Södra häradsrätten.
Amerikanska arfvet. Såsom förut nämts har ett fattigt arbetarefolk Lauvall i Eke i sommar utbekommit 45 tusen kronor i arf efter hustru Lauvalls i San Francisco aflidne broder Charles Robinson. Arfsmedlen hafva af utrikesdepartementet sändts. till länsstyrelsen, som låtit tillställa makarne L. arfvet.
Kronolänsman Eneman har nu till södra häradsrätten instämt makarne L. med yrkande att de måtte åläggas till honom utbetala en tredjedel af beloppet. Såsom grund för deona sin talan företedde käranden en fullmakt af svarandena, hvilka i denna uppdragit åt käranden att å ministeriell, administrativ eller annan laglig väg utsöka qvarlåtenskapen efter nämde Robinson, hvarjämte ett mellan käranden ochsvarandena upprättadt kontrakt framlemnades, hvari svaraudena förbundit sig att till Eneman utgifva tredjedelen af det belopp, till hvilket arfvet kunde komma att utfalla, såsom ersättning för de af Eneman i anledning af uppdraget vidtagna åtgärder.
Svarandena inlemnade genom kronolänsman Dahlbäck som ombud en längre skrift, hvari krafvet bestreds. Svarandena hade genom list lockats att underteckna kontraktet, hvadan detta vore ogiltigt inför lagen. Mannen Lauvall var 77 och hustrun 76 år gammal, den förre litet och den senare ej alls skrifkunnig; de voro då i ytterst fattiga omständigheter.
Då en man vid namn Norman i April 1884 infann sig hos svarandena och berättade, att hustru L:s broder aflidit i Amerika och efterlemnat 60 tusen kronor, som han testamenterat till sin syster, spred sig ryktet härom som en löpeld. Följande dag kom också käranden på besök till makarne L. och varnade dem på det allvarligaste för Norman, som sagt sig vara utredningsman i boet och ville hafva fullmakt att utsöka arfsmedlen åt dem, samt bad dem hellre anförtro uppdraget åt käranden. Af allt detta blefvo svarandena yra i hufudet. De lemnade fullmakt åt käranden, som nödvändigt ville ha en sådan. Likaledes erhöll han kontraktet. Af några käranden nära atående personer hade makarne L. blifvit rådda att köpa af käranden en egendom, Och käranden, som eljes vore känd för att vara försigtig och nogräknad i affärer, visade sig härvid som den älskvärdaste och »liberalaste» säljare. En noggrann berättelse om arfsmedlens utbekommande genom testamentsexekutorernas, svenska konsulatets och vårt Hjeikodepartermente försorg anfördes af svarandena. e yrkade att krafvet måtte i sin helhet ogillas eller, om detta ej kunde medgifvas, kärandens fordrade arvode måtte minskas med kronor 11,452:32, till hvilket belopp kostnaderna för arfyets utfåsnde stigit. Sitt yrkande på käromålets ogillande stödde svarandena derpå, att käranden ej fullgjort sitt åtagande att utsöka medlen, som utfallit genom myndigheternas och testamentsexekutorernas nitiska bemödanden. För att styrka sitt påstående begärde svarandena uppskof.
Käranden bestred på det bestämdaste, att han genom list aflockat makarne L. kontraktet. Han hade besökt dem och rådt dem att genom k. m:ts befallningshafvande göra hemställan till utrikesdepartementet om arfsmedlens utfående. Svarandena hade då ännu ej utfärdat någon fullmakt till Norman. Käranden hade vändt sig till landssekreteraren samt pastorerna i Rone och Fardhem samt erhållit prestbetyget, som han lemnat till landssekreteraren, hvarjämte han bemstält till länsstyrelsen att vidtaga åtgärder för arfvets utbekommande. Hade derna framställning ej giorts skritlig, hade den åtminstone framstälts muntlig i länsnotariens närvaro. Vid fullmaktens mottagande hade käranden ej betingat sig någon som helst ersättning för sitt besvär. Någon tid derefter hade käran den erfarit, att Norman jämväl fått uppdrag af makaårne L. att uttaga arfvet. Vid kontraktets upprättande hade mannen L. sagt: »Får jag 2/8, så får kommissarien 1/3». En ny fullmakt, annorlunda stiliserad än den förra, bade nu utgifvite. Käranden hade bekostat makarne L:s resor till notarins publicus m. fl.
utgifter. Käranden öfverlemnade målet till rättens pröfning.
Ett vittne intygade, att mannen L. egenhändigt underteckvat kontraktet utan tvång och kunde ej erinra sig anvat än att manien L. äfven skrifvit bustrauns namn. Ett annvat vittne berättade att käranden uppläst kontraktet för makarne L. och frågat dem: »Är det bra å här eller vill ni ha det annorlunda?» Derpå svarade mannen Lauvall: »Nej, det är just så vi ha kommit öfverens om». Mannen hade egenhändigt undertecknat det och makarnes måg på hustru L:s begäran skrifvit hennes namn. Käranden hade derefter yttrat: »Om det nu skulle bli mycket stort, så tycker ni väl jag får för mycket», hvartill mannen L. svarat: »Det må bli större eller mindre, har kommissarien 1/3, som vi varit öfverens om.
Häradsrätten afgifver yttrande 5 Oktober.
Norra häradsrätten.
Slagsmål. Såsom förut nämts har kronolänsman Smedberg på angifvelse af fiskaren Teodor Schultz instämt arbetarne Oskar Bjersander och Oskar Andersson i Hangvar, hvilka öfverfallit Schultz Målsägaren – och svarandeparterna afimälde, att de ingått förlikning. Åklagaren ansåg sig dock ej kunna afstå från ansvarsyrkandet; enär målet flere gånger handlagts och födt af sig tre andra dylika mål. Utslag vid annat sammanträde.
— Nämde Oskar Bjersander yrkade ansvar å Anton. Bergström, som skulle hafva Fälg fört sig å Bjersander. Ett vittne hade svaranden kasta sig öfver käranden.
— Samme Bjersander afstod från sitt an« svarsyrkande mot Oskar Andersson. Parterna hade ingått förlikning.
— På angifvelse af ofvannätide Anton Bergström var Oskar Bjersander nu instämd, Äfven i detta mål hade förlikning ingåtts.
I barnuppfostringsmälet, förut omnämdt, mellan Johanna Helena Persson och Oskar Nilsson i Gothem anmäldes, att käranden nu nöjde sig med det belopp, som svaranden åtagit sig betala. Utslag vid annat sammanträde,
Ett ruskigt ärekränkningsmål mellan Fredrik Olofsson, Haltartve i Lokrume, och Petter Hallgren var instämdt. Två vittnen hördes och styrkte delvis käromålet. En till vittne inkallad flicka vardt förskonad från att höras i målet; man afstod nämligen från hennes hörande på uppmaning af rättens ordförande.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 September 1885
N:r 73.