Tryckfrihetsmålet mot Gotlands Allehanda förekom ånyo i måndags, då kärandena er nom sitt vanliga ombud inlemnade en skrift, afsedd att bemöta svaromålet, till hvilken vi torde återkomma i samband med återgifvandet af svarandens slutförklaring, som skall afgifvas 21 April, till hvilken dag målet uppsköts.
För misshandel af f. husbonden Per Olsson, Enbjenne, dömdes målaren F. Rabe till tio kronors böter.
De båda äktenskapsmålen mellan makarne Ölander komma, enligt rättens i förgår afgifna beslut, att samtidigt afgöras, hvadan det först väckta målet blir hvilande, till det andra utagerats.
Drängen Karl Larsson, i tjenst hos landtbrukare S. Norrby, Ingvards i Träkumla, var af åklagaren instämd, emedan han midt på dagen från en gård vid Klosterbrunnsgatan lassat gödsel å en på gatan stående vagn, så att gatan orenats och trakten deromkring förpestats, hvarjämte spillningen under körandet genom staden ej varit ändamålsenligt öfvertäckt. Enär svaranden endast delvis ville erkänna hvad som lades honom till last, uppsköts målet till 7 dennes, då svaranden vid tio kronors vite skulle komma tillstädes.
Ett märkligt krafmål handlades i förgår, i det landtbrukaren J. N, Viman i Barlingbo såsom syssloman i J. V. Högvalls, Diskarfve i Roma, konkurs instämt slagtare K. N. Myrström med yrkande, att Myrström måtte till konkursmassan åläggas inbetala en af utgifven, till innehafvaren stäld revers å 5,175 kronor, hvilken revers af Högvall öfverlemnats till massan under förmälan, att Myrström vid en mellan honom och hans hustru uppkommen oenighet skärkt Högvalls hustru nämda revers.
Svaranden genmälde härå, att denna revers var falsk liksom fyra andra, som Högvall sjelf skrifvit. Han upplyste vidare, att Högvall Li lördags afvikit från orten.
Följande fem vittnen hördes och berättade:
drängen Oskar Johansson hade ej bevittnat Myrströms namn å skuldsedeln; hane namn, som förekom & förbindelsen, hade någon annan ditskrifvit. Han hade visserligen, då han af Högvall lockats in till sakförare Stenmark, som hade reversen i sitt förvar, i hastigheten erkänt namnteckningen. Högvall hade lofvat honom pengar, om han ej nekade för namnet, och sagt, att han ville höra honom som vitthe.
Om han ej erkände namnteckningen, hade Högvall hotat honom »med två års cell».
ogifta Jeanna Pettersson berättade, att hon hos Högvall bevittnat Myrströms namn, vid hvilket tillfälle M. dock ej var närvarande.
Hon hade sett, att Oskar Johansson skrifvit sitt namn å förbindelsen, och hört, att Myrström erkänt sin namnteckning.
stadsfiskal Jansson intygade att vid förhör å vaktkontoret med Högvall och Myrström denne sistnämde sagt, att reversen var falsk, Högvall nämde, att han sjelf skrifvit förbindelsen, som M. undertecknat. Vittnet Oskar Johanssons uppgifter inför stadsfiskalen voro först sväfvande, men sedan förnekade han bestämdt sin namnteckning. Reversen var ej inlemnad till inkassering och Myrström hade ej blifvit kräfd på den, uppgåfvo både Högvall och Myrström, hvilken derjämte, såsom stadsfiskalen ville påminna sig, hade yttrat, ett den tillkommit på grund af Högvalls försäljning af sin egendom till Myrström.
poliskonstapeln Nilsson bekräftade hufvudsakligen stadsfiskalens uppgifter.
sakförare Stenmark nämde, att H. som lemnat reversen till vittnet, sagt, att M. på grund af oenighet med sin hustru skänkt reversen till H:s hustru. Oskar Johansson hade inför vittnet och H. erkänt sin namnteckning.
Myrström hade vid ett tillfälle sagt till vittnet, att, emedan allmänna opinionen var, att det varit »meskopi» mellan M. och H., han skulle hafva inlöst reversen, om den varit på ett mindre belopp.
Målet uppsköts för närmare utredning till 15 dennes.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 April 1884
N:r 27.