Igår aflade i Visby hemmahörande skonerten »Ottos» kapten K. I. Pettersson sjöförklaring inför rådhusrätten angående den härstädes 6 dennes timade sjöolyckan.
Sjöförklaringen innehåller, att fartyget, väl bemannadt och i alla afseenden fullt sjödugligt, 26 sistlidne Oktober af ångbåt bogserades till Hernösand från Ulfvik, der full och beqväm last af bräder intagits; att fartyget, uppehållet vid Hernösand åf storm och ogynsamma vindar, afseglade derifrån 31 Oktober; att Visby pejlades i ost-syd-ost 5 dennes vid styf bris och disig luft, under hvilken dag fartyget kryssade under storm och regnbyar; att Stenkyrka kyrktorn pejlades följande dag 6 dennes på morgonen; att, då stormen tilltog med faltande barometer, det beslöts kl. 10 f. m. att angöra Visby hamn; att vid 1/212 på f. m. vinden sprang öfver på nordvest med orkaulik storm och hög sjögåag, hvarför fartyget lade bideviund för att möjligen söka komma klar landet och fortsätta resan (till Kiel), men då man snoart insåg omöjligheten häraf, beslöts ytterligare att angöra Visby hamn för att rädda lif, skepp och gods; att samtidigt med att fartyget lades bidevind, det krängde så hårdt öfver åt babord, att en del af däckslasten, oaktadt den var surrad, spolades öfver bord; att kursen kl. 12 middagen styrdes på Visby hamns inlopp; att fartyget, omkring kl. 1 e. m. kommet strax innauför vågbrytaren, råkade att sammanstöta med skeppet »Ingegerd», som, vid tillfället antagligen förtöjdt endast med förkettingar, dref ned i inloppet till yttre hamnen, hvarigenom »Oitos» insegling dit förhindrades och omöjliggjordes; att till följd af sammanstötningen, hvarvid »Ottos» bogspröt insköts på däck och sönderspilttrades samt andra skador i förskeppet tillfogades fartyget, hindrades den vidare framfarten och att fartyget af den starka stormen, oaktadt styrbords ankare genast fäldes, fördes hastigt in på grundet söder om inioppet till hamnen; att skeppet »Ingegerd», strax efter det »Otto» gruudstött, kom, sedan dess förtöjningar sprungit, neddrifvande på »Otto», som dervid tillfogades ytterligare skador; att skonertens besättning vid 2-tiden på e.m. lät sig föras i land, enär något för tillfället ej kunde åtgöras för räddande af fartyg och last; samt slutligen att den timade olyckan icke orsakats hvarken genom fel eller försummelse af befäl eller manskap.
Att den afgifna sjöförklaringen var öfverensstämmande med verkliga förhållandena, intygade med ed fartygets kapten och styrman samt två matroser.
— Samma dag aflades äfven sjöförklaring af tyske kaptenen Matts Hardenfelt, befälhafvare & tyske skonaren »Nikolaus», som 6:te dennes, under resa från Hernösand till; Rendsburg med last af bräder, strandade vid norra gattet å Fårösund. Sjöförklaringen, hvars riktighet fartygets kapten och styrman samttvå matroser med od intygade, ianehöll hufvudsakligen, att inlöpandet i Fårösund enligt kaptenens och besättningens bedömmande var den enda ntvägen att rädda last och fartyg, hvilket var hårdt ansatt af den då rådande stormen.
Konsul Karl L. Ekman tjenstgjorde såsom tolk vid sjöförklaringens afgifvande.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 14 November 1882
N:r 91