På Hernösands lasarett afled i torsdags en fordom bekant personlighet, f. skådespelaren och teaterdirektören J. F. Lundgrén, jämväl under pseudooymen »Uiller» på sin tid en ganska omtyckt lustspelsförfattare och öfversättare. Bland hans originalstycken må nämnas: »En svartsjuk tok», »Kärlek och upptåg» »Skuggor och dagrar», »Bättre aldrig än sent» och slutligen »Det borttappade fåret», hvilket sistoämda & Södra teatern rönte en för den tiden ovanlig framgång.
Lundgrén var född 1821 i Visby, egnade sig först åt den militära banan och tjente under loppet af åtskilliga år dels vid Gotlands nationalbeväring och det i Visby förlagda depotkompaniet af Svea artilleri, men gick 1846 in vid teatern. Men redan 1848 grep honom lusten efter krigiska bedrifter och han deltog såsom svensk frivillig i danska kriget. Sedermera återgick han till teatern och tillhörde denna dels som egen direktör dels som skådespelare i landsorten, vid Sjdra teatern i Stockholm och vid Nya teatern i Göteborg, der han hade sin sista sceniska anställnipg. Han flyttade sedermera till Nyland, i närheten af Sundsvall, der han ägde slägtingar.
Under de sista åren af sitt lif var han sysselsatt med utarbetande af de antecknivogar, hvilka han gjort under sin väx lingsrika lefnadsbana, hvilka anteckningar antagligen komma att nu efter hans död, åtminstone delvis, offentliggöras.
Luadgrén, som varit gift två gånger, först med Otilia Hamnqvist och sedan med Ida Långberg, var vid sin död enkling och barnlös.
N. D. A. för i lördags egnar den bortgångne en längre, varmt skrifven minnes: runa, i hvars slatord hvar och en som kände »gubben Lundgréa», den hedersmannen, gerna instämmer:
»Med den gamle mannen har en hjertegod och vänsäll personlighet gått bort ur tiden. Hvar och en, som med honom kommit i beröring, har lärt sig älska och värdera hans flärdfria, rättframma och redbara karaktär. Ea stor vänkrets saknar derför i honom en afhållen och gerna sedd vän. Om honom kan man med skäl säga, att han var allas vän och ingens ovän».
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 27 Oktober 1885
N:r 86.