Sedan man länge och mycket skrifvit i Gotlandstidningarne om de så farliga Kopparstenarna, som, inom svenskt farvatten, ligga i allmänna segelleden uti norra Östersjön, har pu omsidor genom kungl. Lotsstyrelsens tjenstevit ganska mycket blifvit gjordt för afvändande af skeppsbrott och hafverier vid nämda fruktansvärda grund, hvilket man, för de otaliga sjöolyckor med obyggligalförlusterjaf men niskolif och gods, som der timat, med allt skäl kallar »Östersjöns fasa». Ja, uu ändtligen har nämligen ett durabelt och välförsedt fyrskepp, »Kopparstenarna», varit atlagdt vid detta gfund från 5:te väst. Mej till 18 Dec. f. å., hvilket under tiden utstått många svåra stormat i den förfärliga sjö som vräker dernte, isynnerhet med N. O., men som visserligen gjort god nytta. Fyrskeppethar fyrtorn på däck med lanternin, hvarifrån lyset i vanligt sjöklart väder synes till Sandön, dit det är 2 8/4 mil; äfven är det försedt med ånglur eller s. k. mist-sirén med så förfärligt starkt ljud att det med vissa vindar höres till Sandön; också har det en stor ringklocka, hvarmed man, i händelse af hastigt uppkommande tjocka och innan man fått ångan till mist-lurer upp, oaflåtligen klämtar; och derjämte har fyrskeppet en präktig segelbåt, hvarmed man från skeppet hämtar post, order, tidningar, m. m. från Sandön, men dit kommunikation ju bestås blott en gång i månaden! en förbindelse, som är både besvärlig samt allt för liten och tillfällig mellan Sandön och vederbörande styrelser på fastlandet, då det ju gäller en kronåns ö, Sandön, hvarest det hu finnes 3:ne fyrar och är station för fyrskeppet samt der ju är folk och betjening för allt Matta: hvilka arma menniskor, med deväe vigtiga åligganden, sålunda äro der ute i vilda hafvet på så långa mellantider utan all tillsyn och utan all möjlighet till råd och bjelp, obarmhertigt liksom kastade utom menskligheten !\’ Emellertid har k. Lotsstyrelsen också vida förbättrat de två gamla fyrarne på Sandöns nordvestra udde, hvilka fått hvar sin reflektor, som förstärker lyset, hvilket kastas skarpast utåt Kopparstenarna, hvarjämte den norra af dessa fått en klipp-apparat, som, med en förmörkelse i sekunden, ger ett sken, hvilket i fyrarnas öfverens-linie, kastas åt nämda grund, som är inom denna klipp; och nu snart RÅ våren skola de gamla fyrarna komma att förses med fotogén-belysning, som ger mera hvitt och \’klart sken än den n. v. medels olja. Äfven är nu en ny fyr bygd vid Tänudden &å Sandöns s. ö. sida, hvilken nya fyr (med fotogén-belysning) är en s. k. lins-fyr af 4:de ordningen, med roterande lentill och rjdt sken med skarpa blänkar hvar 5:te sekund samt synes på 11 minuters afstånd, och? som första gången tändes 15:de nästl. Nov, Alltså år Sandön nu belyst rundt omkring. Men ändock hafva 2:ne strandningar derute skett under den ljusa tiden, nämligen under tjocka, 6:te Juni och 1:sta Aug., båda fartygen med trälast, hvaraf det senare, en norsk brigg, blef vrak : Hvad kan då icke ske derute under den långa mörka tiden? Dock, oaktadt allt det myckna k. Lotsstyrelsen här med största nit sålunda gjort att förebygga sjöolyckor vid Kopparstenarna, måste likväl straudningar med fasligt elände för sjömän och ofantliga förluster af gods mellanåt komma att inträffa, då någon hjelp sällan är att få! \”Ty på Sandön fins ännu ingen räddningsbåt eller räket-apparåt, som kan ila till bärgning; och \’om också de skeppsbrutne, alltid utmattade af väta och köld samt ofta med söderbrutna lemmar, någongång skulle med egna krafter kunna rädda sig till Sandön, så blifver deras hjelplöshet och elände ofta snart ännu ohyggligare, ty der finnes ej någon läkare, ja, icke en gång någon depot af medicinalier, liksom ej häller något upplag af provViant för måhända en mängd förderfvade och sjuka skeppsbrutna \’menniskor: Det har ju, 1864, händt att ett fartyg, ryska ång-klipperten Wwasnik, på Sandön strandade med en besättning af 150 man, då 140 af de skeppsbrätne märkvärdigt nog slutligen räddades genom fyrbefälets utmärkta förstånd och rådighet, Men, i vanliga fall och under mindre lyckliga omständigheter, hvar och huru skall så mycket olyckliga menniskor få vård och föda dernte, under den ytterst tröga och tillfälliga kommunikation som nu finnes mellan Gotska Säåndön och fasta landet? Detta är så mycket styggare för menniskovännens tanke som det stundom händer att folket uti Sandöns gamla fyrar vid vanligt väder kan se när ett fartyg strandat på Kopparstenarna. Ack, men Sandöns fyrfolk kan då väl se olyckan, men blott sällan med sina par små öppna fiskarbåtar mäktar ej komma de skeppsbrutna till hjelp, än mindre kan det utifrån tillkalla något hastigt och verksamt bistånd i nöden; men hvilket både lätt och säkert kunde ske om en telegrafledning funnes mellan Gotska Sandön och Gotland, då man: öfver Fårösund och Visby kunde genast telegrafera om strandningen till de bärgningsbåtar, som kanske då ligga t. ex. i Stockholm, Sandhamn eller annorstädes. och hvilka då strax kunde skynda till undsättning och räddning af dyrbara men: niskolif och gods. af största värde, — Derjämte vore det visserl. äfven godt och nyttigt om en +telefonledning – öfver Sandön mellan gamla och nya fyrplatsen snart blefve lagd. Emellertid är det alltså klurt och billigt att vi måste än ytterl, göra något för afvändande af sjöolyckor vid de ohyggliga Kopparstenarna, det åkanske, farligaste hafsgrund i Östersjön och) som ju ännu är så folkslukande samt ju ligger i svenskt farvatten!
Ja, man hoppas visserligen att våra hederlige riksdagsmän, hvilka ju städse med all framgång arbetat för kommunikat onsväsendets utveckling inom Ön samt för allt som kan befordra sjöfarten och säkerheten uti allmänna rörelsen, må nu vid riksdagen (eller på andra: håll) framställa förslag om en telegrafförbindelse mellan Gotska Sandön och Gotland, hvilken sak, jämte det stora värde hon har för den. lidande menskligheten, [väl också är af politisk vigt, då näml. andra makter kunna finna intresse i att, obudne, göra det vi härvid. alltför länge försummat, samt derigenom inom vårt farvatten uppväcka krångel och för vår styrelse mellanfolkliga svårigheter, som i sina följder kunna bli ganska vådliga.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Februari 1884
N:r 15.