skrifver till Gotl. Allehanda en resande, som i går for öfver med Sofia, äro för närvarande högst egendomliga. Hela vägen från Visby till Vesterviks skärgård, med undantag af några obetydliga sträckor, gingo vi genom slät nyfrusen is af 1 till 3 tums tjocklek. Om årstiden ej vore så långt framskriden, skulle otvifvelaktigt några dygas fortfarande lugnt och kallt väder åstadkomma en fullständig isbrygga från Gotland till Smålandskusten.
Och detta icke af hopgyttrade isstycken, såsom hafsisen brukar te sig i dedrifflak vi äro vana att se vid Gotland, utan en brygga af slät och blank skridskois. Som emellertid nu blidare väder inträdt (idag är här 0-gradigt), torde en eljes ej otänkbar skridskofärd från Gotland till fastlandet ej häller nu bli möjlig. — Drifis Bynes ej, och hvad som från Visby tagits derför, har nog ej varit annat än tunn nyfrusen is. (Ett uppskrämmande telegram om isblockad från Visby till Aftonbladet torde böra så till vida beriktigas).
Den tunna isen hindrade ej särdeles mycket Sofias framfart, så att vi fram mot tiotiden på morgonen befunno oss — på fjärden Lindö djupet i närheten af Spårö båk, der 12 till 14 tums is mötte och Sofia stannade. En helkaravan med skjutsar från Vestervik kom, ut till ångbåten, erbjudande sin tjenst, men de flesta fingo återvända tomma, enär vi endast voro två passagerare och »fraktgodset» utgjordes af några obetydliga småkolli, jämte posten.
Färden till Vestervik gick först ett stycke på isen till Horns brygga, deretter landvägen, förbi Horns egendom, omkring en mil.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Mars 1886
N:r 21.