Den 9 Juli.
Tidigare än man väntat, eller kl. 11 f.m., var Visby, som vid 6-tiden om morgonen passerat hamnen, åter här från Slite. Den vackra ångaren tedde sig, garnerad med de ståtlige Göta-artilleristerna, synnerligt målerisk, när den lade till vid bryggan. Kort derefter uppmarscherade härvarande artilleriafdelving från sitt läger och tågade genom byn. Vid vägen ned till bryggan bade många af bygdens unga tärvor qvällen förut med löfprydt en smakfull äreport till afdelningens heder.
Befälhafvande löjtnanten gjorde halt vid porten och afdelningen utbringade ett dånande »hurra» för det vänliga Fårösund.
Artilleristerna embarkerade genast och efter omkr. en timmes uppehåll var Visby redo till affärd. Mycket folk hade emellertid samlat sig ned vid bryggan för att säga farväl åt de hänfarande hurtige resenererna, af hvilka många pryddes med smakfulla buketter. Så lade ångaren ut. För- och akterdäck samt kommandobryggan var öfverallt garnerad med garsar gula och blå. Just som Visby vände sin förstäf mot norra inloppet, dånade från ångaren ett »rungende> trefaldigt »hurra», som geuljöd öfver hela den vida hamnen och dess skogrika stränder.
Och nu är de raske götarnes besök här i norra Gotlands bygd för denva gång ett minne blott. Sjelfve tyckte de att de bär tillbringat en angenäm tid, ehuru de stundom här måst arbeta dagen lång med spade, hacka eller vid skottkärran, Men det var intet garnisonslif det här. Soldaten kom här till ingigt om att han var en nyttig samhällsmedlem och aktades som sådan och uppförde sig ock som en sådan.
Om vi ändå hade fått växla skott med en fiende, om det än ej varit mer än ett enda, yttrade härvarande afdelningsbefälhafvaren till sina underofficerare ett par dagar före affärden; och visst är att hvarje man i hans afdelning hade, samma tanke. Den som tror, att den krigiska anden minskats hos den svenske militären, den bedrager sig.
Här ett par små anekdoter. Vid början at sin hitkomst satte alltid artilleristerna namnet Sweden under adresseu af de bref de afsände, i likhet med hvad de sett å från Amerika ankomna. Nog hade de reda på att Gotland hörde till Sveriges krona, men begreppet var i allmänhet litet oklart, de hade rest hit öfvet hafvet och kommit till en bygd, hvars befolkning talade ett högst besynnerligt språk mot hvad de varit vana vid.
Ena artillerist, som ej sett annat vatten än Vetterns klara böljor, kände sig vid landstigningen här i slutet af April efter sjöresaus besvärligheter törstig, och för att stilla denna plåga lade han sig ned & hafstrandeu och begynte begärligt läppja på Östersjö-våg. Men hvilka böner han kort derpå sände till mörksens makter öfver det koustiga vattnet, som smakade så gement illa och dertill salt!
Minornas upptagande pågår dagligen. Matroserna äro strängt sysselsatte. Ej mindre än 380,000 fot minkablar medfördes hit, hvilka nu upprullas, Krutet tömmes i en at minpråmarne. En del minor bafva varit laddade med ända till 700 skålpund krut. Väderleken så så gynsam den kan vara för arbetets fortomst.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 14 Juli 1885
N:r 56.