står på dagordningen icke blott i Visby utan i hela Sverige. I anledning af riksdagens skrifvelse om skärpta bestämmelser rörande kontrollen öfver handel med födoämnen och dryckesvaror har medicinalstyrelsen uppgjort förslag till förändrad lydelse af hithörande punkter uti helsovårdsstadgan att gälla ej blott i stad, utan i tillämpliga delar äfven å landsbygden, och i sammanhang härmed tillstyrkt behöflig förändring af bestämmelserna i strafflagen.
Detta utlåtande är för närvarande un: derstäldt länsstyrelserna. Gotlands förre länsveterinär, E. Schoug i Malmö, som affordrats yttrande i ämnet, hemställer, huruvida ej för tydlighets skull skäl vore att formulera ordalydelsen i paragr. 15 af nämda stadga ungefär sålunda: Kött af djur, som varit behäftadt med smittosam sjukdom eller sådana sjukdomar och åkommor, hvilka medfört betydligare sjukliga förändringar af blodet och muskulaturen eller andra kroppsväfnader, t. ex. mera utbredd perlsot, blodförgiftning, kräfta ete.; kött af gamla, utmärglade liksom mycket späda djur; födoämnen eller dryckesvaror, som till följd af förskämning, felaktig beredning eller annan orsak äro skadliga för helsan eller otjenliga till menniskoföda, må i stad icke hållas till salu eller dit införas.
Han framhåller vidare, efter hvad S. D. S. meddelar, några synpunkter, hvilka han anser böra inverka på frågans lösning.
Det är, säger han, helt säkert obestridligt att, såsom medicinalstyrelsen uttryckligen framhåller, någon verksam kontroll uti förevarande afseende ej kan af helso vårdsmwyndigheterna utöfvas, med mindre än att lagstiftningen röraude denna handel skärpes i så måtto, att halsovårdsmyndigheterna medgifvas rättighet att anhålla varor, hvilka uppenbarligen äro till föda för menniskor otjenliga, utan skyldighet att gentemot säljarne bevisa, att de äro skadliga. Det vill emellertid utan tvifvel för enhvar, som utöfvat veterinärpraktik, synas vara ett oeftergifligt vilkor för vin nandet af en fullt tillförlitlig och betryg gande kontroll, att i stad upprättas ett offentligt slagthus, utom hvilket slagt af till föda afsedda djur, mod undantag af fjäderfän, icke får ega rum, och i hvilket besigtning af djuren skall ske såväl före som efter nedslagtningen. Hvad beträffar i stad torgfördt kött af å landsbygden slagtadt djur, bör sådant endast få afyttras å särskildt anvisad plats och efter förutgången besigtning samt betraktas såsom varande mindre godt, enär man lätteligen kan befara att köttet härrör från djur, som nedslagtats efter undergången svårare kroppsskada, efter sjukdom o. s. v.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 6 Juni 1884
N:r 46.