benämnes en i senaste nummer af Illustrerad Tidning förekommande teckning af Axel Tallberg. Tecknivgen åtföljes af följande text: »Ett pittoreskt motiv, ett stycke verklighet liksom enkom till för tecknarens ritstift. Det är den organiska naturen i sin tysta, envisa, segerrika strid mot den oorganiska : gräset och blommorna, som med sina rötter spränga stenarne och möd sina blad täcka gruset. Ännu några årtionden, kanske till och med ett århundrade, och en grön matta skall evigt dölja äfven detta vittne om forntida lif. Och hvad här grusas och småningom täckes är ett af minnena från en tid, som, om också ej värd vår saknad,dock alltid skall väcka vår undran. Det motivet är lånadt från Roma klosters ruiner.
Roma kloster, ett af de mäktigaste i norden, anlades redan 1160 under kung Sverkers tid. Det kallades då Gutvalla. Namnet Roma fick det först senare. Till en början under uppsigt af abboten i Nydala fick det 1249 en sjelfständig organisation; och från denna tid kan dess glansperiod dagtecknas. Dess 142 fot långa och 54 fot breda kyrka af marmor, med af 12 pelare uppburna hvalf och med ej mindre än 8 altaren inom sina murar, var en bygnad af sällsynt prakt äfven för denna tid, då så mycket offrades på kyrkorna. Sjelfva klosterbygnaden gaf ej efter kyrkan i prakt och dimensioner. Så väl för munkarnes komfort som för allt som kunde försköna deras tillvaro, var KR bästa sätt sörjdt. Och då man läser någon eskrifning på dessa bygnader, med praktfulla pelafgångar, välinredda bostadsrum, visthus, fiskdammar af huggen matmor o. s. v., har man svårt att tänka sig, att allt detta var afsedt för verldsföraktande bernhardiner och ej för några moderne rikmän, hängifne verldens goda. Det säges likväl, att munkarnes äfven mera andliga behof blifvit tillgodosedda. Sålunda lär klostret innehållit ett ypperligt bibliotek med 2,000 volymer af sällsynta gamlå skrifter och upplagor. I närmare fyra århundraden varade Roma klostertid. Den förste abboten tillträdde sin befattning 1164; det var brodren Petrus, en lärjunge till helige Bernhard sjelf; den siste var Johannes Bonesach, som 1537, då reformationen stadfästes i Danmark, under hvars spira Gotland den tiden lydde, antog den nya läran, hvarefter klosterlifvet upphörde och Roma förvandlades till kungsgård. Småningom förföll f. d. klostret; 1730 förvandlades den ännu som ruin beundransvärda bygnaden till — stall. Der hvarest de sista lemningarne af Romas klosterruiner ännu ligga i dagen är nu ladugård. Klostrets stora roll är för alltid utspelad och dess glans glömd, utom då stundom en konstnär kommer och lockar fram några drag, som vemodigt tala om hvad det är och väcka minnet om hvad det varit.»
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 Maj 1883
N:r 35.