Hushållningssällskapet behandlade vid sitt sammanträde förliden lördag denna för vår provins vigtiga fråga. Sällskapet ville, såsom orsak till landtbrukets och andra industriella inrättningars på ön stillastående, d. v. s. tillbakagående, angifva att denna menliga omständighet härleder sig af bristande liflig samfärdsel vintertiden med fastlandet, enkanneringen med hufvudstaden. Man fäste sig särdeles dervid, att, då största delen af jordegendomen tillhör allmogen, jordbruket icke haft den utvecklinf, som öns gynsamma klimat, goda jordmån och andra naturliga förmåner böra gifva anledning; men man nödgades dessutom nämna, att alla aktiebolag för industriella ändamål måst inställa sin verksamhet, och att deröfver råder en allmän klagan. Otillräckliga samfärdsmedel för varuomsättningen och persontrafiken under vintern anser sällskapet vara skulden härtill, och att någon väsendtlig ändring till det bättre icke är att förvänta innan denna brist blifvit afhulpen.
Förbindelsen vintertiden mellan Visby och Vestervik anses som icke vara tillfyllestgörande, helst som den dyra jernvägsfrakten mellan Vestervik och längre bort belägna handelsplatser, hvaribland Stockholm säges vara den för Gotland mest naturliga lifligare begagnande.
I följd häraf, påstår man, har en känsla af isolering verkat förlamande på allt näringslif på Gotland, och kapitalstyrkan och arbetsskickligheten afskräckes från att hitflytta samt hvad deraf finnes här sträfvar att komma härifrån.
Med anförande af förhållandet, som sedan några år existerat, att genom enskild företagsamhet kunnat underhållas regelbunden ångbåtsförbindelse vintertiden mellan Stockholm och Hangö i Finland vill man nu åstadkomma enahanda förmån för Gotland; men mycket riktigt framhålles, att vintertrafiken mellan Gotland, och hufvudstaden icke kan antagas blifva nog stor för att dertill locka den enskilda företagsamheten. För den skull beslöt med anhållan att postångfartyget Sofia eller annat kronan tillhörigt passande ångfartyg måtte från och med nästk. december och tillsvidare underhålla en gång i veckan förbindelsen mellan Visby och Stockholm så vidt icke naturhinder möta.
Visserligen nämnes i detta sällskapets beslut postångaren Sofia; men i klokhetens och den vunna erfarenhetens namn bör man få hoppas att detta fartyg icke skall öfverlåtas till trafikerande af linjen Visby-Stockholm. Måtte regeringen finna skäligt och med provinsens sanna fördel nyttigt att på sistnämda trade insätta ytterligare ett fartyg, och den ekonomiska förlust staten derigenom orsakas får icke dervid utgöra någon hinder; men låt Sofia fortfarande angöra endast Vestervik, så länge icke ishinder uppstår, såsom varande den kortaste, säkraste och för en regulier postfart mest betryggande linien.
Hvad sällskapet i öfrigt anfört rörande våra industriella företag och deras förfall, förtjenar sitt särskilda kapital, en annan gång.
Gotlands Tidning
Lördagen den 12 juli 1884
N:r 55.