Visby rådhusrätt.
För vårdslöshet mot borgenärer är i konkurs försatte handlande Karl Lundin instämd af riksbavk-ns härvarande afdelningskontor.
Å kärandesidan företrädde bankens tjenstförrättande ombudsman juris kandidat Karl Bergström och å svarandesidan konsul Arweson.
I stämnningen anföres att svaranden förut bort kunna inse, att han ej kunde göra rätt för sig. I uppenbar afsigt att fördröja konkursens utbrott hade han fortsatt sin rörelse samt upplånat penningar och varor. Han hade vidare gjort sig skyldig till vingleri i växelrörelse, hvarjämte han lättsinnigt ingått ansvarsförbindelser till belopp, som ej stodo i skäligt förhållande till hans tillgångar.
Muntligt anförde kärandeombudet, att det låge svaranden till last, att han 1880 börjat sin rörelse med ett kontant belopp af endast tjugu kronor och en fordran af 444 kronor, hvaremot han öfvertagit ett lager för 14,425 kronor. Svarandens kapitalkonto ntvisade årlig brist, som vid bokslutet 1881 utgjorde 278 kronor och vid 1885 års bokslut 9,507 kronor. Af vivst- och förlustkontot framgick att rörelsen alltjämt drifvits med förlust, nämIgen 977 kronor år 1881, 1,803 kronor år 1882, 1,625 kronor år 1883, 1,756 kronor år 1884 samt 2,462 kronor år 1885. Vidare framhöll kärandeombudet, att bushållskostnaderoa under de fem år rörelsen drifvits uppgått till 8,445 kronor mot en behållning af saluboden af endast 2,699 kronor. Slutligen anfördes att svarandens skulder enligt staten utgjorde 25,981 kronor och hans borgensförbindelser 13,645 kronor.
Svarandens ombud företedde godemausberättelsen och anhöll, att denna måtte intagas i protokollet, samt begärde uppskof för att komma i tillfälle att yttra sig om hvad från kärandesidan anförts.
Kärandeombudet påpekade att i nämda berättelse ingenting yttras om svarandens vårdslöshet.
Målet uppsköts till 17 instundande Maj. .
För djurplågeri dömdes Anders Magnusson, Etebols i Lummelunda, till tio kronors böter.
Han hade till körslor användt en häst med ett öppet blödande sår.
För groft våld mot jernarbetaren Johan Lysholm, var f. artilleriten Frans Öman åtalad. Målsägaren berättade att Öman slagit och sparkat honom, så att han legat sju tre veckor; för sveda och värk fordrade han 40 kronor, men yrkade intet ansvar. Öman, som är anstä\’d vid fästningsarbetena vid Fårösund, hade sändt ett skriftligt erkännande. För bans hörande uppsköts målet.
För slagsmål å allmän plats voro arbetaren Gustaf Melander, sjömannen Edvard Branström och f. artilleristen Frans Teodor Ytterberg åtalade. Melander bade enligt Brunströms berättelse öfverfallit Brunström, som derför grundligt klått Melander; enligt bägges utsago hade Ytterberg ej deltagit i våldet. Melander sade sig endast hafva knuffat Brunström samt möjligen gifvit honom några slag, hvaremot Brunström skurit honom med knif, hvilket senare Brunström bestred. Ytterberg yrkade ansvar å åklagaren och angifvaren samt ville bli skild från målet; enligt Brunströms förut afgifna berättelse hade Ytterberg dock deltagit i våldet.
På begäran af åklagaren uppsköts målet för vittnens hörande till 17 Maj.
— Ofvannämde Bruoström var äfven instämd för våld mot andre styrmannen å ångfartyget »Gotland» A. G. Andersson. Svaranden nämde att han velat träffa en person å ångarep, bvirvid Andersson tagit honom i kragen de hade derpå på något sätt fallit ikull, hvarvid Andersson antagligen hade stött sig, så att han fått blodvite i ansigtet.
Målet uppsköts till 17 Maj.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 27 April 1886
N:r 34.