vågbrytarne.
Å piren, der man — för att vid n. v. storm hindra inrasning af sten från vågbrytarnes glacis in i farleden samt för avt gitva en kraftigare afslutning å den mest ansträngda delen — under sommaren 1875, gjort en tillbygnad, dels under dels ofvan vattnet, har den senare, som i 8. v. slutade med en viukel at c:a 90 grader, icke kunnat motstå de oerhördt våldsamma anfall, med hvilka den nu ansattes från olika sidor. Ehuru ötverbygnaden i fråga hvilade på trenne i vinkel mot hvarandra stälda stenkistor kunde ändock undergräfning af densamma försiggå, hvilken till en början förorsakade remnor i muren och slutligen upprifning af det yttersta hörnet på en area af omkring 800 qvadrattot, Blocken slungades dels ut på djupet, dels upp på den intill varande plattformen. Från spetsen och norrut var till betäckning en kantmur anlagd at 2,, fots höjd ötver plattformen ionantor och 8 fots bredd. Deuna kantmur var-uppförd af 13 stycken parallelipipediska gramtblock (köpta från en haiverist) 6,4 långa, 4,4 breda och 2 höga, lagda i rad eter hvarandra med en bakmur af 3,6 fots bredd; allt i cementbruk, — Af dessa block äro tvänne utkastade i hafvet samt tre förda å plattformen ända till 60 fots afstånd från dess förra läge. De 8 återstående blocken ligga visserligen änuu qvar å sina platser, men tvänne remnor — den ena mellan -andra och tredje, och den andra mellan fjerde och femte blocken — antyda att undermineringen sträcker sig äfven under dessa, hvadan man eger att befara ytterligare förstörelse, så vida icke snar reparation blir verkstväld.
Upprifningen går icke djupare än till stenkistornas överkant, som ligger omkring 2 fot under vattenytan. Kistorna äro härstädes, såvidt hittills kunnat utrönas, oskadade.
Äfven kantmuren å pirens södra sida synes delvis ega skadad grund.
Platttormen innanför kautmuren, bestående af kalkstenshällar på flatan — hvilka förut genom förvittring voro betydligt äverkade har blifvit på sina ställen skadad derigenom att en del betäckningshällar blitvit lösryckta och borttörda.
För att afhjelpa de nu beskrifoa skadorna, äfvensom för att förekomma ytterligare eller likartade för framtiden, får jag vordsamt foreslå:
1:o) att den del at pireu, som är undergrätd eller hotas dermed, rifves till minst 4 fots djup under m, v. s., hvarefter botten till detta djup afjämnas medels beton i säckar. Der ofvanpå nedsänkas svåra betonblock af 6 fots längd och bredd samt 4,, fots höjd. Der kistornas läge sådant medgitva, bildar man blocken med ett hak, så att ds med sin undra del nedtränga i kistorna och med den öfra betäcka kistans öfversta skift. — Muren fullbordas sedan ofvan vattnet i mot hafvet afrundadt hörn af kalksten på högkant (då den motstår förvittring) till 6 fots höjd öfver m, Vv. 8 Der otvan aubringas sedan, af de här befintliga svåra granitblocken, étt bröstvärn at 2 fos höjd. Detta utiägges utefter vestra sidan af piren och rundt om s. Vv. spetsen samt sedan så långt utefter södra, som blocken räcka. 5. v. spetsen afrundas med en cirkelbåge af 25 tows radie i vactenlinien.
2:o) Plattformen betäckes med ett skitt ar kalksten på högkant i cementbruk, börande ytan ar densamma åt en eller flere sidor luta med 1:20, på det vattnet må lätt afrinna.
C. Gamla vågbrytarens öfverbygnad.
Några betydligare skador å denna förefionas icke, dock har denna gång icke obetydliga omflyttningar af parapetens lösa granitblock egt rum. Så hafva trenne större block af 12 och 18 kubikfots mäktighet blifvit slungade ned på den innanför parapeten belägna plattformen. Dessutom har én ganska betydlig massa mindre sten från yttre glacisen blifvit kastad öfver parapeten in på platttormen och derifrån in i hamnen. — Detta senare gäller dock uteslutande om den del af ötverbyguaden, som saknar den högre rygg, hvilken blit-vit uppförd ofvanpå gråstensbröstvärnet, å en sträcka af 240 fot närmast nya vågbrytaren.
Denna rygg, af omkring 7 fots höjd och 8 fots bredd i basen samt hvalfformig topp, är uppförd af kalksten i cement i afsigt att hindra öfverkastning af mindre stenar samt att bereda större trygghet å plattformén innanför densamma, der kaj är anlagd. Utom det att denna rygg förblifvit fri från skador, har den visat sig fullkomligt motsvara det ändamål, för hvilket den blifvit uppförd. På grund af den-sålunda vunna erfarenheten torde det vara skäl att fortsätta denna rygg fram till piren, då derigenom icke vidare någon sten skulle komma att af sjön föras öfver bröstvärnet. Äfven böra granitblocken å bröstvärnets yttre sida ånyo ordnas intill hvarandra, på det att de må mindre lätt rubbas af sjön, hvarjämte en del nya dylika af gröfsta slag böra påföras till ersättning för dem, som blifvit bortryckta.
D. Nya vågbrytarens öfverbygnad.
Äfven denna har stått sig väl, då å sjelfva skyddsmuren mot hafvet, icke någon anmärkningsvärd skada kuunat iaktagas.
