har, som bekant, riksantiqvarien önskat borttaga för att med framgång kunna genomföra en tillämnad genomgående reparation af den märkliga ruinen. Stadsfullmäktige upplyste i sin svarsskiifvelse i detta ämne, att spirans tillvaro inuvarande stund icke grundar sig på något direkt öfverlåtande till staden, utan på häfd. Uti sitt genmäle på denna skrifvelse yttrar riksantiqvarien bland annat:
»Då icke blott tornspiran, utan äfven de till hennes uppbärande uppförde murar äro ytterst missprydande, ämnar jag, i sammanhang med vidtagande af andra åtgärder, som bafva syftet att försätta S:t Karins ruin i ett prydligt och för framtiden betryggande skick, hos k. m:t göra framställning om borttagande af tornspiran och de för hennes skuld tillkomna murarne.
Med afseende på den i stadsfullmäktiges skrifve\’se intagna historiken vill jag endast påpeka, att skilnad måste göras mellan tornet före och tornet efter år 1685. Det torn, som omtalas 1560, 1598 och 1683 var helt visst den takryttare, som antagligen från början funnits å klosterkyrkan. När denna blifvit så bristfällig, att urverk och klockor måst borttagas, lät staden uppföra de missprydande murarne och den tornspira, som, gång efter annan reparerad, ännu finnes i behåll till ruinens vanprydnad. Om staden för nybygnaden år 1685 erhållit något bemyndigande, nämpes icke i stadsfullmäktiges skrifvelse och något sådant har sannolikt ej gifvits.»
Vidare önskas i sistnämda skrifvelse, som igår af stadsfullmäktige sändes till drätselkammaren, åläggande för staden att borttaga det trästängsel, som afskiljer nyssnämda kyrkas vestliga del, äfvensom af stängslet mellan våghuset och ruinen. Riksantiqvarien Hildebrand, som icke synes fullt belåten med stadsfullmäktiges förra skrifvelse i ämnet, slutar sitt anförande med följande ord:
»Jag är tacksam för det erkännande, stadsfullmäktige uttalat af min omsorg för bevarande af Visby medeltidsminnen. Jag vore än mer tacksam, om detta erkännande uttalade sig i villigt tillmötesgående från stadens sida, i ett verksamt främjande af det ansvarsfalla uppdraget att åt de märkliga ruinerna egna all den omvårdnad som erfordras, hvilker omvårdnad måste gälla icke allenast derag bevarande åt framtiden, utan ock borttagandet af allt det, som kan hindra dem att framträda så prydligt, som nuvarande omständigheter medgifva.»
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 December 1883
N:r 99.