Deremot har den innanför belägna plattformen å en sträcka af circa 250 fot närmast gamla vågbrytaren blifvit mer och mindre upprifven af de öfver skyddsmuren — till följd af den yttre glacisens ntdragniog — störtande sjöarne och en del af betäckningsblocken inslungade i hamnen.
Denna plattform, som till sin kärna till stor del består af lös fyllving och mot hamnen stöddes af en kajmur, egde en betäckning af kalkstenshällar, med breda fogar, utfylda med beton. En spårväg, bestående af mycket lätta skenor å långsliprar, var äfven här anbringad med skenornas underkant i plattformens plan. — Som emellertid afsigten varit att utbyta dessa skenor mot tyngre dylika, hade planmuren intill och inuti spåret icke blifvit betonerad utan lågo blocken här lösa. Och det är klart att svagheten i denna provisionella anordning skulle erbjuda de ötver skyddsmuren störtande vattenmassorna en god början till förstörelse. Äfven förvittring af en del hällar gaf anledning till några mindre upprifningar.
För att i framtiden förebygga en dylik upprifning får jag föreslå, att skadorna afhjelpas på det sätt att planmuren utföres antingen af granit eller — då antagligen sådan icke kan erhållas i tillräcklig mängd — af kalksten på högkant.å en bädd af singels och betonerade fogar, samt att spårvägen inlägges så att planmuren blir fullkomligt sammanhängande.
E. Den yttre glacisen.
Ehuru öfverbygnaden å såväl gamla som nya vågbrytaren icke såsom af ofvan stående framgår, blifvit åverkad några svårare skador, är det dock klart att detta förhållande kan ega rum endast så länge det yttre skyddet — stenglacisen — eger förmåga att tillräckligt bryta sjön inuan den träftar öfverbygnaden.
Jag har visserligen icke ännu — såsom nämndt är — kunnat undersöka i hvad grad denna vigtiga del af vågbrytarne åverkats, men den betydliga massa af kisttimmer-från gamla vågbrytaren, som förts ini hamuen och der uppdragits -— omkring 200 st. — samt deu yverliga väldsamher, hvarmed sjön numera angriper öfverbygnaden, gifva vid handen att utan tvifvel härstädes de största skadorna inträffat. . Och då den öfriga bygnadens bestånd i väsentlig grad beror af den yttre glacisens brytningstörmåga, blir det nödvändigt att vidtaga åtgärder för dennas (glacisens) kraftiga förstärkande.
De förstärkningar, som hittills i flere repriser verkstälts utanför såväl gamla som nya vågbrytaren, hatva bestått i påtöriug af blocksten. Utantör den senare har detta för det mesta tillgått på det sättet att större och mindre kalkstensblock om hvarandra SE en bank, hvilken sedan genom sjön blivit s småningom utjämnad. Detta tillvägagående har man ansett lämpligt till följd af den stora lättbeten att när som hälst kunna erhålla kalkstensblock från det omkring 4000 fot från hamnen belägna Kopparsviks stenbrott, dit jernväg leder.
Men huru stora massor man än utfört, hafva de dock förr eller senare — beroende på freqvensen at svåra stormar — befunnits bortiorda till den grad att öfverbygnaden varit hotad, och sålunda ytterligare påtyllning blifvit behöflig.
Denna ringa varaktighet hos glacisen härleder sig, heit naturligt, derifrån att blocken, hvar för sig, äro tör lätta, så au de snart komma i rörelse, hvarvid de till i104jd af materialets sprödhet, krvssas mot hvarandra, På detta sätt burtföres liut lager efter lager.
Denna bortnötning uti glacisen har un skett med ovanlig hastighet och fara är att, om svåra stormar ytterligare komma att inträffa ionan förstärkning hunnit anbringas, öfverbygnaden icke vidare skall kunna utbärda sjons anfall.
En större soliditet hos glacisen är sålunda i hög grad af behotvet, hvadan jag får töreslå, att vid den förstärkning som uu bör göras, — i stället för de stora massorna småblock sammangjutua block at omkring 300 centners vigt må uttöras »å pierres perdaes». Genom ew dylikt tillvägagåeide — nu mera vanligt vid hkartadt arbete — skulle den skadliga rörligheten hos glacisen nära nog upphöra.
Af sådana block torde böra utläggas utanför yttre tredjedelen af nya vågbrytaren omkr. 3009 stycken, hvarigenom antalet i medelsektion skall komma att utgöra 6 st. Utanför gamla vägbrytaren, hvars glacis på grund af kraftigare konstruktion — genom användniug af stenkistor i densamma — förut visat sig ega större motståndskraft än den förra, är antagligen ett mindre antal block på medelsektion erforderligt; hvartör jag får föreslå att 400 block må pröfas dess glacis.
Vid blockens utläggning bör tillses att hopandet at bluck ökas eller minskas i förbållande till den större eller mindre påhållning för hvilken glacisen varit utsatt.
Som någon törstörande rörlighet hos dessa block knappast kan törekomma, torde de utan olägenhet kunna muras af kalksten, då sådan är lättast att anskaffa och kostnaden-derigenom blir betydligt lägre än i fall gråstensbeton skulle användas, – Dessutom torde hållbarheten hos block af förra slaget icke vara visendtligt mindre än hos dem af det senare, föruts ut likväl att de icke öfverskjuta vartenytan.
För hamnbygnadens iståndsättande bifogar löjtnant Husberg följande (af oss nägot sammaunträngda)
Kostnadsförslag.
Ärendet lär i morgon förekomma vid extra sammanträde hos stadsfullmäktige.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Mars 1882
N:r 23